Om att hjälpas åt

“Men åååååå va jobbigt, måste jag…”
“Hörrö du, vi håller faktiskt på och fixar på ditt rum”

Neeeej älskling, sa jag. Inte den taktiken. Vi får inte ha den taktiken.
Vi var rörande överens om att hot inte är vägen att gå.
Eller “om-vi-gör-det-här-så-måste-du-göra-det-här” grejen.

Ni vet en tonåring har sina argument och de är helt ärligt ganska lata 😉
Det ligger liksom i deras natur att vara det, och det tillhör själva fasen att vara tonåring.
No biggie liksom.

I en familj hjälps man åt. Utan förväntningar på att man ska få något tillbaka.
Man gör det av hjärta och av kärlek. OM man har förväntningar är det VÄLDIGT viktigt att man talar om det.

Det här är väldigt viktigt för oss.
Att hon lär sig att hjälpa andra utan att en förväntan på att få något tillbaka.
Som jag sa till henne när vi pratade om det efteråt:
Vi vill fixa på ditt rum för att vi älskar dig, för att du önskat det ett tag och vi tycker att det är roligt.

Det är skönt att ha en eftertänksam tonåring.
Som förstår att allt som ska göras inte alltid är roligt.
Nej, det är inte skitkul att slänga saker på återvinningen.
Det är inte skitkul att städa toaletten * ha ha – ni fattar va ;- ) *
Det är heller inte skitkul att gå ut med soporna eller diska.

Men det är saker som ska göras och om man hjälps åt så blir det ju roligare.
Och dessutom går det SÅ mycket snabbare när man hjälps åt.

Men att trycka på skuldkänslor eller tacksamhetsskuld.
Nej, det är inget som vi vill lära våran juvel.
Vi hjälps åt och vi gör det för varandra av kärlek och omtanke om varandra.

Å ju mer vi hjälps åt – ju mer tid har vi för allt som är R O L I G T i livet!!

Säg mig, hur gör ni?
Är det här något som ni har reflekterat över?

Å hennes rum ja, det fixas ju lite där nu.
Har sålt av en del, väggarna har målats om och det kommer ske en ommöblering.
Är ni nyfikna? 🙂

Ha en fin kväll!
Varm kram Anna

Om en mostervecka och proud mama

Gårdagen var en dag då det bara brast.
Satt i monstermöte hela dagen och var sekreterare på mötet.
Framåt eftermiddagen började det koka i huvudet…
Alltså ni vet när det känns som att hjärnan brinner.
Små saker får mig då att bli väldigt väldigt skör och otroligt lättstött.
Jag svalde klumpen som bara växte i halsen och bet ihop och kunde inte titta på någon med mina blanka ögon.

När alla utom en kollega lämnat lokalen kom tårarna.
Ja, jag har en känslighet i mig.
Min stresströskel är inte särskilt hög.
Ja, jag har en känslighet.
Jag må framstå som stark, men för den sakens skull utesluter det inte att jag är väldigt skör. Stark men skör.
Ett uttryck Lena Ph försett mig med.

Vi pratade en lång stund.
Hon bad mig blunda och känna andetagets väg genom mina luftvägar ner i magen.
Jag är SÅ tacksam för den uppmärksamhet och omtanke som hon gav mig.

På kvällen var jag på en SÅ intressant föreläsning!
Jag återkommer till den imorgon.

Idag är jag, förstår ni, en V Ä L D I G T proud mama <3
För hon fröken juvel har ärvt den där kärleken till det skrivna ordet.
Men insikterna och klokheterna hon drar slutsatser kring, det är så imponerande.
Hon var alldeles uppspelt och glad när hon ringde och berättade att hon hade fått A på skrivuppgiften om normer när det kommer till kvinnligt och manligt.
Vi läste och kände enorm stolthet som föräldrar.
Å man får faktiskt skryta om sina barn <3

Nu ska jag landa en stund bredvid min man.
Väskan är packad, för imorgon åker fröken Juvel och jag till huvudstaden 🙂
Den här gången blir maken hemma, det är ölmässa i stan; -)
Så det blir hon och jag och många mil i bil. Jag är en lyckans ost som får dela det med henne. Vi längtar efter familjen vi har i storstan <3

Vad har ni för planer för helgen?
Varma kramar Anna

Om att ha firat kärleken

Blommor, choklad och champagne…

Ja, här firade vi Kärleken med lite extra mys igår.
Min man kan det där med blommor alltså… Skira vackra färer i rosa, lilablått och vitt…
Gör verkligen daggvasen rättvisa <3

Vi hade en liten flaska champagne och det är alldeles lagom att dela på när man är två.
Så istället för “traditionell” förrätt åt njöt vi at gochoklad och bubblor…

Vi har ju en chokladbutik alldeles nedanför där vi bor.
Johannas choklad... Alltså, de gör de ljuvligaste praliner och chokladbakverk man kan tänka sig. De rosa bollarna är smaksatta med champagne och hjärtanen är chokladfudge… De bara smälter i munnen och passar fantastisk bra till champagne.

Nu ska vi packa ihop oss och göra oss iordning för att åka ner till mor & far.
Sen stannar våran tjejja där ett par dagar och myser med mormor & morfar. Skridskoåkning och chokladdrickande brukar stå på agendan när det är sportlov med mormor och morfar <3

Jag hoppas ni vill fortsätta hjälpa mig att sprida mitt youtubeklipp ,
som jag delade igår <3

Många varma kramar Anna <3

Om djup och yta

Dottern pa en strand i Thailand

Y T A verses D J U P

Perfekt.
Så klart är hon perfekt i mina ögon.
Långa vackra ben, intensiva ögon och lena armar.

Hennes yttre speglar även hennes inre.
Så klart är hon perfekt enligt mig.

Hon liksom jag gillar smink, stylingprodukter och kläder.
Ytliga saker.

Men bara för att man gillar ytliga saker betyder det inte att man inte kan vara djup.
Det ena utesluter inte det andra så att säga…
Precis som fina Tina skrivit i det här inlägget.

Jag djupdyker ju ganska så rejält i känslor här på bloggen.
Blottar mig och visar på rädslor, känslor och funderingar som jag bär på.

Men jag är ju en människa jag med.
En som verkligen vill dela med mig av livets bottennapp, men även ingjuta hopp och framtidstro mitt i allt.

Även om jag har en helt oplanerad dag, som jag haft nu efter operationen, så har jag mina rutiner. Jag duschar, sminkar mig och fixar håret.
Det skulle kännas alldeles för deppigt att se mig själv i morgonrock och håret på ända en hel dag.

Materiella önskningar

Å jag drömmer om ytliga saker såsom en viss lampa, Flowerpot (YAY!), fina mattor och nya kuddfodral. Jag älskar vårt soffbord designat av Dennis Marquart for OX Denmarq. Jätteytligt med ett soffbord. Tycker nån.
Lika mycket älskar jag vänskapsknuten från Svenskt Tenn, som jag fick av maken i julklapp precis innan flytten hit till lägenheten.

Men ytliga saker kan ju också ha ett enormt värde för oss.
Såsom att vänskapsknuten symboliserar oss, vår lilla familjetrio. Eller att bordet var ett drömbord som vi kunde köpa när vi sålde huset.

Just nu är det som att det kliar i mig. Saker jag tröttnat på och vill bli av med. Kläder jag inte känner för längre och som jag vill rensa bort.

Kunde jag skulle jag gå totalt bananas och shoppa nya mattor, kuddfodral, lampor, kläder and you know what 😉
Men det är klart att jag inte kan.

Avundsjuka verses Missunnsamhet

Däremot skulle jag I N T E M I S S U N N A någon annan att köpa sig det de vill.
Att känna sig en smula avundsjuk och önska sig en märkesjacka är totalt mänskligt. Det kan jag lätt erkänna, men det är inget som äter upp mig. Ätit upp mig skulle det göra om jag började störa mig på dem som KAN köpa sig det de vill ha. Eller att jag störde mig på någon bara för att de köpte något och jag fick för mig att de skulle vara märkvärdiga för att de gör det.

Nej, jag är R I K på så galet mycket i mitt liv.
Den där Thailandsresan som vi gjorde tillsammans var helt magisk!
Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tittar tillbaka på alla härliga bilder därifrån.
Och i mitten på maj ska vi ju förverkliga ännu ett resmål – N E W Y O R K!

Så det är klart att jag hade kunnat köpa nya kuddfodral istället. Men det är ju prioriteringar vi gör i livet.

Så.
Det ena utesluter inte det andra.
Och vi har ju ingen aning om hur mycket arbete eller annat som kan ligga bakom grannens nya bil.
Förmågan att unna andra matriell lycka, eller vad det än är, är bra mycket sundare än missunnsamheten.

Jag gör mina val och du gör dina.
Simple as that.

Kanske rensar jag ut lite saker för att kunna köpa nån ny grej.
Det gör mig fortfarande inte till en “ytlig” personlighet.
Vad det nu är för fel på det…

D J U P & Y T A – jag tror vi behöver båda, iaf gör definitivt jag det.

Hur känner du?

Varma kramar Anna

Om att fira svärmor

Idag fyller min svärmor 65 år! Något som förut var förknippat med pension. Men trivs man på sitt jobb kan man ju liksom jobba lite till, eller hur 🙂

Så idag firar vi att svärmor fyller 65, och det gör vi med middag på stan med la familia 🧡

Hon är one of a kind förstår ni, min svärmor. Hon är rolig, knasig, tokig, varm, härlig, go, omtänksam och kärleksfull.

Vi kan vara ärliga med varandra och vi kan skratta och prata allvar.

Ja, jag är verkligen tacksam att jag har en så fin svärmor 🧡

Ha en fin kväll vänner!

Varma kramar Anna 🧡

Om kärlekspåfyllning och tålamodsprövande

Ljuvlig bukett från min fina vän Ulrika.

“Nu kommer jag snart” stod det i sms:et och staxt därefter plingade det på dörren.
Vi satte oss vid köksön och åt lite brunch.
Lyckades veva ihop lite scones och klicka ut på en plåt (om man smälter smöret behöver man inte jobba ihop degen så värst, det gäller att hitta genvägar :-))

Vi har känt varandra lika länge som vi har varit mammor, men känt till varandra en bra stund innan dess. Så man kan nog säga att vi känner varandra V Ä L D I G T väl.

Hon är en vän som jag kan ringa mitt i natten, som jag kan gråta ut hos, som jag kan prata hål i huvudet på, som jag kan skratta med, som jag kan skoja med och som jag kan vara allvarlig med.

När magen var påfylld behövde vi lufta lungorna.
Ute sken solen fast vindarna härjade en del.
Men sol och rörelse var precis vad kroppen behövde.
Vi gick och gick.
Jag undrar om vi skulle få slut på samtalsämnen om man så satte oss på
en öde ö i en månad? * Ha ha ha*

Det är så tryggt att ha en vän som henne.
Å för en stund glömde jag bort det som skaver på kroppen min.

Här hemma har jag ju min man som pysslar och fixar med det mesta.
Som fick stanna hemma från kick-offen med jobbet för att se till sin fru.
Jaaa, det är kärlek det <3
Lyckliga mig alltså!

Han som också tröstar när tålamodet tryter…
För det gör det oxå.
När den där bh:n håller på att ta knäck på mig!
Som jag lever i 24/7 och ibland bara vill slita av så jag kan andas igen.
Men den ska sitta på för att hålla svullanden nere.
Det trycker, det kliar, det svider och det drar.
Idag lossade jag iaf på den för att se hur det ser ut. (och byta till en ren)
Det jag kan se ser iaf bra ut, har ju förband på bägge brösten efterom de skurit i båda.

Så ja.
Tålamodet brister emellanåt.
För att jag i nästa stund ska få dåligt samvete över att jag känner så.
Jag måste ju vara tacksam för att jag fått göra det här!
Jag har ju valt det själv!!

E L L E R…

Nej, så klart jag inte har.
I N G E N väljer själv att få cancer.
I N G E N väljer själv att ta bort ett helt bröst.
Omständigheterna gjorde att det blev så för mig.

Jag låter otåligheten skölja över mig. Hanterar frustrationen och prövningarna som kommer. Gör mitt bästa för att ta hand om känslorna.
Andras djupt och återvänder.
Lugnar mig igen.

Nej, det är ingen dans på rosor.
Men det är ett steg framåt.
Och jag gillar verkligen tanken på F R A M Å T.

Säg mig vänner, hur har er helg varit?
Ta hand om Er!

Varma kramar Anna

Om navelpiercing och operationsfokus

Färgglada tulpaner och tända ljus…
Det är en så fin plats att sitta där på verandan, ljuset blir helt magiskt.

Måndag och tillbaka på jobbet igen.
Jag försöker arbeta mig igenom digitala högar…
Sen är det ändå så att jag kan ju prata även om jag kommer vara lite i en dimma de första dagarna efter operationen… Om jag skulle glömma något på jobbet menar jag.

För helt ärligt är det lite svårt att hålla fokus just nu.
Eller mitt fokus är bara på en sak och det är framförallt den stundande operationen.
Det är nu det ska bli klart.
Det är nu det sista ska fixas till.

Mina nerver är lite här och där. Att sövas är ändå att sövas.
Och jag somnar oftast in i tårar… För jag är rädd för att inte vakna igen, det är en kuslig känsla det där…
Men det blir bra, det vet jag i sinnet. Men känslor har vi ju alltid och de måste också få sitt utrymme…

Så kanske spretar jag lite dagarna som kommer.
Känslor åt alla håll och kanter.

Å idag då.
Då var det dax för juvelen att få sin navelpiercing.
Vem som var mest nervös?
Ja, det var helt klart mamman det 😉
Icke ett ljud kom det ifrån henne och det var klart på bara några få minuter.
Å hon e huuuuur nöjd som helst, det är ju liksom huvudsaken det 🙂

Nu ska jag ta och sjunka ner i soffan en stund.
Titta på något och tänka på något helt annat än operation.
Jag har ett inlägg förberett i huvudet inför den. Något som jag har gått och tänkt på väldigt länge.

Säg mig hur har året startat för er? Känns 2020 bra so far?

Ta hand om Er vänner!
Varma kramar Anna

PS: Imorgon släpps avsnitt 3 av podden – glöm inte att lyssna är ni gulliga <3

Om en helg i hjärtat

Vacker bukett som maken fick av min mams och paps igår.

“Det finns bara en sak som är lycka – det är att vara frisk”
Det sa min svärfar igår när vi kalasade hemma hos svärmor och hennes man.


Den friske har tusen önskningar,
den sjuke har bara EN

Visst har vi alla hört det citatet?
Å nog kan vi önska oss en rad massa olika saker.
Och visst kan Lyckan i det lilla innebära så mycket. Hur viktigt är det inte också att finna lyckan i det lilla? Som att njuta av att hålla i en kopp med något varmt (jag dicker ju inte kaffe så för min del blir det mest troligtvis varm choklad eller en kopp thé :)) och sluta ögonen mot solen…

Ibland känns det som att jag har döden i min bakficka.
Men så länge den håller sig i bakfickan känner jag mig lugn. Då kan vi vara överens om att det jag ser framåt är L I V E T och inte döden.

Vi kalasade och firade våran juvel och maken hemma hos svärmor igår.
Där samlades vi allesammans och kände nog allihop hur tacksamma vi var för att vi har varandra.

Det finns så otroligt mycket att känna tacksamhet för.
Att svärmor tycker att vi ju gärna kan vara där eftersom de har så stort hus att vara i.
Att alla samlas lite huller om buller.
För värmen och omtanken om varandra.
För öppenheten och ödmjukheten.
För att man får vara precis sig själv och att allt är totalt avslappnat.
För ett facetimesamtal från en älskad lillebror och hans lille goooooe 1-åring.

Det finns helt klart de som stör sig på mig och på den personen som jag är.
Så är det för oss alla.
Men vi måste våga lägga vårt fokus på de som gillar oss precis som vi är.
För de är oftast fler än de som valt att störa sig på oss.

Livet är alldeels för kort för att ödlsa energi på att sprida dåliga energier.

Ibland har man sådana där “moments” ni vet.
När en specifik känsla bara sköljer över en.
Som när vi satt och åt lunch med mor och far idag.
Och jag bara kände:
“Lyckliga mig som sitter här med min mamma och pappa och vi tar del av varandras liv.”
En självklarhet kanske, men inget man kan ta för givet.

T A C K för att ni väljer att följa med mig längs livets resa.
Och stort varmt T A C K för att ni delade med er till mig.

Jag vill bara göra så gott jag kan av det liv jag har.

Med kärlek,
Anna
<3

Om att ha en 15-åring

15 ÅR

När blev du helt plötsligt en halvvuxen person?
En tonåring med större fötter än mamma?
Vad hände med den lilla tjejen som jag bar omkring på?
Hon som vuxit om sin mamma och ben långa som en gasells?

Att sätta dig till världen var ingen lätt match.
Vi kämpade i två dygn innan du drogs ut med en sugklocka.
Det jag hann se innan de sprang iväg med dig var den finaste
lilla skapelse jag någonsin sett.

Att vara din mamma är det absolut största i livet.
För dig vill jag leva, för dig kan jag gå genom eld och vatten.

15 år och länge har du tjatat.
Nästan tjatat hål i huvudet på oss 😉
Man måste vara 15 år för att få göra det med föräldrarnas tillstånd.
Vi har diskuterat och funderat fram och tillbaka.
Vägt för och emot.

Kommit fram till att vi är ganska hårda med mycket annat.
Har regler och några absoluta förbud.
Kanske är det inte en så big deal ändå.

Om det nu är en navelpiercing det handlar om kanske det inte är nån “biggie” ändå.
Om det är en önskan som stod högst på listan så är det klart att vi vill ge dig det.
Det och mobilen då 😉

I asken ligger en fin liten silverring med ett hjärta från Drakenberg Sjölin.
Som ett minne från oss på din 15 årsdag.

När jag ser dig så håller mitt hjärta på att brista ibland.
Tack min älskade unge för att jag får vara din mamma.
Du är så klok, varm, omtänksam, kärleksfull, härlig, go, rolig, bestämd och underbar.

15 år och L Y C K A N över att få vara med är oändlig.
Det har alltid varit min största fasa, att ja inte skulle få se dig växa upp.
Men den gåvan har jag fått i 15 år.
Och jag ser fram emot att följa dig längs livets väg min skatt.

Älskar dig – stjärnstopp

Om att ha haft sista dagen och kvällen i Thailand

Vilken underbar utflykt vi var på idag!! Ännu en dag med vackra stränder, en lagun och speedboat.

Vi har avnjutit en härligt måltid på ett mysigt ställe och firat makens födelsedag idag!

Två veckor har gått och det känns både som kort och lång tid. Vi har gjort och sett massor, samtidigt som vi har kopplat av en himla massa med.

Sista kvällen bjöd på en helt magisk solnedgång!!

Thailand har verkligen levererat tycker vi. Två veckor av konstanta sol och över 30 grader varje dag, härliga bad och massor av gott att äta.

Nytt år och jag tror att 2020 kommer bli riktigt spännande!

Nästa gång vi hörs är vi på svensk mark igen. Under tiden kan ni ju alltid hänga med på instastories:)

Varma kramar Anna ♥️