Om förlåtelsen inom oss

Yta och djup – det är ju en del av livet.
Jag tycker om vackra ting, saker som ögat kan vila på.
Vi vet ju alla att livet är mer än en polerad yta.
M E N
Det måste få bestå av just det som man själv fyller sitt liv med.

Den vackra buketten fick vi när fina fina Katarina och hennes härlige man var här för ett par veckor sedan.

En blombukett från en kär vän som kan förgylla livet även när den vissnat när man förevigat den på kort. Å när jag tittar på korten tänker jag på de fina dagar vi hade tillsammans. Med mååååånga skratt och en del djup.

Jag skulle gärna vilja ventilera lite med er om förlåtelsen som finns inom oss.
Kopplingen mellan bilderna och min story nu handlar mer om
TACKSAMHETEN
gentemot nära och kära och i det här specifika fallet
härliga sköna Katarina som kom in i mitt liv då våra vägar korsades
via våra bloggar.

För henne berättade jag tidigt om saker som hade hänt mig i livet.
Det var så enkelt att öppna sig för henne och jag föll in i en stor varm famn på en gång.
Och då hade vi inte setts IRL ännu.

Redan från början var jag som en öppen bok och berättade om
sveket jag varit med om i mitt liv.
Om en man som bedrog och lämnade mig och en 6 månaders bebis med ett brev i brevlådan.
I många år har jag nog kännt mig som ett offer för hans handlande.
Och visst det blev jag ju.
Men idag när jag kan se på livet ur ett ännu mer “nyktert” perspektiv så kan jag förstå att handlingen inte utfördes med “berått mord”.
Så blir det ju när man inte riktigt kan förstå och inse konsekevenserna i ett handlade.
När förnuftet inte fungerar.

Hur eller hur.
Hans förlåtelse till mig har nog aldrig riktigt räckt till.
Men i grund och botten handlar det inte alls om det.
Det handlar om att jag har behövt finna förlåtelsen inom mig.
Inget av det som skedde var “mitt fel”.
Mitt viktiga arbete var att ta hand om sorgen som han lämnade mig med.
S O R G E N kunde bara jag ta hand om själv.
Sorgen kunde bara jag komma över.
Det var mitt arbete att se till att jag blev en hel människa igen.
D E T kan I N G E N annan göra åt en.
Bara jag allena kan ansvara för mitt eget mående i slutändan.

Vänner, det har tagit mig massor av ÅR att komma fram till den här slutsatsen.
Det är inget som händer över en natt.
Men till slut kände jag mig F R I.
För förlåtelsen fanns inom mig.
Det förflutna är historia, den behöver vi alla lägga bakom oss om vi V I L L gå vidare.

Jag vill inte leva mitt liv genom ett förflutet.
Det är inte hälsosamt för någon.
Det som har hänt kan vi inte påverka.
Forgive and Forget – då och bara då kan vi gå vidare.

Har du något som skaver i ditt förflutna?
Har du något som du skulle vilja bli kvitt?
Vad gör du för att hitta förlåtelse inom dig själv?

Snälla skriv till mig – jag vill gärna vara ditt bollplank om du vill.

LI V E T mina vänner.
Det är NU.
Det är inte DÅ.
Det är inte S E N.
Vi kan varken påverka DÅ eller SEN.
Men vi har ändå makten att styra livet framåt i den riktning som vi själva önskar.

Antingen så kan jag välja att vara ett offer i resten av livet.
Eller så väljer jag att ta ansvar över mina egna känslor och mitt mående.

Och som jag sa.
Det har tagit mig M Å N G A år.
Så ha tålamod mer er själva.
Det är ni verkligen värda.

Med K Ä R L E K,
Anna

🤍

Om kroppen min

Publicerade ett inlägg på Instagram idag.
Jag delar det här med om någon inte har Instagram.

Låt oss vara snälla mot oss själva osh andra.
Låt oss fokusera på att alla vill gott.
Låt oss tro att Livet är ödmjukt.
Låt mig landa i din famn.
Låt oss ge varandra kärlek och värme.
Låt oss vara snälla.
Låt oss vara i godhet.

Ta hand om Er.
Här kommer inlägget.

Äntligen börjar jag känna mig ett med min kropp. 
Äntligen börjar jag acceptera mig för den jag ÄR.
I tolv år har det känts som en slags kamp vi fört. Ända sedan jag 2007 fick diagnosen AML (Akut Myeloisk Leukemi) har det varit en brottningsmatch utan vinnare.
Sjukdom, utmattningssyndrom i omgångar, fatigue, ledvärk, oro, tvivel, rädsla och massor av självförakt som pendlat fram och tillbaka med en stympad självkänsla.

Men nu får det vara slut med det. Vi ska bli vänner nu. Sluta fred och jobba ihop.
Jag har tillbringat hundratals timmar hos olika terapeuter. Varav två verkligen gjort avstamp i mitt liv. Den senaste har hjälpt mig se på mig själv och livet med nya slags glasögon.
Jag kan inte vara alla till lags och jag kan inte få alla att älska mig. 
Jag kan inte få alla att tycka om mig eller ens gilla den jag är. 
För ingen kan ”pleasa” alla.

Men jag måste få vara den jag är och förhoppningsvis bli respekterad för det.
Det kommer säkert finnas de som tycker att det här inlägget är utlämnande och fånigt.

Men äntligen efter tolv år, med två cancerdiagnoser i bagaget börjar jag ändå känna att jag orkar igen. 
Känna att jag vill leva som ”vanligt” igen och jobba och göra sånt som hör en vardag till. 
Så jag säger bara 
#fuckcancer så in i den! 
Nu jobbar jag stenhårt för att bli stark och fri från mardrömmar och elände.

Jag ska Leva och jag ska göra det så fullt ut jag kan. 
Så kroppen, nu sluter vi fred du och jag.

Sonas i att både kropp och själ gör så gott de kan. Vi ska framåt och uppåt. 
Det kommer alltid finnas dalar, men jag vill rusta mig så gott jag kan.

Så @hejalivet och @fuck.cancer_ nu blickar vi framåt.

T A C K till dig som orkade läsa och som hänger med och hejar på! Jag lovar att jag hejar på alla Er som finns och som kämpar med ert 💖

Om vad som är sanning och inte

Vi tre på ett café i Paris ❤

Ännu en hopplös natt.
Men inatt har jag ändå kunnat sova mellan varven. Varit uppe tre gånger då det börjat krypa i benen igen.
Om ni visste vad jag längtar efter stenhårda svettiga pass på gymmet igen. De där Trip-passen när svetten fullkomligen rinner om hela kroppen.
Och adrenalinkicken efteråt som ger massor av ny energi.

Jag var i bra form i Paris.
Jag tränade hårt innan för att vara i det bästa skick jag kunde inför operationen.
Men min hud och problemen med bindväven är inget jag direkt kan råda över, och det är nog snarare det som ställt till det för mig efter operationen.
Men nu går det framåt och igår gick jag fram och tillbaka till sjukhuset vilket är 5 km, så det är ju kanon!
För jag vet att jag är envis som få.
Jag ger mig liksom inte i första taget.

Vi tre vid Triumfbågen Paris ❤

Men jag har ju också de här två.
Vi som skapar minnen tillsammans.
Upplever saker.
Skrattar, är lite tokiga, gråter och öser kärlek över varandra.

Jag har också hela min familj och alla andra nära och kära.
De som gör mig trygg och lugn.
Som vi också skapar minnen tillsammans med.

Vi vet vad som är viktigt i L I V E T ❤

Att vara mamma till henne – det största jag gjort i Livet, att bära henne, föda och leva med henne.
Och tillsammans med min man fostrar vi henne till en person vi hoppas ska vara trygg med sig själv och känna den största tilliten och kärleken från oss.

SÅ.
Natten har jagat mig igen.
För ibland dyker minnen från det förflutna upp.
Saker som gjort mig så illa, så det kräver en bok för att förklara.

Men jag vet skillnaden mellan sanning och lögn.
Och de brutala delarna av Livets buffébord har lärt mig att bara den som far med osanning söker bortförklaringar och undanflykter till handling och ord.

Jag vet inom mig hur sanningen ser ut. Därför söker jag inga förklaringar till vad som skett. För jag behöver inte det.
Jag lever mitt liv ärligt, och det gör att jag kan möta mig själv.
Även i de mörkaste av stunder.

Jag vet vad ångest är och vad den kan skapa. Den har förlamat mig då jag totalt tappat kontrollen över situationen. Såsom när smärtan totalt satte mig ur balans och försatte mig i chock.
Ångesten dyker även upp när jag ska hasa mig upp i en gynstol. För jag vet aldrig när förlossningstraumat dyker upp igen.
Jag var där och jag vet vad som hände.
Det är inget jag förnekar, glömmer eller förtränger.
MEN.
Jag har lärt mig att leva med det, lärt mig att förstå att kroppen inte kan utstå hur mycket stress och press som helst.

Juvelen ❤

Hon.
Kloka, fina, ödmjuka, varma, kärleksfulla, härliga, glada skatt.
Hon som ropar”Hej” glatt när hon kommer hem.
Hon som liksom sin mor är envis och känslosam.

Hon är VÅR.
Vår dotter som vi är så stola över.
Och det största är KÄRLEKEN vi har till varandra.

Mina två ❤

Så nattens röster kan jaga mig.
Hålla mig vaken och få det att krypa i kroppen.
Men jag är inte rädd.

För jag vet vad som är rätt och fel.
Och även om livet skulle servera tillfällen då jag lätt skulle kunna returnera i en pajkastning väljer jag att låta bli.
För jag behöver inte.
För jag äger sanningen och det är den som ger mig makt och kraft att stå upp.

Förmiddagen börjar snart bli till lunch och jag ska se till att bli lite anständig.
Jag har inga planer för dagen mer än att plocka iordning och bädda rent här hemma.
Det räcker idag tror jag.
För tempot är fortfarande inte på sexans växel, utan snarare kanske på tvåan eller trean. Men med tanke på att jag inte haft nån växel ilagd alls ett tag så är ju det ett framsteg om något.

Så mina vänner som följer mig på vägen.
T A C K för att ni troget finns här genom med- och motgång.
Det är så innerligt fint för mig att kunna beröra genom orden jag knappar ner och skickar ut genom cyber till ER.

Med värme och kärlek,
Anna

Om att prata lite om det här med Kry

Stilleben i vårt vardagsrumsfönster

Vi lever verkligen i en tid då allt ska vara tillgängligt 24/7. Det är naturligtvis jättebra ur många synvinklar, men jag tror att vi behöver reflektera lite ibland om det verkligen är nödvändigt i alla lägen till vilket pris som helst.

Idag vill jag prata lite om Kry – ni vet appen där man kan få ett svar direkt från en läkare om en åkomma. Det är naturligtvis JÄTTEBRA om man är sjuk och vårdcentralen har stängt.
Men vet ni, som allt missbrukas även en tjänst som denna. Jag pratade med en kvinna som berättade att hennes tonårige son och hans kompisar nyttjade den tjänsten för att ringa och fråga om kostråd. DÅ missbrukar man verkligen en tjänst som denna.
Hon hade blivit riktigt upprörd och sagt att det får han INTE göra om.

För det är nämligen så här att den tjänsten finansieras till viss del av skattemedel. Landstingen (som idag i de flesta fall kallas regioner)debiteras en viss summa för varje samtal. Dvs ett samtal där en läkares kompetens används för kostråd till ungdomar. Hmmmm, nja det tycker iaf inte jag är riktigt ok.

Jag undrar hur många som egentligen är medvetna om att det fungerar på det här viset?

Det innebär ju faktiskt att det är medel som tas från vården som skulle kunnat användas till något mycket bättre än ett kostråd….
Så nej, det är INTE gratis på vare sig det ena eller andra viset.
Och jag tror inte att alla som gör reklam för denna tjänst är medvetna om detta.

Så JA, mycket finns tillgängligt dygnet runt idag, men är vi alla så medvetna om på bekostnad av vad?

Personligen har jag aldrig använt tjänsten, och kommer definitivt inte att göra det i onödan.
Sen finns det uppenbarligen (eller??) ett behov, så man kanske behöver tittat på hur man kan nyttja den på bästa sätt. Eller så tänker vi helt enkelt efter en gång extra om frågan vi har verkligen behöver besvaras på en gång….

Nu kom en kompis då vi ska lyssna på Per Holknekt ikväll 🙂
Ha en fin kväll!
Varma kramar Anna

Om det där med skärmtid…

Har du funderat på hur mycket tid du lägger framför skärmen varje dag?
Personligen har jag minskat min skärmtid betydligt, för jag har valt att lägga mer tid på träning. Tid som jag tidigare la vid skärmen.

Men det som oroar mig mer är hur mycket tid vår dotter lägger på skärmtid.
Nu kan man ju få en enkel rapport i mobilen för att se ett genomsnitt per dag.
Vi har bara iPhone i vår familj, så jag kan bara ge en beskrivning hur man gör där.

Gå till Inställningar -> Skärmtid, nedanstående läge kommer då upp:

Under rubriken familj kan jag se dotterns mobil. Där kan man sedan sätta begränsningar om man så önskar.
Nu är ju mannen i vårt hem IT-konsult så hon har ett eget Wifi som är öppet under vissa tider på dygnet. ALDRIG på nätterna, och hon får ALDRIG ha mobilen i sovrummet när hon ska sova.

Ändå så tycker vi att det tillbringas alldeles för mycket tid framför mobilen eller datorn.
Vi pratar mer än 3 timmar skärmtid på mobilen per dag! Utöver detta används ju även laptopen.

Vi kände att vi måste agera och detoxa skärmberoendet.
Så vi har pratat igenom det och först och främst förklarat VARFÖR vi vill banta ner skärmtiden. Sen har vi kommit överens om vilka restriktioner som är rimliga.

Den utlösande fakorn var faktiskt en artikel jag läste i vår lokaltidning. Artikeln handlade om en studie som genomförs över hela världen på utvalda orter. Kalmar och Linnéuniversitetet är med i denna studie och ett forskarlag leder undersökningen här.
Det handlar om myopi, närsynthet, ett fenomen som ökat kraftigt det senaste decenniet. Man har ju sett samband med ökat användade av mobiler som man håller för nära ögat under längre tidsintervaller.

Jag anmälde dottern och hennes kusin till studien eftersom de båda är i den ålder som studien inriktade sig på.
Det handlar inte om att “sätta dit” dem på något sätt, snarare göra dem delaktiga i att föra forskning och utveckling framåt. Det är en ära att få vara en del i utveckling anser jag. Dessutom behövs det frivilliga som ställer upp, annars fallerar ju studien.

Men att delta är ju också ett sätt att medvetandegöra dem om hur vi kan påverkas av olika yttre faktorer, saker som vi gör varje dag.

Jag menar inte att allt som har med skärm att göra är av ondo – absolut INTE! Det är ju en del av vårt kommunikationssamhälle. Men tyvärr tenderar ungdomars användande att öka på ett ohälsosamt sätt och då måste man ju ingripa.

Målet är att komma ner till max 2 timmar skärmtid per dag, då innefattar det även datorn. MEN om hon har skolarbete som kräver skärm räknas det inte in i de två timmarna.
Den mest kritiska tiden på dygnet att använda mobil eller dator är på morgonen och kvällen innan läggdax visar studier. Därför har vi satt begränsad tillgång under den tiden. Vår duva gillar att lyssna på poddar, så det räknar vi inte som skärmtid (den tas med i sammanfattningen på mobilen)

Hur tänker ni kring det här med skärmtid? Både för er egen del och era barns del?
Alltid intressant att höra hur andra tänker.

Nu ska jag gå och träna ett varv, sen ska jag och min syster på en inspirationsföreläsning ikväll.

Ha en fortsatt fin tisdag!
Varma kramar Anna