Om terapi

Det här är en plats som jag trivs på.
Här kommer alla tankar och funderingar jag har ut i form av ord… Till er och i min bok.

Ja, nu tänker jag skriva det här att jag har satt en deadline för mig själv.
Till sommaren ska jag vara klar, allra helst vill jag ha ett manuskript klart till mitten av maj, innan vi åker till New York.

Varför sätter jag upp en sådan deadline för mig själv och varför skriver jag det här?

Jo, för jag känner att det här är ett projekt som jag vill bli klar med. Det är vissa saker som gnager i mig gällande boken, och gamla dagböcker som jag sedan skall göra mig av med. Det är dagboksanteckningar från riktigt svåra tider och det vill jag inte behålla som dåliga energier i vårt hem och vårt liv. De ligger i en låda undanstoppade, och jag tar fram dem när jag skriver, så det är inte så att de ligger framme och ger “bad vibes” hela tiden.

Skrivandet är en form av terapi för mig. Jag får ur mig mörkret och kan lägga saker bakom mig när jag “skrivit av” mig. Mycket delar jag här på bloggen med er.
Men det finns saker som jag bara skriver i min dagbok eller pratar med min kurator om.
Så som det är för oss alla.

Jag går i terpi för att reda ut och få hjälp med tankar eller funderingar som ibland kan göra att jag tycker att jag “fastnar”. Helt ärligt finns det nog V Ä L D I G T många människor som skulle behöva gå i terapi, men många som borde vågar nog inte.

Det jag tänker och tycker är inte allmän lag, det vet jag.
Jag tycker och känner väldigt mycket saker, och då anser jag att det är oerhört viktigt att få en objektiv syn på ett aktuellt problem eller situation.
Igår sa kuratorn till mig:

“Anna, se upp för risken så att du inte bli ett offer i det här”.

Underbara människa!! Idag är jag SÅ T A C K S A M för att hon sa just så.
Vi möter alla olika hinder i livet och vissa saker är svåra att smälta och förstå. Då måste man ge sig själv den insikten att det kanske helt enkelt inte går och då måste man gå vidare.
Det här handlar bland annat om att jag inte ska tro att jag är märkvärdig.

Tidningsartiklar, podd, synas hit och dit.
Det kan sticka till ibland.
Tyvärr.

Om jag gör det för att vara märkvärdig? Det beror på vilken betydelse och vikt du läger i ordet märkvärdig. Om det innebär att jag tror att jag är mer än andra och sätter-näsan-i-vädret-märkvärdig, så NEJ tack till den.
Om det innebär att jag är en unik person med erfarenheter som jag vill dela med mig till andra och märkas och vara värdig? JA tack till den.

Fick precis ett sms från min bror där han undrade vad jag gör och hur jag mår. Älsklingen.

Det blev ett långt svar. Många saker jag ville säga och som jag ville att han ska ha kvar. Ibland är det inte så dumt att skriva det för då kan mottagaren läsa om. För kärlek kan vi slösa med till dem vi älskar och håller av. Vi har mycket av den varan och vi behöver inte snåla. Jag tror och vidhåller vid att “Ju mer kärlek jag ger, ju mer kommer det tillbaka” , även om jag fått en riktigt syrlig kommentar på det en gång.

Men då får man lägga bort det. Intala sig själv att jag gör så gott jag kan.
Jag är en liten människa på jorden, även om jag faktiskt kan vara stor i mina ord.
Jag är stolt över att jag kan skriva och uttrycka mig.

Men världen är en stor plats som vi vistas på och jag kan inte förändra den. Ännu mindre kan jag förändra människor och deras inställning. Till syvende och sist är det bara och endast mig själv jag kan påverka.
Sen kan förhoppningsvis människor p å v e r k a s av det jag skriver och förmedlar.

Och den responsen som jag får av er är så oerhört fin.
Jag är så in i själen ödmjuk för den feedback som jag får.

Tänker också på dig som blev förbannand när jag skrev om att jag ville möta er empati. Och jag förstår dig precis!!! Tack för ditt mail verkligen.

För det är ju just det, jag kan vilja tala till era hjärtan och det gör jag, det känner jag. Men jag måste släppa tanken på att nå ut till dem som inte vill. De som inte vill förstå eller känna medmänsklighet. Det kostar alldeles för mycket på vår energi att vilja kasta livbojar till de som simmar åt helt annat håll och till en helt annan strand. De har flytväst, så vi behöver inte oroa oss för deras överlevnad. Det är inte mitt ansvar, inte heller ditt.

Kanske blev det flummigt inlägg, men det är lite saker som jag tar till mig i terapin och kan förmedla till er.

Har gjort en intervju till idag och en annan på måndag.
Märkvärdig eller inte, huvudsaken är att budskapet går fram <3

“Jag vill bara göra det bästa jag kan,
av det värsta jag varit med om”

– Anna Wahlstam –

Så hörrni.
Ödmjukhet, värme, kärlek, pretigelöshet, omtanke och fokus på livet.
Det är vad jag ska fokusera på nu.

Vad ska du fokusera på?
Jag vill jättegärna höra vad det jag skriver väcker för tankar och känslor hos dig. Vill du inte skriva i kommentarerna så skicka ett mail till anna@wahlstam.se

Med kärlek,
Anna

Om att skrika av sig dödsångesten och möte med en bröstsyster

D Ö D S Å N G E S T

Tycker du om kyrkogårdar?
Jag tycker att det är något väldigt fint och fridfullt med kyrkogårdar.
Där vilar ett lugn, och det är en oskriven regel att på en kyrkogård talar man lugnt och lågmält.

Jag gick genom kyrkogården på min promenad idag. Hade bestämt mig för att gå långt ut på udden till en enslig plats…

Färska blommor på kyrkogården tyder på att det nyss varit begravning.
Jag läser på banden och känner hugget i bröstet.
Har med varit med om att ta farväl av älskade familjemedlemmar. Min farfar, mormor och morfar. Det är smärtsamt och uppslitande.

Vackra blomsteruppsättningar och människors farväl till en älskad.
Samtidigt vilar det även något väldigt fint i det.
Att göra den älskades bortgång till ett värdigt avslut.

Jag har varit så nära döden att det är klart att jag funderat på hur jag vill ha det när jag dör. De flesta tycker att det är gräsligt jobbigt när jag pratar om det här.
Men faktum är att döden kommer ingen undan…
Vi föds och vi dör. De två sakerna kan ingen av oss påverka.

L I V E T

Men mellan vaggan och graven finns det något oerhört stort och vackert.
Det är det som kallas för L I V E T.
En del saker av det som händer i livet kan vi inte påverka, men vi kan påverka hur vi väljer att hantera det som händer oss.
Livet kan räknas i dagar, månader och år.
Dessa dagar, månader och år kan vi fylla med meningsfullt innehåll.
Omge oss av människor som älskar och tycker om oss.
Göra saker som gör oss lyckliga och glada.

Jag har brottats och brottas en del med dödsångest.
Jag har SÅ mycket kvar att leva för.
SÅ mycket mer jag vill uppleva.
SÅ mycket mer jag vill känna.

Letade upp en strandkant där jag kände mig ensam.
Tittade mig omkring och sen fyllde jag lungorna med luft.
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa….
Skrek rakt ut i högan sky.
När jag hade skrikit klart var allt precis lika stilla och tyst igen.
Eller lugnt, det beror på hur man ser det.

Å så regnbågen.
Så otroligt vacker. Och vem vet vad som väntar vid regnbågens slut..?
Men just nu vandrar jag på LIVETS väg.
Det har hänt så mycket saker som jag måste ta hand om och bearbeta.
Vilket jag gör på mitt sätt.
Jag måste dyka ner i mörkret ibland och ta reda på varför jag känner som jag gör.
Men det är aldrig så nattsvart att jag inte ser öppningen i tunneln.

Å idag har jag träffat en härlig bröstsyster. En person som jag lärt känna och delar många erfarenheter med. En som jag kan bolla både “fuck off-tankar” och farhågor med. Men framförallt präglas våra samtal av driv och livslust. Av tankar, projekt och idéer som vi vill göra tillsammans.

Så.
Imorgon ska jag träffa kirurgen, förbandet ska tas bort och jag ska få se HELA resultatet så här långt. Det är lite spänt och nervöst. Men jag vet att jag är i de bästa och mest kompetenta händer.

Och har ni inte lyssnat på podden, hoppas jag att ni vill göra det.
Sök på “Om livslust och cancer” hos Podcast, Acast eller Spotify.

Ha en fin onsdagskväll vänner!
Varma kramar Anna

Om poddavsnitt 4: Om spegelbilden

OM SPEGELBILDEN

Idag kan ni lyssna på avsnitt 4 av podden.
Om spegelbilden handlar om hur man kan ta hand om sig själv under sjukdomstiden.
Jag pratar med Anneli Håkansson från Look Good Feel Better, som är en förening med ideella hudterapeuter som har “klasser” för kvinnor under behandlingen.

“Den här gången kommer man
till sjukhuset och det gör inte ont”

– Anneli Håkansson –

Det tycker jag är så fint.
För många av oss kan det ju innebära en del timmar som måste spenderas på sjukhuset, och de flesta gångerna kan det vara förknippat med smärta, obehag och oro.
Men när man kommer till en klass som LGFB håller i, läggs fokus på något annat. Fokus är att få deltagarna att må så bra som möjligt genom att ta hand om sig själva en stund.

Lyssnar gör du här: (klicka bara på länken så kommer du till poddavsnittet)
Podcast
Acast
Spotify

Jag dras med en eländig huvudvärk och ständig frossa här… Kom ur sängen vid halv elva idag. Gillar inte sådana dagar… Men just nu måste jag nog bara låta kroppen och själen komma ifatt…

Hoppas ni lyssnar och vill sprida inlägget så många kan hitta till podden.
Så himla tacksam för det.

Ha en fin tisdagskväll vänner!
Varma kramar Anna

Om operationsbaksmällan och nytt reportage i Kvällsposten/Expressen

Idag ligger baksmällan som en mössa över hela mig.
Jag är trött och nickar till i soffan.
Försöker titta på något program på Play, men det blir osammanhängande eftersom huvudet är tungt och nickar mest hela tiden…

Maken är hemma och V A F :ar, så vi tar tagit en promenad efter lunch.
Det var typ så lång tid det tog att göra mig iordning idag. Sisådär tre timmar innan lunch.

Men jag behöver inte ta till det tunga artilleriet av smärstillande och det är ju
fantastiskt!
Men med förra operationen fortfarande fäsk i minnet känns det här SÅ mycket bättre.
Då när ambulansen fick komma för jag hamnade i nån slags smärtchock.

Det innebär slowmotiontempo just nu.
Varm choklad, the oldfashion way (fast jag byter ut socker mot honung) och dadelbollar.
Tänder ljus och kryper in under en filt för jag fryser så in i vassen.

Vill också T A C K A än en gång för all fin respons jag får.
För all feedback, värme, empati och omtanke.
Tack verkligen från djupet av mitt hjärta.

Uppmärksamheten jag får just nu, är viktig för mig ur det perspektivet, att jag vill visa att allt inte alltid är vad det ser ut att vara.
Vi behöver skapa empati i samhället och våga se varandra som medmänniskor.
Jag är en naiv individ som tror på det goda i livet.

Idag är det en artikel om mig i Kvällsposten/Expressen online:
https://www.expressen.se/kvallsposten/anna-46-hardtranade-en-manad-efter-cancern/?purchase=new_user

Till den här artikeln spelade jag in en liten film om mig själv, den hittar ni på min youtubekanal: annawahlstam.

För att läsa artikeln behöver signa upp sig för en prenumeration, men det kan man göra en månad gratis. Jag återkommer om artikeln även kommer i papperstidningen.

Nu önskar jag Er en riktigt fin fredagskväll!
Varma varma kramar Anna

Om Poddavsnitt 3: Om kroppen & 2-Årskontroll

Idag släpptes avsnitt 3 av podden “Om kroppen”.
Jag samtalar med min kontaktsköterska på bröstmottagningen Maria Göthberg.
Vad händer i kroppen när man blir sjuk?
Vad kan man göra för att hantera behandlingarna så bra som möjligt?
Påverkas samlivet?
Hur länge kan man ringa till sin kontaktsköterska?

Det här är några av de frågeställningar som vi pratar om i dagens avsnitt.
Lyssnar gör ni här:
Podcast
Acast
Spotify

Så tacksam att min kontaktsköterska ville vara med och dela med sig av sin enorma erfarenhet och kunskap. Otroligt värdefullt.

2 Årskontroll
Idag kallades jag även till mammografi.
Detta efter att jag pratade med ovan nämda sköterska igår. Jag hade nämligen fått en tid den 6 februari. Efter att Maria hade rådgjort med min kirurg kom de fram till att det var bäst om det gick att få till kontrollen innan operationen.
Så imorse ringde min sköterska och sa att de kunde ta emot mig vid halv två idag.

På väg till jobbet kände jag hur klumpen i halsen bara växte. Någon skrämde mig helt oavsiktligt när jag stod vid skrivaren och nästa tittade på mig med bruna djupa ögon och frågade hur jag mådde… Då brast det. Hon gav mig en varm kram och jag samlade ihop mig.
Sen bara växte paniken inombords och jag smet in på toaletten.
Samlade mig igen och gick in på mitt kontor och ringde min man.

Då brast det totalt och jag kände sådan enorm panik inombords.
Ingen panikångest, men sådan förtvivlan och tårarna sprutade.
“Men älskling, när ska du vara där?” Halv två hulkade jag fram…
“Jag kommer hem, jag följer med dig, andas tre riktigt djupa andetag nu…”

Så kom min kollega. En klippa med ett hjärta stort som ett jordklot.
Kramen.
Att omslutas av hennes armar och tröstande ord.
Vi satte oss och pratade en stund. Jag lugnade mig.

Det där att släppa allt annat och bara se en människa är det finaste som finns.
Hela jag känner att jag är så tacksam för hennes närvaro.
Hela jag är tacksam för alla dessa fina människor i mitt liv som ger mig sådan kärlek, värme, omtanke och tillit.
Att jag får lov att vara den jag är. Känna det jag känner.

Jag kan falla, men faller aldrig hårt.
Det är mjukt och varmt likt ett fluffigt moln.

Med handen i makens gick vi in genom dörrarna till avdelningen för Kliniksk Bröstradiologi. Vi väntade en stund och sedan var det min tur.
Andades korta andetag, nervöst.
Klädde av mig och placerades vid mammografimaskinen.
Mammomat heter den tydligen.
De scannar mitt ena bröst. Vi sitter ut och väntar.
Sköterskan kommer tillbaka och vill ta en ny bild för den blev inte så bra….
Det räcker för att man ska bli totalt panikslagen igen.

Samma procedus en gång till.
Av med kläderna och bröstet pressas in i mammomaten.

Sedan är vi klara och kan åka hem.
Jag är totalt slut.

Nu är det en dag till att jobba innan operationen.
Det blir bra, men jag är otroligt nervös.
Alla känslor sköljer över mig och tårarna är nära hela tiden.

När det här är klart kan jag börja bygga upp mig igen.
Förhoppningsvis utan att brytas ner igen… Det tar enegi att börja om.

Men det är ett nytt år och meningen är att jag ska göra det här nu.
Känna känslan av att jag blir någorlunda hel och sen börja träna igen.
Ni anar inte vad jag längtar efter det!

Ta hand om Er!
Varma kramar Anna

Om tjejkväll & tacksamhetsvåg

När maken är på ölprovning binchar vi allt vi kan komma över när det gäller
familjen Wahlgren 🙂
Kalla oss besatta eller vad ni vill, men det är fantastiskt bra underhållning tycker vi 🙂
Nu ska vi mumsa fruktsallad och kolla vidare.

Med mig är det lite status quo, så det är fortsatt tystnad och vila här. Sååååå tråkigt!
Tog en promenad i blåsten idag och när jag passerade gymmet ville jag såååå gärna gå in där och träna! Jag är SÅ sugen på det!!!

Annars hörrni…
T A C K för all fantastiskt fin respons på gårdagens poddavsnitt.
Det är ett känslosamt, naket och väldigt ärligt avsnitt och det känns väldigt fint att jag fick ta del av Matz berättelse när han förlorade sin fru Sara i cancer.
Tro mig att det gör mig ännu mer tcksam och ödmjuk inför livet – för det hade ju kunnat vara jag…

Har du inte lyssnat så hittar du podden här:
Podcast
Acast
Spotify

Ha en riktigt fin kväll kära vänner!
Varma kramar Anna

Om läkarbesök och operationstid

Tänk att vi har varit här ändå…
Det var verkligen två helt magiska veckor.
Å jag längtar redan tillbaka.
Till värmen, solen, maten, avkopplingen…

Ja, det känns liksom lite deppigt med den här eeeeeländiga viruset som tagit min kropp i besittning… Men har iaf varit hos läkaren idag och konstaterat att det inte är någon lunginflammation, det är nog mest slem som samlats i “lungvägarna” och det var det som hördes. CRP låg normalt och då är det ju ingen infektion orsakad av en bakterie, SKÖNT!
Så det är vila och hålla tyst som är ordinationen just nu. Å frisk luft så klart 🙂

Å så ringde de från kirurgen idag! 🙂
De hade en operationstid redan den här veckan, men det hörde hon ju direkt att det inte var aktuellt. Men de hade även en nästa torsdag, så nu lägger jag allt hopp till att det ska bli av då. Tanken var ju egentligen att operationen skulle gjorts i höstas, men det funkade helt enkelt inte då. Men nu är jag redo och vill verkligen få det gjort.

Det som ska göras är att min expanderprotes ska bytas ut och det högra bröstet “lyftas” så de blir mer jämna. Jag är på det klara med att det kommer INTE bli smärtfritt, men det är ju ändå en övergående smärta.

Imorgon är det dax för avsnitt två av podden hörrni!
Det vill ni inte missa, det är ett väldigt känslosamt avsnitt.

Varm kram Anna

Om att vara med i tidningen

Precis så är det.
Jag vill bara göra det allra bästa jag kan av den erfarenhetsbaserade kunskapen jag samlat på mig under mina cancerdiagnoser.
Det känns som ett kall för mig att förmedla vidare och förhoppningsvis kunna hjälpa någon annan i en liknande situation.

Alla bär vi på unika erfarenheter, men om vi samlar ihop det och delar det med varandra ger det ju så mycket. Jag känner ju många andra som drabbats och tar med mig deras tankar och frågor med så klart.

Så självklart vill jag sprida budskapet om podden.
Jag vill att så många som möjligt ska lyssna och gärna skriva en recension så jag vet vad som kan förbättras eller vad som kanske är speciellt bra.

Igår publicerade även Kalmarposten en artikel på sin webb:
http://www.kalmarposten.se/article/anna-aktuell-med-podd-om-livslust-och-cancer/

Jag ber er att gärna sprida podden i era sociala kanaler så att den kan nå ut till så många som möjligt.

Nu ska vi kolla på en film här, för jag kurerar en riktigt eländig förkylning. Hesheten kom tillbaka och med den följde även en gräslig hosta. Så kalaset fick vi tyvärr ställa in idag och sikta på nästa helg istället. Livet ni vet <3

Ha en fortsatt fin lördag kära ni!
Varma kramar Anna

Om att ha varit med i direktsändning

De ringde från Radion idag.
“Vi har fått ett pressmeddelande om din podd och är nyfikna på dig och podden, kan du tänka dig att vara med i radion?”
Med fjärilar i magen tackade jag självklart ja 🙂

När jag så kom dit på utsatt tid visade det sig dessutom vara direktsändning. Men på något vis hann jag aldrig bli så nervös att jag tappade bort mig, utan blev snarare peppad.

Via den här länken kan du lyssna på ett sammandrag av klippet på radion idag.

Imorgon blir jag telefonintervjuad av Aftonbladet!! De har även hört av sig från olika tidningar.
Jag är HELT överväldigad och så tacksam för det här. Stolt över min insats och ödmjuk inför uppgiften.

Lyssnar på podden kan du via dessa länkar:
Acast
Podcast
Spotify

T A C K för allt fint gensvar som jag har fått, jag är SÅ otroligt berörd av all fin feedback.

Varma kramar Anna