Om vad Tranan kom med

Det är en smålänsk tradition det där med Tranan.
Inget som jag är uppvuxen med, som växtre upp i Blekinge.
Men nog ligger det något i det där med att ta seden dit man kommer 🙂

Så det var Trandagen här igår. Vanligtvis är det nog så att Tranan kommer med godis.
Men det äter ju inte jag så mycket utav. Dessutom har maken och dottern en sockerfri månad nu i mars. På dotterns initiativ faktiskt.

Insvepta i silkespapper och kraftigt brunt papp kom han hem med den vårigaste buketten man kan tänka sig.
Min man ❤
“Det är ju Trandagen idag” Gullis.
Det var ju även extra fint med tanke på kallelsen jag även fick igår.

Så nu står den där på köksön. En ljuvligt härlig och vårig bukett.
Som signalerar liv och hopp om en vår som ligger framför oss.

Så Trandag eller inte hos er, så önskar jag Er en ljuvligt vacker fredag med massor av Kärlek!

Varma kramar Anna

Om att ha fått kallelsen med stort K

Det är med total skräckblandad förtjusning jag öppnar kuvertet.
Är det en kallelse till operation för rekonstruktion tro?

Jaaaaaaaa!
Jag skakar samtidigt som jag vill hoppa jämnfota!!
Den 29 april är det dax. Då ska min rekonstruktion påbörjas.
Jag vet och inser att det kommer bli en mycket smärtsam resa, men jag vill göra den.
Jag vill så förbaskat gärna bli lite helare igen.

Just nu fladdrar tankar och känslor åt alla håll så ett svettigt pass på cykeln kommer rensa huvudet tänker jag.

Jag tror jag återkommer när jag samlat mig lite mer….
Ta hand om Er och ha en fin torsdagskväll!

Varma kramar Anna

Om att prata lite om det här med Kry

Stilleben i vårt vardagsrumsfönster

Vi lever verkligen i en tid då allt ska vara tillgängligt 24/7. Det är naturligtvis jättebra ur många synvinklar, men jag tror att vi behöver reflektera lite ibland om det verkligen är nödvändigt i alla lägen till vilket pris som helst.

Idag vill jag prata lite om Kry – ni vet appen där man kan få ett svar direkt från en läkare om en åkomma. Det är naturligtvis JÄTTEBRA om man är sjuk och vårdcentralen har stängt.
Men vet ni, som allt missbrukas även en tjänst som denna. Jag pratade med en kvinna som berättade att hennes tonårige son och hans kompisar nyttjade den tjänsten för att ringa och fråga om kostråd. DÅ missbrukar man verkligen en tjänst som denna.
Hon hade blivit riktigt upprörd och sagt att det får han INTE göra om.

För det är nämligen så här att den tjänsten finansieras till viss del av skattemedel. Landstingen (som idag i de flesta fall kallas regioner)debiteras en viss summa för varje samtal. Dvs ett samtal där en läkares kompetens används för kostråd till ungdomar. Hmmmm, nja det tycker iaf inte jag är riktigt ok.

Jag undrar hur många som egentligen är medvetna om att det fungerar på det här viset?

Det innebär ju faktiskt att det är medel som tas från vården som skulle kunnat användas till något mycket bättre än ett kostråd….
Så nej, det är INTE gratis på vare sig det ena eller andra viset.
Och jag tror inte att alla som gör reklam för denna tjänst är medvetna om detta.

Så JA, mycket finns tillgängligt dygnet runt idag, men är vi alla så medvetna om på bekostnad av vad?

Personligen har jag aldrig använt tjänsten, och kommer definitivt inte att göra det i onödan.
Sen finns det uppenbarligen (eller??) ett behov, så man kanske behöver tittat på hur man kan nyttja den på bästa sätt. Eller så tänker vi helt enkelt efter en gång extra om frågan vi har verkligen behöver besvaras på en gång….

Nu kom en kompis då vi ska lyssna på Per Holknekt ikväll 🙂
Ha en fin kväll!
Varma kramar Anna

Om det där med skärmtid…

Har du funderat på hur mycket tid du lägger framför skärmen varje dag?
Personligen har jag minskat min skärmtid betydligt, för jag har valt att lägga mer tid på träning. Tid som jag tidigare la vid skärmen.

Men det som oroar mig mer är hur mycket tid vår dotter lägger på skärmtid.
Nu kan man ju få en enkel rapport i mobilen för att se ett genomsnitt per dag.
Vi har bara iPhone i vår familj, så jag kan bara ge en beskrivning hur man gör där.

Gå till Inställningar -> Skärmtid, nedanstående läge kommer då upp:

Under rubriken familj kan jag se dotterns mobil. Där kan man sedan sätta begränsningar om man så önskar.
Nu är ju mannen i vårt hem IT-konsult så hon har ett eget Wifi som är öppet under vissa tider på dygnet. ALDRIG på nätterna, och hon får ALDRIG ha mobilen i sovrummet när hon ska sova.

Ändå så tycker vi att det tillbringas alldeles för mycket tid framför mobilen eller datorn.
Vi pratar mer än 3 timmar skärmtid på mobilen per dag! Utöver detta används ju även laptopen.

Vi kände att vi måste agera och detoxa skärmberoendet.
Så vi har pratat igenom det och först och främst förklarat VARFÖR vi vill banta ner skärmtiden. Sen har vi kommit överens om vilka restriktioner som är rimliga.

Den utlösande fakorn var faktiskt en artikel jag läste i vår lokaltidning. Artikeln handlade om en studie som genomförs över hela världen på utvalda orter. Kalmar och Linnéuniversitetet är med i denna studie och ett forskarlag leder undersökningen här.
Det handlar om myopi, närsynthet, ett fenomen som ökat kraftigt det senaste decenniet. Man har ju sett samband med ökat användade av mobiler som man håller för nära ögat under längre tidsintervaller.

Jag anmälde dottern och hennes kusin till studien eftersom de båda är i den ålder som studien inriktade sig på.
Det handlar inte om att “sätta dit” dem på något sätt, snarare göra dem delaktiga i att föra forskning och utveckling framåt. Det är en ära att få vara en del i utveckling anser jag. Dessutom behövs det frivilliga som ställer upp, annars fallerar ju studien.

Men att delta är ju också ett sätt att medvetandegöra dem om hur vi kan påverkas av olika yttre faktorer, saker som vi gör varje dag.

Jag menar inte att allt som har med skärm att göra är av ondo – absolut INTE! Det är ju en del av vårt kommunikationssamhälle. Men tyvärr tenderar ungdomars användande att öka på ett ohälsosamt sätt och då måste man ju ingripa.

Målet är att komma ner till max 2 timmar skärmtid per dag, då innefattar det även datorn. MEN om hon har skolarbete som kräver skärm räknas det inte in i de två timmarna.
Den mest kritiska tiden på dygnet att använda mobil eller dator är på morgonen och kvällen innan läggdax visar studier. Därför har vi satt begränsad tillgång under den tiden. Vår duva gillar att lyssna på poddar, så det räknar vi inte som skärmtid (den tas med i sammanfattningen på mobilen)

Hur tänker ni kring det här med skärmtid? Både för er egen del och era barns del?
Alltid intressant att höra hur andra tänker.

Nu ska jag gå och träna ett varv, sen ska jag och min syster på en inspirationsföreläsning ikväll.

Ha en fortsatt fin tisdag!
Varma kramar Anna

Om att fortsätta date:a

Våran tonåring ska ikväll på sova-över-kalas hos en kompis.
Hon var så taggad igår och packade och gjorde allt klart.
Det är verkligen en ganska skön känsla att veta att hon fixar allt sånt själv numer.
Hon är ju liksom så stor nu. Behöver inte be mamma om hjälp för att packa sina saker, nej det är snarare tvärtom 😉
Och hon är strukturerad må ni tro 😉
Skriver listor och bockar av de sista sakerna på morgonen så att hon vet att hon får allt med sig.
Om hon brås på någon?? * ha ha “äpplet-faller-inte-så-långt-ifrån” *

Så. Päronen är alltså hemma själva ikväll.
Skickade ett sms till mannen igår:)
För vet ni vad, man SKA fortsätta att date.a tycker jag.
Göra sig lite extra fin, kanske gå ut på något mysigt ställe och äta något gott.
Men man kan ju lika gärna laga något gott hemma.

Hur eller hur.
Det var inte så länge sedan som det här stället öppnade upp även om kvällarna på helgerna. Till vardags heter det Balck coffee och är ett “café” som satsar på rättvisemärkt och hållbara lokala varor. En lunchsoppa med ett hembakt surdegsbröd där är en helt magisk smakupplevelse!! Allt är genuint och genontänkt.
Så, för knappt två månader sedan slog de upp det de kallar för Balckongen och då serverar de surdegspizzor av bästa kvalité!
Allt är lokalproducerat och därför varierar utbudet efter säsong. Sånt här äääälskar jag och min man 🙂
Allt bröd som serveras kommer från ett lokalt hantverksbageri som heter Ekenäs Hantverksbageri (japp, den lilla byn som vi bodde i tidigare) Det är även hon som ligger bakom surdegsbrödet till pizzorna.

Datenight.
På ett mysigt stället runt knuten.
Det är livet i stan det.
När man kan gå på datenight när tonåringen är på kalas.

Så ser alltså vår fredagskväll ut.
Vad har ni för planer vänner?

Varma kramar Anna

Om det där med balansen

Balans i livet – vad innebär det egentligen?
Nog är det något som de flesta av oss funderar på ganska ofta.

Ibland har jag en känsla av att jag ofta “är på väg” – som att jag ständigt har något ATT göra. Fast jag inte kommer till det jag VILL göra.
Är ni med på skillnaden?

Jag jobbar ständigt med känslorna att jag inte är “onyttig” så fort jag sätter mig ner och gör “ingenting”. För hur det än är lever vi ju i ett prestationssamhälle, där allt räknas utifrån VAD vi har presterat.

Idag hade jag inte världens bästa känsla inom mig. Jag hade sovit dåligt (min man var i Stockholm på konsert, jag är ju van att han andas där bredvid mig i sängen) och tankarna snurrade.
Jag vill ju komma tillbaka till livet och få en “vanlig” vardag. Göra “rätt” och tjäna mitt uppehälle genom att jobba. Men efter bara några dagar så känner jag att det är extremt splittrat att jobba två timmar per dag.
Varför då?
Jo, för jag har en ganska lång startsträcka vilket innebär att det tar en del tid för mig innan jag är på jobbet. Sen hinner jag inte särskilt mycket på två timmar.
Så jag ska ställa frågan om jag får ha ett annat upplägg – ett som passar mig bättre.

Balans… -ja, för det blir ju inte jättebra balans när jag exempelvis måste stressa till vattenquigongen på fredagar. Den som hjälper mina leder att mjukna och kroppen att gå ner i varv. Nej, det blir ju inte balans när jag ramlar in där med andan i halsen…

Idag var jag iaf ur balans. Kände mig trött och energilös. Men idag kände jag att jag BEHÖVDE upptempo. Jag behövde inte stänga in mig hemma efter jobbet och dra en filt över huvudet. Jag behövde energi och endorfiner.
Så det där trip-passet jag hade bokat in vid lunchtid var prick precis vad jag behövde idag. För det gav mig ny energi. ÄVEN om jag verkligen körde skiten ur mig själv så gick jag därifrån med en känsla av POWER. Och med ett STORT LEENDE på läpparna.
För att jag kan och för att jag fick plocka fram mitt pannben och bara köra. Svettas så det sprutade om mig.

Men efteråt kunde jag gå hem. Ta en skön dusch och äta en ordentligt stor lunch. Jag var verkligen vråååålhungrig och då är det ju så gott att äta 🙂

Så ja. Jag balanserar fortfarande.
Vacklar lite hit och dit. Försöker vara stadig, men det tar tid helt enkelt.
Men vi samarbetar kroppen, själen och jag.

Så säg mig. Hur många har stor igenkänningsfaktor i det här?
Vad kan vi göra för att hjälpa varandra att skapa balans?
Hur kan jag hjälpa dig där ute, du som just nu undrar vad du ska ta dig till?
För kanske är det just det DU behöver just nu. Kanske är det nån som känner att jag skriver till just DIG.

Jag vill så gärna vara en medmänniska.
Till alla som vill.

Stora varma kramar,
Anna

Om att ha fått påfyllning & självhjälp

Måndag, och vårvädret som förra veckan skämde bort oss med, är bokstavligt talat som bortblåst.
Men ja, det var februari och nu är det början på mars, så än har vi en del ruskväder kvar att vänta oss 🙂

Jag började min dag med en rask promenad till sjukhuset. Det är ca 3 km dit så det är skön vardagsmotion att gå fram och tillbaka.
Dagens mission på sjukhuset var att få en påse dropp. Det är ett kalkpreparat som ska stärka min benstomme. Cytostatikan skrämmer ju skiten ur cancercellerna, men skövlar även både två och flera goda celler i sin framfart i kroppen.
Därför stöttar man nu upp mitt skelett med detta dropp, som jag ska få 6-8 gånger med 6 månaders mellanrum. Detta var nummer 2.

Promenaderna är min hjälp till självhjälp. Frisk luft och rörelse hjälper både kropp och själ att må bättre.

Så nu har jag vänt här hemma en stund, fyllt på magen med lunch, och ska nu bege mig till jobbet.
Så jag pälsar på mig igen, fäller upp mitt paraply och traskar iväg.
När jag har slutat ska jag till min bästa frisör och putsa till frisyren som börjar bli en aningens bångstyrig 😉

Ta hand om Er och ha en fortsatt fin måndag!
Varma kramar

Anna



Om att komma tillbaka och att testpodda

Imorgon ringer min väckarklocka liksom många andras…
För imorgon börjar jag jobba igen.
Jag börjar på 25% i två månader för att ta det i ett lagom tempo.
Min klocka ringer dock inte okristligt tidigt för jag har lagt arbetstiden mellan 9-11.
För det är väl inte helt bra det här med sömnen än, men det är ändå bättre än vad det var från början när jag låg klarvaken nätterna igenom.
Idag har jag iaf gjort en väldigt rolig och spännande sak 🙂
Jag har tillsammans med min kurator spelat in ett testpoddavsnitt!!!
Ni förstår, jag har nämligen en dialog med ett läkemedelsföretag om att starta en podd som jag då skulle leda. Helt ny och obruten mark för min del, så det är ju verkligen en utmaning.
Förhoppningsvis gillar de det de hör och vill gå vidare med planerna!
Så håll en tumme för mig är ni gulliga ❤
Det kanske inte är helt enligt regelboken att berätta en sån här sak innan det är klart, men nu känner jag för det. För jag vill visa att det går att komma tillbaka.
Trots käftsmällar gånger många. Trots bakslag och svårtolkade infektioner. Trots att benen svepts undan gång på gång.
Men NU. Nu tänker jag glädjas av minsta lilla glädjeämne.
Nu tänker jag ta vara på L I V E T så mycket jag bara kan.

Är ni med? 🙂

Ta hand om er Vänner!
Nu ska jag sjunka djupt ner i soffan en stund innan läggdax.

Varma kramar Anna




Om veggomat som fine dining

När det kommer till undersökningar och studier kring mat och kost idag så pekar ju alla på att vi behöver äta mer växtbaserad kost. Både för hälsan och planetens skull.

Men jag tänker inte börja med pekpinnar eller tala om för någon annan vad som är rätt eller fel, det är ju även bevisat att vi behöver njuta mer, både av livet och maten vi äter för att må bättre 🙂

Med tanke på allt som jag nu gått igenom i livet så känns det iaf väldigt naturligt och viktigt för mig att göra mitt allra bästa för mig själv och min hälsa. Och faktum är att jag mår bättre av att äta mer växtbaserat.
Men jag äter fortfarande allt, bara det att jag inte äter kött i den utsträckning som jag kanske gjort tidigare. Ett val jag har gjort helt enkelt.

I lördags lagade vi till en riktig festmåltid som var helt och hållet vegetarisk. Många gånger känns det som att det ska vara kött för att det ska kännas festligt, men det finns verkligen så många bra alternativ.
Receptet kommer från bloggen “Bara en kaka till” , en urgullig matbloggare från Öland, som jag haft nöjet att träffa ett par gånger 🙂

Kanske sitter du på ett härligt festrecept som är helt vegetariskt? Vore jättekul om du vill dela med dig av det till mig isf 🙂

En annan sak jag måste göra för att må bra är träna, så nu ska jag ta mina ben och gå bort till gymmet för ett härligt energigivande dance aerobics pass 🙂

Ha en fin kväll vänner!
Varma kramar Anna


Om att vara tonårsmamma

Tonår, pubertet, hormoner & humör – hur hanterar man egentligen alla sina egna känslor när ens barn är på väg in i “förvuxenlivet”?

Jag är så innerligt tacksam för att vi än så länge har en tös som inte revolterar kapitalt hemma hos oss. Men hade hon gjort det hade vi naturligtvis fått lära oss att hantera det på bästa sätt.
Det låter ju ganska förmätet att våran tjej skulle vara perfekt – men så är det ju för alla föräldrar, våra barn är ju ganska felfria i våra föräldraögon.

När jag flyttade hemifrån var jag precis 20 fyllda. Jag flyttade för att studera till förskolepedagog. Ett yrke som jag utövade en tid, men sen fann en annan bana. Idag skulle mitt immunförsvar slå bakut av att jobba på en förskola, så jag siktar på något annat när jag byter karriär (med tanke på min bucketlist :))

Eftersom jag studerade till förskollärare & fritidspedagog läste jag om barn och ungdomars utvecklingspsykologi. Något jag haft väldigt stor nytta av i livet men även som mamma.
Jag har alltid varit intresserad av psykologi och livets utvecklingsfaser. Trotsfaser kommer ju med ca tre års intervaller och då är det ju bra att vara beredd på vad som kan komma att ske med sitt eget barn.
Sen är man ju SÄLLAN särskilt pedagogisk som förälder, då sätter ju alltid hjärtekänslorna in.
Men jag har alltid haft i bakhuvudet som ett mantra att trots är utveckling.
Tonårsmamma – en tid då ens barn naturligt ska frigöra sig från mamma och pappa. Något som jag finner oerhört smärtsamt emellanåt eftersom vi haft navelsträngen virad två varv flätade runt oss likt en kokong.
Jag erkänner att jag tycker att det känns jobbigt och att det emellanåt är smärtsamt. Fast jag vet att det är det mest naturliga i världen.
Men jag har ju varit van vid att min juvel velat sitta näranära i soffan om kvällarna och att jag alltid kommit på första plats. Men nu vill hon chatta med kompisar och stänga in sig på rummet om kvällarna. Så klart.

Men vi pratar om det. Jag säger hur jag känner, men poängterar att jag förstår att det är så det ska vara. Det är det finaste av allt – att vi kan prata om allt på ett helt naturligt sätt.
Hon växer och blir äldre och klarar mer och mer själv. Något som vi naturligtvis uppmuntrar och uppskattar.
En del av livets gång helt enkelt❤

Jag tänker att jag inte är själv om de här känslorna – hur ser era erfarenheter ut?

Take care!
Kramar,
Anna