Om den gröna vägen

Jag behöver en bra start på dagen och klarar inte av att hoppa över frukosten.
Däremot äter jag inte det första jag gör när jag kliver upp, det är ju bra att låta magen komma igång innan man äter efter nattens sömn.

Jag gör alla morgonbestyr innan jag sätter mig och äter frukost, så då har jag oftast varit uppe 1,5 timme. Jag har lång startsträcka och går upp halv sju om jag ska vara på jobbet kl.9… Och då har jag ju nära till jobbet också kan jag tillägga 😉

Igår liksom idag börjar jag dagen med ett träningspass. Igår körde jag Trippass, spinning i intervaller där man cyklar i en fiktiv värld som visas på en stor vägg framför en, galet energigivande!
Jag hade ett möte igår förmiddag som jag visste skulle ta både energi och vara känsloladdat, så att ladda upp med ett träningspass innan var taktiskt.
Det gav mig energi som gjorde att jag inte gick ifrån mötet totalt slut.

När man tränar mycket är det ju viktigt att man äter ordentligt och bra.
Varje morgon mixar jag en grön smoothie av något slag och till det fröknäcke med min grönkålspesto.

I mina gröna smoothies har jag:
* Grönkål/Babyspenat/Ruccola/Mangold (något av dessa)
* Frusna frukter eller bär såsom: Mango, Passionsfrukt, Jordgubbar, Kiwi, Banan, Ananas
* Ibland har jag även avokado i

Fröknäcket skulle jag kunna göra i sömnen tror jag 😉 Det äter både jag och duvan så det gör jag 1-2 gånger i veckan. Det är även en uppskattad gå-bort-present.

Fröknäcke:
2 dl majsmjöl
1 dl solroskärnor
1 dl sesamfrö
1/5 dl linfrö
Lite pumpakärnor
Salt

Blanda samman de torra ingredienserna och blanda sen i 1/2 dl ekologisk rapsolja.

Tillsätt sist 2,5 dl kokande vatten. Blanda samman och kavla ut halva smeten var mellan två bakplåtspapper. Skåra så det är lättare att bryta snygga rutor när knäcket är klart.
Grädda i 1 timme i 150 grader.

På frönknäcket har jag grönkålspesto som jag gör själv.

Grönkålspesto:
Mixa grönkål, soltorkade tomater, nötter av olika slag, olivolja, salt och peppar.
Förvara i en glasburk med tätslutande lock. Det håller sig i ett par veckor så jag brukar göra en rejäl omgång när jag gör det.

Ägg äter jag INTE varje dag med tanke på de senaste rönen. Men det är jag som helt enkelt inte vågar chansa… Jag vågar liksom inte gambla längre, utan tar det säkra före det osäkra.

Det här är ett aktivt val som jag har gjort. För jag kan lova er att cancer två gånger i min, ändå unga, ålder sätter sina spår. Jag vill leva och må så bra jag bara kan. Därför tränar jag mycket och äter mestadels vegetabilisk kost. Jag har inte uteslutit animalisk kost, men äter en huvdsakligen vegetarisk, eller kanske snarare vegansk kost.

Vi gör alla val om hur vi vill leva och det här är mitt sätt. Jag skriver inte om träning för att ge andra dåligt samvete. Nej, jag vill peppa och ge energi och inspiration.
Kan jag med min cytoskadade kropp, så lovar jag att DU kan! Ge dig själv gåvan att ta hand om dig själv utifrån bästa förmåga, med det sätt som passar dig.

Nu ska jag byta om till dagens afro och zumbapass!! 🙂 Sen blir det ännu en tjejhelg för min del.
Å vet ni… PARIS närmar sig med stormsteg!!!!!!! L Ä N G T A R – kom gärna med tips på saker vi absolut inte får missa när vi är där.

Njut av lördagen vänner!

Varma kramar Anna

Om att ha en frisyr

Nyklippt…

“Ni går ofta till frisören ni” sa lilla mor när jag pratade med henne idag 🙂
Men vet ni vad?
När man har världens absolut BÄSTA frisör, då vill man gå dit ofta.
Just nu växer dessutom mitt hår som aldrig förr och för mig är det viktigt att känna att jag har en frisyr.

Jag vill inte bara låta det växa hej vilt och se ut som en vilde. Nej, jag vill se välfriserad och klippt ut. Nu har jag en kort frisyr som inte ett endaste dugg andas cancer, cellgifter eller tappa håret.
För nu är håret tjockt och tätt.

FÖRE:

Jag har nu klippt mig 4 gånger sedan håret började växa ut. Och eftersom det växer ganska fort nu så går jag sisådär var fjärde var femte vecka.
Som ni ser är det ju “långt” i nacken före klippningen, men nu är den inklippt och mer slimmad. Tycker inte att det är snyggt när det står rakt ut från huvudet.

Så, idag blev det lite coolare och jag blev riktigt nöjd! 🙂
Jag har ju liksom “råd” att våga nu! För vad kan hända liksom?? 🙂
Hår är just hår och det växer ju ut igen tänker jag.
Och jag har verkligen inga ambitioner på att odla flätor långa som Rapunzels.
Nej, jag är glad över det hår jag har. Jag är glad över att kunna forma det till en frisyr.

Livet.
För vet ni vad. Även om det bjuder på en buffé av motgångar mellanåt, så skulle jag aldrig nånsin vilja hoppa av. Nej, jag hänger i och känner glädje över att vara här.
Nu med en uppdaterad frisyr 🙂

Måndagkväll närmar sig och det innebär danspass för min del.
Så, magen ska fyllas på och träningskläderna dras på.

Ha en fin måndagskväll vänner!
Varma kramar Anna

Om att ha fått påskfeeling

Innehåller reklamlänkar till Svenssons i Lammhult och Cervera

På vår köksö…

Igår när jag saaaakta saaaakta (träningsvärk from *** ha ha ha ;-)) promenerade hem från jobbet pratandes med mor fick jag sånna påskfeelings.

Jag stannade till vid den bästa blomsterbutiken, Blomman för dagen, och inhandlade lite blomsterprakt att pynta med.

I köket blev det lite koralliga ranunckler med eukalyptus som jag hängde lite ägg i som jag haft länge.

För varför ska man vänta till påskveckan liksom? Då får man ju inte njuta av vackerskatterna något. Vi åker ju dessutom till Paris på annandag påsk, så jag öste på med påsk här hemma 🙂

********************
Pallovasen hittar niLänktext“>här
Tändsticksfodral finns

Nu får ni ha en riktigt fin fredagskväll!
Här har duvan lite tjejkompisar hemma så det är dax att servera lite mat 🙂

Varma kramar Anna

Om kvinnokraft

Innehåller reklamlänk till Cervera

Den här veckan har jag haft så intressanta möten med powerkvinnor.
Jag är med i lite olika sammanhang och det ger så mycket kraft och energi.

Vår “pysselgrupp” där många av dem hängt ihop i säkert 20 år, men som jag fick den äran att komma med i är ett så härligt gäng.
Vi träffades i tisdags kväll och “pysslade”. Ja, helt ärligt så pysslar just undertecknad inte så fitigt, men jag pratar och fixar oftast naglarna 😉
Nu planerar vi inför vår Mallorcaresa i september, såååå härligt!

Igår började jag dagen med ett Tabatapass. Maaaaaj gggggod, vilken träningsvärk jag har idag 😉 Det var minsann ett riktigt “köttapass” kan jag lova! Så ikväll fick jag faktiskt avboka Trippasset. Det blir till att rulla ut yogamattan istället 🙂
Efter det svettiga träningspasset träffade jag några i gruppen Kalmar Influencers för en frukost på ett fik i stan. Väldigt behändigt för mig som bor mitt i stan 🙂

Det är så härligt att berätta om sina tankar, idéer, drömmar och visioner och bli totalt blown away med pepp, uppmuntran och värme! Jag gick därifrån alldeles upprymd.

Så jag känner mig väldigt inspirerad av all denna kvinnokraft och detta fina systerskap. För det är verkligen det finaste av allt, att vara generös och ödmjuk mot varandra.

Nu ska jag till en salong för trådning… ja, man får vara lite fåfäng, sådeså 🙂

Varma vårkramar till Er!
Anna

De fina fåglarna kommer från Cooee och ni hittar dem här.

Om att krossa hinder och positiva besked

I vår bokhylla…

Tänk vilka murar man kan riva för sig själv ibland.
Då blir jag ärligt talat väldigt stolt över mig själv.
För många gånger handlar det om hinder som jag sätter upp för mig själv.
Murar jag bygger upp för att skydda mig själv, tror jag.

För det är ingen som dömmer mig. Det är ingen som tittar konstigt.
Skulle någon göra det beror det på att de känner medkänsla.

Jag pratar om min kropp. En kropp som är rejält sargad rejält av cancerns framfart.
Å jag lider väldigt av är enbröstheten. Det gör mig ont att se ut så.
Men idag rev jag en rejäl mur för mig själv.
Jag var och tränade på morgonen innan jobbet. Aldrig tidigare har jag duschat på gymmet.
Nej nej, jag går ALLTID hem och duschar, för inte vill väl jag visa mig så som jag ser ut.
Med mina bröstsystrar på vattenquigongen är det ju annorlunda, för där är många av oss enbröstade.

Idag skulle jag iaf till en anläggning som inte ligger runt knuten här hemma. Det innebär att jag cyklade dit och det hade tagit alldeles för lång tid att cykla hem och duscha innan jobbet.

Efteråt kände jag mig stark!
Jag skyltar inte och springer runt naken, det är inte min grej. Nej jag svepte handduken om mig och duschade bakom ett draperi.
Men det var ändå en slags seger för mig att våga det.
Så inom oss bor mer styrka än vi anar – glöm aldrig det.

Sen har jag även pratat med bröstsköterskan gällande min rekonstruktion idag 🙂 Nu vet jag mer hur det kommer gå till och det ska jag gärna dela med mig av i ett annat inlägg. Men jag fick även besked om att man kommer att “lyfta” mitt andra bröst så de blir lika. Ytligt, men ack så viktigt för mig!
Det är på riktigt något jag är värd efter allt det här.

Så mina vänner. Jag tycker att vi ska vara snällare mot oss själva. Inte dömma oss själva för hårt utan älska den vi är och den kropp vi har.
Vi é så bra precis så som vi är!

Puss o kram från mig ❤

Om att spraya över det svarta

Under vårt bröllopsfoto har vi ett litet bord med stilleben… Som för att hedra platsen.

Det var en gnistrande decemberdag den dagen då vi sa “Ja” till varandra.
Mellan oss strålar värmen kylan till trots utanför.
Vårt foto hänger på en central plats hemma. På en väggsnutt mellan kök och juvelens rum. Där finns även plats till ett litet bord med stilleben.

Det finns inte längre så många svarta möbler eller föremål i vårt hem, men det här bordet är fortfarande svart.
Men det har fått nån törn eller två så det behöver lite omtanke.
Eftersom jag sprayade det svart en gång är det inte möjligt att måla över med annan färg än sprayfärg, för då krackelerar det.

I övrigt har vi ju bara vita eller ljusgrå möbler hemma. Så frågan är:
Ska det bli vitt, ljusgrått eller mellangrått?

Vore kul att höra vad ni tycker 🙂

Ha en riktigt fin söndag!
Varma kramar Anna

Om vårsolens helande verkan

Stilleben på vårt grå ärvda skåp ❤

Sitter i bilen med min lilla familj. Vi är på väg till vår huvudstad för tillsammanstid med lillebror och hans familj och moster I.
Jag känner mig lyckligt lottad med det liv jag har.
Hur mycket geggamojjaträsk livet än kan leverera så väljer jag att fokusera på det braiga.
Det går inte alla dagar, utan ibland trillar jag ner i mörkret och det känns så förbannat tungt.
Men liksom solen bryter sig igenom molnen ser jag ljuset som livet ändå levererar.

Solen och våren är ju ändå en tid för hopp och liv.
Likt vårlökarna som pressar sig genom frusen jord letar vi också efter ljus och hopp.
Så länge jag i huvudsak ser till livets goda, så går det att hantera mörkret när det anfaller.
Då har jag mobiliserat ett försvar som är redo att ta striden.

Igår var det årsdag efter min masektomi. Den 29 mars var skärtorsdagen 2018.
Den 29 mars 2019 blev en betydligt bättre dag. Jag tränade, träffade mina “bröstsystrar” för lunch och var på vattenquigong.
Kvällen spenderades hemma med min lilla familj.

Så jag lyssnar till min kurator. “Ta en sak i taget Anna”, om hysterektomin inte är akut, vänta med den tills hösten, du har nog med operationer framför dig just nu.”
Jag har ett läkarbesök på gyn den 20 maj, så får jag ta det efter det. Men i min bokning bad jag sköterskan skriva att jag är extremt rädd och känslig, allt kom liksom tillbaka vid den där panikångestattacken när jag skulle göra biopsi på livmodern.

Så first thing first – och det är att rekonstruera mitt bröst. För mig är det viktigt, först då kan jag känna att jag börjar bli frisk från bröstcancern.

Men idag är det lördag. På den ljusblå himlen skiner solen och graderna tickar över tiostrecket. Det blir en fin helg det här.

Ta hand om Er och njut av vårsolen!
Varma kramar Anna

Om det jag hade förträngt

Ett vitt kuvert med en logga i rött och gult uppe i ena hörnet.
Ett brev med besked som kan skapa så många känslostormar inom mig.

Jag öppnade brevet och läste kallelsen.
Ännu en kallelse.
Och jag inser – nej, jag kan inte göra slut med vården än. Jag har en bit kvar att gå.
Jag inser också att jag aldrig kommer att kunna göra slut, men jag önskar mig i framtiden att vi kan ha lite mer av ett distansförhållande och inte träffas så ofta.

Så länge jag har täta vårdkontakter, så är jag inte klar.
Det är nog svårt att förstå när man ser glada make:ade Anna med glow på kinderna.
Annat är det idag när jag sitter här än i min morgonrock och håret på alla håll.
Det var stört omöjligt för mig att ta mig upp imorse. Kroppen vägde bly och panikångestattacken hade gjort sig påmind igen.
Den där som drabbade mig för 1,5 år sedan i gynstolen. Det var fruktansvärt och jag skakar så fort jag börjar tänka på den.

Jag ska avlägsna livmoder och äggstockar från min kropp för att undanröja risker. Risken för att drabbad av livmoderhalscancer.
Många kvinnor genomgår dessa ingrepp, men förhoppningsvis har inte alla det bagage som jag har. Ett bagage av en traumatiserad förlossning som gör sig till känna vid varje gynbesök. Den händelsen som hemsökte mig i gynstolen då en biopsi skulle göras förra hösten.

Jag tappade fart och fotfäste igen. Jag är inte färdigbehandlad, utan har en hel del kvar att göra. Och jobbet är mitt, men tack och lov med stöd och support från nära och kära.
Inget i världen är värt att riskera hälsan för så jag valde att bli hemma idag. Jag använder de plustimmar jag har för att återhämta mig igen.

Det kom inte som en nyhet, men jag hade definitivt förträngt det här.
Att kastas mellan hopp och förtvivlan ganska kontant tar på enegin, men jag söker pannbenet och tar nya tag. Men däremellan är tankarna och känslorna mina och jag måste visa respekt för att ta hand om dem.

Livet innehåller så mycket just nu och ibland är det jag skriver om faktiskt bara en bråkdel av det. För allt kan jag inte dela med mig utav. Därför kan saker som kan tyckas som bagataller bli bra mycket större än så för mig.

Men vi ser framåt.
SIP-mötet gick fick och vi fick klarhet i en del. Men vi har det under lupp så klart.
Sen har söstra mi en kronisk heshet, men vi hoppas hon han få lindring genom botox-behandling.
Vi i lilla familjen ser fram emot att möta våren i Paris om några veckor. Så väl unnt kan jag säga.

Ja, det är en berg- och dalbana det här med att leva. Jag är en väldigt känslig personlighet, men jag jobbar väldigt mycket med att lära mig att tackla svårigheter som dyker upp.

Precis som finaste I just sa. Livet är NU, det enda vi kan påverka är nuet. Det som har hänt, har hänt och det kan vi inte påverka, vi måste bara lära oss att förhålla oss till det.

Så.
Våren är på väg.
Solen skiner på himlen där jag bor.
Det är dax att fräscha till mig inför eftermiddagens besök hos min kurator. Ett besök som inte kunde ligga bättre till än just idag. Ibland är det bara meningen.

Jag önskar er en riktigt fin och vacker fortsättning på den här torsdagen.
Ta hand om Er och era kära.
Varma kramar Anna

Om att gilla att duka fint

Jag gillar vackra dukningar.
Men oftast sitter vi faktiskt vid köksön nu för tiden. Men på helgerna sitter vi gärna vid matbordet och dukar lite extra fint, med linneservetter.
Linneservetter använder vi inte till vardags, men pappersservetter måste jag alltid ha lite olika attt välja emellan.
Sen vore det säkert mer miljövänligt att alltid använda linneservetter, fast å andra sidan skulle det bli ett fasligt massa tvättande…
Man kan bara göra så gott man kan.

Håller fast vid “mina” färger… Blått, vitt och mässing…

Hade ett tag en uppsjö av underlägg, men nu har jag sorterat bort en hel del och bara behållit dem jag verkligen tycker om. Det går inte att ha en massa uppsättningar av allt… I synnerhet inte när man bor lite mindre 🙂
Då får man utma asig själv och inte samla på sig en massa.

Hur ser din favoritdukning ut och vilka fäger gillar du bäst?

Ta hand om Er och ha en fin onsdag!
Varma kramar Anna