…då blir det kött.
Och pasta, eller potatisgratäng 🙂

Som ni vet äter ju jag inte så mycket kött numer.
Man skulle kunna säga att jag är flexitarian.

När jag så äter kött, vill jag gärna att det ska vara ”värt” det.
Jag äter inte gärna en ”hot dog” bara för att.
Inte för att det är något fel i det, men för mig smakar det inte längre.

….varför jag man så egentligen??
Förklarar sig så förbaskat?
Är det ”bara jag” eller är det nån mer som känner igen sig?

Varför kan man inte bara säga:
”Jag gillar inte det längre.”
P. U. N. K. T.
Alla har väl rätt att ändra sig…

Hur eller hur…
I lördags efter lussebullsbaket vevade juvelen och jag ihop en oxfilépasta.
Verkligen hur plättlätt som helst.
Jag hade köpt en bit svensk ekologisk oxfilé på Maxi när jag handlade på förmiddagen.
Eftersom det bara var hon och jag räckte det med en liten bit.
Sen gjorde vi typ så här:

Annas oxfilépasta

1. Hacka gul lök och vitlök
2. Dela champinjoner i fyra delar
3. Fräs lök gyllene i smör
4. Fräs svampen och vitlöken tillsammans med löken
5. Fräs oxfilén
6. Häll på en skvätt kalvfond, lite rödvin och en hel massa grädde
7. Salta & peppra och strö på lite timjan
8. Häll ner pastan i kokande välsaltat vatten
9. Servera med ruccola och riv över oförskämt med parmesan
10. Njut!

Mätta och nöjda landade vi sen i soffan med varsin lussebulle och en film.
Det var en riktigt fin lördagskväll det.
Allt medans våran favoritkille färdades över Atlanten….
Om en vecka kommer han hem, så ni förstår ju att det är tomt utan honom här hemma.
Men han är på en intressant konferens, vädret är strålande och han rapporterar att det är riktigt bra ”over there” 🙂 Det är han mer än väl värd.
Sån himla tur att kristallsjukan la sig lagom tills de skulle åka med…
Det var rätt svajjigt för honom i början på veckan, älsklingen ♥

Nu ska jag umgås med min fialotta här…
Ta hand om Er vänner!
Varma kramar Anna ♥