Om att ibland tar det bara stopp…

IBLAND TAR DET BARA STOPP

Och en ofrivillig paus infinner sig.
Jag älskar det här forumet.
Att skriva och vända ut och in på tankar och känslor.

Jag tycker om att vara här och jag tycker om interaktionen med er.
Pausen var inte på något vis planerad, den bara infann sig.
För jag visste inte vad jag vågade dela med dig av under tiden.

Det är så.
Jag har insett det nu.
Det kommer för alltid påverka mig.
Cancerdiagnoserna som drabbat mig.
Hur jag än förtvivlat ”försöker” vara som ”alla andra” så kan jag inte det.

Det gör sig påmint när jag minst anar det.
Jag kan ibland se och känna det komma, men oftast inte.

Så. Jag hade kontakt med min kurator häromdagen.
Det var inte så konstigt at den här kraschen kom nu,
Jag var iväg på retreat och kände mig totalt uppfylld av allt jag fick med mig.
Sprängfylld av känslan av gemenskap och delaktighet.

Sen kommer ett slags tomrum.
Där allt kommer ifatt och det är svårt att hantera vågen av känslor som sköljer över mig.
Det är svårt att förklara, men jag vet att jag bara måste ta hand om det.
Vara med mina tryggheter i livet.
Totalt utan prestation.

För jag vill leverera, leverera till varje pris.
Visa att jag kan, och det kan jag ju också.
Jag kan en himla massa saker.

Men vi är alla unika på våra olika vis.
Och jag har insett att jag har mitt sätt att vara på och det är helt ok.
Jag behöver landa och jorda mig själv en stund, för att komma tillbaka med nu energi.

Så ytligheter och innerligheter kommer alltid finnas hos mig.
Ytligheterna som förgyller vardagen och innerligheten genom att jag delar med mig av mina tankar och känslor.

Hur mår du idag?
Nog känns det ändå att våren är på väg på riktigt ❤

Ta hand om Er och många varma kramar,

6 svar på ”Om att ibland tar det bara stopp…”

  1. Fina Anna! Så länge sen jag lämnade en kommentar. Har känt mig lite låg en tid. Längtar ju efter mina tonårs barnbarn så det gör ont i hjärtat. Vaccinet dröjer och det är svårt att vara positiv just nu. Sen i nästa stund vet jag att det finns så mycket att vara tacksam över.Känner med dig och förstår att det är naturligt att du dippar ibland med den tunga ryggsäck du bär.Skickar de största och kärleksfullaste kramar till dig fantastiska Anna /Monica ❤️

    1. Hej vackra fina du ❤
      Ja, det är tunga tider vi befinner oss i… Hoppas innerligt att ni kan finna vägar att ses även om det blir kortvarigt och ingan fysisk kontakt ❤
      Det går upp och ner.. livet liksom.
      Många varma kramar Anna

  2. Vackra Anna. Måste erkänna att jag varit orolig för dig och undrat hur du mår. Skönt att se att du skrivit igen
    Självklart måste man ta en paus när det känns så. Livet och familjen är absolut viktigast. Du är ju så fantastisk med allt du gör och tänk hur mycket du gått igenom. Önskar dig en fin helg tillsammans med lilla familjen. Kraaam Inger

    1. Tack rara fina du för omtanken…
      Det blev lite mycket på en gång antar jag. Delar med mig av allt det i dagens poddavsnitt.
      Ta hand om dig och ha en fin söndag ❤
      Varma kramar Anna

  3. Tomrummen kommer då och då och då får man följa med. Ta den tid du behöver för att hitta tillbaka till det som du vill hitta tillbaka till. Var rädd om dig och lyssna på dig själv fina Anna så kommer det bli bra. Inte så lätt alla gånger men du är en krigare. De största och varmaste kramarna från mig till dig <3

    1. Ja, så är det verkligen… Just tiden är en faktor som vi väl alla brottas med, hur livet är utformat är inte alltid så som vi vill fördela vår tid.
      Men saker och ting landar ju med tiden… och jag blickar framåt och fokuserar på det jag VILL istället för det jag INTE vill..
      Tack för omtanken fina Tina.
      Många varma kramar Anna ❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.