Det är sena sena natten när jag kryper ner i sängen.
Midnattstimmen har passerat och jag tassar tyst in i sovrummet och
kryper ner bredvid min sovande man. Han rör inte en fena så jag vet att han sover djupt.

Av alla råd jag lyssnat till när det kommer till skrivande så handlar det om ATT göra det. Skrivkramp kan man få, men oftast handlar det om att när man väl sätter sig för att skriva så kommer det liksom till en. Och när jag nu avsatt den här tiden för att skriva vore det ju väldigt dumt om jag ”slösade” bort tiden med att hitta på saker som ska göras.

Det är en hel del material som jag sparat genom åren som jag går igenom och sedan slänger. Det är inte hälsosamt att spara gamla minnen som inte bringar någon större lycka i livet. På sätt och vis blir jag berörd, men samtidigt blir jag även lättad att allt det är över.
Händelser i livet påverkar en, men det är bara vi själva som kan välja HUR de ska påverka våra liv framöver.

När jag skrivit en hel dag behöver jag ut och hämta luft. Idag blev det en tur bort till blomsterbutiken där jag skulle köpa ett grönt palettblad.
Å där på disken lös dessa ljuvligt hoppingivande solrosor! Jag kunde verkligen inte låta bli att köpa några stycken. Dessutom hade jag som ursäkt att de var till min man, som hade namnsdag igår 😉 Han blev såååååååå glad 🙂
Lite göööööölligt är det väl ändå 😉

Sen är det lite tröst med.
För i detta nu skulle vi ju typ landa i New York.
Städernas stad.
Metropolernas metropol.
Pulsernas puls.

Next year, eller nått.

Nåväl. Våren och solen är på väg. Jag har värsta skrivflowet och på torsdag har dottern visst fått för sig att hon ska bada nere i Ekenäs. Ha ha, jag tror vi andra tittar på 😉

Take care. Håll ut. Kärlek, Värme och Kramar
Anna

PS: har ni hört den här låten? Sååå bra! Å framförallt så finns det en fantastisk story bakom produktionen av den.