… så skapas nytt utrymme i LIVET
Fast det brukar ju heta så öppnas en annan… MEN, jag ser det som att jag behövt skala av för att ge tid till reflektion och eftertanke och därmed skapa utrymme för mitt hjärtas röst att höras. Och i stillheten föds svaren. Och nya möjligheter kan få utrymme.
Det är verkligen HELT omöjligt att bara addera och addera i livet hela tiden. Jag skulle säga att ”skala av är det nya svarta” 🙂
Sofia Sivertsdotter skriver i sin bok Tillitens väg
”Låt oss acceptera dem vi är, älska det vi har och stänga dörrar till det som sinkar vår resa. Låt oss segla när världen sover, med en brinnande stormlykta i handen, lätt bagage och en djärv och tillitsfull vision i blick”
Såååå. När jag nu avslutat kapitlet ”Vi ÄR inte cancer” i mitt liv, med ett allra sista avsnitt, samt att jag lägger ner instagramkontot med samma namn, känner jag TILLIT. Jag behöver det utrymmet i livet för att segla vidare, låta min nya resa ta form och hjärtats röst göra sig än mer tydlig.
Jag må segla över virvlande hav, men jag är skepparen på mitt fartyg och resan tar mig dit hjärtats kompass leder mig. Livet kommer utan destination, det är vi själva som sitter vid rodret. Och när vi tar plats och är våra autentiska jag så kan hända att ”du är inte är allas favorit” (som jag fick som budskap i ett orakelkort) – men det innebär att jag faktiskt vågat ta ännu ett kliv in i min egna autencitet. Låter mitt ljus skina från platsen inom mig. Och det känns fint och kärleskfullt 💕
Du kan lyssna till mitt avslutande avsnitt här.
Massa KÄRLEK,
