Om att svettas fysiskt och mentalt

Fikat med en vän på Balck idag, över en liten intervju som kommer i en lokaltidning framöver.

Talade med min kontaktsköterska igår.
Jag saknar gymmet och jag saknar träningen.
Eftersom jag blev sjuk direkt när vi kom hem från Thailand så hann jag ju bara med ett pass innan det sen var dax för operation.
På torsdag är det två veckor sedan operationen, men överkroppsträning måste jag avvakta med ett par veckor till.
Jag får lov att prova spinning i slutet på veckan, så det tänkte jag göra 🙂
Var och gick raskt med lutning på gå-bandet idag och sen en stund i trappmaskinen.

Känslan av att svettas och göra kroppen fysiskt trött är något jag verkligen älskar!
Det är inget som jag kunnat ta för givet, så när det klaffar och funkar gör det mig jätteglad och tacksam!

Idag lyssnade jag på podden Självklart. Den har jag lyssnat på ett bra tag.
Självledarskap, självhjälp, mental utveckling – att träna mitt mentala mående.

Det är minst lika viktigt att svettas fysiskt som mentalt. Att våga ta hand om de tankar och funderingar som man har. För att nå en bättre balans och mer sinnesro, som jag skrev om igår.

Jag försöker dra lärdom av svårigheterna som drabbat mig i livet. Det är ju inte alltid så att bara för att något är svårt och jobbigt, så behöver det inte betyda att det var något dåligt.
Om vi i stället tänker i termen erfarenheter för misslyckanden så kan det ju hjälpa oss att se lite nyktrare på saker.
Och helt ärligt, nog är det också så att det är vår egen uppfattning och tro, att omgivningen ska dömma oss och tycka att vi misslyckas.

Då kanske man behöver tänka att man inte ska ta sig själv på alltför stort allvar. För få saker handlar ju om att det svävar mellan liv och död… Det ger ju oss ändå lite perspektiv tänker jag.

Det finns alltid grader i helvetet så att säga. Men om vi vågar ta ansvar för oss själva, och inte lägger så stor vikt vid att finna lösningen i att skuldbelägga någon annan, så har vi dragit lärdom av erfarenheten.
Sluta häll hinkar av skuld över andra, det är som att slå på sig själv. Ingen kan rättfärdiga ett beteende genom att lägga skulden på någon annan. Det gör oss till mindre människor att inte våga blicka inåt och finna svaret inom oss själva varför vi känner som vi gör.

Ingen är perfekt och livet är ett livslångt lärande!
Och jag tänker fortsätta umana mig själv fysiskt och mentalt, låta både kropp och själ svettas emellanåt.

Berätta gärna för mig vilka utmaningar som du står inför, och hur du funnit acceptans.

Varma kramar Anna

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.