Om pannben och mål

Söndagsträning – styrka för att orka springa många steg 🙂

Det var fredag eftermiddag.
Jag hade stämplat ut och plockat undan “jobbkontoret”.
Vill inte ha känslan av jobb här hemma när jag har checkat ut.

Fredagar brukar vi även ha lite FaceTime med mor & far och lillebror och hans familj.
Checka läget och önska härlig helg 🖤
Längtar så det skriker efter att vi kan ses. Brorsonen växer och det kommer en massa ord nu, så det händer ju så himla mycket, som man vill vara en del av. På det viset är det tur att det finns bra digitala hjälpmedel så man ändå kan S E varandra.

När vi lade på var jag ute i den skinande solen och de starka vindarna.
Ju mer jag sprang, desto starkare blev mitt mål. Jag hade inte tänkt det innan jag gav mig ut, men ju fler stegen blev så visste jag att det var N.U. jag skulle klara det!
För jag sätter upp mål för mig själv. Avslöjar för någon enstaka, men bestämmer inte NÄR.

Kände att allt var på min sida. Och om jag har bestämt mig, ja då har jag ett sinnessjukt pannben faktiskt. Checkade av hur långt jag hade kommit och visste att den där mätaren skulle slå över på E. N. M. I. L.

Jag var H E L T euforisk när jag “gick i mål”! Målet var precis utanför blomterbutiken där jag belönade mig själv med en ljuvlig pionbukett!
För det kan jag säga, när man varit så svag som jag har varit kan det vara svårt att tro att man ska klara en sån här grej!
Jaaaadååå, det finns de som springer tio mil, bestiger berg och dyker 100 meter.

Men min lycka över min prestation är trots allt min!!! Och den har jag rätt att äga.
Dessutom vill jag gärna sprida så mycket HOPP & GLÄDJE som jag kan.
För det GÅR, saker som man kan tro är helt omöjliga, kan vara genomförbara.
Och vi måste få lov att glädjas åt framsteg som vi gör!

Det finns så mycket i livet som jag känner sådan extrem TACKSAMHET och ÖDMJUKHET inför. Ibland så att jag blir helt gråtfärdig. För jag vet hur nära Liv & Död är varandra, att saker och ting kan förändras under bråkdelen av en sekund.

Dagens T. A. C. K. S. A. M. H. E. T. S. L. I. S. T. A. 

* Morgonträning med styrka och yoga
* Samtal med fina @HometoTiny - tänk att man ändå kan känna sig så        nära, fast man är i varsin lur.
* Doften av syrener som håller på att slå ut
* Långpromenaden med fina vännen. Spear ingen roll om vinden var kall, för att få vara så närvarande i någon annans liv är för mig en gåva. Kände mig rörd och blank i ögonen när vi skildes åt. För man vill kramas, men vi gjorde en fot-mot-fot. 
* Känslan när min man säger: "Du behöver inte göra någonting, jag fixar middagen..." 
* En härlig känsla från gårdagens fina möte med min businesspartner!

Ja. Världen är just nu upp-och-ner.
Jag försöker bara göra så gott jag kan. Sprida energi när jag har gott om den, sprida värme och kärlek när jag kan och vara så närvarande i livet som det bara går.
Men tro mig, jag pendlar ibland från en stund till en annan.

Men just nu idag, så är jag så OTROLIGT ÖDMJUK för LIVET – som jag uppmanar er att inte ta det för givet 🖤

Med massor av kärlek,
Anna

Om den enda jag ska jämföra mig med är mig…

Hela dagen har kroppen längtat ut!
Hela min själ och väsen har lockats av de ljummare vindarna, solstrålarna och våren där ute.
Så så snart arbetsdagen var slut och jag hade stoppat undan jobbdatorn bytte jag om.

Kände hur leendet spred sig över hela ansiktet…
Söp riktigt in våren och vindarna.
Det var rejäla motvindar, men var gjorde det när livet serverar vår?

Jag har så lätt för att jämföra mig med andra…
Se hur de lyckas med diverse saker…
Känner mig omsprungen med hästlängder.
Å så gör det ont och jag får en känsla av att jag inte kan ordentligt…

Nej Anna… Inte den vägen.
Nej, den vägen ska vi inte ta.
För jag har mina förutsättningar och kan inte jämföra mig med ett “proffs”.
Det är kanske känslan av att jag får jobba så in iiiii för att nå de mål jag når.
För mig kan det handla om ETT ÅRS kämpande och enträget tränande för att springa halvmilen.
Så jag påminner mig själv igen, om vilka förutsättningar jag har och hur jag tar mig an mina egna utmaningar. Jag kan och jag vill.

Så låt oss lova varanda detta.
Den enda vi ska jämföra oss med är oss själva.
Se dina egna framsteg och MÅ GOTT av dem.
Men det krävs mycket styrka att trycka bort de där tankarna.
Vi är alla värda att må gott.
Och vi ska ta hand om oss själva, det är vi skyldiga oss själva.

Så springturen blev en helt ljuvlig sådan.
Glad och lycklig över att benen bär mig!

Ta hand om Er vänner!
Varma kramar Anna

Påfylld med energi efter en underbar springtur med massor av vind i håret!

Om att äntligen bli vän med min kropp

Filmklippet la jag ut i min story på Instagram igår.
Det var en iskall löprunda, men solen sken och jag kom på mig själv där jag sprang…

“Anna, du springer!”
För vet ni, det är minsann inte en självklarhet.
Jag kom också på mig själv med att jag kommer mer och mer överens med mig själv.
Jag tycker om mig för den jag är och för det jag gör, för mig och mina medmänniskor.
Med det sagt menar jag inte att jag på något vi är FÖR MER än någon annan, absolut inte.
Jag är bara en människa som gör det BÄSTA jag kan!

Vägen är krokig och snårig ibland.
Eller helt enkelt likt en porlande bäck…

Jag gör det jag gör för att jag kan.
Jag gör det jag gör för att det får mig att må bra.
Jag gör det jag gör för att jag älskar det.
Jag gör det jag gör för att det får mig att må bra!

Å era kommentarer och meddelanden här eller via Instagram, de värmer ända in i min själ!
Tänk att jag kan ge lite av min just nu inneboende energi och glädja någon annan.
DET är en GÅVA för mig!

Så ett STORT FÅNG BLOMMOR till ER ALLA och massor av KÄRLEK från mig 🖤

Nu ska jag försöka få i mig lite mat och sen cykla till ridskolan och kolla in juvelen när hon rider – på avstånd från alla andra!
Å lager-på-lager, för det är bra kyligt denna Valborgsmässoafton!

Ha en fin kväll!
Varma kramar Anna

Om att visa lite från vårt “nya” sovrum

G R Å T T…

Det känns lugnt och harmoniskt på något vis.
En skir gardin med riktigt fint fall i, blev så nöjd med den.

Nordlibänken rymmer en hel del, samtidigt som den känns smäckrare än byrån vi hade innan…

Å heltäckningsmatta alltså…
Bara älskar’t!
Det ger en helt otroligt lugn och behaglig känsla i sovrummet…

Sen har maken installerat belysning under sängen idag * L E R *
Tror ni han e nöjd eller?
Fast helt ärligt var det jag som frågade om vi inte kunde ha det…
Ser liksom ut som att sängen “svävar” nu på kvällen 🙂

Det som är kvar på önselistan är nya fina påslakan som jag sett hos ALVA, och några fina prydnadskuddar…

Har ni med större lust att fixa hemma nu när man är hemma så mycket?

Ta hand om Er!
Varma kramar Anna

Dagens tips:

Använd den här “isoleringstiden” och ge dig själv tid.
Tid att ta hand om dig själv med det som får dig att må bra. Jag pausar och fyller på genom träning. Vissa dagar tar jag en löprunda på lunchen, ibland pausar jag med ett 10-minuters pass via youtube, eller som idag då körde jag någora olika pass efter arbetsdagen och började med dans, jag älskar dans och det ger mig energi och får mig att må bra!
Så ge dig själv den gåvan – ta hand om dig själv genom att sätta kroppen i rörelse med något som du gillar att göra, dansa, cykla, springa, promenera, yoga… Just Do It! 🙂

Om det som sitter i mitt huvud

It’s in my head…

– Ur låten Zombie med Cranberries –

Jag springer och springer. Kroppen som jag trodde var “förbrukad” lärs om.
Det är jag som ger den nya förutsättningar. Det är jag som börjar tro på den igen.
Mitt 100% är just mitt 100%.
Ditt 100% är dina 100%, dem äger du och ingen annan.
Mina mål är mina och dem sätter jag endast för mig själv.

Det som sitter i mitt huvud kan begränsa mig. Om jag låter det göra det.
Eller så börjar jag tro på mig och mina förmågor igen.

Det är är mitt sätt. Om jag delar mina tankar och hinder jag tagit mig över kanske det kan vara till hjälp för någon annan.
Å jag återkommer till… Den enda jag kan påverka är mig själv, och det är bara jag som har makten över mina egna tankar.

‘Jag väljer vad jag vill tro om mig själv.

– Anna Wahlstam –

Vad andra än tänker om mig så är det något som jag aldrig någonsin kommer att kunna påverka. Därför har jag slutat att lägga min energi på det.
Mitt liv ansvarar jag över och mitt i allt detta kaos måste jag ta kontroll över hjärnspöken och ta ansvar för mitt liv och min hälsa och välbefinnande.

Vinden tar tag i mitt hår.
Jag är varm. Den långärmade tröjan knyter jag kring midjan.
Vindarna är ljumma och brisen från havet fångar mitt blonda hår.

Det sitter i mitt huvud och jag springer för min skull.
Vi agerar olika och behöver alla oilka input och drivs av olika energier.
Livet förändras över tid och vi har behov av olika saker, nya saker, gamla invanda mönster. Eller så behöver vi ta av vid en helt ny avfart.
Det kan vara läskigt och det kan skapa frågetecken i din omgivning.
Men bara du vet vad ditt hjärta taalr om för dig.

Det sitter i mitt huvud. Mycket har berövats mig i livet. Men om jag lägger alla ägg i den korgen är det jag som står som förlorare i slutänden. Var jag väljer att lägga mitt fokus styr jag över. Jag väljer L I V E T och det som är H Ä R och N U. Det håller jag fast vid och låter inte något eller någon beröva mig den känslan.

It’s in my head… Så tar jag mig tillbaka till mig själv.
Jordar mig och grundar mig i tanken.
Stegen tar mig genom körsbärsblom och vitsippebackar.

Jag är bara en människa.
Eller, jag ÄR en människa.
En människa med tilltro till livet och framtiden.
Trots allt.
För det springer jag.
Med kärlek till Livet.

Kärlek till Er,
Anna

Om: Det blir bättre…

Magnolia

Idag har jag tagit ledigt.
När påsken var över kände jag mig inte riktigt klar med “ledighet”.
Ända sedan jag kom tillbaka efter min operation i början på året har det varit ett galet tempo på jobbet. Bitvis så mycket att jag känt mig ganska otillräcklig.
När jag sedan utöver det började jobba hemifrån för en månad sedan har jag vissa dagar haft ännu svårare för att “gå hem”. Eftersom jag ändå sitter hemma kan jag ju lika gärna “göra klart bara den grejen med”. Det blir inte alltid en jättebra balans.

Hemma har man heller inget mellansnack, som man kan ha på jobbet, vilket gör att jag kan mata på i flera timmar vissa dagar.
Så nu försöker jag göra mig uppmärksam på min kropps signaler. Såsom det faktum att kroppen ibland skriker av smärta för att jag sitter fel… Om det då är möjligt tar jag en paus och gör några sit-ups, armhävningar eller någon annan träningsövning.
Men häromdagen hade jag ett heldagsmöte online, och det är väl inte det ulitmata för min kropp precis.

S. Å.
Återigen prövas sinnet, min mentala kompass, mitt mindset.
Jag har verkligen känt mig bitvis ganska låg den här veckan. Och jag tror inte att någon kunnat undgå att bli väldigt berörd av Adam Alsings bortgång. R. I. P. 🤍

“Den enda personen som kan
påverka mig är jag själv. “

– Anna.W –

Det är ok att känna sig låg. Det här berör oss alla på olika vis.
Jag har min story och min ryggsäck som påverkar mig.
En del kanske lever på “som vanligt”, vad vet jag, men det gör inte jag.
Det finns en hel del saker som jag inte gör, som jag önskar att jag kunde göra.
Men om det tar överhanden, ja då är det stora svarta mörkret nära.
Det som ingen annan ser, det som ingen annan uppfattar.
Men det finns inom mig och gör mig rädd och ängslig.

Jag tar kontroll över tankarna. Bestämmer mig för att det kommer bli bra.
Jag må vara naiv och barnsligt positiv i min inställning, men jag tror alltid på att det blir bra till slut. Och vi kommer lära oss något av det här med. Vissa mer än andra kanske.
Tålamodet prövas, katastoftänk måste hanteras…

Redo för löptur

Min kropp kändes tung och sinnet lite lågt. Men solen sken och luften var klar.
Det var jag, ett par rosmönstrade tights och rosa gympaskor.
Jag började springa. Träningsvärken från gårdagens styrkepass kändes litegrann.
“Hur ska det här gå? Kommer jag ens orka de 5 vanliga kilometrarna?”

“Bara för att det är jobbigt nu, behöver det inte betyda
att det inte kommer att bli bra sen.”

– Mia Törnblom –

Steg för steg kändes det lättare. Jag flög fram. Jag kände mig nästan som en springande maskin. Jag ville mer och mer, längre och längre! Lyssnade på Självklart podden och kände mig rikare av deras prat.
Landade in på 7 kilometer när jag var hemma igen. Årets längsta springtur för min del.
Och den enda som jag tävlar emot är mig själv! MEN, jag inspireras av andra och motiveras av att testa mig själv.
Så T A C K Victoria för inspirationen – jag gjorde det! 🙂

T A C K också till pannben, men framförallt T A C K kroppen för att du är en makalös manick som får bränsle och näring genom mina tankar och mitt mindset.

Jag kan mer än jag tror ibland. D E T vill jag förmedla till Er!
Vi kan mer än vi tror – men framförallt, vi är B R A precis så som vi är.
Målen ser olika ut för oss alla, för mig är målet den starkaste kroppen jag kan ha. Fysiskt men också mentalt.

Love to all from me

Om Blomman för dagen i Kalmar

Onsdag och löptursdag.
Varannan dag tar jag en löprunda på lunchen, varannan kör jag nån form av styrkeövningar hemma eller ute 🙂
Det är klart att man inte sitter så ergonomiskt hemma, men jag tycker att det funkar väldigt bra trots allt. Hur det än är försöker jag finna lösningar snarare än leta problem.

Å jag måste hylla alla de innovativa entreprenörer som är så lösningsfokuserade idag!
Blommor… Jag älskar ju blommor! Och just nu tycker jag absolut att man kan unna sig att pigga upp tillvaron på alla tänkbara sätt.

Jag går som sagt inte i butiker och jag träffar i stort sett min man och dotter. Skulle jag träffa någon annan gör jag det utomhus och på avstånd, för jag har respekt för de riktlinjer som FHM går ut med. Blir en smula irriterad på dem som struntar i det…
Nog om det, och över till hur man kan köpa snittblommor i dessa tider utan att besöka butiken…

Vackra franska tulpaner…
Jag ringde den fina butiken Blomman för dagen här i Kalmar. Å eftersom jag tycker om människor och gärna skapar relationer med människor så vet hon vem jag är när jag ringer:)

“- Jag ska ut och springa om en stund.
Om jag säger vad jag önskar, kan jag hämta det ute då? Kan jag swisha?”

“-Självklart! Det fixar vi. Ställer en påse ute där vid… Å du kan swisha :-)”

H U R bra??
Fantastisk service!! 🤍

Så ut i friska luften, springa springa och känna att jag mår bra, samla endorfiner, fylla lungorna med frisk luft, höra fåglarna och se havet…
När jag närmar mig sluttampen på rundan hämtar jag upp en påse med mitt namn på.
Med ett Glad Påsk kort och “Kram” på baksidan.

Det gör mig varm ända in i själen!
Jag kan gynna en lokal butik och de är hur lösningsfokuserade som helst.
Vilka fantastiska människor det finns 🤍

Låt oss fokusera på det – kraften i det goda som övervinner den här pandemin.
T I L L S A M M A N S kommer vi ta oss igenom det här.

Varma kramar Anna 🤍

Om utomhusträning och få saker gjorda

Jag älskar gruppträning på gymmet!
Så det saknar jag verkligen nu.
Men det är ju ett val jag gör själv att avstå att gå dit.
Jag tar det här på fullaste allvar och vi har samhällsspridning här i Kalmar, så det vore korkat av mig att utsätta mig för potentiella risker.

S. Å.

Istället för att sitta hemma och tycka synd om mig själv försöker jag hitta nya lösningar. Jag har börjat springa igen, men måste nog investera i ett par löparskor då… De jag har är inte avsedda för det märker jag. Får se hur det går att lösa i dessa tider…
En kollega tipsade om ett utegym som ligger vid en badplats 2-3 km hemifrån. Så igår tog juvelen och jag en runda dit. Vindarna var friska, men det var så skönt att röra på kroppen igen 🙂
Så jag varvar utomhusträning med träning framför TV:n till olika pass. “Mitt” gym har lagt ut en del pass via sin app så att man ändå får lite känsla av att vara där de de man känner igen 🙂

Hur gör ni?
Går ni till gymmet eller hittar ni alternativa lösningar till träningen nu?

Sist blev det inget dagens tips, för jag kände mig en smula ostrukturerad. När jag inte vet i vilken ände jag ska börja blir det mest pannkaka tycker jag.
Så jag gjorde listor. En privat och en jobblista.
Tänk att allt gick SÅ mycket enklare när jag fick en överblick och även kunde prioritera det som skulle göras. På så vis kände jag mig mycket lugnare när jag stämplade ut i fredags, för jag har haft så mycket att göra att jag knappt vetat i vilken ände jag ska börja. Nu kunde jag beta av en uppgift i taget och känslan när man bockat av!! Den är väldigt tillfredsställande 🙂

Dagens tips blir där för, gör en To Do List för att få de där sakerna gjorde som du vill få gjort!

Så här gör jag en To Do List, en enkel tabell i Word.
Men vanligt papper och penna funkar ju prick precis lika bra 🙂

De här tipsen är bara som inspiration för er som vill och önskar, vill man inte så struntar man ju så klart i det. För det är ju det som är så bra, man gör så som man själv vill!

Ha en fin kväll, nu ska jag inspektera makens målarjobb i vårt sovrum 😉

Varm kram Anna

Om ett härligt träningspass och vad är det som händer?

P Å R I K T I G T Hörrni…

Vad i hela friden är det som händer just nu?

Det är kaos i landet, kaos i världen och folk tyar tänka på att bunkra
T O A P A P P E R?!?!
Jag delade min oro gällande Coronaviruset tidigare i veckan, men nu bekymmrar jag mig ärligt talat mer om människors EGO:n!
Har man inte den minsta lilla tanke på att det finns de som inte har råd att bunkra upp på det viset..? Och hur kan man åka till affären och handla på sig tonvis med konserver och toapapper, där det alldeles uppenbarligen finns andra människor?

Eller för att inte tala om de som bunkrar mediciner, fast man inte har någon sjukdom !?? Tänk på att det finns de som är sjuka på riktigt och skulle behöva de där tabletterna som du tycker att du vill ha “ifall att..” Tänk om den som är sjuk på riktigt inte får tag på sin medicin… Hu, jag ryser av blotta tanken.

Men jag vägrar släppa mitt naiva tänkande. Någonstans kommer samvetet att knacka på. Det är skarpt läge nu. Skarpt läge för att öppna ögonen och se våra medmänniskor.
DET är mer oroväckande om vi slutar bry oss om varandra. Alla behöver närhet, värme, kärlek, omtanke och medmännsklighet.
Så sitter du på balvis med toapapper, tänk då istället på vem du kan dela med dig av det med. Och nu är toapappret bara en metafor i hela det här sammanhanget.
Jag känner att jag verkligen ilsknar till.
Det finns SÅ mycket elände just nu, så sträck ut din hand istället. Hjälp någon som behöver hjälp. Eller viktigast av allt, tala om att du bryr dig.

Jag svettig efter spinningpass
En sjukt suddig bild på mig efter kvällens pass…

Nej, jag låser inte in mig.
Jag tvättar händerna in absurdum, jag undviker stora folksamlingar, jag åker inte kollektivt. Men nej, jag låser inte in mig.
På gymmet är det väldigt tomt… Men det är ju det vi behöver när det är oroligt.
Röra på oss så endorfinerna kickas igång. Må-bra-hormoner som gör att vi orkar.

Ingen tjänar på att gripas av panik.
Var försiktig och var väldigt noga med handhygienen.
Och så hjälps vi åt att bromsa spridningen.

Men tänk till och fundera över vad som verkligen betyder något för dig.
Fundera på vilka som är viktiga för dig.
Och tala om det för dem.

Jag lever enligt devisen att jag ska kunna dö med gott samvete.
Fundera på vad det skulle betyda för dig.

Med kärlek,
Anna

Om vad man har för dygnsrytm

Det är kväll och jag vill allt annat än att gå och lägga mig.
Det är nu jag får inspiration och tankar kickas igång.

Ord som kan sättas på pränt, idéer att fila på…
När det liksom finns så mycket i kroppen och huvudet som behöver komma ut.

Men ni vet… När man har en klocka ställd på 5.30 måste både kropp och själ få vila och sömn..
Den absolut livsnödvändiga.
Men det är inte min dygnsrytm att stiga upp i astidiga svinottan.
Det är totalt omöjligt för mig att skynda mig på, för kroppen är likt en sengångare…

Duschens varma strålar som mjukar upp min kropp…
Make up:en läggs på… Håret fönas…
Vad ska jag ha på mig???
Mixa smoothie och äta knäcke med grönkålspesto.
Läsa tidningen på paddan…
Borsta tänder och klä på mig.
Så promenerar jag längs kajen till mitt jobb.

Jadå, nu är jag vaken och hälsar glatt på mina kollegor 🙂
Blir glatt överraskad när jag blir ordinarie på ett spinningpass jag bokade mig på, men fick reservplats till en början… precis vad jag behövde efter en eftermiddag med ett sjuuuuukt långt möte…
Cykla cykla och svetten rinner…
Det känns bättre och kroppen börjar hänga med igen.
Jag tar inte i mitt värsta än, vill inte riskera att något går galet vid mina snitt.

Äter middag med min familj och duschar av mig träningssvetten.
Insvept i morgonrock tittar vi på Husdrömmar tillsammans alla tre.
Det är måndag kväll och vindarna viner utanför.
Jag måste men jag vill inte gå till sängs.
Jag vill skapa och komma vidare…

Jag är ju en kvällsmänniska.
En nattuggla som gillar sena natten.
Jag gillar när det blir tyst och stilla omkring mig.
När tiden är min egen att ta hand om.

Nog är det svårt det där…
Normen som säger att vi ska jobba vid vissa tider. Oftast iaf.
Nej det är inte lätt.
Att vara kvällsmänniska i en kontorsvärld.

Men jag är glad i kroppen efter kvällens pass.
För det var prick precis vad jag behövde efter en dag på kontoret.
Imorgon är en ny dag och klockan ringer tidigt…
Dax att krypa till sängs.
Släcka ner en lysande skärm och varva ner så sömnen kan göra entré…
För den har varit lite frånvarande ett tag nu.

Så säg mig nu :
Vilken dygnsrytm är din bästa?

Varma kramar Anna