Om en bättre dag

Tisdag och en ny dag…
Vissa dagar tappar jag det…
Och då kan nästa dag förhoppningsvis bara bli bättre, eller hur?

Så, idag.
Lunch ute på en bänk vid Kattrumpan med en vän. En själsfrände. En ovärderlig vän.
T A C K och L O V för värme så att man kan SES!!!
Tror det är oerhört viktigt nu, för jag börjar få abstinens…
Men jag längtar även innerligt efter att kunna kramas hårt hårt med nära och kära.
Lyckliga mig som har både man och dotter som jag kan pussa och krama.

Till Er som inte har det skickar jag massor av kärlek och kramar genom luften ❤

Nu ska jag fortsätta i min skrivbubbla…
När jag vaknar på söndag ska jag vara klar, så är det bara med det! 🙂

Ha en fin kväll alla fina
Varma kramar,
Anna

Om när man tappar det…

Jag bekymrad

B E K Y M R A D . . .
Så kan man sammanfatta denna dag.
Bekymrad över vad det är för knölar i mina armhålor.
Bekymrad över varför det gör ont.

Jag tappade det…
Tappade fotfästet och mig själv.
Vad är det som händer… och varför?

Ringde min fina fina sköterska på bröstmottagningen.
Är det svullna lymfkörtlar till följd av hård träning?
Eller är knölarna något annat… är det… är det cancer?
Ibland är google bra, ibland inte… Svaren är ju alltid korrekta, men det är väl hur man tar emot informationen ibland…
Och just nu känner jag mig lite skör.

Sköterskan pratade med läkaren och ringde tillbaka efter någon timme.
Tyckte inte jag ska oroa mig, avvakta och se om det går över.
Det kommer sällan något på bägge sidor samtidigt…

Jag tappade det…
Tårarna kom.
Anna, får du tvärpanik och det inte gått över, hör av dig om en vecka igen.
Vi finns här.

V Ä R M E O M T A N K E Ö D M J U K H E T

Tacksam för snabbt svar.
Tacksam för omtanken.
Tacksam för förståelsen.
Tacksam för värmen.
Tacksam.

Gick en runda och rensade huvudet i blåsten.
Pratade med mamma och kollegavännen ❤
La ut ett klipp på Instagram.
Tack för kärleksfloden som vällde in, T A C K ❤

Ibland tappar man det.
Det är ok.
Jag har kärlek, jag har värme, jag har omtanke, jag har närhet.
Så jag landar mjukt när jag tappar det.

Vi puss

Med K Ä R L E K,
Anna

Om Hej Livet i guldgula rapsfält!

Alltså…. H A L L Å L I V E T ! ! !

Hur H Ä R L I G T vackert är det inte överallt nu?
Det gröna är grönare än grönt.
Det gula gulare än gult.
Himlen är blåare än blått…

Och idag… Inte ett moln, så långt ögat kunde nå…
Vilken dag!

Vi har varit hos svärmor och hennes man och hjälpt dem att rensa lite.
Varit på tippen och slängt några rundor… På riktigt, jag älskar det!!! 🙂
Jag vet, jag är kanske inte riktigt normal, men det är något med att slänga saker som gjort sitt och skall omvandlas till något annat * ha ha ha *

På vägen dit passerade vi dessa galet guldgula rapsfält…

När alla hjälps åt…
Hur härligt är inte det?
Det är verkligen det finaste som finns. Att kunna hjälpas åt och känna i
hela själen och hjärtat hur lyckligt lottad man är…

Ja, livet må servera citroner ibland, men tillsätt en gnutta socker och du har den
godaste av lemonader…
Vi kan välja hörrni.
Välja bittersura citroner och gegga ner oss i ett surt träsk…

Eller välja L I V E T med sött & salt.
Med kärlek och värme.
Med ups & downs.

Men idag – idag har jag dansat på tippen, så min fina juvel undrade vad det
var med hennes mamma * ha ha ha* 🙂
Suttit i varma kvällssolen och skålat i Cava.
Tagit kort bland guldgula rapsfält.
Ätit grillat och slängt schacktmassa.

Jag är bara SÅ glad att jag FÅR LEVA och känna att jag gör det!!
Men det är också för att JAG VÄLJER att göra det ❤

Med K Ä R L E K,
Anna

Om solrosor och skrivflow

Solrosor

Det är sena sena natten när jag kryper ner i sängen.
Midnattstimmen har passerat och jag tassar tyst in i sovrummet och
kryper ner bredvid min sovande man. Han rör inte en fena så jag vet att han sover djupt.

Av alla råd jag lyssnat till när det kommer till skrivande så handlar det om ATT göra det. Skrivkramp kan man få, men oftast handlar det om att när man väl sätter sig för att skriva så kommer det liksom till en. Och när jag nu avsatt den här tiden för att skriva vore det ju väldigt dumt om jag “slösade” bort tiden med att hitta på saker som ska göras.

Det är en hel del material som jag sparat genom åren som jag går igenom och sedan slänger. Det är inte hälsosamt att spara gamla minnen som inte bringar någon större lycka i livet. På sätt och vis blir jag berörd, men samtidigt blir jag även lättad att allt det är över.
Händelser i livet påverkar en, men det är bara vi själva som kan välja HUR de ska påverka våra liv framöver.

När jag skrivit en hel dag behöver jag ut och hämta luft. Idag blev det en tur bort till blomsterbutiken där jag skulle köpa ett grönt palettblad.
Å där på disken lös dessa ljuvligt hoppingivande solrosor! Jag kunde verkligen inte låta bli att köpa några stycken. Dessutom hade jag som ursäkt att de var till min man, som hade namnsdag igår 😉 Han blev såååååååå glad 🙂
Lite göööööölligt är det väl ändå 😉

Frid och balansplats

Sen är det lite tröst med.
För i detta nu skulle vi ju typ landa i New York.
Städernas stad.
Metropolernas metropol.
Pulsernas puls.

Next year, eller nått.

Nåväl. Våren och solen är på väg. Jag har värsta skrivflowet och på torsdag har dottern visst fått för sig att hon ska bada nere i Ekenäs. Ha ha, jag tror vi andra tittar på 😉

Take care. Håll ut. Kärlek, Värme och Kramar
Anna

PS: har ni hört den här låten? Sååå bra! Å framförallt så finns det en fantastisk story bakom produktionen av den.

Om “skrivester” och “göra-om-klåda”

Alla distraktioner är bortplockade.
Skrivbordet är tomt så inget kan distrahera mig.
Telefonen är på ljudlöst och ligger en bit bort.
Ingen tvätt i maskinen.
Diskmaskinen tömd.
Sängarna bäddade.

Inget som pockar på min uppmärksamhet eller “måsten” som jag får för mig ska göras.

Jag har skrivester och min deadline är siste maj.
För jag har bestämt mig nu.
Då ska hela historien vara ute ur mitt system.
Livets katastrofer och diverse småbränder däremellan, typ.

Varför deadline, tänker du kanske nu?

För att om man verkligen vill ha saker klara är det bra att sätta upp mål och deadlines för sig själv. Visst, man kan svika sig själv, men när jag berättar om det känns det ju jobbigare att tala om att jag inte klarade det.
För att nå mål skapar energi, målmedvetenhet och drivkraft.
Men framförallt GLÄDJE att nå dit man önskar och vill.

Vart det tar mig har jag ingen aning om.
Det handlar enkom om min inre frid.

Lite i kombination med denna skrivester har jag “göra-om-klåda” – den liksom attackerade när vi insåg att New York resan inte skulle bli av… För nu skulle väskorna vara redo att packas… men de står ju där i källaren utan destination.

Det började med sovrummen… Nu börjar de bli klara. Förutom att ingen av oss har någon sänggavel då;) För igår sålde vi även vår! Den var jättefin, men vi har haft den i tio år, så jag hade helt sonika tröttnat.
Den nya kudden från Classic Collecion kom i förra veckan, och den är precis så fin som den såg ut på bild.

Hur är det med er i dessa tider?
Känner ni att ni har mer tid över, eller är det som vanligt?

Ta hand om Er vänner!
Nu ska jag fortsätta med min skrivester 🙂

Varma kramar Anna

Om syrener och skrivsemester

Söndagkväll…
Syrenbuketten sprider en magisk doft i vårt kök…
Kvistarna kommer från svärmors trädgård, där syendoften möter en bara man hoppar ur bilen… där är som ett hav av ljuvligt doftande syrener.

Imorgon ska jag sätta mig vid min arbetsplats här hemma, men inte för att stämpla in och jobba i vanlig ordning. Nej, jag ska slutföra mitt skrivprojekt. Så den kommande veckans kompledighet är alltså S K R I V S E M E S T E R. Jag tänker att vi nog alldeles för sällan tar ledigt av andra orsaker än att vi ska GÖRA något. Och jag ska ju göra något, men faktiskt bara för min skull. Låter kanske egocentriskt…. men det här är något som jag velat så länge, men skjutit på… av randiga skäl och rutiga orsaker (som fina M med röda tofflorna sa ❤)

Så till doften av syren har jag alltså skrivsemester den kommande veckan.
Å jag tar gladeligen emot all pepp och påhejande jag kan få 🙂

Ta hand om Er vänner!
Varma kramar Anna

Om varm hälsodryck

Den 11 maj kommer för alltid innebära en torktumlelikande känsla av tankar.
Men nu, med så här många år i backspegeln så innebär den

L I V – ÖVERLEVNAD – HOPP – FRAMTIDSTRO

“Det kan man dö av”, sa läkaren…. Drog ett djupt andetag och fortsatte “men vi ska naturligvis göra allt vi kan för att det inte ska bli så.”

Tänk att det var den 11 maj 2007. En dag jag för alltid kommer bära med mig.
Men idag, SÅ MÅNGA ÅÅR senare, kan jag ju konstatera att jag överlevde. Och inte bara överlevde, utan verkligen LEVER.
TACKSAMHETEN och ÖDMJUKHETEN inför livet vet inga gränser då…. 🖤

Att bara få landa och få tid att reflektera är ack så viktigt.
Över det som var, det som är och det som kan komma.

Gillar ni som jag att testa nya hälsosamma saker?…
Då ska ni få ett recept på en varm dryck som känns som balsam för kropp och själ.
Det är som att ge sig själv en hälsoinjektion utan dess like…

Golden Milk Chai

* 2 dl varm havredryck
* 1 tsk golden milkpasta
Värm upp under omvispning

Golden Milk Pasta

* Mortla 1/2 tsk kardemummakärnor & 1 krm svartpeppar
* Lägg i en kastrull tillsammans 
* Tillsätt 1msk malen gurkmeja & 1 tsk malen kanel
* Riv 1 msk färsk ingefära 
* Tillsätt 1dl vatten och ingefäran i kastrillen

Låt sjuda 1-2 minuter på svag värme till en guldgul pasta. 
Rör runt hela tiden. Låt svalna och förvara i en burk 
med tätslutande lock i kylen. Håller i flera veckor. 

Ta hand om Er och ha en fin kväll!
Varma kramar Anna

Om pannben och mål

Söndagsträning – styrka för att orka springa många steg 🙂

Det var fredag eftermiddag.
Jag hade stämplat ut och plockat undan “jobbkontoret”.
Vill inte ha känslan av jobb här hemma när jag har checkat ut.

Fredagar brukar vi även ha lite FaceTime med mor & far och lillebror och hans familj.
Checka läget och önska härlig helg 🖤
Längtar så det skriker efter att vi kan ses. Brorsonen växer och det kommer en massa ord nu, så det händer ju så himla mycket, som man vill vara en del av. På det viset är det tur att det finns bra digitala hjälpmedel så man ändå kan S E varandra.

När vi lade på var jag ute i den skinande solen och de starka vindarna.
Ju mer jag sprang, desto starkare blev mitt mål. Jag hade inte tänkt det innan jag gav mig ut, men ju fler stegen blev så visste jag att det var N.U. jag skulle klara det!
För jag sätter upp mål för mig själv. Avslöjar för någon enstaka, men bestämmer inte NÄR.

Kände att allt var på min sida. Och om jag har bestämt mig, ja då har jag ett sinnessjukt pannben faktiskt. Checkade av hur långt jag hade kommit och visste att den där mätaren skulle slå över på E. N. M. I. L.

Jag var H E L T euforisk när jag “gick i mål”! Målet var precis utanför blomterbutiken där jag belönade mig själv med en ljuvlig pionbukett!
För det kan jag säga, när man varit så svag som jag har varit kan det vara svårt att tro att man ska klara en sån här grej!
Jaaaadååå, det finns de som springer tio mil, bestiger berg och dyker 100 meter.

Men min lycka över min prestation är trots allt min!!! Och den har jag rätt att äga.
Dessutom vill jag gärna sprida så mycket HOPP & GLÄDJE som jag kan.
För det GÅR, saker som man kan tro är helt omöjliga, kan vara genomförbara.
Och vi måste få lov att glädjas åt framsteg som vi gör!

Det finns så mycket i livet som jag känner sådan extrem TACKSAMHET och ÖDMJUKHET inför. Ibland så att jag blir helt gråtfärdig. För jag vet hur nära Liv & Död är varandra, att saker och ting kan förändras under bråkdelen av en sekund.

Dagens T. A. C. K. S. A. M. H. E. T. S. L. I. S. T. A. 

* Morgonträning med styrka och yoga
* Samtal med fina @HometoTiny - tänk att man ändå kan känna sig så        nära, fast man är i varsin lur.
* Doften av syrener som håller på att slå ut
* Långpromenaden med fina vännen. Spear ingen roll om vinden var kall, för att få vara så närvarande i någon annans liv är för mig en gåva. Kände mig rörd och blank i ögonen när vi skildes åt. För man vill kramas, men vi gjorde en fot-mot-fot. 
* Känslan när min man säger: "Du behöver inte göra någonting, jag fixar middagen..." 
* En härlig känsla från gårdagens fina möte med min businesspartner!

Ja. Världen är just nu upp-och-ner.
Jag försöker bara göra så gott jag kan. Sprida energi när jag har gott om den, sprida värme och kärlek när jag kan och vara så närvarande i livet som det bara går.
Men tro mig, jag pendlar ibland från en stund till en annan.

Men just nu idag, så är jag så OTROLIGT ÖDMJUK för LIVET – som jag uppmanar er att inte ta det för givet 🖤

Med massor av kärlek,
Anna

Om den enda jag ska jämföra mig med är mig…

Hela dagen har kroppen längtat ut!
Hela min själ och väsen har lockats av de ljummare vindarna, solstrålarna och våren där ute.
Så så snart arbetsdagen var slut och jag hade stoppat undan jobbdatorn bytte jag om.

Kände hur leendet spred sig över hela ansiktet…
Söp riktigt in våren och vindarna.
Det var rejäla motvindar, men var gjorde det när livet serverar vår?

Jag har så lätt för att jämföra mig med andra…
Se hur de lyckas med diverse saker…
Känner mig omsprungen med hästlängder.
Å så gör det ont och jag får en känsla av att jag inte kan ordentligt…

Nej Anna… Inte den vägen.
Nej, den vägen ska vi inte ta.
För jag har mina förutsättningar och kan inte jämföra mig med ett “proffs”.
Det är kanske känslan av att jag får jobba så in iiiii för att nå de mål jag når.
För mig kan det handla om ETT ÅRS kämpande och enträget tränande för att springa halvmilen.
Så jag påminner mig själv igen, om vilka förutsättningar jag har och hur jag tar mig an mina egna utmaningar. Jag kan och jag vill.

Så låt oss lova varanda detta.
Den enda vi ska jämföra oss med är oss själva.
Se dina egna framsteg och MÅ GOTT av dem.
Men det krävs mycket styrka att trycka bort de där tankarna.
Vi är alla värda att må gott.
Och vi ska ta hand om oss själva, det är vi skyldiga oss själva.

Så springturen blev en helt ljuvlig sådan.
Glad och lycklig över att benen bär mig!

Ta hand om Er vänner!
Varma kramar Anna

Påfylld med energi efter en underbar springtur med massor av vind i håret!

Om ett mentalt magplask

En härlig helg.
Längtet efter mor och far stillades något.
Utflykt och gullviveplock.
Poddinspelning och utomhusumgänge med efterlängtade.
Påfyllning och energitankande.

När det känns som att man står på trampolinen och gör sig redo för ett fantastiskt hopp… Fyller lungorna med luft och …
Graciöst tar man sats…

Pip pip pip… väckarklockan talar om att det är vardag igen.
Den sköna känslan från helgen vill dröja sig kvar.
Vardagen bankar på, men jag är inte redo… Jag vill ha mer av det som får mig att känna allt fullt ut, det som får varje nerv att slappna av, det som får mig att känna mig fri och levande.

‘Antiklimaxet känns ibland som ett mentalt magplask.

– Anna W –

Tålamod och uthållighet.
Jodå, de prövar oss, och jag vet.
Det har hänt förut, och den här känslan har drabbat mig tidigare.
Ladda om och ta fram energin som helgen gav.

Tusen tusen tack för ALL pepp och uppmuntran gällande vår podd!!
Vi är SÅ taggade på detta, så dagens magplask kanske inte var helt oväntat.

Jag menar inte att jag vantrivs i min vardag på något sätt, men känslan av att nudda vid något annat. Något som känns så ända in i själen… Det är svårt att förklara, men det finns nog de som kan identifiera sig med tankarna och känslorna.

Ta hand om Er!
Varma kramar,
Anna