Om varför detox?

Det första enkla svaret är ju faktiskt :
FÖR ATT JAG VILL!

Men sen finns det en hel rad hälsofördelar naturligtvis.
Hur det än är så är jag alldeles för medveten om att livet inte är ändligt…
Men LUSTEN att LEVA är så enormt stor, så jag söker alla svar och lösningar jag kan.

Livet är såklart en gåta, och det finns inte svar på allt.
Men genom allt jag läser, lyssnar på och tar reda på så blir jag alltmer medveten om vad jag själv kan göra för att må så bra jag kan. Och ta hand om min kropp så väl jag kan.

TRÄNING – LIVSSTIL – HÄLSA – ÅTERHÄMTNING – BALANS – KOST

Vi vet idag att mer än 80% av vårt immunförsvar finns i våra tarmar. Så jag äter i huvudsak en antiinflammatorisk kost. För mig är det inte svårt, för jag älskar det jag äter!! 🙂

Och skulle jag äta något som är “mindre bra” så får jag inte ångest över det – utan njuter av det jag äter.

Men ibland kommer man till en punkt då man vill utmana sig själv, eller rättare sagt, jag blev utmanad av min poddpartner Victoria.
Så nu kör vi detox, inget socker, ingen alkohol och dra ner på vitt mjöl i minst en månad. Hennes utmaning är på 66 dagar, sååååå, kan hon så kan jag 😉

Tips! En festligare dryck som alternativ till cava eller champagne:
Köp en riktigt bra hallonvinäger, häll en skvätt i ett glas, fyll på med bubbelvatten och släng i några isbitar och kanske några frusna hallon.
N J U T!!! Jag lovar, det är SUPERGOTT!

Det handlar alltså till 100% om att må vårt bästa. För socker startar en inflammation i kroppen, och nu vill vi rensa kroppen fri från socker och inflammationer.

Kommer vi att lyckas?
Vad tror ni?

Varma kramar,


Om this is M E

Vem är jag?

Ja, kanske undrar du vem jag egentligen är? Eller har du följt med ett tag och vet vem personen bakom den här bloggen är?

Förra veckan var jag inne i en guldsmedsbutik här i stan för att köpa konfirmationspresent till vår juvel. Då sa en kvinna som jobbade där: “Det är ju du! Jag har följt dig sååååå länge”
Gissa om jag blev glad och ganska rörd. DU gjorde min dag ❤

Hon har följt mig sen huset i Ekenäs. Hon har skickat present till mig med en fin hälsning ❤
Det är verkligen helt fantastiskt att en person vill göra det för mig. Ja, jag är hjärtinnerligt tacksam för det som ni gett mig på olika sätt. Men framför allt genom värme, kärlek och ödmjukhet.

Kanske har jag förändrats över tid. Eller jag har mest troligtvis förändrats – hur skulle man inte kunna göra det? Gör vi inte alla det..?
Livet har serverat sina smällar och dem har jag hanterat på mitt sätt.
Men genom allt har jag lovat mig själv EN sak – bli inte BITTER Anna.
Bitterhet förtär och förgör. Och det är inte hälsosamt för någon, allra minst för en själv.

Jag har valt att ta hand om mig. Ta hand om min kropp, min själ och min hälsa.
Återigen – PÅ MITT SÄTT.
Det är inte ett sätt som passar alla.
Men ibland hamnar vi i lägen då vi måste tänka syrgasmask på planet. Grabbar du inte tag i den och andas in syre själv… ja, då är du inte till mycket nytta för någon annan heller. Det funkar heller inte att bara “ta en sniff”, nej man måste ta ett rejält djuuuuupt andetag rakt in i den där syrgasmasken – annars kan man tuppa av.

För det kan man få skit. En del tycker att man är ego för att man måste försöka överleva själv först. Det är en riktigt konstig inställning.
Jag önskar att vi kunde bli lite mer generösa mot varandra, men även våga ta ett lite större ansvar för våra egna kroppar, själar och hälsa.
För mitt liv är mitt och ditt liv är ditt.

Så ja.
Det här är jag.
Anna, som valt en väg mot ett bättre mående.
Som tar ansvar över sin kopp genom att träna på ett sätt som får själen att dansa.
Som tar ansvar över sin metala hälsa genom att våga säga ja till sig själv.
Som väljer att gå sin väg och lyssna mer till den inre rösten.
Som saktat ner och har en större inre frid.
Som vågar utmana sig själv och som har ett stort mått av jävlaranamma.

Jag är en helt vanlig människa.
Men jag är också en alldeles unik sådan.
Fö det finns bara ett exemplar av just mig.
Precis som det bara finns ett exemplar av dig.

Så låt oss ge oss själva lite mer cred. Genom att ta hand om oss.
Och låt oss vara lite bjussiga mot varandra.
Tänka att vi är goda varelser som vill göra gott i det här livet.
Annars blir man ganska svart i sinnet…

Vi har E T T L I V E N K R O P P E N S J Ä L – och det är vårt egna ansvar att vårda dem.
Så, oavsett vad som händer oss i livet, så kan vi aldrig lägga ansvaret för våra egna liv på någon annan. Se det istället som en möjlighet att ta kontrollen och sikta mot de där stjärnorna, vem vet vad du finner?

Var nyfiken, sprid kärlek & glädje – jag lovar, det är härligare att leva då ❤

Med kärlek,





Om mål och livstankar

Jag i vit byxdress

M Å L

Brukar ni sätta upp mål?
Alltså mål för olika saker i livet.
Mål med karriären, mål med boendet, mål med träning, mål med kosten…

Just nu är jag ganska fokuserad på mål med min träning.
Jag har bestämt mig för att ta mig an en slags utmaning framöver…
Som att utesluta vitt socker och alkohol under minst 1 månad. För jag vill bli starkare.
Låter det spännande?
Eller tycker du bara att det låter helt rabiat?

Varför vill jag bli starkare?
Jo, för att jag vill kunna orka mer och längre. Inte få ont i kroppen pga av att jag inte är tillräckligt stark. För jag är rädd för att bli benskör, eftersom det föreligger viss risk för det med all behandling som jag har fått.
Och min livslust är så stor så jag vill verkligen göra allt jag kan för att bli en så hållbar person som möjligt.

En annan vinst är ju även den ekonomiska. Jag menar inte att vi lägger orimliga summor på alkohol, men visst har man “unnat sig” en del av både bubbel, glass, bakverk och annat under sommaren.
Men det finns ju så himla bra alternativ! Kombucha är supergott och så finns det massor av godsaker som INTE innehåller vitt socker.

Så vad säger du? Vill du haka på denna utmaning?
Jag kör igång den 1 september !

Varma kramar,

Om att säga T A C K

Av hela mitt ❤…

T A C K

Var och en av er som ger av er tid till mig, som läser, kommenterar, skriver dm, lämnar feedback. På vilket sätt det än sker så är jag ända in i själen TACKSAM för er tid och era värmande ord.

Livet är ju fyllt av både skratt och tårar. Nog kan man iblad tro att det finns de som “bara” halkar omkring på ett bananskal… men de är nog ytterst få. Dessutom är det ju onödigt att använda sin energi på att fundera över det.

Det är mycket som händer omkring mig och det är klart att det påverkar en när flera älskade inte mår bra. Jag försöker finnas på det sätt jag kan.
Just nu önskar jag att jag hade en mirakelkur som gjorde att min lilla mams kunde få lite ro och inte en mage som totalt vänder upp och ner på livet… Jag önskar att jag hade mirakelkurer för smärta, oro, och ovisshet. Allt sådant som gör att man kan ligga sömnlös och fundera över saker och tings mening.

Men vissa saker kommer vi aldrig få svar på, då försöker jag vila i detta:

“Ge mig sinnesro att acceptera, det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

– Sinnesrobönen-

Så jag lyssnar in, tar in allt jag kan och fyller på mina egna energidepåer för att vara den bästa handen att hålla i som jag kan.
Jag tränar, ibland ett genomsvettigt cykelpass på gymmet (med bra avständ mellan deltagarna), en skön löptur i vår vackra natur, yoga på mattan i vardagsrummet, en stilla kvällspromenad… Jag är också mer medveten om min andning, jag andas lugnare och djupare. Jag äter massor av frukt, grönsaker och nötter. Men jag tar även ett glas bubbel en solig kväll när jag känner för det.

B A L A N S

För det är ju det. Att finna sin balans och det som funkar för en själv.
Genom att lyssna mer inåt, blir jag en mer medveten person. Genom att lära känna mer om mig själv och mina behov får jag en större respekt för andras.
Det här är mitt sätt och det är inget som jag tänker “pracka på” någon annan. Vi gör alla det som funkar för oss själva.

Så jag finns här. Jag vill hålla din hand, och vara ett stöd på vägen.
Jag fyller på genom att vara närvarande när vi ses. Njuta i stunden och ta vara på all den klokskap, värme och kärlek som finns omkring mig.

Så TACK till Er ALLA!
Och TACK till min familj, mina nära och kära. Ni vet alla vilka ni är.
Vi är lika och olika – och jag älskar Er alla otroligt mycket.
Det är berikande att ha er alla i mitt liv.

Kärlek, kärlek, kärlek ❤

Om bloggens utveckling, vara eller icke vara…

Alla som bloggar ställer sig nog frågan emellanåt…
Vad är meningen med bloggen och vad ska den förmedla?
Vad är meningen med min blogg för mig? Vad vill jag och vad vill jag förmedla?

Eller…
VILL jag ens fortsätta?
VARFÖR ska jag fortsätta?

Jag vet inte.
Läser någon ens det jag skriver längre, funderar jag på?
Ja, ni är några trogna som följer och som lämnar fina hälsningar till mig.
Det uppskattar jag oerhört.

Jag älskar att skriva och dela med mig av livets funderingar.
Men jag brinner även för en dialog, där mitt skrivande inte är något slags monolog – utan en dialog med er som följer med.

VAD ska jag skriva om? HUR ska bloggen isf utvecklas framöver?
Jag är ju lite av en “högt och lågt” person som gillar både yta och djup.
Så jag är sugen på att skriva mer om inredning igen, varvat med en del livsåskådningsinlägg, kost och träning.
Men jag ställer mig frågan om det är något som någon vill läsa om?

Ja, just nu snurrar det en hel del i mitt huvud.
Semestern och pausen från bloggen har varit välbehövlig. Vi har bara haft fokus på tillsammanstid, samvaro, njutning och kärleksboostande.
Vi har upplevt vackra vyer, pratat om livets allvarsamheter, skrattat och busat i massor.

Jag är RIK och TACKSAM på LIV.
Jag värdesätter de fantastiska människor som finns i mitt liv. Som med den största generositeten delar med sig av sin tid och kärlek.
Jag känner den största ödmjukhet inför förtroenden jag har, människors livsöden jag får ta del av och den stora portion vänskap som allt detta vilar i.

Inget, nej inget tar jag för givet. Jag vill ge av det jag kan och förväntar mig inget tillbaka. Men likt en boomerang studsar det tillbaka. I form av delad glädje, värme, omtanke och kärlek. Den största av gåvor.

Så vänner.
VAD förmedlar jag till er? VAD är det som gör att ni kikar in till mig? VAD är det som gör att ni tar av er dybara tid för att läsa mina rader och titta på nån bild jag tagit?

Nu ska jag iaf ta maken i hand och promenera till gymmet för att köra ett svettigt trip-pass. En riktig energiinjektion 🙂

Ta hand om Er hörrni.
Varma kramar,

Om att vara bra på semester

A V S L A P P N A D

Jag känner solen värma min hud.
Ögonen är slutna och jag låter mig bara koppla av.
Andetagen är långa och tunga.
Inget som pockar på min koncentration.
Jag kan bara slappna av.

S E M E S T E R – på vilket vis vi än använder vår semester så behöver vi också koppla av.
Det gör vi naturligtvis alla på olika sätt.
Jag känner mig så totalt avslappnad i solen, när kroppen är varm och mjuk och bara en ljum sommarvind smeker min hud.

Jag tänker på det när jag snurrar runt i sängen.
När det inte går att sova och det är lika bra att kliva upp klockan fem en semesterledig sommarfredag. Regnet strilar ner utanför och jag går upp. Stänger dörren tyst om min sovande man och sveper in min i morgonrocken.
Plockar lite tyst och sätter mig sen och lyssnar på min ljudbok.
Den som ger mig så många nya perspektiv på livet.

Det är ok att jag kliver upp i tidiga morgonottan för jag vet att dagen bjuder på poddande och med det härliga samtal och skratt.
Det är ok att kliva upp i tidiga morgonottan för jag har haft fina dagar med vänner och umgänge. Allvar och skratt blandat om vartannat som alltid med fina vänner.
Det är ok att kliva upp i tidiga morgonottan medans mina älsklingar sover. Bara vetskapen om att jag har en man och en dotter som sover lugnt och tryggt i vårt hem ger mig ro. De ger mig ro.

Regnet strilar ner och duvorna kuttrar utanför.
Jag sitter i min morgonrock och livet är gott.
Jag har det bra, vi har det bra.
Men det är mycket runt omkring som jag oroar mig för.
Men jag är trygg, och det vill jag kunna dela med mig av nu.
För jag finns här.

Jag tar en dusch och piggnar till.
Det är ok att natten varit sömnlös.
Det är så ibland.
Men jag har semester och kan göra saker i min takt.
Jag har blivit bra på det.
Bra på reflektion och återhämtning.
Ja, jag känner att jag är bra på det här med semester.

Hur har ni det vänner?
Mår ni fint? Berätta ❤

Önskar Er en härlig fredag vänner!
Varma kramar,

Om att vara 47

Bild på mig i klänning

4 7

Fast jag brukar säga att jag är typ 28 i sinnet 😉
Men det förstås, det har hänt väldigt mycket i livet sedan dess vilket gör att tankarna är lite klokare, livsinsikterna fler, erfarenheterna många, sorg har blandats med glädje och lycka. Jag är på en plats i livet som jag känner ro inför, även om jag tror att jag alltid kommer vara en lite rastlös och väldigt nyfiken själ.

Hur ser ni på ålder och att bli äldre?
Jag tycker att ålder inte längre är lika laddat, vi ser mer till människor än siffror.
Genom mitt jobb träffar jag så många kloka unga vuxna. Utbytet är fantastiskt, att ta del av deras klokskaper och insikter. För visst är det extremt spännande att få ta del av andras tankegångar, åsikter och inspel.

Genom livet träffar vi så många människor, alla med sina känslor och åsikter. Genom att lyssna in, debattera och samtala utvecklas vi. Om man inte kan ta att någon annan är av en annan åsikt blir man ganska så oskön tycker jag.
Precis som Mia Törnblom säger:

“Kan vi bara komma överens om att vi inte är överens”

– Mina Törnblom –

Nu sitter vi i bilen på väg hem till två älskade föräldrar. Vi ska fira mams och mig.
Igår firade vi i Ekenäs med makens sida, en helt fantastisk dag!

Jag är R I K.
Jag är rik, som har dessa fantastiska människor i mitt liv.
De som vill bevittna mitt liv och min livsresa. På samma sätt som jag vill bevittna deras.
Samtal och djupa prat har fört oss nära varandra.
Respekt för varandras olikheter har gjort oss ärliga i våra relationer med varandra.
Ödmjukhet inför varandra har gjort att vi känner oss avslappnade med varandra.

Ja, jag är rik.
Rik på fina relationer, med de som vill.
T A C K för att ni finns!

Kärlek & Kramar,

Om att våga dö

Blommor på bro

L E V M E D A N D U L E V E R

“Jag har levt ett gott liv”… Hans röst är mjuk och varm.
Det känns att han är en varm och genomgod människa.
För det känns det inte rättvist att dagarna tickar iväg…

Jag lyssnar till Björn Natthiko Lindeblads sommarprat.
Alla som vågar lyssna till honom kan inte undgå att bli berörd.
Jag har inte lyssnat klart ännu, för jag vill ha det som min stund för reflektion.

Han säger att han kan dö utan ångest. Det finns något rent och fint i det.
När vi vet att vi gjort vad vi kunnat för att leva ett gott liv.
När vi påverkat det vi kan påverka och släppt det som är opåverkbart.
Det känns värdigt inombords.

Vi kan alla bära på hemligheter och spöken i garderoben.
Men när vi försonats med våra tankar och vår inre röst, då kan vi våga dö.
Ja, jag pratar om döden ibland. För den är ett faktum för oss alla, förr eller senare.
Den finns i min bakficka, och där kan den få stanna tills jag levt klart.
Men skulle något inträffa kommer jag inte förvridas i ångest över eventuella spöken.

Kanske bör vi reflektera lite mer över livet ändå?
Dagarna vi har och hur vi använder oss utav dem?
Vila i nuet, istället för att jaga efter något som vi inte vet vad det är…?
Med det sagt menar jag inte att man inte ska ha mål, det är något helt annat.

För förlåtelse och försoning är det som finns inom oss. Det kan ingen annan GE oss.
Oförätter kan kräva en förlåtelse, men när den är utdelad måste vi kunna känna förlåtelse i våra hjärtan och ha förmågan att gå vidare i livet.
Som det stod i juvelens “fortune-cookie” i helgen “Låt det förgånga vara i det förgångna”.

Så LEV NU – DÖ SEN, som Miss Li sjunger även om texten inte är hennes.
Så Våga LEV för att kunna våga dö…
Dra djupa andetag och var i livet.
Du har bara de här dagarna som är dig tilldelad på denna jord.
Bara DU och ingen annan har makten över ditt liv, så använd den kontrollen på det vis som passar i ditt livspussel.

Så… Vågar du?

Med kärlek,
Anna

Om Livet som en porlande bäck

Naturbild bro fläder

B U M P S O N T H E R O A D

Det som till synes kan se ut som en väg framåt är inte alltid det…
Men det är ju liksom det som är livet.
Antingen väljer man att se motgångar som just det och gör allt för att slingra sig undan… ELLER så tar man sig an dem, drar lärdom och väljer att blicka framåt.

Få saker i livet är likt en spikrak väg framåt.
Det kommer alltid “bumps on the road” – men bara vi själva kan välja hur vi vill ta oss an det som livet har att erbjuda.
Ibland är det knöligt och omständigt.
Jaaaa, tom taggtråd och elchocker – för livet serverar faktiskt inte bara glass och ballong (just det uttrycket har jag lånat av fina Tina Me )

En del flyr, och gör så genom hela livet. En del väljer att ta sig an motgångarna och någon annan viker av och hoppas att “det ska blåsa över”, fast det ligger och lurar i bakhåll…

Vi har alla våra olika strategier, och inget sätt är väl mer rätt eller fel än något annat.
Men de flesta inser nog att flykt sällan är den rätta vägen.

Vissa saker kan vi inte fly ifrån, hur vi gärna än hade önskat – men i backspegeln har det gett nya lärdomar och en ännu större ödmjukhet inför LIVET självt.

Vad reflekterar D U över idag?
Jag är så nyfiken på att höra hur just DU har det ❤

Varma kramar Anna

Om längtan och reflektion

Jag längtar så innerligt efter lata dagar nu…
Dagar där jag inte är uppkopplad i möten 4-5 timmar om dagen.
Jag längtar efter att läsa ut en bok och inte höra klockan pipa om morgonen.

Alltså semesterlängtet är stort nu.
Jag längtar också efter att umgås och busa.
Jag längtar efter solvarma jordgubbar och vågornas kluckande.

Ibland vill jag stanna tiden… Samtidigt som vissa saker gör sig bäst i dåtiden.
Reflektion över livet gör mig mer och mer medveten om vad som är viktigt för mig.

Kaj Pollak har sagt: “Den enda du är skyldig att göra lycklig varje dag, är dig själv”
Vad säger det??
Om vi verkligen funderar på vad han menar…

‘Den enda du är skyldig att göra lycklig varje dag, är dig själv’

Kaj Pollak

För visst är det så.
Att när vi finner balans i oss själva, blir vi bättre människor som bättre kan se vår omgivning? Och nej, vi kommer aldrig nånsin att kunna tillgodose allas behov.
Men då får vi påminna oss om att också de har den skyldigheten gentemot sig själva.

Det är idag två år sedan våran juvel slutade sjätteklass.
Jag var flintskallig och hade nästan precis fått min andra cytokur.
Jag mådde ganska kymigt, men var lycklig över att vara där.

Så när minnet dök upp på Facebook idag, skrev jag detta:

För 2 år sedan slutade hon 6:an, våran juvel 
Jag hade tappat håret och mådde inte prima ballerina.

T I D E N…
Tiden som ger oss perspektiv och som läker de flesta sår.
Livet gör ont emellanåt, men mitt i allt det finns alltid LYCKA och KÄRLEK. Det är faktiskt inte farligt att må dåligt, rent själsligt, ibland. Det är en del av livet. Men det är också en del av livet att det får vara så.
Jag vill kunna använda erfarenheterna och istället fokusera på det som Ä R, och inte ta på mig offerkoftan och dränka mig själv i bitterhet. Livets erfarenheter har format mig som människa, men jag har fomat mitt mindset för att fokusera på L I V E T.
På vägen finns A L L T I D de T V Å. Min man och vår dotter.
En hand att hålla i, en famn att omfamnas i, en puss på min mun eller kind 

Jag är STARK, men jag är också SÅRBAR. Men det är MITT ansvar att ta hand om MIN hälsa och mitt psykiska mående, ingen annans.

Det finns alltid något som svider, men hur vi än försöker så kan vi inte påverka allt som händer. Det vi kan påverka är HUR vi väljer att förhålla oss till det.

Ta hand om Er och sprid kärlek, för det är som en boomerang.
Ju mer vi sprider, ju mer skapas det 

Varma kramar Anna