Om natten drömmer jag läskiga drömmar
Om morgonen är jag trött så kroppen vill skrika
Om eftermiddagen är jag trött så huvudet nickar
Om när jag vid hemgång hamnar i goaste T:s famn och tårarna rinnner
Om huvudet som snurrar
Om tankar som är mörka
Om livet, kärleken och hoppet
Hon, C, vackra människan stod på mittemot mig och sa:
”Du är sann och modig Anna”
Kramade mig länge och sa att jag beundrar att du vågar visa och möta ditt mörker.
Livets ups and downs.
Och jag känner så mycket för att hon delade det med mig.
Samtalet om sena kvällen där vi utbyter våra tankar.
Jag önskar jag kunde förstå.
Men vissa saker kommer man aldrig förstå.
Det kanske heller inte är meningen.
När man bryter ihop behöver man komma igen.
De flesta av oss gör det då och då.
Somliga oftare än andra.
Det är då vi måste hitta våra egna lösningar.
Vända skutan åt rätt håll igen.
Ibland är det som att vända en ångare ut till havs.
Det tar tid och går långsamt.
Men livet är inte oändligt.
Det är inte oändligt.
Det är ändligt.
För oss alla.
Då tar jag mitt pannben och går på ett pass och svettas som en komplett idiot.
Går därifrån med en ny slags styrka.
Kära ni.
Ta hand om Er och varandra.
Kärlek & Kramar
Anna
🤍
Lämna ett svar