FÖR DET MESTA tänker jag ej…

…på att det finns en sjukdom i min kropp.
Men jag är BARA en människa med känslor och tankar.
Något jag lär mig och övar på att ej identifiera mig med.
JAG är något mycket större än det som ibland pågår i mina tankar.

Och jag är också en del av något som är mycket större än det vi kan se, ta på eller ens föreställa oss.

Därför har jag odlat ett mindset som är ett ödmjukt sådant.

Ett som givit mig insikter kring att vi alla har svårigheter att tackla här i jordelivet.
Där jag aldrig nånsin skulle jämföra mitt öde med någon annans.
För det som jag kan se som ett litet gupp, kan faktiskt vara Mount Everest för nån annan.

Jag vet att jag har ett uppdrag.
Ödmjukt tar jag emot uppgiften och väljer att vända motgång på motgång till min utveckling.
Jag väljer att se mig som en frisk tjej med ett stort hjärta.
Jag väljer att tro på en ljus framtid där jag kommer få jobba med det som jag är ämnad att göra.

Jag vet mitt värde och jag har kommit till insikt kring vad jag faktiskt orkar med.
Min stresströskel är ganska låg, vilket gör att jag behöver lugn och ro stora delar av dagen.
Jag vill fokusera på FÅ saker och har slutat vara en som jonglerar med massa bollar i luften.
När jag försöker det slutar det oftast med att något går sönder – bokstavligt talat eller själsligt.

Så jag tror på att jag blir lyssnad till.
Jag tror på att livet kommer ge mig en ny möjlighet.
Jag har manifesterat och jag har fått ta emot.
Snart faller fler pusselbitar på plats.

Med tillit & tålamod börjar jag göra bokslut med 2023 och skapa pirr & fjärilar inför 2024.
Å du – ge dig själv lite cred idag, klappa dig på axeln, ge dig själv en kram och låt livet dansa med dig.

N. A. M. A. S. T. E.