Om att ta långhelg!

Till tonerna av Monica Zetterlunds “Sakta vi går genom stan…”
sitter jag och andas ut…
En låååång arbetsdag är till ända och nu tar jag helg.
Det har varit en intensiv vecka, så nu tar jag lite välförtjänt ledighet 🙂
Och den stavas L Å N G H E L G ! !

När det mesta ställs in i dessa tider, så även dotterns skolavslutning, gör vi vår egna variant. Vädret inbjuder kanske inte direkt till picknick och bad, men någon slags utflykt ska vi göra. Till kvällen har hon beställt gratinerad hummer, så det blir lite trerätters för lilla familjen.

Hur har ni det? Har ni med inställda skolavslutningar och evenemang?

Hur det än är så ser jag verkligen fram emot en dag för TILLSAMMANSTID.

Nu mina vänner ska jag försöka knåpa ihop en text till bokförlag för att sälja in min bok 🙂
Å lite annat som står på min To-Do-List. Torsdagsstädningen är det check på eftersom vi numer har en robot som sköter BÅDE dammsugning och torkning av golven – så ja…jag
STÄDKNARKAR ibland 😉

Ta hand om Er!
Varma kramar Anna

Om Sårbar och Superstark

K Ä R L E K ❤ S Å R B A R H E T ❤ Ö D M J U K H E T ❤ S T Y R K A ❤ M O D ❤ V Å G A

“Att vara stark är att våga visa sig sårbar” – Känner att jag vill nicka till deras ord i podden Sårbar och Superstark” med Mia Törnblom och Yvonne Brokvist. Jag springer längs med havet och njuter av sol och värme. Benen tar mig framåt och jag rensar huvudet efter en lite omständig dag på jobbet. Släpper tankarna och är i löpningen, ett med mig själv och mina tankar.

Ja, det är modigt att våga släppa fasaden och erkänna att man är sårbar, att man söker efter svar och inte behöver vara “duktig flicka” som aldrig ber om hjälp.
Det är VI MÄNNISKOR som skapar ångest och psykisk ohälsa genom att trycka undan och tysta ner. Vi ska inte prata som sårbarhet, ångest eller känslor av otillräcklighet.
Vi ska vara glada, positiva och aldrig ha några problem.

Men vet ni vad – det är sånt förbannat B U L L S H I T! ! Alla går igenom svårigheter, och de flesta behöver ibland hjälp för att tackla dem. Det är modigt att våga be om hjälp, det är modigt att våga erkänna att man inte mår så förbannat bra hela tiden.

När vi bryter armen, benet eller får en hjärnskakning – då tvekar vi inte att söka vård för att laga våra skadade kroppar. På samma sätt finns terapeuter, psykologer och kuratorer för att hjälpa oss att laga hål och revor i själen.
Eller att vilja ta hjälp av en coach för att komma vidare om man fastnat i livet, eller något som liksom skaver.

“Vi jobbar med de som V I L L, det är inte alltid de som B E H Ö V E R som kommer till oss” – fortsätter de i podden.
Jag vill klä av och avdramatisera, istället lyfta upp och belysa vikten av att våga ta samtalshjälp. Visa för kommande generationer att man får visa sig sårbar, att vi ska vara ödmjuka inför varandra och våra ryggsäckar.
Ja, det gör ont att ta itu med saker i det förflutna, men ibland behöver vi göra en omstart och möta mörkret för att komma ut i ljuset. Undanträngningseffekten brukar sällan vara särskilt lönsam, för varken kropp eller själ till slut. För till slut hinner det ifatt dig.

Det är modigt att våga ta reda på vad det är som skaver. Det är modigt att våga vara öppen och möta sig själv, och att vilja gå vidare.
Det är ju bara vi själva som har ansvar för våra egna liv, men det är ibland lättare att lasta och lägga skulden på någon annan eller något annat. Men det kommer sällan något gott ur ett sådant resonemang.

Jag hoppas på att vi ska våga möta varandra där vi är. Sluta lägga skulden på någon annan för att livet känns sopigt ibland. Våga ta ansvar och våga vara ärliga. Och framför allt ha MODET att våga LYSSNA på våra medmänniskor.

Min mamma och pappa.
Som jag ÄLSKAR ER!
Ni är allt det här för mig.
Ni är sårbara och starka.
Visar kärlek och omtanke.
Står upp för och visar känslor.

Att visa respekt för att vi alla är olika, att vi har olika bakgrund och infallsvinklar.
Vågar LYSSNA för att FÖRSTÅ och inte för att tänka ut ett rappt svar.

Alla NI, som visar mig här denna fantastiska respekt, kärlek, ödmjukhet och omtanke –
T A C K ❤
Var och EN av ER är alldeles FANTASTISK!

Jag mår bra TACK VARE alla timmar i TERAPI och SAMTAL med nära och kära.
Så låt oss släppa på garden en smula.
För ju mer sårbarhet jag visar, desto starkare kan jag känna mig.
Det är som ett ägg… Skalet kan vara hårt, men knäcker man det är det väldigt skört.

Vi har bara ett LIV och vi har ett VAL att välja HUR vi vill leva det och HUR vi vill BEMÖTA våra medmänniskor.
Och kom ihåg, din sanning är din, men inte alla andras lag.

Ur min hand blåser jag nu ut mitt kärleksströssel till Er,
men du väljer vad du vill göra med det ❤

Om att fira M O R idag…

🤍 M A M M A 🤍

Vi kör genom det Småländska landskapet och träffas på en plats.
Umgås säkert utomhus i dessa crazy days.
Viktigast av allt – att ses 🤍

Min mamma, som ger och ger utan förväntan.
Som gör av KÄRLEK.
Och det som av kärlek sprunget är, kommer alltid äkta vara.

Att ha en mamma, eller lilla mams som jag säger 🤍, är heller ingen självklarhet.
Jag vet de som förlorat sin mamma alldeles för tidigt.
Så genom allt vet vi ju – att störst av allt är kärleken.
Och för dem vi älskar gör vi allt vi kan.

Våra hjärtan är stora och har plats för att älska, hålla av och tycka om precis så många som vi vill. I mitt hjärta finns plats för alla Er som skickar mig kärleksbomber, pepp, uppmuntran och hav av ödmjukhet. Låt mig idag skyffla mitt kärleksströssel över Er.

Ta hand om Er och njut av dagen!
Med kärlek,
Anna

Mina älsklingar (för jag vet ju att maken har ett finger med i spelet med 🤍) gav mig den vackraste av ringar. En ring med kvinnotecknet från Drakenberg Sjölin.
Som jag ÄLSKAR!


Om Hej Livet i guldgula rapsfält!

Alltså…. H A L L Å L I V E T ! ! !

Hur H Ä R L I G T vackert är det inte överallt nu?
Det gröna är grönare än grönt.
Det gula gulare än gult.
Himlen är blåare än blått…

Och idag… Inte ett moln, så långt ögat kunde nå…
Vilken dag!

Vi har varit hos svärmor och hennes man och hjälpt dem att rensa lite.
Varit på tippen och slängt några rundor… På riktigt, jag älskar det!!! 🙂
Jag vet, jag är kanske inte riktigt normal, men det är något med att slänga saker som gjort sitt och skall omvandlas till något annat * ha ha ha *

På vägen dit passerade vi dessa galet guldgula rapsfält…

När alla hjälps åt…
Hur härligt är inte det?
Det är verkligen det finaste som finns. Att kunna hjälpas åt och känna i
hela själen och hjärtat hur lyckligt lottad man är…

Ja, livet må servera citroner ibland, men tillsätt en gnutta socker och du har den
godaste av lemonader…
Vi kan välja hörrni.
Välja bittersura citroner och gegga ner oss i ett surt träsk…

Eller välja L I V E T med sött & salt.
Med kärlek och värme.
Med ups & downs.

Men idag – idag har jag dansat på tippen, så min fina juvel undrade vad det
var med hennes mamma * ha ha ha* 🙂
Suttit i varma kvällssolen och skålat i Cava.
Tagit kort bland guldgula rapsfält.
Ätit grillat och slängt schacktmassa.

Jag är bara SÅ glad att jag FÅR LEVA och känna att jag gör det!!
Men det är också för att JAG VÄLJER att göra det ❤

Med K Ä R L E K,
Anna

Om pannben och mål

Söndagsträning – styrka för att orka springa många steg 🙂

Det var fredag eftermiddag.
Jag hade stämplat ut och plockat undan “jobbkontoret”.
Vill inte ha känslan av jobb här hemma när jag har checkat ut.

Fredagar brukar vi även ha lite FaceTime med mor & far och lillebror och hans familj.
Checka läget och önska härlig helg 🖤
Längtar så det skriker efter att vi kan ses. Brorsonen växer och det kommer en massa ord nu, så det händer ju så himla mycket, som man vill vara en del av. På det viset är det tur att det finns bra digitala hjälpmedel så man ändå kan S E varandra.

När vi lade på var jag ute i den skinande solen och de starka vindarna.
Ju mer jag sprang, desto starkare blev mitt mål. Jag hade inte tänkt det innan jag gav mig ut, men ju fler stegen blev så visste jag att det var N.U. jag skulle klara det!
För jag sätter upp mål för mig själv. Avslöjar för någon enstaka, men bestämmer inte NÄR.

Kände att allt var på min sida. Och om jag har bestämt mig, ja då har jag ett sinnessjukt pannben faktiskt. Checkade av hur långt jag hade kommit och visste att den där mätaren skulle slå över på E. N. M. I. L.

Jag var H E L T euforisk när jag “gick i mål”! Målet var precis utanför blomterbutiken där jag belönade mig själv med en ljuvlig pionbukett!
För det kan jag säga, när man varit så svag som jag har varit kan det vara svårt att tro att man ska klara en sån här grej!
Jaaaadååå, det finns de som springer tio mil, bestiger berg och dyker 100 meter.

Men min lycka över min prestation är trots allt min!!! Och den har jag rätt att äga.
Dessutom vill jag gärna sprida så mycket HOPP & GLÄDJE som jag kan.
För det GÅR, saker som man kan tro är helt omöjliga, kan vara genomförbara.
Och vi måste få lov att glädjas åt framsteg som vi gör!

Det finns så mycket i livet som jag känner sådan extrem TACKSAMHET och ÖDMJUKHET inför. Ibland så att jag blir helt gråtfärdig. För jag vet hur nära Liv & Död är varandra, att saker och ting kan förändras under bråkdelen av en sekund.

Dagens T. A. C. K. S. A. M. H. E. T. S. L. I. S. T. A. 

* Morgonträning med styrka och yoga
* Samtal med fina @HometoTiny - tänk att man ändå kan känna sig så        nära, fast man är i varsin lur.
* Doften av syrener som håller på att slå ut
* Långpromenaden med fina vännen. Spear ingen roll om vinden var kall, för att få vara så närvarande i någon annans liv är för mig en gåva. Kände mig rörd och blank i ögonen när vi skildes åt. För man vill kramas, men vi gjorde en fot-mot-fot. 
* Känslan när min man säger: "Du behöver inte göra någonting, jag fixar middagen..." 
* En härlig känsla från gårdagens fina möte med min businesspartner!

Ja. Världen är just nu upp-och-ner.
Jag försöker bara göra så gott jag kan. Sprida energi när jag har gott om den, sprida värme och kärlek när jag kan och vara så närvarande i livet som det bara går.
Men tro mig, jag pendlar ibland från en stund till en annan.

Men just nu idag, så är jag så OTROLIGT ÖDMJUK för LIVET – som jag uppmanar er att inte ta det för givet 🖤

Med massor av kärlek,
Anna

Om att ha en ny podd på G!!!

Vad är det jag pysslar med nu för tiden egentligen?
Kanske är det någon som undrar vad det är för “hemligheter” som är på G?

Jag är inte alls så fundersam som jag ser ut… Neeeeej, jag är förväntansfull och pirrig!!
Tankar och idéer som filats på och som nu börjar ta form…

Låt mig P R E S E N T E R A…….

V I C T O R I A, min vän och BUSINESSPARTNER!
Tidigt i höstas korsades våra vägar via en gemensam vän.
Vi klickade och kände tidigt att vi måste göra något tillsammans.

Vår allra första tanke var en P O D D.
Jag fick ju blodad tand när jag hade gjort avsnitten “Om livslust och cancer” tillsammans med läkemedelsföretaget Novartis.
Nu gör vi vår alldeles egna Podcast!

Vi är extremt TACKSAMMA mot Sten-Erik Ölund gör detta möjligt för oss.
Vi får lov att spela in i hans studio och han hjälper oss att komma igång med klipping och liknande. Självklart ska vi lära oss detta själva, men vi är innerligt tacksamma att han hjälper oss igång. Å så tackar vi svärmor för att hon “lånar” ut honom till oss med så klart 😉
Å dessutom servade med fika och lunch utomhus medans vi spelade in.

Vi har satt 3 J U N I som releasedatum, så STAY TUNED!!! :)

Medans äppelblom blommar och världen gungar…
Kanske ska man bara sitta ner och vänta ut stormen som härjar, tänker ni..?
Ja, kanske så… Eller så kanske man tänker att livet inte är för givet och vem vet vad som väntar bakom nästa krön..?
Vi har varit med om så mycket, så varför ska vi vänta? Och vänta på vad?
Nej, vet ni vad, livet är för kort för att ångra det man inte gjorde.

Dessutom går det inte att bromsa sig ur en uppförsbacke.
Så vi bestämde oss för att även om vi trampar tungt, så gör vi det med ett stort mått av hopp och framtidstro.
För det kommer finnas en tid efter Corona med.

Så häng med på vår nya resa, där podden är en del av det som vi kommer lansera i vår och sommar!! Spännande, eller hur 🙂

Varma kramar Anna

PS: vi håller på att bygga upp våra sociala kanaler, så jag lovar att tala om
när ni kan hitta oss där 🙂

Om tid som läker…

Jag ser tillbaka på tiden som gått.
Saker som hänt som ärrat i både kropp och själ.
Vissa saker kanske aldrig blir som de var…
Men kanske kan jag inte påverka dem heller.

Jag försöker vara mer i nuet, det som ÄR.
Som jag skrivit förut har jag relativt svårt för att blicka för långt fram i tiden.
Ett tag kunde jag knappt tänka på nästa dag…
Nu kan jag ändå börja drömma om framtiden och det som kan komma.
Men framförallt är jag här… nu.

1 maj 2019.
Inlagd med en smärtchock utan dess like.
Visste bitvis inte vart jag skulle ta vägen med mig själv.
Drogad med både lugnande och smärtstillande.
Ändå tacksam att det finns i de lägena.

P E R S P E K T I V – alla händelser i livet ger perspektiv. Jag kan även välja hur jag vill ta hand om det som sker.
Jag vet hur det kan gå och väljer att vara ödmjuk inför livet.

2 maj 2018.
Första cytokuren för bröstcancern, efter tre operationer.
Att veta att det går in ett gift i kroppen som drar med sig en massa friska celler i sin väg…
Det ger en en ambivalent känsla, samtidigt som alternativet inte är ett alternativ.

Vänner. Det kan hända så mycket genom livet.
Var rädda om det ni har och ta det inte för givet.
Livet kan vara en snårig stig likväl som en porlande bäck.

2 maj 2020.
Eftertanke och en enrom tacksamhet för livet.
Det som fyller mitt hjärta mest idag är mötet med mammi oh pappi igår.
Själagott att få träffas om än försiktigt och på håll.
Själagott.

Jag väljer att se det som är fint just nu.
Men jag vet vad livet också kan ge i omgångar.
Det är få saker jag tar för givet.
Och jag vet att jag är ödmjuk och tacksam för det jag har.
Det vet jag.

Skickar kärlek genom luften!
Anna

Om att fira en pappi försiktigt

Idag fyller pappi år.
Han är riskzon då han fyllt 70.
Mamma likaså.
Jag riskzon pga min sjukdomsbakgrund.

Så klart är vi försiktiga.
Vi kan inte kramas, vi sitter på avstånd.
Men nu blev längtan för stark.

Längtan efter att SE varandra.
Inte bara via digitala verktyg.

Förra året var jag inlagd.
Åkte in på natten då min man fick ringa efter ambulans.
Med en fru som kved av smärtor, blev osäkerheten för stor.
När 1177 bad honom ringa efter en ambulans.

Ett år senare är jag en hoplappad person.
Stark men sårbar, som Mia Törnbloms nya podd heter.
Stämmer väl in på mig.

Att se tillbaka och tänka på det som var ger oss perspektiv.
Perspektiv på livet och val att fokusera på det som är viktigt.

Som att fira en pappi lite försiktigt.
När längtan är stor.

Make-up, lite nya kläder och man känner sig som en ny människa en stund.
Som ska fira en pappi litegranna.

Kärleksbomb till Er!
Anna

Om de bästa som firar Guldbröllopsdag

G U L D B R Ö L L O P

5 0 Å R S äktenskap idag.
vid 20 och 22 års ålder sa de J A till varandra.
Min mams och paps.
Som jag älskar genom rymden och tillbaks igen.

Det är en gåva att få vara dotter till Er.
Det här, att vara en del av det här sammanhanget som är min familj.
Det är vackert, det är kärleksfullt, det är värme.

Man tycker inte alltid likadant.
För det vet ju alla som varit med om en del.
Åsikter har inget med kärlek och trygghet att göra.
Det är när kärleken är som störst och ärligast som vars och ens livsutrymme bejakas.

Vi firar tillsammans på distans.
Här lagas trerätters och om en stund ses vi på FaceTime för en digital skål tillsammans.
Vi skålar för K Ä R L E K E N ❤

❤❤❤ Skål och STOOOOOORT GRATTIS på Er Guldbröllopsdag! ❤❤❤

Om att hjälpas åt

“Men åååååå va jobbigt, måste jag…”
“Hörrö du, vi håller faktiskt på och fixar på ditt rum”

Neeeej älskling, sa jag. Inte den taktiken. Vi får inte ha den taktiken.
Vi var rörande överens om att hot inte är vägen att gå.
Eller “om-vi-gör-det-här-så-måste-du-göra-det-här” grejen.

Ni vet en tonåring har sina argument och de är helt ärligt ganska lata 😉
Det ligger liksom i deras natur att vara det, och det tillhör själva fasen att vara tonåring.
No biggie liksom.

I en familj hjälps man åt. Utan förväntningar på att man ska få något tillbaka.
Man gör det av hjärta och av kärlek. OM man har förväntningar är det VÄLDIGT viktigt att man talar om det.

Det här är väldigt viktigt för oss.
Att hon lär sig att hjälpa andra utan att en förväntan på att få något tillbaka.
Som jag sa till henne när vi pratade om det efteråt:
Vi vill fixa på ditt rum för att vi älskar dig, för att du önskat det ett tag och vi tycker att det är roligt.

Det är skönt att ha en eftertänksam tonåring.
Som förstår att allt som ska göras inte alltid är roligt.
Nej, det är inte skitkul att slänga saker på återvinningen.
Det är inte skitkul att städa toaletten * ha ha – ni fattar va ;- ) *
Det är heller inte skitkul att gå ut med soporna eller diska.

Men det är saker som ska göras och om man hjälps åt så blir det ju roligare.
Och dessutom går det SÅ mycket snabbare när man hjälps åt.

Men att trycka på skuldkänslor eller tacksamhetsskuld.
Nej, det är inget som vi vill lära våran juvel.
Vi hjälps åt och vi gör det för varandra av kärlek och omtanke om varandra.

Å ju mer vi hjälps åt – ju mer tid har vi för allt som är R O L I G T i livet!!

Säg mig, hur gör ni?
Är det här något som ni har reflekterat över?

Å hennes rum ja, det fixas ju lite där nu.
Har sålt av en del, väggarna har målats om och det kommer ske en ommöblering.
Är ni nyfikna? 🙂

Ha en fin kväll!
Varm kram Anna