Om Hej Livet i guldgula rapsfält!

Alltså…. H A L L Å L I V E T ! ! !

Hur H Ä R L I G T vackert är det inte överallt nu?
Det gröna är grönare än grönt.
Det gula gulare än gult.
Himlen är blåare än blått…

Och idag… Inte ett moln, så långt ögat kunde nå…
Vilken dag!

Vi har varit hos svärmor och hennes man och hjälpt dem att rensa lite.
Varit på tippen och slängt några rundor… På riktigt, jag älskar det!!! 🙂
Jag vet, jag är kanske inte riktigt normal, men det är något med att slänga saker som gjort sitt och skall omvandlas till något annat * ha ha ha *

På vägen dit passerade vi dessa galet guldgula rapsfält…

När alla hjälps åt…
Hur härligt är inte det?
Det är verkligen det finaste som finns. Att kunna hjälpas åt och känna i
hela själen och hjärtat hur lyckligt lottad man är…

Ja, livet må servera citroner ibland, men tillsätt en gnutta socker och du har den
godaste av lemonader…
Vi kan välja hörrni.
Välja bittersura citroner och gegga ner oss i ett surt träsk…

Eller välja L I V E T med sött & salt.
Med kärlek och värme.
Med ups & downs.

Men idag – idag har jag dansat på tippen, så min fina juvel undrade vad det
var med hennes mamma * ha ha ha* 🙂
Suttit i varma kvällssolen och skålat i Cava.
Tagit kort bland guldgula rapsfält.
Ätit grillat och slängt schacktmassa.

Jag är bara SÅ glad att jag FÅR LEVA och känna att jag gör det!!
Men det är också för att JAG VÄLJER att göra det ❤

Med K Ä R L E K,
Anna

Om pannben och mål

Söndagsträning – styrka för att orka springa många steg 🙂

Det var fredag eftermiddag.
Jag hade stämplat ut och plockat undan “jobbkontoret”.
Vill inte ha känslan av jobb här hemma när jag har checkat ut.

Fredagar brukar vi även ha lite FaceTime med mor & far och lillebror och hans familj.
Checka läget och önska härlig helg 🖤
Längtar så det skriker efter att vi kan ses. Brorsonen växer och det kommer en massa ord nu, så det händer ju så himla mycket, som man vill vara en del av. På det viset är det tur att det finns bra digitala hjälpmedel så man ändå kan S E varandra.

När vi lade på var jag ute i den skinande solen och de starka vindarna.
Ju mer jag sprang, desto starkare blev mitt mål. Jag hade inte tänkt det innan jag gav mig ut, men ju fler stegen blev så visste jag att det var N.U. jag skulle klara det!
För jag sätter upp mål för mig själv. Avslöjar för någon enstaka, men bestämmer inte NÄR.

Kände att allt var på min sida. Och om jag har bestämt mig, ja då har jag ett sinnessjukt pannben faktiskt. Checkade av hur långt jag hade kommit och visste att den där mätaren skulle slå över på E. N. M. I. L.

Jag var H E L T euforisk när jag “gick i mål”! Målet var precis utanför blomterbutiken där jag belönade mig själv med en ljuvlig pionbukett!
För det kan jag säga, när man varit så svag som jag har varit kan det vara svårt att tro att man ska klara en sån här grej!
Jaaaadååå, det finns de som springer tio mil, bestiger berg och dyker 100 meter.

Men min lycka över min prestation är trots allt min!!! Och den har jag rätt att äga.
Dessutom vill jag gärna sprida så mycket HOPP & GLÄDJE som jag kan.
För det GÅR, saker som man kan tro är helt omöjliga, kan vara genomförbara.
Och vi måste få lov att glädjas åt framsteg som vi gör!

Det finns så mycket i livet som jag känner sådan extrem TACKSAMHET och ÖDMJUKHET inför. Ibland så att jag blir helt gråtfärdig. För jag vet hur nära Liv & Död är varandra, att saker och ting kan förändras under bråkdelen av en sekund.

Dagens T. A. C. K. S. A. M. H. E. T. S. L. I. S. T. A. 

* Morgonträning med styrka och yoga
* Samtal med fina @HometoTiny - tänk att man ändå kan känna sig så        nära, fast man är i varsin lur.
* Doften av syrener som håller på att slå ut
* Långpromenaden med fina vännen. Spear ingen roll om vinden var kall, för att få vara så närvarande i någon annans liv är för mig en gåva. Kände mig rörd och blank i ögonen när vi skildes åt. För man vill kramas, men vi gjorde en fot-mot-fot. 
* Känslan när min man säger: "Du behöver inte göra någonting, jag fixar middagen..." 
* En härlig känsla från gårdagens fina möte med min businesspartner!

Ja. Världen är just nu upp-och-ner.
Jag försöker bara göra så gott jag kan. Sprida energi när jag har gott om den, sprida värme och kärlek när jag kan och vara så närvarande i livet som det bara går.
Men tro mig, jag pendlar ibland från en stund till en annan.

Men just nu idag, så är jag så OTROLIGT ÖDMJUK för LIVET – som jag uppmanar er att inte ta det för givet 🖤

Med massor av kärlek,
Anna

Om att ha en ny podd på G!!!

Vad är det jag pysslar med nu för tiden egentligen?
Kanske är det någon som undrar vad det är för “hemligheter” som är på G?

Jag är inte alls så fundersam som jag ser ut… Neeeeej, jag är förväntansfull och pirrig!!
Tankar och idéer som filats på och som nu börjar ta form…

Låt mig P R E S E N T E R A…….

V I C T O R I A, min vän och BUSINESSPARTNER!
Tidigt i höstas korsades våra vägar via en gemensam vän.
Vi klickade och kände tidigt att vi måste göra något tillsammans.

Vår allra första tanke var en P O D D.
Jag fick ju blodad tand när jag hade gjort avsnitten “Om livslust och cancer” tillsammans med läkemedelsföretaget Novartis.
Nu gör vi vår alldeles egna Podcast!

Vi är extremt TACKSAMMA mot Sten-Erik Ölund gör detta möjligt för oss.
Vi får lov att spela in i hans studio och han hjälper oss att komma igång med klipping och liknande. Självklart ska vi lära oss detta själva, men vi är innerligt tacksamma att han hjälper oss igång. Å så tackar vi svärmor för att hon “lånar” ut honom till oss med så klart 😉
Å dessutom servade med fika och lunch utomhus medans vi spelade in.

Vi har satt 3 J U N I som releasedatum, så STAY TUNED!!! :)

Medans äppelblom blommar och världen gungar…
Kanske ska man bara sitta ner och vänta ut stormen som härjar, tänker ni..?
Ja, kanske så… Eller så kanske man tänker att livet inte är för givet och vem vet vad som väntar bakom nästa krön..?
Vi har varit med om så mycket, så varför ska vi vänta? Och vänta på vad?
Nej, vet ni vad, livet är för kort för att ångra det man inte gjorde.

Dessutom går det inte att bromsa sig ur en uppförsbacke.
Så vi bestämde oss för att även om vi trampar tungt, så gör vi det med ett stort mått av hopp och framtidstro.
För det kommer finnas en tid efter Corona med.

Så häng med på vår nya resa, där podden är en del av det som vi kommer lansera i vår och sommar!! Spännande, eller hur 🙂

Varma kramar Anna

PS: vi håller på att bygga upp våra sociala kanaler, så jag lovar att tala om
när ni kan hitta oss där 🙂

Om tid som läker…

Jag ser tillbaka på tiden som gått.
Saker som hänt som ärrat i både kropp och själ.
Vissa saker kanske aldrig blir som de var…
Men kanske kan jag inte påverka dem heller.

Jag försöker vara mer i nuet, det som ÄR.
Som jag skrivit förut har jag relativt svårt för att blicka för långt fram i tiden.
Ett tag kunde jag knappt tänka på nästa dag…
Nu kan jag ändå börja drömma om framtiden och det som kan komma.
Men framförallt är jag här… nu.

1 maj 2019.
Inlagd med en smärtchock utan dess like.
Visste bitvis inte vart jag skulle ta vägen med mig själv.
Drogad med både lugnande och smärtstillande.
Ändå tacksam att det finns i de lägena.

P E R S P E K T I V – alla händelser i livet ger perspektiv. Jag kan även välja hur jag vill ta hand om det som sker.
Jag vet hur det kan gå och väljer att vara ödmjuk inför livet.

2 maj 2018.
Första cytokuren för bröstcancern, efter tre operationer.
Att veta att det går in ett gift i kroppen som drar med sig en massa friska celler i sin väg…
Det ger en en ambivalent känsla, samtidigt som alternativet inte är ett alternativ.

Vänner. Det kan hända så mycket genom livet.
Var rädda om det ni har och ta det inte för givet.
Livet kan vara en snårig stig likväl som en porlande bäck.

2 maj 2020.
Eftertanke och en enrom tacksamhet för livet.
Det som fyller mitt hjärta mest idag är mötet med mammi oh pappi igår.
Själagott att få träffas om än försiktigt och på håll.
Själagott.

Jag väljer att se det som är fint just nu.
Men jag vet vad livet också kan ge i omgångar.
Det är få saker jag tar för givet.
Och jag vet att jag är ödmjuk och tacksam för det jag har.
Det vet jag.

Skickar kärlek genom luften!
Anna

Om att fira en pappi försiktigt

Idag fyller pappi år.
Han är riskzon då han fyllt 70.
Mamma likaså.
Jag riskzon pga min sjukdomsbakgrund.

Så klart är vi försiktiga.
Vi kan inte kramas, vi sitter på avstånd.
Men nu blev längtan för stark.

Längtan efter att SE varandra.
Inte bara via digitala verktyg.

Förra året var jag inlagd.
Åkte in på natten då min man fick ringa efter ambulans.
Med en fru som kved av smärtor, blev osäkerheten för stor.
När 1177 bad honom ringa efter en ambulans.

Ett år senare är jag en hoplappad person.
Stark men sårbar, som Mia Törnbloms nya podd heter.
Stämmer väl in på mig.

Att se tillbaka och tänka på det som var ger oss perspektiv.
Perspektiv på livet och val att fokusera på det som är viktigt.

Som att fira en pappi lite försiktigt.
När längtan är stor.

Make-up, lite nya kläder och man känner sig som en ny människa en stund.
Som ska fira en pappi litegranna.

Kärleksbomb till Er!
Anna

Om de bästa som firar Guldbröllopsdag

G U L D B R Ö L L O P

5 0 Å R S äktenskap idag.
vid 20 och 22 års ålder sa de J A till varandra.
Min mams och paps.
Som jag älskar genom rymden och tillbaks igen.

Det är en gåva att få vara dotter till Er.
Det här, att vara en del av det här sammanhanget som är min familj.
Det är vackert, det är kärleksfullt, det är värme.

Man tycker inte alltid likadant.
För det vet ju alla som varit med om en del.
Åsikter har inget med kärlek och trygghet att göra.
Det är när kärleken är som störst och ärligast som vars och ens livsutrymme bejakas.

Vi firar tillsammans på distans.
Här lagas trerätters och om en stund ses vi på FaceTime för en digital skål tillsammans.
Vi skålar för K Ä R L E K E N ❤

❤❤❤ Skål och STOOOOOORT GRATTIS på Er Guldbröllopsdag! ❤❤❤

Om att hjälpas åt

“Men åååååå va jobbigt, måste jag…”
“Hörrö du, vi håller faktiskt på och fixar på ditt rum”

Neeeej älskling, sa jag. Inte den taktiken. Vi får inte ha den taktiken.
Vi var rörande överens om att hot inte är vägen att gå.
Eller “om-vi-gör-det-här-så-måste-du-göra-det-här” grejen.

Ni vet en tonåring har sina argument och de är helt ärligt ganska lata 😉
Det ligger liksom i deras natur att vara det, och det tillhör själva fasen att vara tonåring.
No biggie liksom.

I en familj hjälps man åt. Utan förväntningar på att man ska få något tillbaka.
Man gör det av hjärta och av kärlek. OM man har förväntningar är det VÄLDIGT viktigt att man talar om det.

Det här är väldigt viktigt för oss.
Att hon lär sig att hjälpa andra utan att en förväntan på att få något tillbaka.
Som jag sa till henne när vi pratade om det efteråt:
Vi vill fixa på ditt rum för att vi älskar dig, för att du önskat det ett tag och vi tycker att det är roligt.

Det är skönt att ha en eftertänksam tonåring.
Som förstår att allt som ska göras inte alltid är roligt.
Nej, det är inte skitkul att slänga saker på återvinningen.
Det är inte skitkul att städa toaletten * ha ha – ni fattar va ;- ) *
Det är heller inte skitkul att gå ut med soporna eller diska.

Men det är saker som ska göras och om man hjälps åt så blir det ju roligare.
Och dessutom går det SÅ mycket snabbare när man hjälps åt.

Men att trycka på skuldkänslor eller tacksamhetsskuld.
Nej, det är inget som vi vill lära våran juvel.
Vi hjälps åt och vi gör det för varandra av kärlek och omtanke om varandra.

Å ju mer vi hjälps åt – ju mer tid har vi för allt som är R O L I G T i livet!!

Säg mig, hur gör ni?
Är det här något som ni har reflekterat över?

Å hennes rum ja, det fixas ju lite där nu.
Har sålt av en del, väggarna har målats om och det kommer ske en ommöblering.
Är ni nyfikna? 🙂

Ha en fin kväll!
Varm kram Anna

Om en mostervecka och proud mama

Gårdagen var en dag då det bara brast.
Satt i monstermöte hela dagen och var sekreterare på mötet.
Framåt eftermiddagen började det koka i huvudet…
Alltså ni vet när det känns som att hjärnan brinner.
Små saker får mig då att bli väldigt väldigt skör och otroligt lättstött.
Jag svalde klumpen som bara växte i halsen och bet ihop och kunde inte titta på någon med mina blanka ögon.

När alla utom en kollega lämnat lokalen kom tårarna.
Ja, jag har en känslighet i mig.
Min stresströskel är inte särskilt hög.
Ja, jag har en känslighet.
Jag må framstå som stark, men för den sakens skull utesluter det inte att jag är väldigt skör. Stark men skör.
Ett uttryck Lena Ph försett mig med.

Vi pratade en lång stund.
Hon bad mig blunda och känna andetagets väg genom mina luftvägar ner i magen.
Jag är SÅ tacksam för den uppmärksamhet och omtanke som hon gav mig.

På kvällen var jag på en SÅ intressant föreläsning!
Jag återkommer till den imorgon.

Idag är jag, förstår ni, en V Ä L D I G T proud mama <3
För hon fröken juvel har ärvt den där kärleken till det skrivna ordet.
Men insikterna och klokheterna hon drar slutsatser kring, det är så imponerande.
Hon var alldeles uppspelt och glad när hon ringde och berättade att hon hade fått A på skrivuppgiften om normer när det kommer till kvinnligt och manligt.
Vi läste och kände enorm stolthet som föräldrar.
Å man får faktiskt skryta om sina barn <3

Nu ska jag landa en stund bredvid min man.
Väskan är packad, för imorgon åker fröken Juvel och jag till huvudstaden 🙂
Den här gången blir maken hemma, det är ölmässa i stan; -)
Så det blir hon och jag och många mil i bil. Jag är en lyckans ost som får dela det med henne. Vi längtar efter familjen vi har i storstan <3

Vad har ni för planer för helgen?
Varma kramar Anna

Om att ha firat kärleken

Blommor, choklad och champagne…

Ja, här firade vi Kärleken med lite extra mys igår.
Min man kan det där med blommor alltså… Skira vackra färer i rosa, lilablått och vitt…
Gör verkligen daggvasen rättvisa <3

Vi hade en liten flaska champagne och det är alldeles lagom att dela på när man är två.
Så istället för “traditionell” förrätt åt njöt vi at gochoklad och bubblor…

Vi har ju en chokladbutik alldeles nedanför där vi bor.
Johannas choklad... Alltså, de gör de ljuvligaste praliner och chokladbakverk man kan tänka sig. De rosa bollarna är smaksatta med champagne och hjärtanen är chokladfudge… De bara smälter i munnen och passar fantastisk bra till champagne.

Nu ska vi packa ihop oss och göra oss iordning för att åka ner till mor & far.
Sen stannar våran tjejja där ett par dagar och myser med mormor & morfar. Skridskoåkning och chokladdrickande brukar stå på agendan när det är sportlov med mormor och morfar <3

Jag hoppas ni vill fortsätta hjälpa mig att sprida mitt youtubeklipp ,
som jag delade igår <3

Många varma kramar Anna <3

Om djup och yta

Dottern pa en strand i Thailand

Y T A verses D J U P

Perfekt.
Så klart är hon perfekt i mina ögon.
Långa vackra ben, intensiva ögon och lena armar.

Hennes yttre speglar även hennes inre.
Så klart är hon perfekt enligt mig.

Hon liksom jag gillar smink, stylingprodukter och kläder.
Ytliga saker.

Men bara för att man gillar ytliga saker betyder det inte att man inte kan vara djup.
Det ena utesluter inte det andra så att säga…
Precis som fina Tina skrivit i det här inlägget.

Jag djupdyker ju ganska så rejält i känslor här på bloggen.
Blottar mig och visar på rädslor, känslor och funderingar som jag bär på.

Men jag är ju en människa jag med.
En som verkligen vill dela med mig av livets bottennapp, men även ingjuta hopp och framtidstro mitt i allt.

Även om jag har en helt oplanerad dag, som jag haft nu efter operationen, så har jag mina rutiner. Jag duschar, sminkar mig och fixar håret.
Det skulle kännas alldeles för deppigt att se mig själv i morgonrock och håret på ända en hel dag.

Materiella önskningar

Å jag drömmer om ytliga saker såsom en viss lampa, Flowerpot (YAY!), fina mattor och nya kuddfodral. Jag älskar vårt soffbord designat av Dennis Marquart for OX Denmarq. Jätteytligt med ett soffbord. Tycker nån.
Lika mycket älskar jag vänskapsknuten från Svenskt Tenn, som jag fick av maken i julklapp precis innan flytten hit till lägenheten.

Men ytliga saker kan ju också ha ett enormt värde för oss.
Såsom att vänskapsknuten symboliserar oss, vår lilla familjetrio. Eller att bordet var ett drömbord som vi kunde köpa när vi sålde huset.

Just nu är det som att det kliar i mig. Saker jag tröttnat på och vill bli av med. Kläder jag inte känner för längre och som jag vill rensa bort.

Kunde jag skulle jag gå totalt bananas och shoppa nya mattor, kuddfodral, lampor, kläder and you know what 😉
Men det är klart att jag inte kan.

Avundsjuka verses Missunnsamhet

Däremot skulle jag I N T E M I S S U N N A någon annan att köpa sig det de vill.
Att känna sig en smula avundsjuk och önska sig en märkesjacka är totalt mänskligt. Det kan jag lätt erkänna, men det är inget som äter upp mig. Ätit upp mig skulle det göra om jag började störa mig på dem som KAN köpa sig det de vill ha. Eller att jag störde mig på någon bara för att de köpte något och jag fick för mig att de skulle vara märkvärdiga för att de gör det.

Nej, jag är R I K på så galet mycket i mitt liv.
Den där Thailandsresan som vi gjorde tillsammans var helt magisk!
Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tittar tillbaka på alla härliga bilder därifrån.
Och i mitten på maj ska vi ju förverkliga ännu ett resmål – N E W Y O R K!

Så det är klart att jag hade kunnat köpa nya kuddfodral istället. Men det är ju prioriteringar vi gör i livet.

Så.
Det ena utesluter inte det andra.
Och vi har ju ingen aning om hur mycket arbete eller annat som kan ligga bakom grannens nya bil.
Förmågan att unna andra matriell lycka, eller vad det än är, är bra mycket sundare än missunnsamheten.

Jag gör mina val och du gör dina.
Simple as that.

Kanske rensar jag ut lite saker för att kunna köpa nån ny grej.
Det gör mig fortfarande inte till en “ytlig” personlighet.
Vad det nu är för fel på det…

D J U P & Y T A – jag tror vi behöver båda, iaf gör definitivt jag det.

Hur känner du?

Varma kramar Anna