Om Förundran och Konfirmation

[ Innehåller reklamlänkar till Bokus ]

Himmel Ekenäs 22 augusti 2020

F Ö R U N D R A N

Det är vad Maria Borelius i sin bok Hälsorevolutionen kallar religion. Men religion kan vara så laddat och alla har olika syn på religion.

Jag tror på något. Jag tror på att jag inte “bara dör” när jag dör. Jag tror att min själ fortsätter nånstans på något vis. Det ger mig ro att tänka så.

Jag lyssnade på boken i sommar, men har även den fysiska boken. Det gör at jag kan gå tillbaka och läsa vissa kapitel igen, eller ta del av alla hennes fantastiska recept.
Jag ville inte bli störd när jag lyssnade utan var helt uppslukad av det jag hörde och Borelius otroligt behagliga röst.

Att tro på något ger oss ro i själen. Sen V A D du tror på är helt och hållet upp till dig.
Du kan tro på att bortom molnen lyser alltid solen… Du kan tro på livet som du lever. Du kan tro på havets vågor eller solen som en läkande kraft.
Huvudsaken är att tro på NÅGOT. För det har visat sig att människor med en tro på något har ett större lugn inombords och lever därmed längre.

Kan man lära sig att tro på något?
Det tror jag, och det kan man göra oavsett ålder… Det är aldrig för sent.

Vad skulle förundran innebära för dig? Har du något som du tror på och som ger dig ro?

En helg med konfirmation gör ju onekligen att man tänker mer på livet och vad jag tror på. Det har varit en hjärtinnerligt fin och vacker helg. Massor av sång och musik i kärlekens tecken.
Att se dessa ungdomar sjunga vackert och ljudligt i kyrkan ackomanjerade av prästens pianospel gör onekligen att man känner hopp och tro på en ljusare framtid. Trots dessa pandemitider och bara två från varje konfirmans fick närvara i kyrkan.
Men allt går ju ❤

Vackra minnen från denna dagen fick hon våran skatt. Smycken med olika symbolik.

Så i min lyssnarlista har jag nu lagt till Förundran, Maria Borelius senaste bok. En bok om de 30 nycklarna till djupare stressläkning, återhämtning och att lära sig njuta mer.

Konfirmationshelgen är till ända och med det en slags milstolpe i livet.
Så T A C K S A M att vi kunde se och höra det live.

Ta hand om Er vänner!
Varma kramar,

Om att ha konfirmationsdag

Dottern 5 år
Juvelen 5 år

K O N F I R M A T I O N S D A G

Det är en slags milstolpe i livet…
Att konfirmera sig.
Absolut inget nödtvunget utan verkligen något man helt väljer själv.

Jag och maken är konfirmerade.
Maken hade en mer laid back inställning till det hela medan jag kanske tyckte att hon skulle kolla vad det var. Men sa även efter första träffen att det här är absolut inget som hon MÅSTE göra, utan kan hoppa av om det känns fel.

Men hon ville fortsätta.
Hon har gillat gemenskapen och samhörigheten.
Och M U S I K E N & S Å N G E N.
För hon har gått i en sång- och musikgrupp.
Och idag ska vi höra henne sjunga i kyrkan.
Det känns ändå väldigt stort.

Hon denna lilla busiga juvel.
Spm idag mäter 170 cm över havet med sina långa ben och blonda page.
Hon är stor nu. Tonåring och vuxenvärlden börjar knacka på. Stor och med stor integritet. Hon vill inte att jag publicerar bilder på henne, det är bara i vissa sällsynta fall när hon säger att det är ok.
R. E. S. P. E. C. T.
Vi är inga småbarnsföräldrar längre… – det är ju passerat för länge sen faktiskt.

Hon är vacker och fin som få.
Hon är ju vår älskade skatt ❤
Kanske att man är smått partisk då 😉

Så det hela livesänds via Kalmar Domkyrkoförsamlings Facebook sida, men vi föräldrar får komma till kyrkan. Domkyrkan är stor så vi kan sprida ut oss bra där.

Efter ceremonin i eftermiddag, som börjar kl.16, blir det ett litet kräftkalas hos svärmor och hennes man i Ekenäs. Precis enligt konfirmandens önskan.
Skagen, kräftor, västerbotten, sallad och sen mammans rulltårta med mammans bästa vaniljkräm 🙂 Alla förberedelser är klara och vi är redo för lite kalas i liten skala.
Dock kommer vi ju sakna lillemannen och svägerskans crew som fått en back-to-förskolan-bacilusk…

Jag känner mig nästan lite pirrig. Å så slår tanken mig… Hur ska det då inte kännas när hon tar studenten? Gudars…

Så det är väl det jag pysslat med denna veckan, varvat med jobb och träning så klart 🙂
Konfirmationsprepp ❤

Ha en ljuvlig lördag fina vänner!
Varma kramar,

Om att vara tonårsföräldrar

2020-01 -04 På en ö i Thailand…

Minnen, liv, drömmar… Allt man delar tillsammans.
Vi har ju alltid varit T R E när vi gör saker, men nu blir det mer och mer att vi gör
“på-tu-man-hand-utflykter”… Det är ovant och känns ju så klart tomt. Som att vår tredje pusselbit saknas…

Men hon är tonåring. 15,5 för att vara mer exakt.
Får börja övningsköra i januari… Hur galet är inte det?
Hon som alldeles nyss var en liten tulla som gick med dockvagnen och pysslade med saker.
Pysslar gillar hon fortfarande till viss del, men hon gillar även alltmer att hellre stanna hemma än följa med på våra utflykter, även om de innefattar fika eller glass..;)

Så det är en ny tid för oss. Vi åker på utflykter och strosar omkring och kikar på hus. Åker till nya små ställen och fikar eller bara går en runda. Sitter kvar på restaurangen när juvelen trippar hemåt efter att hon ätit upp sin middag.

Ja, det är nya tider. Vi har mer tid då det bara är vi. Det är ovant och konstigt, men så klart en del av livet. Det är så det ska vara. Men för det känns det ju ändå. Hon fattas, men hon behöver sitt space och sin tid.

Ja, här kan det säkert te sig olika i relationer… Vilka är man utan barn och hur är man som par egentligen? Tydligen har skilsmässoansökningarna strömmat in på sistone… I kölvattnet av denna pandemi…

Vi gillar ju att hänga min man och jag. Och vi har heller inga problem att bara sitta tysta ihop i bilen om vi känner för det. Vi gillar att ta en tur och stanna på något ställe för att ta en fika eller en lunch.

Hur ser ni på det här med att vara förälder och i olika åldrar?
Nån mer som är tonårsförälder och går in i en ny fas i livet?
Berätta gärna hur det känns för er ❤

Varma kramar,

Om att våga lyssna inåt

T O N Å R I N G

Att vara tonåring har aldrig varit lätt.
Hormoner som spretar hit och dit.
Saker man förväntas göra och vilja hänga med på.
Man ska klä sig eller vara på ett visst sätt för att “passa in”.

E L L E R . . .

Är det så att tiderna håller på att förändras…?
Eller är det så att det “bara” är något som vi har fokus på här hemma?

Vi pratar mycket om att göra saker man själv vill och inte det som man “tror” förväntas av en. Att göra det och leva upp till andras förväntningar blir sällan bra.
Så när hon verkligen poängterade för mig att hon inte ville något som jag propsade på blev jag så stolt över henne.

Jag sa: “Förlåt hjärtat, att jag inte uppfattade hur du kände först, nu förstår jag”.
Ibland har man helt enkelt bara dagar då man inte vill göra något, inte vill träffa någon.
Och det har ABSOLUT inte något att göra med hur mycket man tycker om eller älskar någon eller några. Det handlar om att lyssna till sin inre röst och förstå sina egna behov.

Det är fint det här.
Min tonåring som får mig att tänka till en gång till ibland.
Reflektera över vad det handlar om.
Att det handlar om mig och inte om andra.

Så viktigt. 
Så insiktsfullt.
Så klokt.

Så säg mig, hur gör du?
Om du har en dag då du bara känner att du måste vara för dig själv?
Lyssnar du inåt och är ärlig mot dig själv, eller känns det jobbigt och du gör det DU TROR förväntas av dig…?

Med kärlek,

Om att ta långhelg!

Till tonerna av Monica Zetterlunds “Sakta vi går genom stan…”
sitter jag och andas ut…
En låååång arbetsdag är till ända och nu tar jag helg.
Det har varit en intensiv vecka, så nu tar jag lite välförtjänt ledighet 🙂
Och den stavas L Å N G H E L G ! !

När det mesta ställs in i dessa tider, så även dotterns skolavslutning, gör vi vår egna variant. Vädret inbjuder kanske inte direkt till picknick och bad, men någon slags utflykt ska vi göra. Till kvällen har hon beställt gratinerad hummer, så det blir lite trerätters för lilla familjen.

Hur har ni det? Har ni med inställda skolavslutningar och evenemang?

Hur det än är så ser jag verkligen fram emot en dag för TILLSAMMANSTID.

Nu mina vänner ska jag försöka knåpa ihop en text till bokförlag för att sälja in min bok 🙂
Å lite annat som står på min To-Do-List. Torsdagsstädningen är det check på eftersom vi numer har en robot som sköter BÅDE dammsugning och torkning av golven – så ja…jag
STÄDKNARKAR ibland 😉

Ta hand om Er!
Varma kramar Anna

Om att hjälpas åt

“Men åååååå va jobbigt, måste jag…”
“Hörrö du, vi håller faktiskt på och fixar på ditt rum”

Neeeej älskling, sa jag. Inte den taktiken. Vi får inte ha den taktiken.
Vi var rörande överens om att hot inte är vägen att gå.
Eller “om-vi-gör-det-här-så-måste-du-göra-det-här” grejen.

Ni vet en tonåring har sina argument och de är helt ärligt ganska lata 😉
Det ligger liksom i deras natur att vara det, och det tillhör själva fasen att vara tonåring.
No biggie liksom.

I en familj hjälps man åt. Utan förväntningar på att man ska få något tillbaka.
Man gör det av hjärta och av kärlek. OM man har förväntningar är det VÄLDIGT viktigt att man talar om det.

Det här är väldigt viktigt för oss.
Att hon lär sig att hjälpa andra utan att en förväntan på att få något tillbaka.
Som jag sa till henne när vi pratade om det efteråt:
Vi vill fixa på ditt rum för att vi älskar dig, för att du önskat det ett tag och vi tycker att det är roligt.

Det är skönt att ha en eftertänksam tonåring.
Som förstår att allt som ska göras inte alltid är roligt.
Nej, det är inte skitkul att slänga saker på återvinningen.
Det är inte skitkul att städa toaletten * ha ha – ni fattar va ;- ) *
Det är heller inte skitkul att gå ut med soporna eller diska.

Men det är saker som ska göras och om man hjälps åt så blir det ju roligare.
Och dessutom går det SÅ mycket snabbare när man hjälps åt.

Men att trycka på skuldkänslor eller tacksamhetsskuld.
Nej, det är inget som vi vill lära våran juvel.
Vi hjälps åt och vi gör det för varandra av kärlek och omtanke om varandra.

Å ju mer vi hjälps åt – ju mer tid har vi för allt som är R O L I G T i livet!!

Säg mig, hur gör ni?
Är det här något som ni har reflekterat över?

Å hennes rum ja, det fixas ju lite där nu.
Har sålt av en del, väggarna har målats om och det kommer ske en ommöblering.
Är ni nyfikna? 🙂

Ha en fin kväll!
Varm kram Anna

Om livets gåtor

Bröllopsbild nagelljusstake

Det är mycket som kommer till mig när jag inte kan sova.
Ibland de mest mörka och förbjudna av tankar.
Som jag tror alla av oss har, men som kanske jag skriver om här och
som många ändå känner igen sig i.
För den där igenkänningsfaktorn har större betydelse för oss än vad vi kan tro.
Att få lov att känna igen sig i nån annans mörker.
OCH ljus, så klart 🤍

Vi delar olika saker med olika människor.

Livets absolut största gåta

‘ älska glömma och förlåta

Är nog det som ALLA någon gång funderar över.
Ibland handlar förlåtelsen om att förlåta någon annan, ibland om ayt förlåta sig själv.
Men just förlåtelsen är ju det som skiljer människor och djur åt, den fina förmågan att kunna förlåta och vandra vidare på livets väg…

Något jag brottas mycket med är det faktum att mycket har kretsat kring mig.
Men till slut behöver jag ju landa i att jag inte tillskansat mig dessa taruman själv.
Ingen som blir sjuk orsakar det själv. INGEN.

I det här kan det födas tankar kring hur det är att vara förälder i de roller där deras
barn/ungdomar/unga vuxna/vuxna vuxna blir sjuka eller på annat sätt får ett slags hinder i livet.
De föräldrar vars barn är handikappade, funktionshindrade eller på något vis kräver mer stöd.
Alla känner vi ju någon eller hur?
Någon vars barn kanske fått en dignos eller blivit sjuk.
Maktlösheten som de brottas med.
Skuldkänslorna inför de andra barnen.

Men i slutänden är det snarare så att de barnen har en annan lärdom med sig i livet.
Så vem är någon annan att dömma dem i deras föräldraroll?

Tro mig, hade jag kunnat backa bandet hade jag gärna raderat två cancerdiagnoser i mitt CV. Alla de brutala tankar och känslor som det har givit både mig, min familj och vänner.
“Det kan du dö av”… Jag kan inte föreställa mig hur det kändes för min mamma och pappa att hantera det budskapet om deras dotter.
INGEN som inte varit i en liknande situation ska nog passa sig för att uttala sig i hur man ska/bör agera då.

Nu har vi alla tagit oss igenom en hel del.
Vi behöver landa på våra olika vis.
Här i min blogg skriver jag om hur jag hanterar det.
Kanske kan mitt sätt på något vis vägleda någon av er som känner er vilsna i svåra situationer i livet.

Jag har hittat en kanal där jag laddar och och bosstar upp ny färsk energi.
Jag tränar. Svettas så hela håret droppar.

För jag vill nu L E V A. Jag är på riktigt skiträdd för döden.
Inte döden i sig, utan livet som jag skulle missa.
Jag vill så innerligt få vara kvar och vara med om så mycket mer.

Jag tror jag avrundar här… men jag har så många fler tankar
och funderingar som jag vill bolla mer er.
Snälla skriv till mig om era tankar och erfarenheter.
Stort som smått.
Djup och yta.

Nu ska jag gör mig redo för en träningsinspirationsdag. Olika träningspass och föreläsningar som en kompis syster anordnar.
Ska bli så spännande och roligt! 🙂

Ta hand om Er och krama nån lite extra.
Det är så mycket som finns i en kram.

Med kärlek,
Anna

🤍

Om att sakna en tonåring

Höstlov – Läslov – Skollov

Oavsett vad vi kallar det så innebär det inte längre att vi pusslar och tar ledigt.
Det innebär inte heller att hon åkt till mormor & morfar över lovet.
Nej, för det här lovet har hon åkt på konfirmationsläger.
Ganska långt bort från mamma och pappa här hemma.

Ja, det är första gången som hon är så långt hemifrån utan oss.
Vi snappar, sms:ar och ringer.
Å nu saknar jag min juvel så in i.

Tonåring eller ej, med allt vad det kan innebära så är det inte skönt när hon inte är hemma. Det är tomt och tyst.

Imorgon kväll kommer HON iaf hem igen!
Jag gissar på att det är en ganska så trött tjej som kommer hem då 🙂
Då ska vi bara hämta henne vid tåget för att köra pappan till flyget.
Han ska på konferens i Orlando och blir borta i tio dagar.
Då blir det massor av mammadottertid och saknad efter våran M.

Torsdag kväll och jag har varit på ett fantastiskt kul danspass!!!
Ha ha ha, jag måste VERKLIGEN gå på det igen så jag hänger med på alla steg 🙂

Sen fick jag nyss ett så himla fint meddelande via Messenger:

Fina du!
Tack för att du väljer att leva 100%! Tack för all härlig inspiration och tack för all ärlighet! Allt mellan himmel och städning! Känner igen mig i mycket utan att ha varit sjuk:) Du är ju så härlig OCH stark!!! Kram

Du vet vem du är och jag blev så in i själen GLAD och ÖDMJUK för detta fina meddelande🤍

Varma kramar Anna

Om att få “Koll på tiden”

Är Du en tidsoptimist eller tidspessimist?
Är du strukturerad eller oplanerad?

Känner du att du har…

‘ koll på tiden ?

Jag är alla dagar i veckan en tidsoptimist och tror alltid att det går att optimera tiden 🙂
Det kan även innebära att jag tror att jag har mycket mer tid än vad jag har, vilket kan innebära att jag kommer lite i “sista minuten” ibland.

MEN.
Jag kan hålla tider med så klart.
Viktiga möten kommer jag aldrig för sent till.

Sen är jag väldigt strykturerad av mig och gillar att planera och ha koll.
Men jag kan freebase:a med och vara väldigt flexibel när så krävs.

Nu är jag ju vuxen och har koll på koder och vad som förväntas av en i olika situationer.
Oftast iaf 🙂

Men att vara tonåring idag innebär att det finns så många fler lockelser än vad det gjorde när jag var i tonåren.
Youtube, instagram och chatta med kompisar på nätet tar en hel del tid i anspråk av våra ungdomar.
Naturligtvis sätter vi begränsningar för det här hemma, men det handlar ju mer om att lära sig att sätta ramar för livet.

Att skaffa sig koll på tiden helt enkelt.

Jag läste om boken skriven av Petra Brask i en tidning.
Tyckte att den verkade så vettig så jag klickade hem den.
Innan tonåringen får den i sina händer tänkte jag läsa den.
För att kunna möta eventuella frågetecken som hon kan få.

Om hon har koll på tiden?
…sa jag att hon är tonåring? 😉

Det är så klart precis som det ska vara.

Boken syftar till att ge kunskap om hur vi fungerar och lär ut hur man får bättre koll genom att planera, strukturera och framförallt fokusera. För det är utmanande för hjärnan idag att fokusera, med alla de intryck som kommer. Då kan det ju vara väldigt svårt att sortera vad som är viktigt på riktigt.

Det här tycker jag är jättespännande så nu ska jag hoppa upp i soffan och börja läsa.

Skulle du välja att läsa en sån här bok?
Tror du att den skulle kunna hjälpa dig eller din tonåring?

Ha en fin kväll!
Varma kramar Anna

Om när tonåringen är på sleepover

Ja, vad gör tonårsföräldrarna då liksom?
Hade fått tips av en kollega, som liksom jag är väldigt förtjust i bubbel, om en amerikansk brut som vi smakade på medans vi lagade mat.

Tänkte först att jag skulle gått och tränat efter dragningen för politikerna…
Men det var som att all luft bara gick ur mig när jag klev ur skorna på dörrmattan.
Hjärnspöken som dränerade all energi tog musten ur mig.

Så jag bara satte mig i soffan och kollade på de två sista avsnitten av Younger.
En feelgood-serie, och nu vill jag ju bara att nästa säsong ska komma ut!
Är det nån mer som kollar på den?

Tillbaka till bubblet och datenightkvällen då… 🙂
Vi sippade på lite bubbel medan vi lagade en oxfilépasta.
Pratade om veckan som gått, saker som händer och livet i största allmänhet…

Sen är det ju en himla tur att det numer finns sånna däringa vakumförslutare… 🙂
För nu har vi ju kvar tills ikväll med 🙂

Så tonårsföräldrarna hade en riktigt mysig kväll, fast det är tomt när våran duva inte är hemma.
Men det är liksom en del av livet nu. Att hon är hemma mindre och vill vara mer för sig själv här hemma. Det är inte helt enkelt att vänja sig vid, men jag förstår ju så klart att det är så det ska vara.
Hon som när man ber henne plocka i ordning eller städa upp bara glatt säger:
“Absolut mamma!” och gör tummen upp 🙂
När man liksom förbereder sig på diskussion, men det inte behövs… Kanske kommer det, inte vet jag, men varken mannen eller jag var väl särskilt bångstyriga som tonåringar heller 😉

Hon är ju vår stolthet och vår skatt.
Hon gör oss lyckliga och tacksamma.
Tacksamma att just vi är hennes mamma och pappa.

Så vi hade det ju rätt mysigt ändå.
Med livsprat och god mat.

Nu är hon hemma igen och ordningen liksom återställd.
Vi tar lördag och det blir en chill sådan för vår del.

Vad hittar ni på idag?

Varma kramar Anna
🤍