Om positiva besked och en slags avidentifiering

Foto: Håkan Flank

Satt i ett möte och såg att det ringde…
Jag vet ju att det är från sjukhuset när det numret visas.
Känslan när man inte kan svara…

Som tur var slutade mötet bara strax efter och jag kunde ringa upp sköterskan.
Hon hade talat in på mitt mobilsvar att hon hade positiva nyheter och att jag skulle ringa upp henne.
“Jag har positiva besked, mammografin igår visade inte på några som helst förändringar.”
L Ä T T N A D.
Den lättnaden.
Obeskrivlig.

Det beskedet gjorde att jag kunde slappna av lite mer inför morgondagen.

Nu ska jag slappna av en stund, sen är det projekt avidentifiering.
Sminka av, nagellack bort, skrubba kropp från topp till tå med descutan…
Ett måstejobb.
Sen nån slags vila för kroppen… Så mycket sömn kanske det inte blir, men det gör inte så mycket.
Vi ska vara på plats 07:15 på operation imorgon och det är skönt att få en så tidig tid.

T A C K också alla fina för all värme och omtanke via olika kanaler.
Det värmer så otroligt.

Varma kramar Anna

Om Poddavsnitt 3: Om kroppen & 2-Årskontroll

Idag släpptes avsnitt 3 av podden “Om kroppen”.
Jag samtalar med min kontaktsköterska på bröstmottagningen Maria Göthberg.
Vad händer i kroppen när man blir sjuk?
Vad kan man göra för att hantera behandlingarna så bra som möjligt?
Påverkas samlivet?
Hur länge kan man ringa till sin kontaktsköterska?

Det här är några av de frågeställningar som vi pratar om i dagens avsnitt.
Lyssnar gör ni här:
Podcast
Acast
Spotify

Så tacksam att min kontaktsköterska ville vara med och dela med sig av sin enorma erfarenhet och kunskap. Otroligt värdefullt.

2 Årskontroll
Idag kallades jag även till mammografi.
Detta efter att jag pratade med ovan nämda sköterska igår. Jag hade nämligen fått en tid den 6 februari. Efter att Maria hade rådgjort med min kirurg kom de fram till att det var bäst om det gick att få till kontrollen innan operationen.
Så imorse ringde min sköterska och sa att de kunde ta emot mig vid halv två idag.

På väg till jobbet kände jag hur klumpen i halsen bara växte. Någon skrämde mig helt oavsiktligt när jag stod vid skrivaren och nästa tittade på mig med bruna djupa ögon och frågade hur jag mådde… Då brast det. Hon gav mig en varm kram och jag samlade ihop mig.
Sen bara växte paniken inombords och jag smet in på toaletten.
Samlade mig igen och gick in på mitt kontor och ringde min man.

Då brast det totalt och jag kände sådan enorm panik inombords.
Ingen panikångest, men sådan förtvivlan och tårarna sprutade.
“Men älskling, när ska du vara där?” Halv två hulkade jag fram…
“Jag kommer hem, jag följer med dig, andas tre riktigt djupa andetag nu…”

Så kom min kollega. En klippa med ett hjärta stort som ett jordklot.
Kramen.
Att omslutas av hennes armar och tröstande ord.
Vi satte oss och pratade en stund. Jag lugnade mig.

Det där att släppa allt annat och bara se en människa är det finaste som finns.
Hela jag känner att jag är så tacksam för hennes närvaro.
Hela jag är tacksam för alla dessa fina människor i mitt liv som ger mig sådan kärlek, värme, omtanke och tillit.
Att jag får lov att vara den jag är. Känna det jag känner.

Jag kan falla, men faller aldrig hårt.
Det är mjukt och varmt likt ett fluffigt moln.

Med handen i makens gick vi in genom dörrarna till avdelningen för Kliniksk Bröstradiologi. Vi väntade en stund och sedan var det min tur.
Andades korta andetag, nervöst.
Klädde av mig och placerades vid mammografimaskinen.
Mammomat heter den tydligen.
De scannar mitt ena bröst. Vi sitter ut och väntar.
Sköterskan kommer tillbaka och vill ta en ny bild för den blev inte så bra….
Det räcker för att man ska bli totalt panikslagen igen.

Samma procedus en gång till.
Av med kläderna och bröstet pressas in i mammomaten.

Sedan är vi klara och kan åka hem.
Jag är totalt slut.

Nu är det en dag till att jobba innan operationen.
Det blir bra, men jag är otroligt nervös.
Alla känslor sköljer över mig och tårarna är nära hela tiden.

När det här är klart kan jag börja bygga upp mig igen.
Förhoppningsvis utan att brytas ner igen… Det tar enegi att börja om.

Men det är ett nytt år och meningen är att jag ska göra det här nu.
Känna känslan av att jag blir någorlunda hel och sen börja träna igen.
Ni anar inte vad jag längtar efter det!

Ta hand om Er!
Varma kramar Anna

Om navelpiercing och operationsfokus

Färgglada tulpaner och tända ljus…
Det är en så fin plats att sitta där på verandan, ljuset blir helt magiskt.

Måndag och tillbaka på jobbet igen.
Jag försöker arbeta mig igenom digitala högar…
Sen är det ändå så att jag kan ju prata även om jag kommer vara lite i en dimma de första dagarna efter operationen… Om jag skulle glömma något på jobbet menar jag.

För helt ärligt är det lite svårt att hålla fokus just nu.
Eller mitt fokus är bara på en sak och det är framförallt den stundande operationen.
Det är nu det ska bli klart.
Det är nu det sista ska fixas till.

Mina nerver är lite här och där. Att sövas är ändå att sövas.
Och jag somnar oftast in i tårar… För jag är rädd för att inte vakna igen, det är en kuslig känsla det där…
Men det blir bra, det vet jag i sinnet. Men känslor har vi ju alltid och de måste också få sitt utrymme…

Så kanske spretar jag lite dagarna som kommer.
Känslor åt alla håll och kanter.

Å idag då.
Då var det dax för juvelen att få sin navelpiercing.
Vem som var mest nervös?
Ja, det var helt klart mamman det 😉
Icke ett ljud kom det ifrån henne och det var klart på bara några få minuter.
Å hon e huuuuur nöjd som helst, det är ju liksom huvudsaken det 🙂

Nu ska jag ta och sjunka ner i soffan en stund.
Titta på något och tänka på något helt annat än operation.
Jag har ett inlägg förberett i huvudet inför den. Något som jag har gått och tänkt på väldigt länge.

Säg mig hur har året startat för er? Känns 2020 bra so far?

Ta hand om Er vänner!
Varma kramar Anna

PS: Imorgon släpps avsnitt 3 av podden – glöm inte att lyssna är ni gulliga <3

Om en helg i hjärtat

Vacker bukett som maken fick av min mams och paps igår.

“Det finns bara en sak som är lycka – det är att vara frisk”
Det sa min svärfar igår när vi kalasade hemma hos svärmor och hennes man.


Den friske har tusen önskningar,
den sjuke har bara EN

Visst har vi alla hört det citatet?
Å nog kan vi önska oss en rad massa olika saker.
Och visst kan Lyckan i det lilla innebära så mycket. Hur viktigt är det inte också att finna lyckan i det lilla? Som att njuta av att hålla i en kopp med något varmt (jag dicker ju inte kaffe så för min del blir det mest troligtvis varm choklad eller en kopp thé :)) och sluta ögonen mot solen…

Ibland känns det som att jag har döden i min bakficka.
Men så länge den håller sig i bakfickan känner jag mig lugn. Då kan vi vara överens om att det jag ser framåt är L I V E T och inte döden.

Vi kalasade och firade våran juvel och maken hemma hos svärmor igår.
Där samlades vi allesammans och kände nog allihop hur tacksamma vi var för att vi har varandra.

Det finns så otroligt mycket att känna tacksamhet för.
Att svärmor tycker att vi ju gärna kan vara där eftersom de har så stort hus att vara i.
Att alla samlas lite huller om buller.
För värmen och omtanken om varandra.
För öppenheten och ödmjukheten.
För att man får vara precis sig själv och att allt är totalt avslappnat.
För ett facetimesamtal från en älskad lillebror och hans lille goooooe 1-åring.

Det finns helt klart de som stör sig på mig och på den personen som jag är.
Så är det för oss alla.
Men vi måste våga lägga vårt fokus på de som gillar oss precis som vi är.
För de är oftast fler än de som valt att störa sig på oss.

Livet är alldeels för kort för att ödlsa energi på att sprida dåliga energier.

Ibland har man sådana där “moments” ni vet.
När en specifik känsla bara sköljer över en.
Som när vi satt och åt lunch med mor och far idag.
Och jag bara kände:
“Lyckliga mig som sitter här med min mamma och pappa och vi tar del av varandras liv.”
En självklarhet kanske, men inget man kan ta för givet.

T A C K för att ni väljer att följa med mig längs livets resa.
Och stort varmt T A C K för att ni delade med er till mig.

Jag vill bara göra så gott jag kan av det liv jag har.

Med kärlek,
Anna
<3

Om att vara den man är

2020-01-04 Solnedgång i Thailand, Krabi Ao Nang

‘ be yourself,
everyone else is
already taken

Oscar Wilde

Vem är du?
Du som läser här hos mig, vill du berätta lite mer om dig själv?
Vad är det som gör att du läser just min blogg?
Och finns det något som du skulle vilja se mer eller mindre av här?

Människor och vad det är som gör oss till de vi är tycker jag är väldigt fascinerande.
Allt som hänt oss i våra liv formar ju oss till de vi är.
Det vi genomgått gör oss förhoppningsvis till bättre människor.

Genom allt är det även viktigt att våga vara sig själv.
Det kan jag ärligt säga att jag inte alltid vågat. Och det har funnits situationer då jag helt enkelt “fogat” mig för att vara smidig i just den situationen. Det finns ju tillfällen då man vill säga något, men inser att det är bättre att vara tyst.

Att även bli respekterad för den man är.
Det är inte heller alla gånger som man blir det.
Vi har nog alla känt av det. Det gör ont, men vi försöker istället att undvika de personer som får oss att må dåligt.

För hur det än är så finns det bara EN av just mig.
Och det finns bara EN av just dig.
Det är ju helt fantastiskt och det tycker jag att vi ska bejaka.
Att få vara sig själv fullt ut och bli respekterad för det.

“Ta ingen skit!” sa hon Grynet.
Jag håller med.
Å kom ihåg att det finns alltid två sidor av ett mynt.
Våga lyssna.

Nu när jag varit sjuk har jag haft tid att tänka en hel del. Nya samtalsämnen för podden har dykt upp såväl som tankar kring vad jag och kanske nån mer kan skriva om.

Det är 2020 nu!
Ett nytt år och bara jag, och endast JAG kan göra mitt år så bra som möjligt under de förutsättningar som ges.
Gör det DU med.
Finns det något som du inte är nöjd med i livet?
Sanningen är att det är DU själv som har makten att ta kontroll över det och göra en förändring.
Sjukdomar kan vi inte påverka, men vi kan påverka hur vi låter det påverka oss.
Vi kan försöka göra det bästa vi kan.

Jag vill verkligen vara ödmjuk här.
För det finns sådant som vi inte kan påverka.
Men försök fokusera på det som du kan påverka.
Om det är något som gnager och gör att du mår dåligt, ta tag i det.

Låt aldrig bitterhet eller missunsamhet smutsa ner ditt liv.

Det här är mitt liv och jag har ansvar för att göra det bästa jag kan av det.
Precis som de säger på flygplanen:
“Du måste greppa tag i syrgasmasken själv först, innan du kan hjälpa någon annan”
Och när någon sträcker fram handen och erbjuder sin hjälp/närvaro är det ditt val att ta tag i den eller inte…

SÅ.
Var den DU är.
Se människor i ögonen.
Le mot människor på gatan.
Var snäll.
Och stå upp för dig själv.

Varma kramar Anna

PS: Blev omnämnd på instagram hos Podcastsnu – SÅ KUL! Tack tack tack <3

Om att boosta kroppen med mängder av grönt

Hur är det nu?
80% eller 90% av vårt immunförsvar sitter i magen.
Jag tänker då att ju mer nyttigheter jag äter, desto bättre kan jag bli av med det här viruset:)

Nu när jag tagit det ganska chill har jag kollat igen vissa program som jag inte hunnit se innan. En sådan serie är “Timjan, Tupp och Tårta” som jag verkligen gillar.
Problemet med matlagningsprogram är ju att allt ser så himla enkelt och smidigt ut att laga till… Man glömmer ju all den där disken och alla moment som inte filmas…

Unnande mig lite tulpaner när jag tog en blåsig promenad idag. För det tycker jag att man kan, det finns ju faktiskt en hel massa olika anledningar att unna sig en bunt tulpaner då och då 🙂

Det här var ett recept med gulärtsbiffar, hasselbackspotatis, kålsallad och krasseaioli.
Fick sätta mig och vila efter den insatsen kan jag säga * ha ha ha *

Receptet hittar ni här.

Det var riktigt gott, men det tog sin tid innan maten landade på tallriken. Så inte att rekommendera en vanlig vardagskväll efter jobbet.

Gott, krispigt och väldigt veggo 🙂 Jag skulle nog kalla mig flexitarian numer eftersom jag inte äter så mycket kött längre, men jag har därmed inte slutat att äta kött.

Nu ska vi krypa upp i soffan och kolla på Mästerkockarna.
Kollar ni på det?

Varma kramar Anna

Om tjejkväll & tacksamhetsvåg

När maken är på ölprovning binchar vi allt vi kan komma över när det gäller
familjen Wahlgren 🙂
Kalla oss besatta eller vad ni vill, men det är fantastiskt bra underhållning tycker vi 🙂
Nu ska vi mumsa fruktsallad och kolla vidare.

Med mig är det lite status quo, så det är fortsatt tystnad och vila här. Sååååå tråkigt!
Tog en promenad i blåsten idag och när jag passerade gymmet ville jag såååå gärna gå in där och träna! Jag är SÅ sugen på det!!!

Annars hörrni…
T A C K för all fantastiskt fin respons på gårdagens poddavsnitt.
Det är ett känslosamt, naket och väldigt ärligt avsnitt och det känns väldigt fint att jag fick ta del av Matz berättelse när han förlorade sin fru Sara i cancer.
Tro mig att det gör mig ännu mer tcksam och ödmjuk inför livet – för det hade ju kunnat vara jag…

Har du inte lyssnat så hittar du podden här:
Podcast
Acast
Spotify

Ha en riktigt fin kväll kära vänner!
Varma kramar Anna

Om läkarbesök och operationstid

Tänk att vi har varit här ändå…
Det var verkligen två helt magiska veckor.
Å jag längtar redan tillbaka.
Till värmen, solen, maten, avkopplingen…

Ja, det känns liksom lite deppigt med den här eeeeeländiga viruset som tagit min kropp i besittning… Men har iaf varit hos läkaren idag och konstaterat att det inte är någon lunginflammation, det är nog mest slem som samlats i “lungvägarna” och det var det som hördes. CRP låg normalt och då är det ju ingen infektion orsakad av en bakterie, SKÖNT!
Så det är vila och hålla tyst som är ordinationen just nu. Å frisk luft så klart 🙂

Å så ringde de från kirurgen idag! 🙂
De hade en operationstid redan den här veckan, men det hörde hon ju direkt att det inte var aktuellt. Men de hade även en nästa torsdag, så nu lägger jag allt hopp till att det ska bli av då. Tanken var ju egentligen att operationen skulle gjorts i höstas, men det funkade helt enkelt inte då. Men nu är jag redo och vill verkligen få det gjort.

Det som ska göras är att min expanderprotes ska bytas ut och det högra bröstet “lyftas” så de blir mer jämna. Jag är på det klara med att det kommer INTE bli smärtfritt, men det är ju ändå en övergående smärta.

Imorgon är det dax för avsnitt två av podden hörrni!
Det vill ni inte missa, det är ett väldigt känslosamt avsnitt.

Varm kram Anna

Om att vara med i tidningen

Precis så är det.
Jag vill bara göra det allra bästa jag kan av den erfarenhetsbaserade kunskapen jag samlat på mig under mina cancerdiagnoser.
Det känns som ett kall för mig att förmedla vidare och förhoppningsvis kunna hjälpa någon annan i en liknande situation.

Alla bär vi på unika erfarenheter, men om vi samlar ihop det och delar det med varandra ger det ju så mycket. Jag känner ju många andra som drabbats och tar med mig deras tankar och frågor med så klart.

Så självklart vill jag sprida budskapet om podden.
Jag vill att så många som möjligt ska lyssna och gärna skriva en recension så jag vet vad som kan förbättras eller vad som kanske är speciellt bra.

Igår publicerade även Kalmarposten en artikel på sin webb:
http://www.kalmarposten.se/article/anna-aktuell-med-podd-om-livslust-och-cancer/

Jag ber er att gärna sprida podden i era sociala kanaler så att den kan nå ut till så många som möjligt.

Nu ska vi kolla på en film här, för jag kurerar en riktigt eländig förkylning. Hesheten kom tillbaka och med den följde även en gräslig hosta. Så kalaset fick vi tyvärr ställa in idag och sikta på nästa helg istället. Livet ni vet <3

Ha en fortsatt fin lördag kära ni!
Varma kramar Anna