Om nytt poddavsnitt

N Y T T P O D D A V S N I T T U T E N U ! ! !

I detta andra avsnittet för ni ta del av min story, såsom jag berättar den, med min röst i fint samspel med min poddpartner Victoria.

Hjälp oss att sprida podden och lämna en recension, det gör SÅ stor skillnad för oss.
Vi vill kunna vara den där handen, eller personen som förstår, för vi har varit där själva.
Kontakta oss görna via våra sociala kanaler, vi vill så hjärtligt gärna höra vad du tycker och vad du vill veta mer om.

Instagram: vestman_wahlstam
Facebook: Vestman & Wahlstam

K Ä R L E K T I L L E R!

Om podden & vårt bolag i tidningen

Podden är en första produkt i vårt bolag.
Anna & Victoria heter vi och bolaget har vi rätt och slätt döpt till
Vestman & Wahlstam AB.
Ni hittar oss på
Instagram: @vestman_wahlstam
Facebook: Vestman & Wahlstam

Vestman & Wahlstam –
Två erfarenhetsproffs med siktet inställt på livslust.
Cancern har drabbat oss och format om oss. Den insamlade erfarenhetsbaserade kunskapen vill vi nu använda till något kreativt och livsbejakande.
Vår podcast ”Vi ÄR inte Cancer” är vår första produkt där vi öppet och ärligt delar med oss av våra erfarenheter.

Det här är vi och en del av vår företagsidé.
Vi tror att vår erfarenhet är viktig och vi vill dela med oss av det som vi lärt oss på vägen.
Några steg i taget tar vi på denna nya spännande vägen genom livet.

Ni kan även läsa om oss i Kalmarposten, där fantastiskt duktiga Sara skrivit om oss, det är även hon som fotat oss, en vacker kväll i april vid Bläsinge strand. Där färgerna, ljuset och känslan var precis den som vi vill förmedla genom vårt bolag.

T A C K – för all fin respons och feedback på vårt första avsnitt av podden!
På söndag kommer avsnitt nummer 2, vilket kommer heta Om Anna.

Ta hand om er solstrålar!
Varma kramar Anna

Om release: Vi Är inte Cancer

P O D D R E A L E A S E ! ! !

Oj, oj, oj som vi sett fram emot den här dagen!
Det är med massor av fjärilar i magen som vi släppt podden, som är som en liten bebis för oss. Vi har massor kvar att lära oss, men precis som ett barn kan man inte kunna allt på en gång utan får lära sig längs med vägen.
Nu kör vi och vi tar oss framåt små steg i taget!
Men ja, det ligger massor av arbete bakom och vi riktar ett STORT TACK till våra familjer och vänner – och ett extra TACK till min svärmors man Sten-Erik Öhlund, som ställt upp med studio, teknisk utrustning och kompetens.
Tack också till fotograf Sara Jonasson som fotat och fångat precis den känslan som vi vill förmedla.

Nu K Ö Ö Ö Ö R vi!

Lyssnar gör du här:
Acast: https://play.acast.com/s/vi-ar-inte-cancer
Spotify: https://open.spotify.com/episode/57YkoKpzWRslbblTF31CyV

Om att ta helg och PODDPREMIÄR

H E L G hörrni!

Hade lite annat i huvudet som jag tänkte skriva om..
Men det får bli en annan dag 🙂

Nu har jag precis stämplat ut och ska träna lite innan ett trevligt möte.
Och den här helgen händer något VÄLDIGT spännande!

P O D D P R E M I Ä R ! !
På söndag släpper vi podden “Vi ÄR inte Cancer!”
Stay tuned för mer info!

Njut av en härlig fredag vänner!
Varma kramar Anna

Om ett mentalt magplask

En härlig helg.
Längtet efter mor och far stillades något.
Utflykt och gullviveplock.
Poddinspelning och utomhusumgänge med efterlängtade.
Påfyllning och energitankande.

När det känns som att man står på trampolinen och gör sig redo för ett fantastiskt hopp… Fyller lungorna med luft och …
Graciöst tar man sats…

Pip pip pip… väckarklockan talar om att det är vardag igen.
Den sköna känslan från helgen vill dröja sig kvar.
Vardagen bankar på, men jag är inte redo… Jag vill ha mer av det som får mig att känna allt fullt ut, det som får varje nerv att slappna av, det som får mig att känna mig fri och levande.

‘Antiklimaxet känns ibland som ett mentalt magplask.

– Anna W –

Tålamod och uthållighet.
Jodå, de prövar oss, och jag vet.
Det har hänt förut, och den här känslan har drabbat mig tidigare.
Ladda om och ta fram energin som helgen gav.

Tusen tusen tack för ALL pepp och uppmuntran gällande vår podd!!
Vi är SÅ taggade på detta, så dagens magplask kanske inte var helt oväntat.

Jag menar inte att jag vantrivs i min vardag på något sätt, men känslan av att nudda vid något annat. Något som känns så ända in i själen… Det är svårt att förklara, men det finns nog de som kan identifiera sig med tankarna och känslorna.

Ta hand om Er!
Varma kramar,
Anna

Om att ha en ny podd på G!!!

Vad är det jag pysslar med nu för tiden egentligen?
Kanske är det någon som undrar vad det är för “hemligheter” som är på G?

Jag är inte alls så fundersam som jag ser ut… Neeeeej, jag är förväntansfull och pirrig!!
Tankar och idéer som filats på och som nu börjar ta form…

Låt mig P R E S E N T E R A…….

V I C T O R I A, min vän och BUSINESSPARTNER!
Tidigt i höstas korsades våra vägar via en gemensam vän.
Vi klickade och kände tidigt att vi måste göra något tillsammans.

Vår allra första tanke var en P O D D.
Jag fick ju blodad tand när jag hade gjort avsnitten “Om livslust och cancer” tillsammans med läkemedelsföretaget Novartis.
Nu gör vi vår alldeles egna Podcast!

Vi är extremt TACKSAMMA mot Sten-Erik Ölund gör detta möjligt för oss.
Vi får lov att spela in i hans studio och han hjälper oss att komma igång med klipping och liknande. Självklart ska vi lära oss detta själva, men vi är innerligt tacksamma att han hjälper oss igång. Å så tackar vi svärmor för att hon “lånar” ut honom till oss med så klart 😉
Å dessutom servade med fika och lunch utomhus medans vi spelade in.

Vi har satt 3 J U N I som releasedatum, så STAY TUNED!!! :)

Medans äppelblom blommar och världen gungar…
Kanske ska man bara sitta ner och vänta ut stormen som härjar, tänker ni..?
Ja, kanske så… Eller så kanske man tänker att livet inte är för givet och vem vet vad som väntar bakom nästa krön..?
Vi har varit med om så mycket, så varför ska vi vänta? Och vänta på vad?
Nej, vet ni vad, livet är för kort för att ångra det man inte gjorde.

Dessutom går det inte att bromsa sig ur en uppförsbacke.
Så vi bestämde oss för att även om vi trampar tungt, så gör vi det med ett stort mått av hopp och framtidstro.
För det kommer finnas en tid efter Corona med.

Så häng med på vår nya resa, där podden är en del av det som vi kommer lansera i vår och sommar!! Spännande, eller hur 🙂

Varma kramar Anna

PS: vi håller på att bygga upp våra sociala kanaler, så jag lovar att tala om
när ni kan hitta oss där 🙂

Om terapi

Det här är en plats som jag trivs på.
Här kommer alla tankar och funderingar jag har ut i form av ord… Till er och i min bok.

Ja, nu tänker jag skriva det här att jag har satt en deadline för mig själv.
Till sommaren ska jag vara klar, allra helst vill jag ha ett manuskript klart till mitten av maj, innan vi åker till New York.

Varför sätter jag upp en sådan deadline för mig själv och varför skriver jag det här?

Jo, för jag känner att det här är ett projekt som jag vill bli klar med. Det är vissa saker som gnager i mig gällande boken, och gamla dagböcker som jag sedan skall göra mig av med. Det är dagboksanteckningar från riktigt svåra tider och det vill jag inte behålla som dåliga energier i vårt hem och vårt liv. De ligger i en låda undanstoppade, och jag tar fram dem när jag skriver, så det är inte så att de ligger framme och ger “bad vibes” hela tiden.

Skrivandet är en form av terapi för mig. Jag får ur mig mörkret och kan lägga saker bakom mig när jag “skrivit av” mig. Mycket delar jag här på bloggen med er.
Men det finns saker som jag bara skriver i min dagbok eller pratar med min kurator om.
Så som det är för oss alla.

Jag går i terpi för att reda ut och få hjälp med tankar eller funderingar som ibland kan göra att jag tycker att jag “fastnar”. Helt ärligt finns det nog V Ä L D I G T många människor som skulle behöva gå i terapi, men många som borde vågar nog inte.

Det jag tänker och tycker är inte allmän lag, det vet jag.
Jag tycker och känner väldigt mycket saker, och då anser jag att det är oerhört viktigt att få en objektiv syn på ett aktuellt problem eller situation.
Igår sa kuratorn till mig:

“Anna, se upp för risken så att du inte bli ett offer i det här”.

Underbara människa!! Idag är jag SÅ T A C K S A M för att hon sa just så.
Vi möter alla olika hinder i livet och vissa saker är svåra att smälta och förstå. Då måste man ge sig själv den insikten att det kanske helt enkelt inte går och då måste man gå vidare.
Det här handlar bland annat om att jag inte ska tro att jag är märkvärdig.

Tidningsartiklar, podd, synas hit och dit.
Det kan sticka till ibland.
Tyvärr.

Om jag gör det för att vara märkvärdig? Det beror på vilken betydelse och vikt du läger i ordet märkvärdig. Om det innebär att jag tror att jag är mer än andra och sätter-näsan-i-vädret-märkvärdig, så NEJ tack till den.
Om det innebär att jag är en unik person med erfarenheter som jag vill dela med mig till andra och märkas och vara värdig? JA tack till den.

Fick precis ett sms från min bror där han undrade vad jag gör och hur jag mår. Älsklingen.

Det blev ett långt svar. Många saker jag ville säga och som jag ville att han ska ha kvar. Ibland är det inte så dumt att skriva det för då kan mottagaren läsa om. För kärlek kan vi slösa med till dem vi älskar och håller av. Vi har mycket av den varan och vi behöver inte snåla. Jag tror och vidhåller vid att “Ju mer kärlek jag ger, ju mer kommer det tillbaka” , även om jag fått en riktigt syrlig kommentar på det en gång.

Men då får man lägga bort det. Intala sig själv att jag gör så gott jag kan.
Jag är en liten människa på jorden, även om jag faktiskt kan vara stor i mina ord.
Jag är stolt över att jag kan skriva och uttrycka mig.

Men världen är en stor plats som vi vistas på och jag kan inte förändra den. Ännu mindre kan jag förändra människor och deras inställning. Till syvende och sist är det bara och endast mig själv jag kan påverka.
Sen kan förhoppningsvis människor p å v e r k a s av det jag skriver och förmedlar.

Och den responsen som jag får av er är så oerhört fin.
Jag är så in i själen ödmjuk för den feedback som jag får.

Tänker också på dig som blev förbannand när jag skrev om att jag ville möta er empati. Och jag förstår dig precis!!! Tack för ditt mail verkligen.

För det är ju just det, jag kan vilja tala till era hjärtan och det gör jag, det känner jag. Men jag måste släppa tanken på att nå ut till dem som inte vill. De som inte vill förstå eller känna medmänsklighet. Det kostar alldeles för mycket på vår energi att vilja kasta livbojar till de som simmar åt helt annat håll och till en helt annan strand. De har flytväst, så vi behöver inte oroa oss för deras överlevnad. Det är inte mitt ansvar, inte heller ditt.

Kanske blev det flummigt inlägg, men det är lite saker som jag tar till mig i terapin och kan förmedla till er.

Har gjort en intervju till idag och en annan på måndag.
Märkvärdig eller inte, huvudsaken är att budskapet går fram <3

“Jag vill bara göra det bästa jag kan,
av det värsta jag varit med om”

– Anna Wahlstam –

Så hörrni.
Ödmjukhet, värme, kärlek, pretigelöshet, omtanke och fokus på livet.
Det är vad jag ska fokusera på nu.

Vad ska du fokusera på?
Jag vill jättegärna höra vad det jag skriver väcker för tankar och känslor hos dig. Vill du inte skriva i kommentarerna så skicka ett mail till anna@wahlstam.se

Med kärlek,
Anna

Om att skrika av sig dödsångesten och möte med en bröstsyster

D Ö D S Å N G E S T

Tycker du om kyrkogårdar?
Jag tycker att det är något väldigt fint och fridfullt med kyrkogårdar.
Där vilar ett lugn, och det är en oskriven regel att på en kyrkogård talar man lugnt och lågmält.

Jag gick genom kyrkogården på min promenad idag. Hade bestämt mig för att gå långt ut på udden till en enslig plats…

Färska blommor på kyrkogården tyder på att det nyss varit begravning.
Jag läser på banden och känner hugget i bröstet.
Har med varit med om att ta farväl av älskade familjemedlemmar. Min farfar, mormor och morfar. Det är smärtsamt och uppslitande.

Vackra blomsteruppsättningar och människors farväl till en älskad.
Samtidigt vilar det även något väldigt fint i det.
Att göra den älskades bortgång till ett värdigt avslut.

Jag har varit så nära döden att det är klart att jag funderat på hur jag vill ha det när jag dör. De flesta tycker att det är gräsligt jobbigt när jag pratar om det här.
Men faktum är att döden kommer ingen undan…
Vi föds och vi dör. De två sakerna kan ingen av oss påverka.

L I V E T

Men mellan vaggan och graven finns det något oerhört stort och vackert.
Det är det som kallas för L I V E T.
En del saker av det som händer i livet kan vi inte påverka, men vi kan påverka hur vi väljer att hantera det som händer oss.
Livet kan räknas i dagar, månader och år.
Dessa dagar, månader och år kan vi fylla med meningsfullt innehåll.
Omge oss av människor som älskar och tycker om oss.
Göra saker som gör oss lyckliga och glada.

Jag har brottats och brottas en del med dödsångest.
Jag har SÅ mycket kvar att leva för.
SÅ mycket mer jag vill uppleva.
SÅ mycket mer jag vill känna.

Letade upp en strandkant där jag kände mig ensam.
Tittade mig omkring och sen fyllde jag lungorna med luft.
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa….
Skrek rakt ut i högan sky.
När jag hade skrikit klart var allt precis lika stilla och tyst igen.
Eller lugnt, det beror på hur man ser det.

Å så regnbågen.
Så otroligt vacker. Och vem vet vad som väntar vid regnbågens slut..?
Men just nu vandrar jag på LIVETS väg.
Det har hänt så mycket saker som jag måste ta hand om och bearbeta.
Vilket jag gör på mitt sätt.
Jag måste dyka ner i mörkret ibland och ta reda på varför jag känner som jag gör.
Men det är aldrig så nattsvart att jag inte ser öppningen i tunneln.

Å idag har jag träffat en härlig bröstsyster. En person som jag lärt känna och delar många erfarenheter med. En som jag kan bolla både “fuck off-tankar” och farhågor med. Men framförallt präglas våra samtal av driv och livslust. Av tankar, projekt och idéer som vi vill göra tillsammans.

Så.
Imorgon ska jag träffa kirurgen, förbandet ska tas bort och jag ska få se HELA resultatet så här långt. Det är lite spänt och nervöst. Men jag vet att jag är i de bästa och mest kompetenta händer.

Och har ni inte lyssnat på podden, hoppas jag att ni vill göra det.
Sök på “Om livslust och cancer” hos Podcast, Acast eller Spotify.

Ha en fin onsdagskväll vänner!
Varma kramar Anna