Om att ta nästa steg

Söndagen går snart över i måndag och jag borde verkligen gå till sängs…
Har tittat på en film för att avleda tankarna något.

Jag är nervös och smått orolig, men samtidigt inställd på att fortsätta.
Imorgon eftermiddag är det dax för första påfyllningen av expanderprotesen.
Jag vet att bästa finaste sköterskorna är där. De som är lugna och ger mig mod att våga.

Vi har haft några fina lediga dagar nu. Samlat energi på olika vis.
Försökt förleda oro och sorg inför olika saker.

Så tacksam för min lilla familj.
Som dessa stunder av lycka när vi alla tre är samlade i köket och lagar mat tillsammans. Spelar musik och mannen och jag busdansar.
Ser lyckan i mitt barns ögon över kärleken vi har.
Å lyckan vi känner över att få vara föräldrar till just henne.

Livet är svårt många gånger, men de tre musketörerna håller ihop.
Livet är svårt, men vi måste fokusera på det goda som det ger.
Alltid tro på att godhet och sanning är den rätta vägen för oss.

Så stegen kommer var staplande in på kirurgen imorgon.
Men allt blir bra.
Jag är ju trots allt här och har kommit så här långt.

Och till alla som alltid finns och stöttar och peppar, tro aldrig annat än att jag är tacksam för det.

Ett steg i taget så går det framåt.

Ta hand om Er!
Med kärlek,
Anna