Om att visa FÖRE bilder

Det här är jag.
Ett ärligt och naket inlägg igen.

För än så länge kan ingen veta vad som döljer sig under den lilla förklädnad som jag har här… Bara den som vet vet…
Men jag bär det med mig varje dag.

Jag vill bara få dig att stanna upp en liten stund.
Tänka på att under varje skal döljer sig en människa med hjärta och själ.
Fylld av tankar och känslor.
Vissa förbjudna och ovälkomna sådana.

Det här är också jag.
Av bilder är det svårt att avgöra hur det verkligen ser ut.
Om man inte zoomar in och ser de vassa kanterna från expanderprotesen.
Den som idag skall bytas ut.
Den som kanske just i detta nu plockas ur min kropp och skärs loss från min vävnad.

Mitt egna bröst ska de lyfta.
Snitta underifrån och lyfta uppåt.
Så att det blir jämnare.

Just precis så här kan det se ut under en förklädnad och sminkad fasad.
Varje männsika bär på en historia.
Ett öde.
En miljon känslor.
En biljon tankar.

Nu är jag ändå så här långt.
Nu kan jag bara gå framåt och uppåt.
Jag ska komma igen efter det här med.
Med bättre förutsättningar i mitt bagage.

Kroppen och huvudet längtar efter träning!
Sakta ska vi ta oss dit igen.

Så klär vi på igen.
Ingen kan ana vad som döljer sig bakom fasaden.
Men jag vill tala om det.
Jag vill hedra alla som utkämpar krig av de olika slag.
Mot sjukdomar och svårigheter.
DU är inte ensam.
Tillsammans kan vi väcka världen.

Så tänk på.
Att det du ser är bara en del av sanningen.
Våga skala av och se hela människan.
Det finns så mycket mer bakom skalet.

“You must touch the heart to move the mind
When the mind is moved,
the heart is reached.”

– Grant Erhuanga –

Låt dig bli berörd.
Känn dina känslor och du kan förflytta ditt mindset.
Om du inte känner, hur ska du då kunna komma åt kärnan?

Så.
När jag vaknar upp igen har jag ett nytt skal.
Men jag är fortfarande Anna.

Med kärlek och värme,
Anna

PS: Jag ber er att dela mitt inlägg – för att röra vid hjärtat <3

Om positiva besked och en slags avidentifiering

Foto: Håkan Flank

Satt i ett möte och såg att det ringde…
Jag vet ju att det är från sjukhuset när det numret visas.
Känslan när man inte kan svara…

Som tur var slutade mötet bara strax efter och jag kunde ringa upp sköterskan.
Hon hade talat in på mitt mobilsvar att hon hade positiva nyheter och att jag skulle ringa upp henne.
“Jag har positiva besked, mammografin igår visade inte på några som helst förändringar.”
L Ä T T N A D.
Den lättnaden.
Obeskrivlig.

Det beskedet gjorde att jag kunde slappna av lite mer inför morgondagen.

Nu ska jag slappna av en stund, sen är det projekt avidentifiering.
Sminka av, nagellack bort, skrubba kropp från topp till tå med descutan…
Ett måstejobb.
Sen nån slags vila för kroppen… Så mycket sömn kanske det inte blir, men det gör inte så mycket.
Vi ska vara på plats 07:15 på operation imorgon och det är skönt att få en så tidig tid.

T A C K också alla fina för all värme och omtanke via olika kanaler.
Det värmer så otroligt.

Varma kramar Anna

Om navelpiercing och operationsfokus

Färgglada tulpaner och tända ljus…
Det är en så fin plats att sitta där på verandan, ljuset blir helt magiskt.

Måndag och tillbaka på jobbet igen.
Jag försöker arbeta mig igenom digitala högar…
Sen är det ändå så att jag kan ju prata även om jag kommer vara lite i en dimma de första dagarna efter operationen… Om jag skulle glömma något på jobbet menar jag.

För helt ärligt är det lite svårt att hålla fokus just nu.
Eller mitt fokus är bara på en sak och det är framförallt den stundande operationen.
Det är nu det ska bli klart.
Det är nu det sista ska fixas till.

Mina nerver är lite här och där. Att sövas är ändå att sövas.
Och jag somnar oftast in i tårar… För jag är rädd för att inte vakna igen, det är en kuslig känsla det där…
Men det blir bra, det vet jag i sinnet. Men känslor har vi ju alltid och de måste också få sitt utrymme…

Så kanske spretar jag lite dagarna som kommer.
Känslor åt alla håll och kanter.

Å idag då.
Då var det dax för juvelen att få sin navelpiercing.
Vem som var mest nervös?
Ja, det var helt klart mamman det 😉
Icke ett ljud kom det ifrån henne och det var klart på bara några få minuter.
Å hon e huuuuur nöjd som helst, det är ju liksom huvudsaken det 🙂

Nu ska jag ta och sjunka ner i soffan en stund.
Titta på något och tänka på något helt annat än operation.
Jag har ett inlägg förberett i huvudet inför den. Något som jag har gått och tänkt på väldigt länge.

Säg mig hur har året startat för er? Känns 2020 bra so far?

Ta hand om Er vänner!
Varma kramar Anna

PS: Imorgon släpps avsnitt 3 av podden – glöm inte att lyssna är ni gulliga <3

Om läkarbesök och operationstid

Tänk att vi har varit här ändå…
Det var verkligen två helt magiska veckor.
Å jag längtar redan tillbaka.
Till värmen, solen, maten, avkopplingen…

Ja, det känns liksom lite deppigt med den här eeeeeländiga viruset som tagit min kropp i besittning… Men har iaf varit hos läkaren idag och konstaterat att det inte är någon lunginflammation, det är nog mest slem som samlats i “lungvägarna” och det var det som hördes. CRP låg normalt och då är det ju ingen infektion orsakad av en bakterie, SKÖNT!
Så det är vila och hålla tyst som är ordinationen just nu. Å frisk luft så klart 🙂

Å så ringde de från kirurgen idag! 🙂
De hade en operationstid redan den här veckan, men det hörde hon ju direkt att det inte var aktuellt. Men de hade även en nästa torsdag, så nu lägger jag allt hopp till att det ska bli av då. Tanken var ju egentligen att operationen skulle gjorts i höstas, men det funkade helt enkelt inte då. Men nu är jag redo och vill verkligen få det gjort.

Det som ska göras är att min expanderprotes ska bytas ut och det högra bröstet “lyftas” så de blir mer jämna. Jag är på det klara med att det kommer INTE bli smärtfritt, men det är ju ändå en övergående smärta.

Imorgon är det dax för avsnitt två av podden hörrni!
Det vill ni inte missa, det är ett väldigt känslosamt avsnitt.

Varm kram Anna