Om solboost och pysslat om

Höstbukett

Snart dax att ta mig en dejt med kudden här snart….
Jag som tidigare varit något av en nattuggla orkat knappt hålla mig vaken efter nio nu för tiden…

Vaknade lite i sju imorse och då var luften redan ljummen… Ingen mer än jag var vaken hemma hos mor & far så jag smög mig i träningskläderna och gav mig ut på en löprunda…
Att möta dagen på det viset är helt fantastiskt.
Jag tänker många gånger på det när jag springer – att det fanns en tid då jag knappt kunde gå utan att det smärtade i benen. Att springa kändes som en utopi.
Därför njuter jag av varje steg, av varje andetag.

Har varit hemma hos mor & far en sväng.
Önskar att det inte hade varit söndag idag och vi måste åka hem för jobb och skola…
Och jag önskar att jag kunde ha något helande i mina händer så mams kunde bli bätttre. Magen som bråkar och bältros i kombo med skolios… Ni anar inte vilket krig som pågår i hennes kropp… Och allt jag önskar är att hon slapp denna smärta, den fysiska såväl som den själsliga… ingen anar hur ont hon har, för ingen av oss vet hur ont någon annan har.
Tänk om fler hade lite större förståelse och inte var så fokuserade på oväsentligheter….

Vänner… Nu ska jag krypa ner.
Men vill verkligen T A C K A för alla hejarop, all värme och all pepp!
Det är G U L D värt ❤

Varma kramar,

Om Förundran och Konfirmation

[ Innehåller reklamlänkar till Bokus ]

Himmel Ekenäs 22 augusti 2020

F Ö R U N D R A N

Det är vad Maria Borelius i sin bok Hälsorevolutionen kallar religion. Men religion kan vara så laddat och alla har olika syn på religion.

Jag tror på något. Jag tror på att jag inte “bara dör” när jag dör. Jag tror att min själ fortsätter nånstans på något vis. Det ger mig ro att tänka så.

Jag lyssnade på boken i sommar, men har även den fysiska boken. Det gör at jag kan gå tillbaka och läsa vissa kapitel igen, eller ta del av alla hennes fantastiska recept.
Jag ville inte bli störd när jag lyssnade utan var helt uppslukad av det jag hörde och Borelius otroligt behagliga röst.

Att tro på något ger oss ro i själen. Sen V A D du tror på är helt och hållet upp till dig.
Du kan tro på att bortom molnen lyser alltid solen… Du kan tro på livet som du lever. Du kan tro på havets vågor eller solen som en läkande kraft.
Huvudsaken är att tro på NÅGOT. För det har visat sig att människor med en tro på något har ett större lugn inombords och lever därmed längre.

Kan man lära sig att tro på något?
Det tror jag, och det kan man göra oavsett ålder… Det är aldrig för sent.

Vad skulle förundran innebära för dig? Har du något som du tror på och som ger dig ro?

En helg med konfirmation gör ju onekligen att man tänker mer på livet och vad jag tror på. Det har varit en hjärtinnerligt fin och vacker helg. Massor av sång och musik i kärlekens tecken.
Att se dessa ungdomar sjunga vackert och ljudligt i kyrkan ackomanjerade av prästens pianospel gör onekligen att man känner hopp och tro på en ljusare framtid. Trots dessa pandemitider och bara två från varje konfirmans fick närvara i kyrkan.
Men allt går ju ❤

Vackra minnen från denna dagen fick hon våran skatt. Smycken med olika symbolik.

Så i min lyssnarlista har jag nu lagt till Förundran, Maria Borelius senaste bok. En bok om de 30 nycklarna till djupare stressläkning, återhämtning och att lära sig njuta mer.

Konfirmationshelgen är till ända och med det en slags milstolpe i livet.
Så T A C K S A M att vi kunde se och höra det live.

Ta hand om Er vänner!
Varma kramar,

Om att ha konfirmationsdag

Dottern 5 år
Juvelen 5 år

K O N F I R M A T I O N S D A G

Det är en slags milstolpe i livet…
Att konfirmera sig.
Absolut inget nödtvunget utan verkligen något man helt väljer själv.

Jag och maken är konfirmerade.
Maken hade en mer laid back inställning till det hela medan jag kanske tyckte att hon skulle kolla vad det var. Men sa även efter första träffen att det här är absolut inget som hon MÅSTE göra, utan kan hoppa av om det känns fel.

Men hon ville fortsätta.
Hon har gillat gemenskapen och samhörigheten.
Och M U S I K E N & S Å N G E N.
För hon har gått i en sång- och musikgrupp.
Och idag ska vi höra henne sjunga i kyrkan.
Det känns ändå väldigt stort.

Hon denna lilla busiga juvel.
Spm idag mäter 170 cm över havet med sina långa ben och blonda page.
Hon är stor nu. Tonåring och vuxenvärlden börjar knacka på. Stor och med stor integritet. Hon vill inte att jag publicerar bilder på henne, det är bara i vissa sällsynta fall när hon säger att det är ok.
R. E. S. P. E. C. T.
Vi är inga småbarnsföräldrar längre… – det är ju passerat för länge sen faktiskt.

Hon är vacker och fin som få.
Hon är ju vår älskade skatt ❤
Kanske att man är smått partisk då 😉

Så det hela livesänds via Kalmar Domkyrkoförsamlings Facebook sida, men vi föräldrar får komma till kyrkan. Domkyrkan är stor så vi kan sprida ut oss bra där.

Efter ceremonin i eftermiddag, som börjar kl.16, blir det ett litet kräftkalas hos svärmor och hennes man i Ekenäs. Precis enligt konfirmandens önskan.
Skagen, kräftor, västerbotten, sallad och sen mammans rulltårta med mammans bästa vaniljkräm 🙂 Alla förberedelser är klara och vi är redo för lite kalas i liten skala.
Dock kommer vi ju sakna lillemannen och svägerskans crew som fått en back-to-förskolan-bacilusk…

Jag känner mig nästan lite pirrig. Å så slår tanken mig… Hur ska det då inte kännas när hon tar studenten? Gudars…

Så det är väl det jag pysslat med denna veckan, varvat med jobb och träning så klart 🙂
Konfirmationsprepp ❤

Ha en ljuvlig lördag fina vänner!
Varma kramar,

Om att ha kramat ut allt man kan…

Bjärby Öland

S I S T A S E M E S T E R D A G E N

Två älskade där i vattnet…
Vi åkte till stranden direkt efter ett alldeles alldeles sista besök hos kuratorn på sjukhuset… Det kändes både sorgligt och helt naturligt. Det var liksom dax nu.
Dax att “stå på egna ben” och gå vidare.
Hon har varit ett enormt stöd och har verkligen hjälpt mig att utvecklas och gå vidare. Hon har utmanat och pushat mig.

Så jag känner mig ändå stark och stabil, samtidigt som jag är undrande inför vad framtiden har att erbjuda….

Fixade sallad och hade kylväskan redo efter besöket. Sen åkte lilla trion direkt till en favoritstrand på Öland. Jisses som vi njöt…
Solen värmde, vindarna smekte huden och vågornas ljud var så rogivande. Total avkoppling!

Ikväll har maken och jag haft en liten picknick och lyxade till det med lite bubbel så här sista semesterdagen. Fröken juvel hängde med kompisar: -)

Jag gillar mitt jobb och mina kollegor verkligen – men oj som vi njutit denna sommar. Kopplat av, inga måsten, och massor av tillsammanstid med våra underbara nära
och kära ❤ Så härligt!

Säg mig, hur har er sommar varit – vad var det bästa med sommaren 2020?

Ta hand om Er!
Varma kramar,

Om att säga T A C K

Av hela mitt ❤…

T A C K

Var och en av er som ger av er tid till mig, som läser, kommenterar, skriver dm, lämnar feedback. På vilket sätt det än sker så är jag ända in i själen TACKSAM för er tid och era värmande ord.

Livet är ju fyllt av både skratt och tårar. Nog kan man iblad tro att det finns de som “bara” halkar omkring på ett bananskal… men de är nog ytterst få. Dessutom är det ju onödigt att använda sin energi på att fundera över det.

Det är mycket som händer omkring mig och det är klart att det påverkar en när flera älskade inte mår bra. Jag försöker finnas på det sätt jag kan.
Just nu önskar jag att jag hade en mirakelkur som gjorde att min lilla mams kunde få lite ro och inte en mage som totalt vänder upp och ner på livet… Jag önskar att jag hade mirakelkurer för smärta, oro, och ovisshet. Allt sådant som gör att man kan ligga sömnlös och fundera över saker och tings mening.

Men vissa saker kommer vi aldrig få svar på, då försöker jag vila i detta:

“Ge mig sinnesro att acceptera, det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

– Sinnesrobönen-

Så jag lyssnar in, tar in allt jag kan och fyller på mina egna energidepåer för att vara den bästa handen att hålla i som jag kan.
Jag tränar, ibland ett genomsvettigt cykelpass på gymmet (med bra avständ mellan deltagarna), en skön löptur i vår vackra natur, yoga på mattan i vardagsrummet, en stilla kvällspromenad… Jag är också mer medveten om min andning, jag andas lugnare och djupare. Jag äter massor av frukt, grönsaker och nötter. Men jag tar även ett glas bubbel en solig kväll när jag känner för det.

B A L A N S

För det är ju det. Att finna sin balans och det som funkar för en själv.
Genom att lyssna mer inåt, blir jag en mer medveten person. Genom att lära känna mer om mig själv och mina behov får jag en större respekt för andras.
Det här är mitt sätt och det är inget som jag tänker “pracka på” någon annan. Vi gör alla det som funkar för oss själva.

Så jag finns här. Jag vill hålla din hand, och vara ett stöd på vägen.
Jag fyller på genom att vara närvarande när vi ses. Njuta i stunden och ta vara på all den klokskap, värme och kärlek som finns omkring mig.

Så TACK till Er ALLA!
Och TACK till min familj, mina nära och kära. Ni vet alla vilka ni är.
Vi är lika och olika – och jag älskar Er alla otroligt mycket.
Det är berikande att ha er alla i mitt liv.

Kärlek, kärlek, kärlek ❤

Om en hälsning från Sommarsverige

Vi går längs bryggan i gästhamnen, hör nån skärgårdsbåt tuta till och måsarna som skriker i skyn… Luften är varm och solen värmer precis så där skönt så hela kroppen slappnar av.

Magarna kurrar så vi hittar ett mysigt ställe att äta lunch på.

Jag beställer bakad spetskål med belugalinser, örtpure, rostad parmesan och gula sultanrussin. Det smakar ljuvligt till ett glas Petit Chablis. Varje tugga öär en njutning och livet känns gott.
Lyckliga mig som har möjligheten att dela denna stund med mina två hjärtan.

Sommarsverige är vackert.
Det här är ren och skän avkoppling.
God mat, solen som skiner och en lätt sommarbris…

Vi åker till stranden sen.
Jag lyssnar klart på min ljudbok och låter solen värma min kropp och själ.
Det är Sommarsverige när det är som bäst.

Hur har ni det vänner?
Vad hittar ni på?

Varma kramar,

PS: ni vet väl att vi släppt ett nytt poddavsnitt idag? Idag pratar vi om kosten 🙂

Om att våga lyssna inåt

T O N Å R I N G

Att vara tonåring har aldrig varit lätt.
Hormoner som spretar hit och dit.
Saker man förväntas göra och vilja hänga med på.
Man ska klä sig eller vara på ett visst sätt för att “passa in”.

E L L E R . . .

Är det så att tiderna håller på att förändras…?
Eller är det så att det “bara” är något som vi har fokus på här hemma?

Vi pratar mycket om att göra saker man själv vill och inte det som man “tror” förväntas av en. Att göra det och leva upp till andras förväntningar blir sällan bra.
Så när hon verkligen poängterade för mig att hon inte ville något som jag propsade på blev jag så stolt över henne.

Jag sa: “Förlåt hjärtat, att jag inte uppfattade hur du kände först, nu förstår jag”.
Ibland har man helt enkelt bara dagar då man inte vill göra något, inte vill träffa någon.
Och det har ABSOLUT inte något att göra med hur mycket man tycker om eller älskar någon eller några. Det handlar om att lyssna till sin inre röst och förstå sina egna behov.

Det är fint det här.
Min tonåring som får mig att tänka till en gång till ibland.
Reflektera över vad det handlar om.
Att det handlar om mig och inte om andra.

Så viktigt. 
Så insiktsfullt.
Så klokt.

Så säg mig, hur gör du?
Om du har en dag då du bara känner att du måste vara för dig själv?
Lyssnar du inåt och är ärlig mot dig själv, eller känns det jobbigt och du gör det DU TROR förväntas av dig…?

Med kärlek,

Om att vara 47

Bild på mig i klänning

4 7

Fast jag brukar säga att jag är typ 28 i sinnet 😉
Men det förstås, det har hänt väldigt mycket i livet sedan dess vilket gör att tankarna är lite klokare, livsinsikterna fler, erfarenheterna många, sorg har blandats med glädje och lycka. Jag är på en plats i livet som jag känner ro inför, även om jag tror att jag alltid kommer vara en lite rastlös och väldigt nyfiken själ.

Hur ser ni på ålder och att bli äldre?
Jag tycker att ålder inte längre är lika laddat, vi ser mer till människor än siffror.
Genom mitt jobb träffar jag så många kloka unga vuxna. Utbytet är fantastiskt, att ta del av deras klokskaper och insikter. För visst är det extremt spännande att få ta del av andras tankegångar, åsikter och inspel.

Genom livet träffar vi så många människor, alla med sina känslor och åsikter. Genom att lyssna in, debattera och samtala utvecklas vi. Om man inte kan ta att någon annan är av en annan åsikt blir man ganska så oskön tycker jag.
Precis som Mia Törnblom säger:

“Kan vi bara komma överens om att vi inte är överens”

– Mina Törnblom –

Nu sitter vi i bilen på väg hem till två älskade föräldrar. Vi ska fira mams och mig.
Igår firade vi i Ekenäs med makens sida, en helt fantastisk dag!

Jag är R I K.
Jag är rik, som har dessa fantastiska människor i mitt liv.
De som vill bevittna mitt liv och min livsresa. På samma sätt som jag vill bevittna deras.
Samtal och djupa prat har fört oss nära varandra.
Respekt för varandras olikheter har gjort oss ärliga i våra relationer med varandra.
Ödmjukhet inför varandra har gjort att vi känner oss avslappnade med varandra.

Ja, jag är rik.
Rik på fina relationer, med de som vill.
T A C K för att ni finns!

Kärlek & Kramar,

Om en fantastisk Midsommar

Jordgubbstårta, värmande solstrålar, skratt och bad!
Men framförallt att vara tillsammans.

Ja, vi fick verkligen en helt underbar Midsommar!
Ingen stress och solen som värmde och det blev tårtkalas i trädgården.
Ja, då är man rik på skratt och närvaro.

Så innerligt TACKSAM för att vi fick dela den med ER ❤

Kärlek & Kramar

Om längtan och reflektion

Jag längtar så innerligt efter lata dagar nu…
Dagar där jag inte är uppkopplad i möten 4-5 timmar om dagen.
Jag längtar efter att läsa ut en bok och inte höra klockan pipa om morgonen.

Alltså semesterlängtet är stort nu.
Jag längtar också efter att umgås och busa.
Jag längtar efter solvarma jordgubbar och vågornas kluckande.

Ibland vill jag stanna tiden… Samtidigt som vissa saker gör sig bäst i dåtiden.
Reflektion över livet gör mig mer och mer medveten om vad som är viktigt för mig.

Kaj Pollak har sagt: “Den enda du är skyldig att göra lycklig varje dag, är dig själv”
Vad säger det??
Om vi verkligen funderar på vad han menar…

‘Den enda du är skyldig att göra lycklig varje dag, är dig själv’

Kaj Pollak

För visst är det så.
Att när vi finner balans i oss själva, blir vi bättre människor som bättre kan se vår omgivning? Och nej, vi kommer aldrig nånsin att kunna tillgodose allas behov.
Men då får vi påminna oss om att också de har den skyldigheten gentemot sig själva.

Det är idag två år sedan våran juvel slutade sjätteklass.
Jag var flintskallig och hade nästan precis fått min andra cytokur.
Jag mådde ganska kymigt, men var lycklig över att vara där.

Så när minnet dök upp på Facebook idag, skrev jag detta:

För 2 år sedan slutade hon 6:an, våran juvel 
Jag hade tappat håret och mådde inte prima ballerina.

T I D E N…
Tiden som ger oss perspektiv och som läker de flesta sår.
Livet gör ont emellanåt, men mitt i allt det finns alltid LYCKA och KÄRLEK. Det är faktiskt inte farligt att må dåligt, rent själsligt, ibland. Det är en del av livet. Men det är också en del av livet att det får vara så.
Jag vill kunna använda erfarenheterna och istället fokusera på det som Ä R, och inte ta på mig offerkoftan och dränka mig själv i bitterhet. Livets erfarenheter har format mig som människa, men jag har fomat mitt mindset för att fokusera på L I V E T.
På vägen finns A L L T I D de T V Å. Min man och vår dotter.
En hand att hålla i, en famn att omfamnas i, en puss på min mun eller kind 

Jag är STARK, men jag är också SÅRBAR. Men det är MITT ansvar att ta hand om MIN hälsa och mitt psykiska mående, ingen annans.

Det finns alltid något som svider, men hur vi än försöker så kan vi inte påverka allt som händer. Det vi kan påverka är HUR vi väljer att förhålla oss till det.

Ta hand om Er och sprid kärlek, för det är som en boomerang.
Ju mer vi sprider, ju mer skapas det 

Varma kramar Anna