Om navelpiercing och operationsfokus

Färgglada tulpaner och tända ljus…
Det är en så fin plats att sitta där på verandan, ljuset blir helt magiskt.

Måndag och tillbaka på jobbet igen.
Jag försöker arbeta mig igenom digitala högar…
Sen är det ändå så att jag kan ju prata även om jag kommer vara lite i en dimma de första dagarna efter operationen… Om jag skulle glömma något på jobbet menar jag.

För helt ärligt är det lite svårt att hålla fokus just nu.
Eller mitt fokus är bara på en sak och det är framförallt den stundande operationen.
Det är nu det ska bli klart.
Det är nu det sista ska fixas till.

Mina nerver är lite här och där. Att sövas är ändå att sövas.
Och jag somnar oftast in i tårar… För jag är rädd för att inte vakna igen, det är en kuslig känsla det där…
Men det blir bra, det vet jag i sinnet. Men känslor har vi ju alltid och de måste också få sitt utrymme…

Så kanske spretar jag lite dagarna som kommer.
Känslor åt alla håll och kanter.

Å idag då.
Då var det dax för juvelen att få sin navelpiercing.
Vem som var mest nervös?
Ja, det var helt klart mamman det 😉
Icke ett ljud kom det ifrån henne och det var klart på bara några få minuter.
Å hon e huuuuur nöjd som helst, det är ju liksom huvudsaken det 🙂

Nu ska jag ta och sjunka ner i soffan en stund.
Titta på något och tänka på något helt annat än operation.
Jag har ett inlägg förberett i huvudet inför den. Något som jag har gått och tänkt på väldigt länge.

Säg mig hur har året startat för er? Känns 2020 bra so far?

Ta hand om Er vänner!
Varma kramar Anna

PS: Imorgon släpps avsnitt 3 av podden – glöm inte att lyssna är ni gulliga <3

Om läkarbesök och operationstid

Tänk att vi har varit här ändå…
Det var verkligen två helt magiska veckor.
Å jag längtar redan tillbaka.
Till värmen, solen, maten, avkopplingen…

Ja, det känns liksom lite deppigt med den här eeeeeländiga viruset som tagit min kropp i besittning… Men har iaf varit hos läkaren idag och konstaterat att det inte är någon lunginflammation, det är nog mest slem som samlats i “lungvägarna” och det var det som hördes. CRP låg normalt och då är det ju ingen infektion orsakad av en bakterie, SKÖNT!
Så det är vila och hålla tyst som är ordinationen just nu. Å frisk luft så klart 🙂

Å så ringde de från kirurgen idag! 🙂
De hade en operationstid redan den här veckan, men det hörde hon ju direkt att det inte var aktuellt. Men de hade även en nästa torsdag, så nu lägger jag allt hopp till att det ska bli av då. Tanken var ju egentligen att operationen skulle gjorts i höstas, men det funkade helt enkelt inte då. Men nu är jag redo och vill verkligen få det gjort.

Det som ska göras är att min expanderprotes ska bytas ut och det högra bröstet “lyftas” så de blir mer jämna. Jag är på det klara med att det kommer INTE bli smärtfritt, men det är ju ändå en övergående smärta.

Imorgon är det dax för avsnitt två av podden hörrni!
Det vill ni inte missa, det är ett väldigt känslosamt avsnitt.

Varm kram Anna