Om att hoppas på en dag på stranden

Det bor en rastlöshet i min kropp…
Jag har svårt att sitta still och inget göra.
Jag är oftast igång och gör något när jag är hemma.
Det förstås, på kvällen kan ajg landa en stund i soffan med maken ❤

Det är torsdag och jag tänkte städa och tvätta upp.
Det är skönt att åka hemifrån och komma hem till ett hem i ordning.
Vi åker västerut imorgon bitti. Till Hotel Tylösand.
Vi tre ska spa:a och äta god mat och bara koppla av.
Jisses så mysigt det ska bli!

Men idag ändå… Jag hoppas på lite sol och bad med min juvel.
Det är sådan total avkoppling för mig att vämas upp av solen och bara slumra in en stund.
Det är inte precis solväder just nu… men enligt prognosen ska det spricka upp.
Så jag får väl ta itu med städningen och göra så långt jag hinner tills solen förhoppningsvis tittar fram.

Vad har ni för planer till Midsommar?

Ha en riktigt fin dag!
Varma kramar Anna

Om tabun, skuld och skam

Jag lyssnar och tar in deras ord.
En promenad kan innebära så mycket.
En promenad som kan ge mig insikter och lärdomar jag får så stor nytta av.
De pratar om saker vi många gånger anser är tabu.

Det råder många och delade meningar kring självhjälpsböcker och sätt att tillgodose sig kunskap i självledarskap.
Jag väljer att ta del av det som känns viktigt för mig på livets promenad.

Jag vill få förståelse för mina egna, men även andra människors reaktioner.
Under många och långa tider har jag levt med att skuldbelägga för mig för såååå mycket saker.

Som att det var mig det var fel på då den där mannen bedrog mig å det grövsta.
Att jag inte räckte till och inte var bra nog – för han sökte ju någon annan.
Jag levde med både skuld och skam.
Skuld i att jag borde ha kunnat förhindra och kunnat se vad som skedde.
Skam för att jag blev bedragen och den förnedrade känslan i det.

Jag har förlåtit mig själv för de känslorna och gått vidare.
Men jag har alltid varit tacksam för allt stöd jag fick, och har aldrig tagit det för givet.
Det krävdes även en hel del terapitimmar för att kunna acceptera och gå vidare.

Att bli sjuk innebär även det en hel del skuldkänslor. Tankar som:
Har jag levt fel för att drabbas av cancer två gånger?

Jag röker inte.
Jag missbrukar inte alkohol, men visst dricker jag alkohol då och då.
Jag äter så bra jag kan och det jag känner att min kropp mår bra utav.
Jag rör på mig dagligen och tränar väldigt allsidigt.

Jag har förlåtit mig själv för de skuldkänslorna.
Det är inte mitt fel att jag blivit sjuk och jag kan inte leva mitt liv som att jag är skyldig till något.
Jag har haft en väldig otur helt enkelt.

Vi lever och gör bara så gott vi kan.
Men vi har alla olika förutsättningar och förväntningar.
Det jag helt har slutat med är att bygga förväntningar på andra – de kan HELT omöjligt veta vad jag bakar ihop för förväntningar i mitt huvud, OM jag inte talar om det förstås.

Det är lättare för oss själva om vi gör saker villkorslöst, för då blir vi inte besvikna om någon annan agerar på ett annat sätt än det som vi själva hoppats på.
Och våra känslor äger vi alltid rätten till själva.
Det finns ingen som tänker eller känner så som jag.
Det har förenklat livet för mig att tänka så.

Dessutom är jag kanske både blåögd och naiv, men jag utgår alltid ifrån att andra vill väl och menar väl.

Som min man och jag. Vi har liksom gjort våra år av att “bråka ihop oss” som Mia Törnblom uttrycker det.
Vi har gått i alla fällor och haft långa och många utdragna diskussioner kring hur vi tycker att saker och ting ska/borde göras.
Nu har vi liksom bara landat i att det är så onödigt att gräla om sådana saker och gör det för varandra. Min man vet vad som är viktigt för mig och jag vet vad som är viktigt för honom.

Likväl som vi kan prata länge och väl om livet och allt som sker, så kan vi precis lika gärna bara sitta tysta tillsammans i soffan och kolla på en serie. Alltid nära nära ❤

Så jag tänker att det är viktigt att vi är trygga i oss själva och veta vad vi tycker är viktigt i livet. Och att vi är ödmjuka.
Men gudarna ska veta att det är inte lätt att alltid känna så.
Vi är ju alla olika och vi kan inte tycka lika om precis allting. Men det måste vara ok att tycka och känna olika.

På en skylt utanför vår grind står det:
DU ÄR EN FIN MÄNNISKA

Jag tänker att det är stora och viktiga ord att ta med oss. För ju mer vi lär känna oss själva, ju mer vet vi hur vi vill leva våra liv.

Tänk att det är en vacker tisdag i juni. I min stad skiner solen och jag väntar på att maken och dottern ska komma hem.
Ikväll ska vi ut och äta med våra fina vänner.

Ta hand om Er och ha en riktigt vacker kväll!
Varma kramar Anna

Just det… Podden jag syftar på heter Självklart och har gett mig så otroligt många bra verktyg på livets promenad.

Om…

Om en ljuvlig bukett inslagen i ett vackert paket
Om solen som värmer min kind
Om stegen på knastrande grus
Om tårar på din axel
Om värme från din kram
Om ömhet från din blick

Om oron om natten
Om handen i min
Om omtanken i ett meddelande
Om ett samtal från en älskad

Om skönheten i livet
Om livet vi inte ska ta för givet
Om dansen på ett golv
Om kramen klockan tolv

Om doppet i havet
Om familjen som är navet
Om känslan av trygghet
Om livets myckenhet

Om berg och dalar
Om orden du uttalar
Om kropp och själ
Om tankar som snurrar

Om allt vore gott
Om allt vore godhet
Om allt gjordes av kärlek
Då hade vi löst livets gåta.

Med kärlek & värme,
Anna

Om att få vara mamma till Henne

Skolavslutning.
Det är glädje och en gnutta vemod.
Inte på ett negativt sätt utan bara att man blir så varse om att tiden rusar iväg.

Hon – den lilla ullstrumpan som varit väääldigt blyg, men som blommade ut när hon började på Montessoriskola i mellanstadiet.
Hon som numer vågar ta för sig lite mer, men på det ödmjukaste sätt.
Som känner själv vart gränsen går och vilket ansvar hon vill ta.

För det händer så otroligt mycket i högstadiet.
Men man kan inte ansvara för alla andras handlingar.
Det är faktiskt vi föräldrar som ALLTID har det yttersta ansvaret.

Vi har vissa överenskommelser.
Vissa saker är hon tacksam för att hon slipper ta ansvar för själv utan kan “skylla” på oss.

Vi sitter på en uteservering och äter lunch.
Vi beställer en varsin härlig räkmacka båda två.

Pratar om livet och allt därtill.
Vi kan skratta och vi kan prata om allt.
Allt som vi behöver prata om.

Jag känner hur mammahjärtat bara vill explodera i mitt bröst.
För hon är så klok och så insiktsfull denna underbaring.
En underbaring som vi kallar vår juvel.

Vi har sällan en massa dispyter här hemma utan vårt liv är väldigt behagligt.
Kanske kommer det tider då det blir mer stormigt, men då får vi ta oss över den bron då.

Vi pratar om att vi alla tre trivs med att vara just tre.
För det är något som i perioder har kännts tungt. För att det hänger på mig.
För att jag inte kan.

Men nu.
Tänk att bara landa i den känslan och vara så nöjd med att det är vi tre.
Det är helt fantastiskt.

Så det är skolavslutningsfredag och jag har fått ha den bästa kvalitetstid med den finaste tös jag vet.
Att vara mamma till henne är den absolut största gåvan här i livet.

Ta hand om Er vänner ❤
Varma kramar Anna

Om sånt jag behöver

En renbäddad säng…
Så skönt att krypa ner i rena lakan som doftar fräscht av tvättmedel.

Å att bara få känna sömnen vagga mig i sin famn…
Som jag längtar efter att bara få sova en hel natt.
Sova och vakna utvilad och pigg.

Det kryper i mina ben och jag vet inte hur jag ska vrida eller vända på mig.
Det är när klockan ringer som jag sover som bäst.

Som jag behöver ordentlig sömn nu.

Jag har en påse lavendel under min kudde då det ska vara bra för sömnen.
Hjälper kanske föga just nu, men kanske hade jag varit vaken precis hela nätterna annars.

Sömn, mat, vatten, närhet och kärlek.
Våra basala behov.
Utan dem är det svårt att överleva.

VILA RO STILLHET GLÄDJE SKRATT KÄRLEK KRAMAR PUSSAR ÖDMJUKHET RESPEKT ÄRLIGHET BEKRÄFTELSE EFTERTANKE BUS VÄNSKAP OMTANKE HOPP FRAMTIDSTRO

Sånt jag behöver.
Sånt vi alla behöver.

Jag kryper ner i den renbäddade sängen.
Hör hur min man omfamnas av sömnen då andetagen blir allt tyngre.
Det är tryggt.
Här finns allt jag behöver.

Tankarna snurrar och jag försöker landa i att tänka på mina andetag och att komma till ro.
Till slut somnar jag. Och vaknar sen till en ny dag.

Ta vara på dagen vänner.
Varje dag som passerar är livet vi lever.

Med kärlek,
Anna

Om att göra så gott man kan med det man har

Solen sken från en klarblå himmel.
Vi satt en gäng tjejer samlade på en brygga i idyllen Ekenäs, där vi tidigare bodde.
Vi hade sommaravslutning med “pysselgruppen” – ja somliga av oss pratar mer än vi pysslar… hrrrmmm, gäller definitivt undertecknad 😉

Vi satt på filtar och skålade i bubbel (inte jag då som körde, men ni fattar 🙂
I september åker vi på tjejresa igen, och det ska bli så härligt! Vi sparar några hundra varje månad till ett gemensamt konto och så åker vi nånstans vartannat år.

Samtalsämnena pendlar om allt mellan himmel och jord.
Den här gången var det lite ledsamheter då två av dem berättar att de ska separera, och vi grät tillsammans. Vi pratade om livet och allt som kan hända. Då säger en att hon tyckte att jag hanterat mina motgångar med en slags gränslös kraft.
Det brister för mig och tårarna rinner.

Men jag är trygg och kan låta tårarna trilla. För att vi i nästa stund kan skratta tillsammans.

Det är en kraft i att våga visa sig svag likväl som att orka vara stark.
Vi är alla olika och besitter fantastiska egenskaper allesammans.
Ingen av oss kan tillgodogöra alla, men jag tror att det viktigaste av allt är att vi är sanna mot oss själva.

“Det är för oss solen går upp, lyser som guld för kärlekens skull”

Jag tror på att den lyser på alla och envar av er där ute.
För alla som vill.

Jag har valt att inte bli bitter. Det äter upp människor.
Sen kan jag bli gränslöst ledsen och förtvivlad ibland, men det är inte samma sak som att bli bitter.
Livet serverar buffér av motgångar, men jag vägrar låta dem äta upp livet jag lever.
För jag har bara ett liv – Du har bara ett liv – Det är verkligen onödigt att slösa bort det.

Ha nu en riktigt fin tisdagskväll vänner!
Varma kramar Anna

Om att ta nästa steg

Söndagen går snart över i måndag och jag borde verkligen gå till sängs…
Har tittat på en film för att avleda tankarna något.

Jag är nervös och smått orolig, men samtidigt inställd på att fortsätta.
Imorgon eftermiddag är det dax för första påfyllningen av expanderprotesen.
Jag vet att bästa finaste sköterskorna är där. De som är lugna och ger mig mod att våga.

Vi har haft några fina lediga dagar nu. Samlat energi på olika vis.
Försökt förleda oro och sorg inför olika saker.

Så tacksam för min lilla familj.
Som dessa stunder av lycka när vi alla tre är samlade i köket och lagar mat tillsammans. Spelar musik och mannen och jag busdansar.
Ser lyckan i mitt barns ögon över kärleken vi har.
Å lyckan vi känner över att få vara föräldrar till just henne.

Livet är svårt många gånger, men de tre musketörerna håller ihop.
Livet är svårt, men vi måste fokusera på det goda som det ger.
Alltid tro på att godhet och sanning är den rätta vägen för oss.

Så stegen kommer var staplande in på kirurgen imorgon.
Men allt blir bra.
Jag är ju trots allt här och har kommit så här långt.

Och till alla som alltid finns och stöttar och peppar, tro aldrig annat än att jag är tacksam för det.

Ett steg i taget så går det framåt.

Ta hand om Er!
Med kärlek,
Anna

Om den nya tiden i L I V E T

Vår underbaring ❤

Att vara tonårsförälder är verkligen en helt ny fas i livet.
Kompisar är oerhört viktiga och hon är inte hemma på samma sätt som tidigare.

Det är klart att det känns i föräldrahjärtat, samtidigt som man vet att det är livets gång.
Vi har mer tid för varandra, min man och jag.
Även det faktum att vi “bara” har ett barn gör ju att allt blir så definitivt på en gång.

Men iom att vi gjorde valet att sälja huset för två år sedan, så valde vi relationen och familjen framför allt annat.
För oss var det rätt väg att gå, där är vi ju alla olika. Men med min svajjiga bakgrund med sjukdomar så levde jag med ett ständigt extremt stresspåslag som påverkade alla tyvärr.
Vi är alla tacksamma för att jag kunde komma till insikt om vad jag klarar av för att vara en bra fru och mamma, framför allt.

Idag ska vi hämta hem duvan som varit borta två nätter. Först hos farmor, sen tjejhäng hos en kompis. Så igår städade vi klart, sen var vi bara hemma. Först tänkte vi gå ut och ta en bit mat, men vi kände att vi ville bara vara hemma. Sitta och prata och sen kollade lite på TV.
Känner alltid ett sådant lugn med min man ❤

I torsdagskväll kom en kompis över. Hon var ledsen och kände sig ensam. “Kom hit, sa jag så ser vi vad vi hittar på.
Vi satt i köket alla tre och pratade om allt. Å när hon säger:
“Det är så fint att komma hit, för man känner värmen som finns här hos er.”
Då blir man ju varm inom sig och känner att det är så fint att hon känner sånt förtroende för oss båda.

Livet är ju en berg- och dalbana. Just nu är det många separationer i vår närhet och det gör ont. För det är klart att det inte är något man önskar någon. Men det är ju inget man kan gå in i utan det vi kan göra är att finnas och lyssna.
Alla förtjänar kärlek tycker jag.

Livet är ju inte oändligt. Den vetskapen har gjort sig påmind allt för mycket.
Därför önskar man ju alla det bästa, även om sanningar ibland kan göra ont.

Så ta hand om er vänner.
Njut av sommaren som råder, vem vet vad som händer nästa vecka.

Med kärlek,
Anna

Om att klä om böcker

F Ö R E

Jag tycker om böcker, och använder dem gärna till olika stilleben här hemma.
Böcker är ju alla vackra på sitt vis.
Men när de sstår i en bokhylla och alla färger sticker mig i ögonen känns det som att det skaver.
Det räcker liksom inte att jag färgkoordinerat dem, det är fortfarande för mycket intryck.

E F T E R

Klädde in alla de med avvikande färger på bokomslaget och sparade bara några få som “bröt av” fast i gråskala.
Genast blev det så mycket mer harmoniskt intryck i bokhyllan!
Tänk vad man kan göra med en billig tapetrulle ändå 🙂

Belysningen i hyllorna är bara små batteridrivna slingor som jag lagt bakom, men det ger ändå ett mysigt intryck.

Lördag och vi är redo för takeoff!
Kroatien here we come 🙂

Vad tycker ni?
Vilket var bäst? Som det var innan eller efter?

En riktigt fin helg till Er!
Varma kramar Anna