”Det är obotbart….
Sen känns det som att världen trillar ihop.
I ett töcken av tårar tar jag ändå in sköterskans ord: ”Många lever många, många, många år och vi har många olika behandlingar att ta till…”
.
Beskedet jag fick var Spridd hormonell bröstcancer, på dagen 5 år efter mitt bröstcancerbesked. 16 år efter jag hade drabbats av leukemi.
”Det kan du dö av…, men vi ska naturligtvis göra allt vi kan för att det ej ska bli så” – var hematologens ord den dagen den 11 maj 2007.

Jag tillåter mig att kravla i geggamojjan ett tag, sedan får jag återigen kraft och reser mig ur dyngan för att än en gång bejaka livet.
Delar och delar min svärta. För att sedan dra mig tillbaka, och bara är med mig själv och mina egna tankar.
Kommer tillbaka med ny kraft, nytt ljus. Jag vill ej vara ett offer i det här.
Utmaningen ska leda mig framåt och ljuset & tilliten ska vara min ledstjärna.

Behandlingen fungerar och metastaserna minskar i omfång.
Jag jobbar mycket komplementärt och då både i form av vitaminer, mineraler men FRAMFÖRALLT med min mentala hälsa.
Alla rädslor jag byggt upp inom mig vänder jag till lärdomar.
Livet är svårt och motgångarna kan kännas orimliga.
Men jag väljer att använda dem till kunskap.
.

Jag utforskar och tar in. Utbildar mig till holistisk coach och känner att mitt liv ska styras av hjärta och mage.
Att coacha andra till att nå drömmar och mål, trots livets utmaningar och bucklor på vägen.

Poddar och bloggar för att sprida ljus & hopp.

.

Livet. Tack Livet 🤍