Om att våga lyssna inåt

T O N Å R I N G

Att vara tonåring har aldrig varit lätt.
Hormoner som spretar hit och dit.
Saker man förväntas göra och vilja hänga med på.
Man ska klä sig eller vara på ett visst sätt för att “passa in”.

E L L E R . . .

Är det så att tiderna håller på att förändras…?
Eller är det så att det “bara” är något som vi har fokus på här hemma?

Vi pratar mycket om att göra saker man själv vill och inte det som man “tror” förväntas av en. Att göra det och leva upp till andras förväntningar blir sällan bra.
Så när hon verkligen poängterade för mig att hon inte ville något som jag propsade på blev jag så stolt över henne.

Jag sa: “Förlåt hjärtat, att jag inte uppfattade hur du kände först, nu förstår jag”.
Ibland har man helt enkelt bara dagar då man inte vill göra något, inte vill träffa någon.
Och det har ABSOLUT inte något att göra med hur mycket man tycker om eller älskar någon eller några. Det handlar om att lyssna till sin inre röst och förstå sina egna behov.

Det är fint det här.
Min tonåring som får mig att tänka till en gång till ibland.
Reflektera över vad det handlar om.
Att det handlar om mig och inte om andra.

Så viktigt. 
Så insiktsfullt.
Så klokt.

Så säg mig, hur gör du?
Om du har en dag då du bara känner att du måste vara för dig själv?
Lyssnar du inåt och är ärlig mot dig själv, eller känns det jobbigt och du gör det DU TROR förväntas av dig…?

Med kärlek,

Om att ta långhelg!

Till tonerna av Monica Zetterlunds “Sakta vi går genom stan…”
sitter jag och andas ut…
En låååång arbetsdag är till ända och nu tar jag helg.
Det har varit en intensiv vecka, så nu tar jag lite välförtjänt ledighet 🙂
Och den stavas L Å N G H E L G ! !

När det mesta ställs in i dessa tider, så även dotterns skolavslutning, gör vi vår egna variant. Vädret inbjuder kanske inte direkt till picknick och bad, men någon slags utflykt ska vi göra. Till kvällen har hon beställt gratinerad hummer, så det blir lite trerätters för lilla familjen.

Hur har ni det? Har ni med inställda skolavslutningar och evenemang?

Hur det än är så ser jag verkligen fram emot en dag för TILLSAMMANSTID.

Nu mina vänner ska jag försöka knåpa ihop en text till bokförlag för att sälja in min bok 🙂
Å lite annat som står på min To-Do-List. Torsdagsstädningen är det check på eftersom vi numer har en robot som sköter BÅDE dammsugning och torkning av golven – så ja…jag
STÄDKNARKAR ibland 😉

Ta hand om Er!
Varma kramar Anna

Om att hjälpas åt

“Men åååååå va jobbigt, måste jag…”
“Hörrö du, vi håller faktiskt på och fixar på ditt rum”

Neeeej älskling, sa jag. Inte den taktiken. Vi får inte ha den taktiken.
Vi var rörande överens om att hot inte är vägen att gå.
Eller “om-vi-gör-det-här-så-måste-du-göra-det-här” grejen.

Ni vet en tonåring har sina argument och de är helt ärligt ganska lata 😉
Det ligger liksom i deras natur att vara det, och det tillhör själva fasen att vara tonåring.
No biggie liksom.

I en familj hjälps man åt. Utan förväntningar på att man ska få något tillbaka.
Man gör det av hjärta och av kärlek. OM man har förväntningar är det VÄLDIGT viktigt att man talar om det.

Det här är väldigt viktigt för oss.
Att hon lär sig att hjälpa andra utan att en förväntan på att få något tillbaka.
Som jag sa till henne när vi pratade om det efteråt:
Vi vill fixa på ditt rum för att vi älskar dig, för att du önskat det ett tag och vi tycker att det är roligt.

Det är skönt att ha en eftertänksam tonåring.
Som förstår att allt som ska göras inte alltid är roligt.
Nej, det är inte skitkul att slänga saker på återvinningen.
Det är inte skitkul att städa toaletten * ha ha – ni fattar va ;- ) *
Det är heller inte skitkul att gå ut med soporna eller diska.

Men det är saker som ska göras och om man hjälps åt så blir det ju roligare.
Och dessutom går det SÅ mycket snabbare när man hjälps åt.

Men att trycka på skuldkänslor eller tacksamhetsskuld.
Nej, det är inget som vi vill lära våran juvel.
Vi hjälps åt och vi gör det för varandra av kärlek och omtanke om varandra.

Å ju mer vi hjälps åt – ju mer tid har vi för allt som är R O L I G T i livet!!

Säg mig, hur gör ni?
Är det här något som ni har reflekterat över?

Å hennes rum ja, det fixas ju lite där nu.
Har sålt av en del, väggarna har målats om och det kommer ske en ommöblering.
Är ni nyfikna? 🙂

Ha en fin kväll!
Varm kram Anna

Om livets gåtor

Bröllopsbild nagelljusstake

Det är mycket som kommer till mig när jag inte kan sova.
Ibland de mest mörka och förbjudna av tankar.
Som jag tror alla av oss har, men som kanske jag skriver om här och
som många ändå känner igen sig i.
För den där igenkänningsfaktorn har större betydelse för oss än vad vi kan tro.
Att få lov att känna igen sig i nån annans mörker.
OCH ljus, så klart 🤍

Vi delar olika saker med olika människor.

Livets absolut största gåta

‘ älska glömma och förlåta

Är nog det som ALLA någon gång funderar över.
Ibland handlar förlåtelsen om att förlåta någon annan, ibland om ayt förlåta sig själv.
Men just förlåtelsen är ju det som skiljer människor och djur åt, den fina förmågan att kunna förlåta och vandra vidare på livets väg…

Något jag brottas mycket med är det faktum att mycket har kretsat kring mig.
Men till slut behöver jag ju landa i att jag inte tillskansat mig dessa taruman själv.
Ingen som blir sjuk orsakar det själv. INGEN.

I det här kan det födas tankar kring hur det är att vara förälder i de roller där deras
barn/ungdomar/unga vuxna/vuxna vuxna blir sjuka eller på annat sätt får ett slags hinder i livet.
De föräldrar vars barn är handikappade, funktionshindrade eller på något vis kräver mer stöd.
Alla känner vi ju någon eller hur?
Någon vars barn kanske fått en dignos eller blivit sjuk.
Maktlösheten som de brottas med.
Skuldkänslorna inför de andra barnen.

Men i slutänden är det snarare så att de barnen har en annan lärdom med sig i livet.
Så vem är någon annan att dömma dem i deras föräldraroll?

Tro mig, hade jag kunnat backa bandet hade jag gärna raderat två cancerdiagnoser i mitt CV. Alla de brutala tankar och känslor som det har givit både mig, min familj och vänner.
“Det kan du dö av”… Jag kan inte föreställa mig hur det kändes för min mamma och pappa att hantera det budskapet om deras dotter.
INGEN som inte varit i en liknande situation ska nog passa sig för att uttala sig i hur man ska/bör agera då.

Nu har vi alla tagit oss igenom en hel del.
Vi behöver landa på våra olika vis.
Här i min blogg skriver jag om hur jag hanterar det.
Kanske kan mitt sätt på något vis vägleda någon av er som känner er vilsna i svåra situationer i livet.

Jag har hittat en kanal där jag laddar och och bosstar upp ny färsk energi.
Jag tränar. Svettas så hela håret droppar.

För jag vill nu L E V A. Jag är på riktigt skiträdd för döden.
Inte döden i sig, utan livet som jag skulle missa.
Jag vill så innerligt få vara kvar och vara med om så mycket mer.

Jag tror jag avrundar här… men jag har så många fler tankar
och funderingar som jag vill bolla mer er.
Snälla skriv till mig om era tankar och erfarenheter.
Stort som smått.
Djup och yta.

Nu ska jag gör mig redo för en träningsinspirationsdag. Olika träningspass och föreläsningar som en kompis syster anordnar.
Ska bli så spännande och roligt! 🙂

Ta hand om Er och krama nån lite extra.
Det är så mycket som finns i en kram.

Med kärlek,
Anna

🤍

Om att sakna en tonåring

Höstlov – Läslov – Skollov

Oavsett vad vi kallar det så innebär det inte längre att vi pusslar och tar ledigt.
Det innebär inte heller att hon åkt till mormor & morfar över lovet.
Nej, för det här lovet har hon åkt på konfirmationsläger.
Ganska långt bort från mamma och pappa här hemma.

Ja, det är första gången som hon är så långt hemifrån utan oss.
Vi snappar, sms:ar och ringer.
Å nu saknar jag min juvel så in i.

Tonåring eller ej, med allt vad det kan innebära så är det inte skönt när hon inte är hemma. Det är tomt och tyst.

Imorgon kväll kommer HON iaf hem igen!
Jag gissar på att det är en ganska så trött tjej som kommer hem då 🙂
Då ska vi bara hämta henne vid tåget för att köra pappan till flyget.
Han ska på konferens i Orlando och blir borta i tio dagar.
Då blir det massor av mammadottertid och saknad efter våran M.

Torsdag kväll och jag har varit på ett fantastiskt kul danspass!!!
Ha ha ha, jag måste VERKLIGEN gå på det igen så jag hänger med på alla steg 🙂

Sen fick jag nyss ett så himla fint meddelande via Messenger:

Fina du!
Tack för att du väljer att leva 100%! Tack för all härlig inspiration och tack för all ärlighet! Allt mellan himmel och städning! Känner igen mig i mycket utan att ha varit sjuk:) Du är ju så härlig OCH stark!!! Kram

Du vet vem du är och jag blev så in i själen GLAD och ÖDMJUK för detta fina meddelande🤍

Varma kramar Anna

Om att få “Koll på tiden”

Är Du en tidsoptimist eller tidspessimist?
Är du strukturerad eller oplanerad?

Känner du att du har…

‘ koll på tiden ?

Jag är alla dagar i veckan en tidsoptimist och tror alltid att det går att optimera tiden 🙂
Det kan även innebära att jag tror att jag har mycket mer tid än vad jag har, vilket kan innebära att jag kommer lite i “sista minuten” ibland.

MEN.
Jag kan hålla tider med så klart.
Viktiga möten kommer jag aldrig för sent till.

Sen är jag väldigt strykturerad av mig och gillar att planera och ha koll.
Men jag kan freebase:a med och vara väldigt flexibel när så krävs.

Nu är jag ju vuxen och har koll på koder och vad som förväntas av en i olika situationer.
Oftast iaf 🙂

Men att vara tonåring idag innebär att det finns så många fler lockelser än vad det gjorde när jag var i tonåren.
Youtube, instagram och chatta med kompisar på nätet tar en hel del tid i anspråk av våra ungdomar.
Naturligtvis sätter vi begränsningar för det här hemma, men det handlar ju mer om att lära sig att sätta ramar för livet.

Att skaffa sig koll på tiden helt enkelt.

Jag läste om boken skriven av Petra Brask i en tidning.
Tyckte att den verkade så vettig så jag klickade hem den.
Innan tonåringen får den i sina händer tänkte jag läsa den.
För att kunna möta eventuella frågetecken som hon kan få.

Om hon har koll på tiden?
…sa jag att hon är tonåring? 😉

Det är så klart precis som det ska vara.

Boken syftar till att ge kunskap om hur vi fungerar och lär ut hur man får bättre koll genom att planera, strukturera och framförallt fokusera. För det är utmanande för hjärnan idag att fokusera, med alla de intryck som kommer. Då kan det ju vara väldigt svårt att sortera vad som är viktigt på riktigt.

Det här tycker jag är jättespännande så nu ska jag hoppa upp i soffan och börja läsa.

Skulle du välja att läsa en sån här bok?
Tror du att den skulle kunna hjälpa dig eller din tonåring?

Ha en fin kväll!
Varma kramar Anna

Om när tonåringen är på sleepover

Ja, vad gör tonårsföräldrarna då liksom?
Hade fått tips av en kollega, som liksom jag är väldigt förtjust i bubbel, om en amerikansk brut som vi smakade på medans vi lagade mat.

Tänkte först att jag skulle gått och tränat efter dragningen för politikerna…
Men det var som att all luft bara gick ur mig när jag klev ur skorna på dörrmattan.
Hjärnspöken som dränerade all energi tog musten ur mig.

Så jag bara satte mig i soffan och kollade på de två sista avsnitten av Younger.
En feelgood-serie, och nu vill jag ju bara att nästa säsong ska komma ut!
Är det nån mer som kollar på den?

Tillbaka till bubblet och datenightkvällen då… 🙂
Vi sippade på lite bubbel medan vi lagade en oxfilépasta.
Pratade om veckan som gått, saker som händer och livet i största allmänhet…

Sen är det ju en himla tur att det numer finns sånna däringa vakumförslutare… 🙂
För nu har vi ju kvar tills ikväll med 🙂

Så tonårsföräldrarna hade en riktigt mysig kväll, fast det är tomt när våran duva inte är hemma.
Men det är liksom en del av livet nu. Att hon är hemma mindre och vill vara mer för sig själv här hemma. Det är inte helt enkelt att vänja sig vid, men jag förstår ju så klart att det är så det ska vara.
Hon som när man ber henne plocka i ordning eller städa upp bara glatt säger:
“Absolut mamma!” och gör tummen upp 🙂
När man liksom förbereder sig på diskussion, men det inte behövs… Kanske kommer det, inte vet jag, men varken mannen eller jag var väl särskilt bångstyriga som tonåringar heller 😉

Hon är ju vår stolthet och vår skatt.
Hon gör oss lyckliga och tacksamma.
Tacksamma att just vi är hennes mamma och pappa.

Så vi hade det ju rätt mysigt ändå.
Med livsprat och god mat.

Nu är hon hemma igen och ordningen liksom återställd.
Vi tar lördag och det blir en chill sådan för vår del.

Vad hittar ni på idag?

Varma kramar Anna
🤍

Om att välja Livet

En sak har jag lärt mig.

Oavsett vad vi gör eller vad vi tar oss för så kommer det
alltid alltid finnas någon som missunnar oss det vi gör.

M E N.

Då gäller det att fokusera rätt.

“I hela mitt liv har jag ägnat mig åt att vara andra till lags”

Orden slog rakt in i hela mig.
Sommarsolen värmde och vi hörde ljudet av syrsor i sommar kvällen.
Jag kramade benen mot min kropp.

Nog har väl jag gjort precis samma sak…?

Varför är det så?
Att vi inte vågar annat än att vara andra till lags?

Så när vi helt plötsligt väljer att inte vara det…
Ja, då kan man få ta en del skit på vägen.

Men vet ni vad?
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som stör sig på dig.
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som irriterar sig på ditt sätt att vara.
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som irriterar sig på dig.
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som missunnar dig.
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som inte vill förstå.
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som vill misstolka.
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som är missunnsam.
Oavsett vad så kommer det finnas nån som kommer missförstå.
Oavsett vad så kommer det alltid kännas som man gör fel…..
Oavsett vad så kommer det alltid finns nån som inte tycker om dig…

Men hur det än är så måste/behöver/är det nödvändigt att vi är sanna mot oss själva.
Lyssar inåt och gör det som känns rätt.

Men oavsett vad så är det nnu dax att säga natti natt och lämna över till John Blund…

Natti natt,
Anna

🤍

Om att ha en regnig dag

Bilderna idag är från svärmors trädgård…

Fågelbaden fylls på idag.
Regnet vräker ner och moder jord säger antagligen T A C K.
Nu har vi ju haft några riktigt fina dagar så det känns helt ok på semesterkontot med en mellandag.

Vi sitter i bilen på väg upp till Ölands norra del.
Juvelen ska till en kompis och stanna över där tills imorgon kväll.
Tiden som tonårsförälder.
Nya tider då kompisar är otroligt viktiga.
Å det känns bara så gott i mammahjärtat.
De snappar, de chattar, de träffas, de skrattar, de badar, de hänger…
Precis så som man önskar att det ska vara.

Dockvagnen har hängt med länge… Den hade svärmor när hon var liten, min man och hans syster när de var små. Juvelen körde Lilja (gosehunden) i den när hon var liten tulla och nu är det lillkusinen som kör bollar och annat i den ❤

Som igår.
När nästkusinerna ses igen.
Tar vid där de sist slutade.
Badar i poolen och skratten ljuder högt.
Himmel så härligt det är att höra.

Å vi hade en urmysig eftermiddag och kväll hos kusinen och hans familj.
Åt en himla massa gott och pratade och skrattade.
Eftermiddagen blev till kväll och natt.
Vi tog bussen hem och tackade för en urhärlig träff.

Även juvelens lilla bil kommer till användning igen…

Regnet slår mot biltaket.
I mötande fil är det en del kö.
Vi åker norröver på ön och det är semestersöndag.
Det är ju ändå rätt fint så.

Ha en riktigt fin söndag vänner!
Varma kramar Anna

Om att få vara mamma till Henne

Skolavslutning.
Det är glädje och en gnutta vemod.
Inte på ett negativt sätt utan bara att man blir så varse om att tiden rusar iväg.

Hon – den lilla ullstrumpan som varit väääldigt blyg, men som blommade ut när hon började på Montessoriskola i mellanstadiet.
Hon som numer vågar ta för sig lite mer, men på det ödmjukaste sätt.
Som känner själv vart gränsen går och vilket ansvar hon vill ta.

För det händer så otroligt mycket i högstadiet.
Men man kan inte ansvara för alla andras handlingar.
Det är faktiskt vi föräldrar som ALLTID har det yttersta ansvaret.

Vi har vissa överenskommelser.
Vissa saker är hon tacksam för att hon slipper ta ansvar för själv utan kan “skylla” på oss.

Vi sitter på en uteservering och äter lunch.
Vi beställer en varsin härlig räkmacka båda två.

Pratar om livet och allt därtill.
Vi kan skratta och vi kan prata om allt.
Allt som vi behöver prata om.

Jag känner hur mammahjärtat bara vill explodera i mitt bröst.
För hon är så klok och så insiktsfull denna underbaring.
En underbaring som vi kallar vår juvel.

Vi har sällan en massa dispyter här hemma utan vårt liv är väldigt behagligt.
Kanske kommer det tider då det blir mer stormigt, men då får vi ta oss över den bron då.

Vi pratar om att vi alla tre trivs med att vara just tre.
För det är något som i perioder har kännts tungt. För att det hänger på mig.
För att jag inte kan.

Men nu.
Tänk att bara landa i den känslan och vara så nöjd med att det är vi tre.
Det är helt fantastiskt.

Så det är skolavslutningsfredag och jag har fått ha den bästa kvalitetstid med den finaste tös jag vet.
Att vara mamma till henne är den absolut största gåvan här i livet.

Ta hand om Er vänner ❤
Varma kramar Anna