Om att o m f a m n a

Holistisk coach

O M F A M N A

Vad betyder det för dig?
För mig har det många olika betydelser.
Att omfamnas i en annans famn och känna sig trygg.
Men kanske framförallt att omfamna mig själv och den jag är.

Jag är just nu i en fas där jag arbetar med att gå från ACCEPTERA till OMFAMNA.
För så som jag ser på mig själv är ju också en bild som jag förmedlar till andra att se på mig.

Tänker du på hur DU ser på dig själv?

Kroppen är ju allt ifrån ”perfekt” – men det är en kropp och den är min.
Den bär mig, den är levande, den är min och den är jag.
Om jag slår på den och mig själv – vad ger jag för signaler ut då..?

Jag vill inte leva och tänka så om mig själv.
Jag vill OMFAMNA och det vill jag förmedla till dig med.
Vilken helt fantastisk person DU är – för att just du är DU.

Omfamna livet
Self love
Självkärlek
Anna Wahlstam
Pyjamas
HM
Classic Collection
Read The Label
Tine K
House Doctor
Carpe Diem Beds

Så låt oss FAMNA OM oss själva, LIVET i oss och det faktum att vi är HÄR.
Tack Livet – Tack! 🖤

Kärlek & Omtanke,

Anna Wahlstam

Om mammografilyckan

M A M M O G R A F I

Igår var det dax för årskontroll… Den hade fått skjutas på eftersom jag opererades i januari.

Massor av tankar och känslor virvlar upp inombords och det är ursvårt att hålla något slags fokus en sådan dag. Hade tid på eftermiddagen så hela dagen var liksom väldigt ofokuserad. Allt tog längre tid och jag tappade bort vart jag var i uppgiften.

Det HÄR, det är SÅ svårt att förklara. En del förstår – andra inte, och det är ju så klart naturligt. Men jag har svårt att hantera situationen och känner mig mest sopig som inte presterar snabbt och effektivt, som jag brukar.

I dessa tider får man ju heller inte ha någon med sig… Maken erbjöd sig att köra mig och vänta på mig, men jag tycker att det är skönare att promenera och rensa huvudet en stund innan…

Sköternskan var HUR gullig som helst. Ringde läkaren och bad om ett utlåtande på en gång så jag slapp gå och vänta i två veckor på ett besked.

”Det ser fint ut allting!”

En mening som gör typ hela världen för mig!! Visst hade jag en magkänsla i mig att allt var bra, men lättnaden, euforin över de orden…

T A C K T A C K T A C K 🖤

Så nu har jag gjort kontroller för ett tag framöver känns det som… Samtidigt gror en tanke i mig. Den gror och tar plats. En känsla av att vilja känna mig fri…

Det handlar om att ta bort mitt egna bröst och sätta in ett implantat på den sidan med. Det skulle göra mig mer symmetrisk och lugna mitt sinne.
För det är ju min kropp som jag ska leva med och tanken har liksom tagit fäste allt starkare och starkare….

Idag har jag gjort en bentäthetsmätning, och min känsla är att jag är ganska stark! MEN jag vet att jag behöver ägna mer timmar åt att bygga muskler för att förhinda all slags benskörhet som jag kan. Träna älskar jag, men vill ju gärna svettas ordentligt och styrketräning ger mig inte den kicken… Eller jag har intalat mig det.

Så. Nu pågår operation övertalning att styrketräning är superkul! Muskler är ju fint om inte annat * ha ha ha *

Vilken träningsform är din favorit?

Varma kramar,

Om lite slowmotiontempo

För några helger sedan lånade vi svärmor & hennes mans hus… Långfrukost med det lokala bageriets bröd….

Jag vill bara säga T A C K…

För omtanke och värme ❤
Det värmer så otroligt.
Så just nu råder lite av ett skalmantempo…
Inte riktigt min kopp thé.. 😉 men ack så nyttigt att slå av på takten ibland.

När de kommer och ska väcka ur narkosen vill jag inget hellre än stanna kvar i den där sköna sömnen… Allt är vimmelkantigt och snurrigt…

Smärtan slår till igen och jag får något insprutat i armen… Det snurrar till igen och jag slumrar en stund. Sen vet jag gången… Man måste kunna tömma blåsan ordentligt innan man får gå hem. Paimkillers kan ju göra att man inte riktigt känner det annars.

Så jag är hemma och vilar upp mig.
Ibland undrar jag varför det ska vara så bråttom?
Det finns ju ingen anledning att jag är nån slags ”superwoman” och ställer mig i givakt dagen efter både narkos och smärtstillande. Huvudet är verkligen inte riktigt med…

Smärtan är överkomlig och stillas med alvedon och ipren.
Men framförallt behöver jag lugn… Narkos är verkligen som ett maraton av något slag…
.. hemmets lugna vrå, någon promenad och en varm kopp thé, det är vad jag behöver.

Ta hand om Er vänner!

Med kärlek,

Om frukostvanor och operation

F R U K O S T V A N O R

– Vad har du för frukostvanor?
Äter du samma sak varje dag?
Eller skippar du frukost?
Drar du bara i dig en shake eller smoothie?

”Frukost är dagens viktigaste mål” – nog har vi alla hört det?
Faktum är att det är något av en myt. Och då gäller detta inte växande människor som våra barn, är oerhört viktigt att tillägga.

Minst tre dagar i veckan tillämpar jag periodisk fasta.
Det innebär att jag fastar mellan kl.19 på kvällen innan till kl.12 dagen efter.
Då dricker jag endast, och då mest vatten, eller lite thé.

Varför då?
Jo, för att låta tarmarna vila och inte ha något att bearbeta.
Därefter, ja då äter jag en riiiiktigt stadig lunch, för då är jag ordentligt hungrig. Det är dessutom inte farligt att vara hungrig.

På helgerna älskar jag att fixa något riktigt gott till frukost, som en solsmoothie hembakta knäcke. Algshoten på chlorellapulver – den är ALLT annat än god och den sveper jag endast i mig för hudens skull. Min hud har tagit stryk det senaste året pga medicinering, men kanske också pga en överkonsumering av olika hudvårdsprodukter. Jag har nu lärt mig att när det kommer till huden är det verkligen ”LESS IS MORE!” – men det är ett annant
inlägg 😉

Å den andra shoten där är en nyponshop med nypon, nja… den var inte så smarrig så nyponpulver strör jag hellre på chiapuddingen 🙂

Berätta – hur ser dina frukostvanor ut?

Operation… Ja, ni minns kanske att jag skrev om det här...
Jag blev nästan chockad när de redan i torsdags ringde och erbjöd mig en tid i nästa vecka…
Eeeeh, jaaaa det kan jag… ” fick jag fram.
Igår kom brevet med kallelsen och dubbelduschsinstruktionerna.
Så på onsdag ikläder jag mig den vita nattsärken och låter mig sövas på den uppvärmda britsen i det lysande vita operationsrummet…

Det blir bra, och det här är något som jag helt har valt själv.

Nu fina ni ska jag städa… Det har inte hunnits med i veckan 😉
Ta hand om Er!
Många varma kramar,

Om kost del 2 och operation

L I F E S A V E R

Jag har ju lovat att skriva mer om kosten och hur jag tänker kring den.
Idag tänkte jag tipsa om det som oftast är min Lifesaver.

Ni vet de där dagarna när man är hungring som få, men lusten att laga mat är ganska obefintlig. Och för att då inte falla till föga för diverse onyttig hämtmat har jag några snabba foodlifehacks 🙂 Det här är ett av dem.

S O P P A – det är helt enkelt plättlätt att laga och svängs ihop på ca 20 minuter.
Utgå från EN ingrediens. Oftast har vi ju någon form av grönsak, rotfrukt eller liknande hemma.
Fräs lök i kokosolja, tärna ner sötpotatis, morötter eller rotselleri. Eller varför inte broccoli, sparris, grönkål, babyspenat, blomkål. Det är egentligen bara kylskåpets resurser som sätter stopp skulle jag säga. Och vi har ju massor av goda rotfrukter och grönsaker under olika säsonger.

Häll på någon form av buljong eller fond, kokosmjölk och låt sjuda tills rotfrukten eller grönsaken är mjuk. Krydda, salta och peppra efter smak, mixa med en stavmixer. Rosta några pumpafrön och klipp över någon färsk krydda – själv är jag ursvag för koriander!

Antiinflammatoriskt och närande för kropp och själ – soppa värmer även så gott nu när höstens kalla vindar drar in…

***

Idag har jag varit på läkarbesök hos min kirurg. Jag ska nu få justera mitt högra bröst! Dvs mitt ”egna”. Är människan inte riktigt klok kanske någon tänker…! Det är ok, men det här är MIN kropp och jag vill känna mig bekväm med den. Det är minst en storlek i skillnad på dem och det tycker jag är jobbigt. Så det kommer antagligen att ske nu under hösten eftersom det är ett ”enkelt” ingrepp.
Jag är GLAD och TACKSAM för att jag blir lyssnad till och att mina känslor och tankar kring min kropp respekteras.

***

Ha en fin kväll vänner!
Varma kramar,

Om tid som läker…

Jag ser tillbaka på tiden som gått.
Saker som hänt som ärrat i både kropp och själ.
Vissa saker kanske aldrig blir som de var…
Men kanske kan jag inte påverka dem heller.

Jag försöker vara mer i nuet, det som ÄR.
Som jag skrivit förut har jag relativt svårt för att blicka för långt fram i tiden.
Ett tag kunde jag knappt tänka på nästa dag…
Nu kan jag ändå börja drömma om framtiden och det som kan komma.
Men framförallt är jag här… nu.

1 maj 2019.
Inlagd med en smärtchock utan dess like.
Visste bitvis inte vart jag skulle ta vägen med mig själv.
Drogad med både lugnande och smärtstillande.
Ändå tacksam att det finns i de lägena.

P E R S P E K T I V – alla händelser i livet ger perspektiv. Jag kan även välja hur jag vill ta hand om det som sker.
Jag vet hur det kan gå och väljer att vara ödmjuk inför livet.

2 maj 2018.
Första cytokuren för bröstcancern, efter tre operationer.
Att veta att det går in ett gift i kroppen som drar med sig en massa friska celler i sin väg…
Det ger en en ambivalent känsla, samtidigt som alternativet inte är ett alternativ.

Vänner. Det kan hända så mycket genom livet.
Var rädda om det ni har och ta det inte för givet.
Livet kan vara en snårig stig likväl som en porlande bäck.

2 maj 2020.
Eftertanke och en enrom tacksamhet för livet.
Det som fyller mitt hjärta mest idag är mötet med mammi oh pappi igår.
Själagott att få träffas om än försiktigt och på håll.
Själagott.

Jag väljer att se det som är fint just nu.
Men jag vet vad livet också kan ge i omgångar.
Det är få saker jag tar för givet.
Och jag vet att jag är ödmjuk och tacksam för det jag har.
Det vet jag.

Skickar kärlek genom luften!
Anna

Om att fira en pappi försiktigt

Idag fyller pappi år.
Han är riskzon då han fyllt 70.
Mamma likaså.
Jag riskzon pga min sjukdomsbakgrund.

Så klart är vi försiktiga.
Vi kan inte kramas, vi sitter på avstånd.
Men nu blev längtan för stark.

Längtan efter att SE varandra.
Inte bara via digitala verktyg.

Förra året var jag inlagd.
Åkte in på natten då min man fick ringa efter ambulans.
Med en fru som kved av smärtor, blev osäkerheten för stor.
När 1177 bad honom ringa efter en ambulans.

Ett år senare är jag en hoplappad person.
Stark men sårbar, som Mia Törnbloms nya podd heter.
Stämmer väl in på mig.

Att se tillbaka och tänka på det som var ger oss perspektiv.
Perspektiv på livet och val att fokusera på det som är viktigt.

Som att fira en pappi lite försiktigt.
När längtan är stor.

Make-up, lite nya kläder och man känner sig som en ny människa en stund.
Som ska fira en pappi litegranna.

Kärleksbomb till Er!
Anna

Om att vara med i FEMINA

Klipp från Femina.se

Mitt i allt kaos kommer en artikel i tidningen Femina.
Journalisten Malin Roos intervjuade mig i början av februari, straxt efter min bröstoperation.

Hon har fångat min berättelse såsom jag själv berättar den.
Jag kan aldrg glömma det här.
Jag kommer alltid leva med det här.
Och jag vill visa min ärliga bild av cancer.
För återigen, det är S Å mycket som inte syns utanpå hur det känns eller ser ut innanför.

Hela artikeln kan du läsa H Ä R.

Snöflingor har vräkt ner från dagens himmel.
Allt har bara lagt sig likt ett eländigt slask på marken.
Men prognosen visar på sol imorgon, så låt oss tro på det.
Efter regn kommer sol.
På alla sätt och vis.

Låt oss ta detta till oss.
Se dina medmänniskor och kom ihåg vad som är viktigt på riktigt.

Med kärlek från mig,
Anna

Om att visa E F T E R bilder

Vi börjar lite försiktigt precis som förra gången.
(Här kan du läsa om hur det såg ut FÖRE operationen)
Otroligt viktigt med en skön och mjuk BH.
Byglar och pushup är bara att glömma…
Å andra sidan så är det ju faktiskt rätt schyssta rattar jag fått nu 😉 *ja, man får skoja lite mitt i allt *

Ovan är 5 dagar efter operationen, och jag är rejält svullen som ni ser.
Förbandet togs bort 1 vecka efter operationen. Jag skakade där på britsen hos kirurgen… Men försiktigt försiktigt drog hon bort förbandet.

Å det såg SÅ fint ut!

2 veckor efter operationen och svullnaden har lagt sig.
Att ligga på mage och sova är inte att tänka på… Men tack och lov kan jag nu ligga på sidan som jag föredrar.

De runda ärren är sedan tiden med CVK… Den satt så in i…. så de grävde för att få loss den. Under lokalbedövning och fullproppad med painkillers… Spydde som en XXX efter det. Men ja… En helt annan story det där.

Tejpad… men ändå.
Alltså jag blir själv rörd över vad man kan göra.
Nu ska jag tejpa i 2-3 månader för att det ska läka och bli så fina ärr som möjligt.

”Jag vill verkligen säga att jag är väldigt nöjd och det ser så fint ut” sa jag till min kirurg.
Så himla viktigt att tala om det tänker jag.

Ingen har två exakt likadana bröst, och bilden missvisar lite iom tejpen. För på mitt egna bröst har de snittat under och sen som ett nyckelhål runt bröstvårtan och gjort ett lyft.

T A C K S A M är jag att det gått så bra.
Å det slog mig en sak häromdagen…

Jag kände det som att jag kom ”lindrigt” undan när jag slapp strålningen…
Hur kan man ens tänka så? Ingen kommer lindrigt undan i en cancerprocess…
5 operationer kanske man inte kan kalla så lindrigt heller.

Men 5 operationer senare är jag så återskapad man kan bli.
Å än en gång tackar jag för den fantastiska vård vi har.

Nu är jag så här långt. Och den här veckan har verkligen varit nödvändig för att landa i allt. Nu är jag starkare igen.

Tack för att ni följer med på den här vägen <3

Varma kramar Anna

Om att finna sinnesro

Ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden

– Sinnesrobönen –

Jag hoppas inte jag trampar någon på tårna nu, men jag tog bort Gud i början, för vissa saker behöver man inte förväxla med vad man tror på eller ej.

Det här fick jag med mig av min kurator i torsdags.
Hon är på riktigt helt galet klok och bra.
Jag försöker alltid låta allt ”landa in” i mig efter jag varit hos henne, så terapin verkligen spelar den rollen den ska. Den är ju till för att ge nya insikter i saker som skaver så att man kan gå vidare i livet.

Vad är sinnesro för dig?

För mig är det något som måste komma inifrån. Det är inget som någon annan kan ”ge” mig, jag måste liksom hitta den inom mig.

Det är klart att livet inte alltid är som en len chokladkräm.
Perfekt konsistens och len i smaken.
Nej, ibland kan man få en riktigt sur och besk ”suröl”. Jag gillar inte öl alls, därför blir det en bra liknelse för mig 😉 Ni vet när man bara ryser av obehag och man bara vill spotta ut eländet *ha ha ha*

Livet är ej heller en spikrak väg utan det är många kringelkrokar längs med vägen.
Men om man tänker på det som en porlande bäck, så blir det ju så mycket mer tilltalande.

Som jag skrivit tidigare har jag varit en ganska ”foglig” personlighet. Men allt jag uttrycker här är ju inte alltid så fogligt. För jag tycker att det är så viktigt att vi vågar se på varandra som medmänniskor. Ibland innebär det att man tycker olika och kanske hamnar i en konflikt, men varje gång man löser dem så blir man ju ett snäpp klokare.

Det handlar om att kunna inse och erkänna sina egna fel och brister. Ibland be om ursäkt och sedan gå vidare. Under förutsättning att motparten kan ta en ursäkt och vara villig att gå vidare, likväl som man själv kan förlåta och vända blad.

Om vi bara omger oss med ”Hålla med-sägare” kommer ju vårt umgänge ganska snart att krympa. Om ingen vågar säga emot eller tycka annorlunda än mig eller dig. Vi kan inte alltid vara överens eller tycka lika, då kan man bara komma fram till att man är ”överens om att man inte är överens” (ett citat jag lånar från Mia Törnblom). Och det är inget konstigt med det.

För om det bara känns obekvämt när andra är av en annan åsikt än vi själva, och vi stöter bort dem, kommer mest troligtvis umgänget att krympa. Jag vill verkligen vara en person som man vågar säga vad man tycker och tänker till, utan att vara rädd för någon konsekvens.

Det finns inget i livet som är statiskt. Vi ändrar åsikt och inställning till livet allt eftersom vi lever. För mig finns det få saker som jag kan säga A L L T I D och A L D R I G om. För jag vet ju inte hur livet ser ut nästa år.
Jag vet att jag inte tolererar vissa saker. Såsom lögner, svek, otrohet och bitterhet. Vi lever det här livet och det är ju otroligt onödigt att slöa bort det på att vara bitter…

Ibland får jag frågan hur jag orkar?
Jag brukar svara ”Jag vill LEVA, det är drivkraften bakom allt.”
Jag har ibland förringat mitt eget öde. Det tänkte jag sluta med.
För det fanns en väldigt hög risk att jag inte hade suttit här idag.
Den insikten gör att jag vill göra allt jag kan för att sprida förståelse och medmänsklighet.

Jag bär ansvaret för mitt mående. Det kan jag inte lasta någon annan för. Vi kan råka ut för saker som vi inte kan styra över, men det är vårt eget ansvar att finna acceptans inför det som vi inte kan förändra. Och nu menar jag mående, inte hälsan, det är två helt olika saker.

Den här operationsbaksmällan är min att hantera.
Den är min att förstå och dra lärdom av.
Med hjälp av kärleken från mina nära och kära.

Lev nu, Dö sen!

– Orginal Petter, Tolkning av Miss Li –

Med de orden avrundar jag idag.
Var i livet och ta hand om det. Påverka det du kan påverka, men gör dig själv tjänsten att släppa det du inte kan påverka.

Varma kramar Anna