Om drömlampan Flowerpot VP3

Jag har en crush på lampor.
Det finns några designklassiker som står på listan och den här godingen kan nu bockas för på den listan.

Har du nån sån crush på någon särskild sak?

F L O W E R P O T V P 3

Den danske designern Verner Panton har blivit mest känd för Pantonstolen i plast i ett stycke, sina stormönstrade, färgstarka tapeter och för att han skapade den första uppblåsbara möbeln. Hela hans produktion andas pop och teknikoptimism och han bröt tidigt han med tidigare skandinavisk inredningstradition för att experimentera med en färgstark, geometrisk och futuristisk formgivning.
Han är designern som utbildade sig till arkitekt i Köpenhamn.
Efter examen arbetade Panton för Arne Jacobsen 1950−52, bland annat med utveckling av stolen Myran. Han hade också nära kontakt med Hans J. Wegner.

År 1963 flyttade han till Basel i Schweiz med sin blivande fru Marianne Person-Oertenheim och påbörjade ett långt samarbete med möbelföretaget Vitra. År 1967 formgavs Pantonstolen, gjuten i plast i ett stycke i olika starka färger . Den blev en försäljningsuccé och är fortfarande en ikon inom möbeldesign. År 1969 designade han lampan Flowerpot, som också blev en klassiker.

Under 1970-talet blev hans formgivning mindre uppskattad, men i mitten av 1990-talet blev hans produkter åter populära. Flera av hans produkter nytillverkas idag.

Källa: Wikipedia

Länge länge har den här lampan stått på önskelistan.
Idag kom den och maken hämtade ut den på vägen hem.
En riktig drömlampa och den materiella lyckans kvot är fylld för ett bra tag framöver 🙂

Som jag skrev i ett tidigare inlägg utesluter ju det ena inte det andra.
Numer händer det däremot vääääldigt sällan att jag spontanshoppar något.
Nej, jag har lärt mig att köpa de där substituten blir oftast dyrare än att vänta tills man kan köpa den där grejen man verkligen vill ha.
Dessutom… Har man genomgått den rensningsprocessen (ja, jag lovar att återkomma till det där med Konmari-rensningen här hemma) som vi gjort så orkar man inte göra om den resan. För det tar på energin att göra sig av med saker som man inte längre har behov av, eller helt enkelt slutat gilla.

Det är torsdag och min hals river som ett rivjärn… Alltså inte igen…
Var inom Hälsokost och köpte Propolis, som är bikitt, och skall vara bra för förkylningar enligt en kollega. Ja, jag är inte sen att prova, för nu vill jag få vara frisk. Såååå besviken över att jag fick avboka ett “rumppass” imorgon bitti…

Nähä.. Nu ska jag ta och göra en kopp varmt thé och smaska i mig en dadelboll med mannen min.

Varma kramar Anna

Om ett blomsterbud från Narva

Jag hade ett missat samtal efter lunchen…
Lyssnade av mitt mobilsvar och en kvinna sade att jag hade ett blomsterbud att vänta.
Blomsterbutiken ligger inte långt från hemma så jag hämtade buketten själv…
De lade då till lite extra i buketten eftersom jag hämtade den själv.

Hade ingen aning om vem som ville skicka mig ett blomsterbud…
På kortet kunde jag läsa
“God Jul önskar vännerna på Narva”

Narva är ju Mediaproduktionsbolaget som producerat podden.
Gänget där är verkligen S Å gulliga och otroligt proffsiga.
Blev alldeles rörd av deras fina gest att skicka blommor till mig <3

De liksom jag väntar på besked gällande datum för lansering.
Vi har ännu inget spikat besked, men hoppas få veta så snart som möjligt.

Den fina ljusmanchetten är från Svenst Tenn och vi fick den av moster I igår <3
En så vacker bukett måste ju placeras i en värdig vas…
Vad passade då bättre än den vackra Jonathan Adler vasen för HM Home.
Den som jag lyckades kamma hem i en Tradera-auktion. För liiiiite mer än den såldes för när den lanserades, men ju tog slut innan jag hann blinka.

Så det blev en fin måndag.
Fikastund med tre underbara tjejer, blomsterbud och tända ljus.

Hur har din måndag varit?

Varma kramar Anna

Om Stockholmshelg och mycket nytt

Regnet piskar mot bilrutan och mil efter mil passerar förbi…
Tron är på väg till Stockholm för att hälsa på lillebror med familj och moster I.
Brorsonen fyller 1 år när vi är i Thailand så vi vill så klart fira honom ❤

På jobbet är det just nu en hel del nytt för min del som jag försöker sätta mig in i.
Men jag tar det ganska mycket med ro ändå och försöker ta en sak i taget.

Mörkret gör oss alla ganska uttröttade…
Men det är ju bara att gilla läget lite.
Lätt för mig och säga med kanske.. . som har sol i sikte om nån vecka.

Det ska bli skönt att komma bort.
Landa lite och bara koppla av.
Jag är sugen på att skriva och mitt huvud är fullt av ord som behöver komma på pränt.

Livet är helt enkelt för kort för att inte följa sin inre kraft.
Att göra det som känns rätt för tillfället.
För vet ni vad?
Jag vågar inte chansa, för vem vet vad som händer sen?
Jag vill fokusera på det som KOMMER och det som ÄR, inte det som VARIT.
Och det här är en dröm som går i uppfyllelse att åka till Thailand vi tre.

Vad har du för drömmar?

Skymningen sänker sig.
Regnet piskar på.
Mil efter mil.
När mörkret är svart är vi framme hos lilla familjen i Stockholm.
Där det är varmt och mysigt ❤

Ha en riktigt vacker fredagskväll vänner!
Varma kramar Anna

Om biopsi och genundersökning

Tränar du mycket?
frågade hon läkaren på hudkliniken.
Ja jo, det gör jag väl 🙂
Hmmm, då ska vi tänka vart det kan vara bäst att ta biopsin…
Magen kanske…
Nej, rumpan! Ja, rumpan blir bäst 🙂

Så det var bara att lägga sig på mage, dra ner byxorna och blotta sin rumpa…
Bedövningen sticker till i min rumpi… ett par stick så att det är ordentligt bedövat.
Nej, vänjer mig gör jag aldrig…
Ibland undrar jag ändå hur mycket jag ska behöva genomgå…?
Samtidigt som jag vackert gör och känner tacksamhet för att de är så noggranna.

Det går snabbt och hux flux så är provet klart.
De har skurit bort en tiny mini liten bit på min rumpa, sytt nått stygn och plåstrat om mig.
På sisådär en kvart eller så är allt över.

Jag klär på mig igen och går ut i den gråa novemberdagen igen.
Möter min kurator som säger “Vi ses i nästa vecka”…

Ja, tack och lov att jag får komma till henne ett tag till.
Det är så många tankar som virvlar runt i mitt huvud.
Genetisk utredning… Vilka svar ska den ge mig?
Jag vet inte… Vill jag veta?
Det är så klart att jag funderar… Vem skulle inte göra det?

Men Livet är HÄR.
Livet är NU.
Jag försöker hålla fokus i nuet och inte fundera på vad jag ska få veta.

Vissa saker ter sig så banala ibland.
Men vi har alla olika ryggsäckar och olika fokus…

Promenaden tillbaka till jobbet gick längs med ett stilla hav.
Vattnet låg spegelblankt och jag känner mig trött.
Sköterskan från min tid på Hematologen som frågade: “Jobbar du nu?”
“Ja, jag jobbar fullt”…
“Jag kan ju liksom inte gå omkring och tycka synd om mig själv”

Nej, det är ju sant.
Men du är stark, säger hon till mig.
“Ja, jag är stark.” svarar jag.
Stark men skör.

Livet gav mig det här.
Inget tjänar något till att ikläda sig en offerkofta eller bli bitter.
Det är inte charmigt för någon.

Men sen är det helt ok att bli ledsen och en smula orkeslös ibland.
Jag skulle ta det lugnt ikväll sa hon läkaren.
Så jag fick avboka mitt cross challenge pass. Men jag promenerade iaf
minst 5 kilometer så det känns fint.
Jag sover bättre med rejält med rörelse i kroppen.

Men nu… ja nu ska jag sitta nära min man och svepa en filt omkring mig.
Äta en lussebulle och slappna av.
Det är inte biopsin i sig som frestar på.
Det är alla tankar runt omkring den…

Kärlek till Er vänner,
Anna

Om långhelg och influensavaccinerad

L Å N G H E L G ! ! !

Känslan att ha hela T R E dagars ledigt framför mig känns så oerhört lyxigt!
Men framförallt nödvändigt just nu.

Det har varit några tuffa veckor här och jag har väl i ärlighetens namn mått lite så där.
Orolig sömn, en fruktansvärd trötthet och emellanåt ledsen.

Det är ju så…
Livet det går upp och ner.
Det kan vara faktorer utifrån som påverkar hur vi mår, men i slutändan är det ju fortfarande jag som ansvarar för mitt eget mående.

Så jag checkade av på jobbet om det var ok att jag tog två lite kortare veckor här nu och det var ingen som opponerade sig mot det.
Snarare tvärtom, för vi har en väldigt varm och omtänksam stämning på mitt jobb.

Nu börjar jag även känna av influensasprutan jag tog i eftermiddags…
Ett nödvändigt stick för en riskpatient som mig.
Jag har fått rekommendationen av mina läkare så jag tar den varje år.

Eftersom jag vet att jag blir lite sänkt av den var jag och tränande imorse.
Ikväll är det filt och soffmys som gäller.

Så…
Torsdagskväll och jag har ändå fredagsfeeling!
Imorgon är det ingen klocka som piper och städpatrullen kommer.
Jag går på pass och när jag kommer hem kan jag börja pynta och fixa lite 🙂

Det blir fint det.
Har ni börjat ta fram adventsljusstakar än?

Fin torsdagskväll till Er vänner!
Varma kramar Anna

Om…

Om natten drömmer jag läskiga drömmar
Om morgonen är jag trött så kroppen vill skrika
Om eftermiddagen är jag trött så huvudet nickar
Om när jag vid hemgång hamnar i goaste T:s famn och tårarna rinnner

Om huvudet som snurrar
Om tankar som är mörka
Om livet, kärleken och hoppet

Hon, C, vackra människan stod på mittemot mig och sa:
“Du är sann och modig Anna”
Kramade mig länge och sa att jag beundrar att du vågar visa och möta ditt mörker.
Livets ups and downs.
Och jag känner så mycket för att hon delade det med mig.

Samtalet om sena kvällen där vi utbyter våra tankar.

Jag önskar jag kunde förstå.
Men vissa saker kommer man aldrig förstå.
Det kanske heller inte är meningen.

När man bryter ihop behöver man komma igen.
De flesta av oss gör det då och då.
Somliga oftare än andra.

Det är då vi måste hitta våra egna lösningar.
Vända skutan åt rätt håll igen.
Ibland är det som att vända en ångare ut till havs.
Det tar tid och går långsamt.
Men livet är inte oändligt.
Det är inte oändligt.
Det är ändligt.
För oss alla.

Då tar jag mitt pannben och går på ett pass och svettas som en komplett idiot.
Går därifrån med en ny slags styrka.

Kära ni.
Ta hand om Er och varandra.

Kärlek & Kramar
Anna

🤍

Om att fira papsen

Söndag & F A R S D A G!

Firar ni idag?
Tänker på alla er som kanske har en himlapappa,
då kanske denna dagen känns lite extra tung… 🤍
Skickar lite extra värme och kärlek till Er!

För livet är ju inget man kan ta för givet, eller hur.

Nu ska jag baka ihop en liten kladdkaka till min lilla paps, som är här nu.
Maken han är snart på väg hem från konferensen på andra sidan jorden.
Så honom får vi fira lite imorgon.
(Skickar en liten hälsning till svärfar här från honom och oss idag 🤍)

Ha en fin söndag vänner!
Varma kramar Anna

🤍

Om väntan på releasedatum…

F R I Y A A A A A Y ! ! !

Hörrni, det är så fantastiskt skönt att det är fredag idag!!
Jag är “up-and-running” men det är fortfarnade segt i kolan.
Som att allt kommer i efterhand liksom… Som bakis, hujeda…
Å varmt varmt T A C K för all omtanke och värme, den går rakt in i hjärtat ❤

Ikväll blir det tjejmys hemma hos oss.
Tända ljus, spela lite härlig musik och äta lite plock.

Jag, liksom flera andra, väntar ju spänt på lansering av podden.
Utsatt datum var den 5/11, men tyvärr har det blivit försenat pga vissa organisatoriska orsaker så inväntar vi nu ett nytt releasedatum.

Jag lovar att meddela så fort jag vet 🙂
Spänningen är ju liksom lite olidlig nu 😉
Jag är jättespänd på hur ni, som lyssnar, kommer ta emot den och hur responsen blir.
I den ligger ju själ och hjärta, och det är det jag vill ska avspeglas.

“Stay tuned” så håller jag er uppdaterade!

Finaste fredagen till Er!
Varma kramar Anna

Om “Behind the scenes”

Läser på, skriver anteckningar, läser lite till, skriver rent, läser igen… och reflekterar.
Det är fjärilar i magen nu.
Ganska många fjärilar är det.

Samtidigt är jag så pepp och jag känner att nu ska det levereras!
Nervositet och pirr i magen gör ju ändå det.
Att man “steppar upp” och skärper alla sinnen.
Det är det här som kallas för positiv stress.
Det som gör att dopaminet pumpar och kickas igång.
För det är “tanken på” som ger oss det där påslaget.
Som gör att vi söker efter kicken om och om igen.

Det här är bara positiva vibbar.
På tisdag kör vi första inspelningarna av podden!
Så imorgon efter jobbet drar jag till huvudstaden.
Mitt nya jobb ska utföras och det är nu det gäller.

Så här hemma förbereder jag mig.
Det är det som händer här nu “bakom kulisserna”.
Det är det här som upptagit stora delar av min tankeverksamhet den senaste tiden.
Samtalen med mig själv, frågeställningarna, tankegångarna.

Så väskan ska packas, kläder väljas ut och anteckningar plockas ner.
Men kroppen ska också tränas och magen fyllas på 🙂

Det är vad som händer här denna söndag i oktober.
Vad pysslar ni med?

Varma kramar Anna
🤍

Om det där med det tekniska

‘teknik
– vem får inte magknip när
man säger ordet teknik?

Just när det kommer till teknik känner jag mig så sjuuuuuukt korkad.
Jag blir smått kallsvettig och en smula nervös när jag inte behärskar det.
Samtidigt är det ju naturligtvis en utmaning, men det är svårt att lära sig själv.
Dessutom blir ju hjärnan trögare med tiden…

Sen är det ju det här med prioriteringar.
Jag har svårt för att sätta mig ner i timmar och bara nöta för att lära mig.
Helt plötsligt behöver nån blomma vatten, en tvättmaskin hängas upp eller stryktvätt strykas.

Vad handlar det här om då kanske ni undrar?

Jo, det är den här sidan jag har va.
Den är typ allt annat än jag önskar att den vore.
Jag ser framför mig en enkel design med bara mitt namn i headern och ett väldigt avskalat utseende.
Jag har kikat runt på andra sidor och fastnat för desigen hos Ebba Kleeberg von Sydow, Emilia de Poret och Katarina Althin.
Nu menar jag inte att det på något vis att deras sidor är enkla, men designen är enkel i sitt uttryck.

Så hur gör man då?
Gör man en modell/prototyp innan och försöker bygga utifrån den?

Ni som sitter på kunskap i ämnet om hur man bygger sin sida i wordpress får jättegärna dela mer er av er klokskap.
Eller tipsa om sidor eller klipp som kan vara lärorika.

Stort stort T A C K på förhand!
Ha en riktigt fin lördagskväll 🤍
Varma kramar Anna