Om vardagsrum och klokskaper

L I V I N G R O O M

Tänk vilken skillnad det gör med en matta… Så himla glad att vi bytt ut den mönstrade till denna lugna enfärgade… Säger en del om mig va 😉

Har några saker på min wishlist till vardagsrummet… Som en fladdermusfåtölj och en “fejkkamin”… Skulle bli mer chi i rummet då, som bästa Jannice sa.

Lampor är ju något som jag har en alldeles särskild crush för… Sarfattin är en sån där materiell dröm som införlivades för typ två år sedan…

Halloween – firar ni på något särskilt vis?
Det gör faktiskt inte vi och har väl aldrig gjort…
Sen ska det erkännas att ingen i vår trio gillar att klä ut sig 😉

Jag är tacksam för att kunna vara nära mina älskade denna helg.
För det som är viktigast av allt är att kunna vara tillsammans.

Häromkvällen hade vi webinar med jobbet för våra studenter i Juniorledarskapsakademin.
Föreläsningen handlade om att förbereda sig för att leda i kris. Grunden handlade inte om pandemin, utan kriser som inträffar under ett ledarskap. Allt från materiella till mänskliga kriser. Och det är så lärorikgt att ta del av såväl föreläsarens klokskap som våra studenters reflektioner.

Föreläsaren sa ett ordspråk han en gång hört:

‘only a liar needs to be consistent

– Ordspråk –

Bara en lögnare måste vara konsekvent.
För sanningen förändras över tid, precis som livet. Det visar på så mycket prestigelöshet att kunna erkänna att ibland har man fel, en groda kan hoppa ut och man kan be om ursäkt för den.

För vem är felfri?
Inte jag i alla fall. Att kunna förlåta och gå vidare ger oss den största vinningen.
Ingen mår bra av att älta det som varit i det förflutna. För historien kan vi aldrig skriva om, framtiden däremot kan vi påverka i möjligaste mån. Och den ENDA personen vi någonsin kan påverka till 100% är ju bara bara oss själva.

Det finns vissa saker som är viktiga att vara konsekvent med. Men även ett barn förstår när man kan förklara att man som förälder kan ändra på beslut, om man tagit ett för snabbt sådant.

Prestigelöshet visar på ödmjukhet.
Ödmjukt är varmt, omtänksamt och kärleksfullt.
Ödmjukhet är ett av de vackraste orden jag vet.
Bland dem mår jag som bäst.
Där är jag trygg, avslappnad och respekterad.

Ta hand om er vänner ❤
Skickar ut min kärleksboomerang till Er!

Om Carl-Johan lampa

Innehåller reklam till Adlibris

C A R L – J O H A N

Den här svamplampan har jag kikat på ett tag, närmare bestämt mer än ett år eller så. Då såg jag den hos Add Simplicity, då hon hade den i sin studio.
Å ibland när man ska göra saker som är en smula obehagliga, såsom att bli nedsövd och skuren i…, ja då kan man faktiskt få “tröstshoppa” lite 🙂

Just lampor är något av en fetish som jag har… Har du någon fetish för något speciellt?

Tavlan gjorde jag innan vi flyttade från huset när jag en dag sträckläste Lotta Gray’s bok “Himlen kan vänta”. Just det citatet fastnade hos mig.
Totalt ovetandes om att jag alldeles snart skulle få nästa käftsmäll…

Livet ger och livet tar.
Men många gånger kan vi mycket mer än vi tror. Och om vi vågar tro på oss själva, så gör även andra det. Precis som när du är snäll mot dig själv så kan du även vara det mot andra. Eller snarare, det är en förutsättning att du är snäll mot dig själv tror jag.

Så jag blev så väldans glad när aviseringen kom dagen efter min operation förra veckan.
Tog en skön promenad med maken så han kunde bära hem paketet 🙂

Idag har jag haft en låååååång jobbedag. Så det var skönt med ett brejk och en mysig lunchstund med en fin vän. Hon är så otroligt stark, men samtidigt sårbar. Väldigt sårbar. Det perspektivet på livet som hon har borde så många andra fundera över… samtidigt som jag önskar att jag kunde trolla ibland…

Liv -Död – Himmel – Helvete – Yta – Djup – Kärlek – Sorg
Det vi kallar livet.
Och bara vi kan välja hur vi vill leva det och vad vi vill lägga vår energi på.

Ibland kan en ytlig sak som en lampa lysa upp ett höstmörkt fönster.
Den behöver inte symbolisera något annat än ren och skär materiell lycka.
Å det är fint så.

Ta hand om Er!
Varma kramar,

Om “skrivester” och “göra-om-klåda”

Alla distraktioner är bortplockade.
Skrivbordet är tomt så inget kan distrahera mig.
Telefonen är på ljudlöst och ligger en bit bort.
Ingen tvätt i maskinen.
Diskmaskinen tömd.
Sängarna bäddade.

Inget som pockar på min uppmärksamhet eller “måsten” som jag får för mig ska göras.

Jag har skrivester och min deadline är siste maj.
För jag har bestämt mig nu.
Då ska hela historien vara ute ur mitt system.
Livets katastrofer och diverse småbränder däremellan, typ.

Varför deadline, tänker du kanske nu?

För att om man verkligen vill ha saker klara är det bra att sätta upp mål och deadlines för sig själv. Visst, man kan svika sig själv, men när jag berättar om det känns det ju jobbigare att tala om att jag inte klarade det.
För att nå mål skapar energi, målmedvetenhet och drivkraft.
Men framförallt GLÄDJE att nå dit man önskar och vill.

Vart det tar mig har jag ingen aning om.
Det handlar enkom om min inre frid.

Lite i kombination med denna skrivester har jag “göra-om-klåda” – den liksom attackerade när vi insåg att New York resan inte skulle bli av… För nu skulle väskorna vara redo att packas… men de står ju där i källaren utan destination.

Det började med sovrummen… Nu börjar de bli klara. Förutom att ingen av oss har någon sänggavel då;) För igår sålde vi även vår! Den var jättefin, men vi har haft den i tio år, så jag hade helt sonika tröttnat.
Den nya kudden från Classic Collecion kom i förra veckan, och den är precis så fin som den såg ut på bild.

Hur är det med er i dessa tider?
Känner ni att ni har mer tid över, eller är det som vanligt?

Ta hand om Er vänner!
Nu ska jag fortsätta med min skrivester 🙂

Varma kramar Anna

Om ett mentalt magplask

En härlig helg.
Längtet efter mor och far stillades något.
Utflykt och gullviveplock.
Poddinspelning och utomhusumgänge med efterlängtade.
Påfyllning och energitankande.

När det känns som att man står på trampolinen och gör sig redo för ett fantastiskt hopp… Fyller lungorna med luft och …
Graciöst tar man sats…

Pip pip pip… väckarklockan talar om att det är vardag igen.
Den sköna känslan från helgen vill dröja sig kvar.
Vardagen bankar på, men jag är inte redo… Jag vill ha mer av det som får mig att känna allt fullt ut, det som får varje nerv att slappna av, det som får mig att känna mig fri och levande.

‘Antiklimaxet känns ibland som ett mentalt magplask.

– Anna W –

Tålamod och uthållighet.
Jodå, de prövar oss, och jag vet.
Det har hänt förut, och den här känslan har drabbat mig tidigare.
Ladda om och ta fram energin som helgen gav.

Tusen tusen tack för ALL pepp och uppmuntran gällande vår podd!!
Vi är SÅ taggade på detta, så dagens magplask kanske inte var helt oväntat.

Jag menar inte att jag vantrivs i min vardag på något sätt, men känslan av att nudda vid något annat. Något som känns så ända in i själen… Det är svårt att förklara, men det finns nog de som kan identifiera sig med tankarna och känslorna.

Ta hand om Er!
Varma kramar,
Anna

Om stay @ home

Frid och balansplats svenskt tenn kruka nagel ljusstake familjefoto

Saker och ting känns orättvisa.
Vi kan inte röra oss som vi vill.
Rekommendationer om att stanna hemma.
Inte ens resor inom landet.

Ja, det är tuffa tider nu.
Vi vill inte bli tillsagda att stanna hemma.
Vi pratar mycket om den rådande situationen här hemma.
Hur gör ni?
Kan ni leva “som vanligt”?

Det kan nog ingen nu…
Föräldrar vi inte kan besöka.
Far- eller morföräldrar som är gamla får inte ta emot besök på äldreboenden.

Vi bor ju även i en region som är ett populärt turistmål.
Öland lockar och sommarölänningarna vill se till sina hus över påsk.
Öborna vill stänga ön och hindra “sommarturisterna” från att åka till ön över påsk.

Vi får alla dra vårt strå till denna stack nu.
Hindra en galopperande smittspridning som vården inte kan hantera.
Vi har inte de resurser som storstäderna har.
Det finns inte kapacitet att ta emot fler är länets invånare…
Det är det det handlar om.
Inte att någon inte är välkommen.
Absolut inte.
Men vi måste ha respekt för de resurser som varje region har.

Vi behöver ha en “lagom” takt på smittspridningen, så vården kan mäkta med.
Så ta det inte personligt.
Insändare som skrivs är sprungna ur panik och oro.

Låt oss hjälpas åt.
Ta en dag i taget och hoppas och tro på att det kan vända framåt sommaren.

Personligen så kan jag inte tänka för långt fram, då blir jag lite tokig.
Jag kan inte tänka att jag ska vara isolerad i flera månader, då får jag panik.
Nej, jag tar en vecka i taget.
Mer än så går inte.

Jag hanterar stressen genom att träna.
Nu på hemmaplan.
Vid TV:n. En löprunda. Och så tänkte jag testa ett utegym som jag vet finns near by.

Med mantrat… “This to shall pass…”

Varma kramar Anna

Om att skriva TACKSAMHETSDAGBOK

Stilleben skänk

Världen skakar.
Tiderna är oroliga.
Framtiden kan kännas oviss.
Livet känns otryggt.
Vi kan inte kontrollera Corona.

Vi känner oss otrygga och oroliga.
Vad ska hända, kommer någon nära mig att bli sjuk?
Vad kan jag göra för att få lite lugn inombords?

Geisha Jonathan Adler skrivbok

Vi tacklar alla saker på olika vis.
Vi har olika behov och känslorna vi känner är våra egna.
Respekt och ödmjukhet nu.
Hänsyn och omtanke.

Skrivbok från Bookbinders

Beställde en ack så vacker bok från Bookbinders (ingen reklam, bara min ärliga åsikt).
I den skriver jag varje dag.

” Idag är jag TACKSAM för…

Vissa dagar skriver jag många saker. Vissa dagar bara några få.
Men det är viktigt nu att våga rikta uppmärksamheten mot det som är gott och positivt.
Det som känns fint och varmt inuti.
Det som fått mig att skratta eller le.
Att kunna fokusera på de små sakerna i livet.
Se ljuspunkterna.
Känna värmen och omtanken.

Det är viktigt nu.
Att våga se det som är ljust och gott.

Jonathan Adler kruka snäckboll

Ett liv.
Med dagar som inte är oändliga.
Våga tänka efter.
Våga släppa garden.
Våga lyssna.
Våga känna.
Våga visa.

Det är allvar nu.
Och jag tänker så här…

“This to shall pass…

Det är en prövning och vi ska ta oss igenom den med.
Du väljer själv hur du vill ta dig igenom det här.
Du väljer också själv vad du vill lära dig av det här.

Återigen.
K Ä R L E K V Ä R M E O M T A N K E Ö D M J U K H E T

Så tänker jag att vi kan ta oss igenom den här krisen.
Med kärlek,
Anna

Om drömlampan Flowerpot VP3

Jag har en crush på lampor.
Det finns några designklassiker som står på listan och den här godingen kan nu bockas för på den listan.

Har du nån sån crush på någon särskild sak?

F L O W E R P O T V P 3

Den danske designern Verner Panton har blivit mest känd för Pantonstolen i plast i ett stycke, sina stormönstrade, färgstarka tapeter och för att han skapade den första uppblåsbara möbeln. Hela hans produktion andas pop och teknikoptimism och han bröt tidigt han med tidigare skandinavisk inredningstradition för att experimentera med en färgstark, geometrisk och futuristisk formgivning.
Han är designern som utbildade sig till arkitekt i Köpenhamn.
Efter examen arbetade Panton för Arne Jacobsen 1950−52, bland annat med utveckling av stolen Myran. Han hade också nära kontakt med Hans J. Wegner.

År 1963 flyttade han till Basel i Schweiz med sin blivande fru Marianne Person-Oertenheim och påbörjade ett långt samarbete med möbelföretaget Vitra. År 1967 formgavs Pantonstolen, gjuten i plast i ett stycke i olika starka färger . Den blev en försäljningsuccé och är fortfarande en ikon inom möbeldesign. År 1969 designade han lampan Flowerpot, som också blev en klassiker.

Under 1970-talet blev hans formgivning mindre uppskattad, men i mitten av 1990-talet blev hans produkter åter populära. Flera av hans produkter nytillverkas idag.

Källa: Wikipedia

Länge länge har den här lampan stått på önskelistan.
Idag kom den och maken hämtade ut den på vägen hem.
En riktig drömlampa och den materiella lyckans kvot är fylld för ett bra tag framöver 🙂

Som jag skrev i ett tidigare inlägg utesluter ju det ena inte det andra.
Numer händer det däremot vääääldigt sällan att jag spontanshoppar något.
Nej, jag har lärt mig att köpa de där substituten blir oftast dyrare än att vänta tills man kan köpa den där grejen man verkligen vill ha.
Dessutom… Har man genomgått den rensningsprocessen (ja, jag lovar att återkomma till det där med Konmari-rensningen här hemma) som vi gjort så orkar man inte göra om den resan. För det tar på energin att göra sig av med saker som man inte längre har behov av, eller helt enkelt slutat gilla.

Det är torsdag och min hals river som ett rivjärn… Alltså inte igen…
Var inom Hälsokost och köpte Propolis, som är bikitt, och skall vara bra för förkylningar enligt en kollega. Ja, jag är inte sen att prova, för nu vill jag få vara frisk. Såååå besviken över att jag fick avboka ett “rumppass” imorgon bitti…

Nähä.. Nu ska jag ta och göra en kopp varmt thé och smaska i mig en dadelboll med mannen min.

Varma kramar Anna

Om ett blomsterbud från Narva

Jag hade ett missat samtal efter lunchen…
Lyssnade av mitt mobilsvar och en kvinna sade att jag hade ett blomsterbud att vänta.
Blomsterbutiken ligger inte långt från hemma så jag hämtade buketten själv…
De lade då till lite extra i buketten eftersom jag hämtade den själv.

Hade ingen aning om vem som ville skicka mig ett blomsterbud…
På kortet kunde jag läsa
“God Jul önskar vännerna på Narva”

Narva är ju Mediaproduktionsbolaget som producerat podden.
Gänget där är verkligen S Å gulliga och otroligt proffsiga.
Blev alldeles rörd av deras fina gest att skicka blommor till mig <3

De liksom jag väntar på besked gällande datum för lansering.
Vi har ännu inget spikat besked, men hoppas få veta så snart som möjligt.

Den fina ljusmanchetten är från Svenst Tenn och vi fick den av moster I igår <3
En så vacker bukett måste ju placeras i en värdig vas…
Vad passade då bättre än den vackra Jonathan Adler vasen för HM Home.
Den som jag lyckades kamma hem i en Tradera-auktion. För liiiiite mer än den såldes för när den lanserades, men ju tog slut innan jag hann blinka.

Så det blev en fin måndag.
Fikastund med tre underbara tjejer, blomsterbud och tända ljus.

Hur har din måndag varit?

Varma kramar Anna

Om Stockholmshelg och mycket nytt

Regnet piskar mot bilrutan och mil efter mil passerar förbi…
Tron är på väg till Stockholm för att hälsa på lillebror med familj och moster I.
Brorsonen fyller 1 år när vi är i Thailand så vi vill så klart fira honom ❤

På jobbet är det just nu en hel del nytt för min del som jag försöker sätta mig in i.
Men jag tar det ganska mycket med ro ändå och försöker ta en sak i taget.

Mörkret gör oss alla ganska uttröttade…
Men det är ju bara att gilla läget lite.
Lätt för mig och säga med kanske.. . som har sol i sikte om nån vecka.

Det ska bli skönt att komma bort.
Landa lite och bara koppla av.
Jag är sugen på att skriva och mitt huvud är fullt av ord som behöver komma på pränt.

Livet är helt enkelt för kort för att inte följa sin inre kraft.
Att göra det som känns rätt för tillfället.
För vet ni vad?
Jag vågar inte chansa, för vem vet vad som händer sen?
Jag vill fokusera på det som KOMMER och det som ÄR, inte det som VARIT.
Och det här är en dröm som går i uppfyllelse att åka till Thailand vi tre.

Vad har du för drömmar?

Skymningen sänker sig.
Regnet piskar på.
Mil efter mil.
När mörkret är svart är vi framme hos lilla familjen i Stockholm.
Där det är varmt och mysigt ❤

Ha en riktigt vacker fredagskväll vänner!
Varma kramar Anna

Om biopsi och genundersökning

Tränar du mycket?
frågade hon läkaren på hudkliniken.
Ja jo, det gör jag väl 🙂
Hmmm, då ska vi tänka vart det kan vara bäst att ta biopsin…
Magen kanske…
Nej, rumpan! Ja, rumpan blir bäst 🙂

Så det var bara att lägga sig på mage, dra ner byxorna och blotta sin rumpa…
Bedövningen sticker till i min rumpi… ett par stick så att det är ordentligt bedövat.
Nej, vänjer mig gör jag aldrig…
Ibland undrar jag ändå hur mycket jag ska behöva genomgå…?
Samtidigt som jag vackert gör och känner tacksamhet för att de är så noggranna.

Det går snabbt och hux flux så är provet klart.
De har skurit bort en tiny mini liten bit på min rumpa, sytt nått stygn och plåstrat om mig.
På sisådär en kvart eller så är allt över.

Jag klär på mig igen och går ut i den gråa novemberdagen igen.
Möter min kurator som säger “Vi ses i nästa vecka”…

Ja, tack och lov att jag får komma till henne ett tag till.
Det är så många tankar som virvlar runt i mitt huvud.
Genetisk utredning… Vilka svar ska den ge mig?
Jag vet inte… Vill jag veta?
Det är så klart att jag funderar… Vem skulle inte göra det?

Men Livet är HÄR.
Livet är NU.
Jag försöker hålla fokus i nuet och inte fundera på vad jag ska få veta.

Vissa saker ter sig så banala ibland.
Men vi har alla olika ryggsäckar och olika fokus…

Promenaden tillbaka till jobbet gick längs med ett stilla hav.
Vattnet låg spegelblankt och jag känner mig trött.
Sköterskan från min tid på Hematologen som frågade: “Jobbar du nu?”
“Ja, jag jobbar fullt”…
“Jag kan ju liksom inte gå omkring och tycka synd om mig själv”

Nej, det är ju sant.
Men du är stark, säger hon till mig.
“Ja, jag är stark.” svarar jag.
Stark men skör.

Livet gav mig det här.
Inget tjänar något till att ikläda sig en offerkofta eller bli bitter.
Det är inte charmigt för någon.

Men sen är det helt ok att bli ledsen och en smula orkeslös ibland.
Jag skulle ta det lugnt ikväll sa hon läkaren.
Så jag fick avboka mitt cross challenge pass. Men jag promenerade iaf
minst 5 kilometer så det känns fint.
Jag sover bättre med rejält med rörelse i kroppen.

Men nu… ja nu ska jag sitta nära min man och svepa en filt omkring mig.
Äta en lussebulle och slappna av.
Det är inte biopsin i sig som frestar på.
Det är alla tankar runt omkring den…

Kärlek till Er vänner,
Anna