Jag passerar syrener på min promenad.
Tar tag i en kvist och sätter näsan intill blomklasen och drar in…
Doften är helt magisk.

Vi pratar om Livet och allt som hör därtill.
Jag hör fåglarna i dina träd och du hör dem som följer mig längs min promenad.
Under tiden går jag och du pysslar i din trädgård.
På olika platser men ändå nära.

Det spelar ingen roll var vi är, för vi vet var vi har varandra.
Det är det som är äkta vänskap.
Vi ifrågasätter inte varandra och vi låter alltid den andra prata klart.
För vi lyssnar och tar in.
Har modet att stanna kvar, även när de tunga och svåra ämnena dyker upp.
Vi räds inte.
Vi finner styrkan i att ventilera och låta livet ta plats.

Ibland kan vi prata i timmar. Tills vi får skavsår i öronen 😉
Och alltid återkommer vi till något som känns positivt och fint.

Vi har hittat hem.
Med det har vi hittat lugn och ro.

Jag smeker blommorna med min hand.
Tar djupa andetag och känner tilltro till framtiden.
Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan, men tilliten har ändå funnits där.

Jag må vara naiv och blåögd, men jag finner mitt lugn i tilltron på livet.
Jag vågar vara närvarande och jag vågar känna efter.
Alla känslor är inte alltid angenäma, men när de fått sitt utrymme kan jag låta hoppet och godheten ta över.
Jag ror, men har alltid en brygga att angöra vid.
Ibland ute på öppet, stormande hav, för att sedan kunna återvända till den lugna hamnen.

Det är vår och fåglarna kvittrar.
Jag hör grusknastret under mina skor när jag går.
Jag känner glädje och värme inom mig.

”If life gives you lemons, make lemonade” – men nu har jag producerat så mycket lemonad så det borde räcka för många liv, kan jag tycka.
Men ingen av oss vet, och tur är väl det.
Men nu vill jag skåla i champagne igen!
Sådetså.

8 km promenad i strålande sol, ljumma vindar och prat med en vän jag håller så kär.
Jag väljer att vara GLAD, LYCKLIG och TACKSAM för det jag har.

Önskar Er den finaste onsdagen.
Varma kramar Anna
❤