Om ett härligt träningspass och vad är det som händer?

P Å R I K T I G T Hörrni…

Vad i hela friden är det som händer just nu?

Det är kaos i landet, kaos i världen och folk tyar tänka på att bunkra
T O A P A P P E R?!?!
Jag delade min oro gällande Coronaviruset tidigare i veckan, men nu bekymmrar jag mig ärligt talat mer om människors EGO:n!
Har man inte den minsta lilla tanke på att det finns de som inte har råd att bunkra upp på det viset..? Och hur kan man åka till affären och handla på sig tonvis med konserver och toapapper, där det alldeles uppenbarligen finns andra människor?

Eller för att inte tala om de som bunkrar mediciner, fast man inte har någon sjukdom !?? Tänk på att det finns de som är sjuka på riktigt och skulle behöva de där tabletterna som du tycker att du vill ha “ifall att..” Tänk om den som är sjuk på riktigt inte får tag på sin medicin… Hu, jag ryser av blotta tanken.

Men jag vägrar släppa mitt naiva tänkande. Någonstans kommer samvetet att knacka på. Det är skarpt läge nu. Skarpt läge för att öppna ögonen och se våra medmänniskor.
DET är mer oroväckande om vi slutar bry oss om varandra. Alla behöver närhet, värme, kärlek, omtanke och medmännsklighet.
Så sitter du på balvis med toapapper, tänk då istället på vem du kan dela med dig av det med. Och nu är toapappret bara en metafor i hela det här sammanhanget.
Jag känner att jag verkligen ilsknar till.
Det finns SÅ mycket elände just nu, så sträck ut din hand istället. Hjälp någon som behöver hjälp. Eller viktigast av allt, tala om att du bryr dig.

Jag svettig efter spinningpass
En sjukt suddig bild på mig efter kvällens pass…

Nej, jag låser inte in mig.
Jag tvättar händerna in absurdum, jag undviker stora folksamlingar, jag åker inte kollektivt. Men nej, jag låser inte in mig.
På gymmet är det väldigt tomt… Men det är ju det vi behöver när det är oroligt.
Röra på oss så endorfinerna kickas igång. Må-bra-hormoner som gör att vi orkar.

Ingen tjänar på att gripas av panik.
Var försiktig och var väldigt noga med handhygienen.
Och så hjälps vi åt att bromsa spridningen.

Men tänk till och fundera över vad som verkligen betyder något för dig.
Fundera på vilka som är viktiga för dig.
Och tala om det för dem.

Jag lever enligt devisen att jag ska kunna dö med gott samvete.
Fundera på vad det skulle betyda för dig.

Med kärlek,
Anna

Om att vara med i FEMINA

Klipp från Femina.se

Mitt i allt kaos kommer en artikel i tidningen Femina.
Journalisten Malin Roos intervjuade mig i början av februari, straxt efter min bröstoperation.

Hon har fångat min berättelse såsom jag själv berättar den.
Jag kan aldrg glömma det här.
Jag kommer alltid leva med det här.
Och jag vill visa min ärliga bild av cancer.
För återigen, det är S Å mycket som inte syns utanpå hur det känns eller ser ut innanför.

Hela artikeln kan du läsa H Ä R.

Snöflingor har vräkt ner från dagens himmel.
Allt har bara lagt sig likt ett eländigt slask på marken.
Men prognosen visar på sol imorgon, så låt oss tro på det.
Efter regn kommer sol.
På alla sätt och vis.

Låt oss ta detta till oss.
Se dina medmänniskor och kom ihåg vad som är viktigt på riktigt.

Med kärlek från mig,
Anna

Om att prata lite om Corona…

Bild på mig nyklippt
Nyklippt…

Fina vänner.
Jag har inte skrivit om det innan, men känner att det nu är dax att prata lite om Corona.

Nån mer än jag som är livrädd för skiten???

Pådraget vi ser nu är lärdomar efter svininfluensan tänker jag.
Många förundras över detta massiva pådrag fast vi inte är i närheten av skördade liv och människoöden orsakade av svininfluensan.
Beredskapen är hög och naturligtvis pågick ett gigantiskt efterarbete efter den pandemin.

På så vis tror jag att vi kan lugna oss något eftersom man idag har bättre beredskapsplaner i krislägen som detta.

Alla har vi någon eller några i vår närhet som är extra känsliga och som behöver mer skydd än en “normalfrisk”.
Jag är riskpatient och kommer så alltid att vara. Eftersom jag är stamcellstransplanterad kommer jag alltid vara “känsligare” och löpa större risk än gemene man.
Så ja, jag är orolig. Ja, jag tycker att det är kusligt.
Jag undviker folksamlingar och att åka kollektiva färdmedel.
Egentligen skulle jag åkt till Växjö på möte imorgon, men efter samrådan med min chef ska jag inte åka tåg i tjänsten förrän smittorisken sänks. Det känns väldigt skönt att ha det stödet.

Men jag är orolig även för min farmor som inte är så pigg. Hon är 96 år och bor på ett älsdreboende. Min man och jag hade tänkt åka ner och hälsa på henne på fredag, men tror inte att vi får det nu…

Det skrämmer mig det här. Inte bara för att jag är riskpatient, nej för hur hårt ett virus kan slå. Det kan sätta hela mänskligheten i obalans…

Så viktigt att fokusera på det vi har i livet. Lägga ner oegentligheter och elände… Men alla får inte den tankeställaren. Tyvärr. Fortfarande krigas det, fortfarande finns det orättvisor och konflikter. Så gräsligt sorgligt.

Jag är berörd å det yttersta.
Så låt oss fortsätta sprida värme och kärlek till varandra.
Vi som vill och kan.

Ta hand om Er!
Med krälek,
Anna

Om “Min pappa Marianne”

Jag på en ö i Thailand
4 januari 2020 – Totalt avslappnad och i harmoni

Att få vara den man är och bli respekterad för det fullt ut.
Att våga vara den man är, är kanske inte alltid lika lätt.

Ikväll har jag sett filmen “Min pappa Marianne” – har du inte sett den, gör det!
Jag kunde iaf inte hålla tårarna tillbaka.

Det är så otroligt viktigt att får vara den man är.
Vi har alla inneboende rädslor och eventuellet en och annan demon som spökar.
Tänk om vi kunde vara mer orädda för det okända.
Allt är inte alltid vad det ser ut att vara.
Bakom varje fasad finns det så mycket mer.

“Se mig för här är jag, låt mig få komma nära..”
En av de vackraste sånger jag vet med Josefin Nilsson.

Är det kanske så att det skapas två grupper i samhället nu…? Eller är det kanske så att vi faktiskt vill närma oss varandra nu? Är det kanske så att vi så innerligt törstar efter närhet, nakenhet och en avskalad sanning?
Där hjärta och ödmjukhet går före prestige och dominas?

Låt det vara så. Låt oss respektera var och ens sätt att vara.
Låt mig få vara den jag är.
“Min enda längtan här och nu…älska mig för den jag är…”

Livet är för kort för att inte bara leva ut.
Jag förändras. Jag har förändrats.
Till det bättre eller sämre, det kan inte jag avgöra.
Men jag är den jag vill vara. Ärlig, naken och genuint intresserad av att leva livet så som jag vill.

Låt inte andras fördomar hindra dig från att nå dina mål och drömmar.
Låt inte dina egna hjärnspöken hindra dig från att våga.

D U är V I K T I G
J A G är V I K T I G

Se filmen. Öppna ditt hjärta och låt dig beröras.
Och låt aldrig någon tala om för dig hur du ska vara eller leva ditt liv.

Med all min kärlek,
Anna

Om att sälja sin tid för pengar…

Frukostbricka i sangen med servis Mon Amie. Bok Allt jag fatt lara mig av Tara Westover

Något jag typ aldrig gör är att äta frukost i sängen.
Jag är helt enkelt inte typen som gillar om det blir smuligt i sängen… För att inte tala om man skulle tappa en kladdig macka i sängen… * ha ha ha* 🙂
Men vet ni vad?
Jag kan ändra mig.
Har inga som helst problem med att ändra mig nu för tiden.
Bara för att jag gillade, eller för den delen ogillade, något för typ två år sedan, så betyder inte det att jag A L L T I D kommer tycka så.
M A N K A N Ä N D R A S I G.
Inte alla som förstår det dock…

Frukostbricka i sangen

Nybakt bröd från det lokala bageriet i Ekenäs, hemmagjord äppelmarmelad och grönt chaithé… Å så en fantastiskt bra bok!
Har ni inte läst den… Gör’t!!
Den ger både en och två tankeställare… Jag har inte kommit så långt än, men det är en fantastiskt bra bok, dessutom är språket så otroligt målande. Något jag tänker att jag vill utveckla i min skrivprocess med min bok.

Frukostbricka i sangen med servis Mon Amie

Söndag…
Och imorse vaknade jag med någon slags söndagsångest.
Något jag verkligen inte brukar göra.
Men det skaver verkligen i mig nu. Det är saker som händer som påverkar på ett plan som inte känns bra. Jag är heller inte personen som är tyst och inte säger något, men oavsett så kan jag inte påverka detta.
Jag jobbar för fullt med mitt mindset att inte låta det påverka mig för djupt.

“Vi säljer vår tid för pengar” – jag hajade till när jag hörde det i Prestationspodden.
För visst är det så.
Vi måste jobba och tjäna pengar för att klara vårt uppehälle.
Och även jag tycker om lite guldkant på tillvaron.
Men absolut inte till vilket pris som helst.

Min tid säljer jag varje månad till ett pris.
40 timmar i veckan som man ska vara instämplad, lägg därtill tiden på morgonen, ta dig dit samt hemfärd. Det är många timmar i veckan, per månad, om året.

Så klart hade de här tankarna inte funnits om jag vore fullkomligt tillfreds med min situation. Men helt ärligt så känns det inte bra i min själ. Det gör ont när jag tänker den tanken.

S Å.
Vad kan man då göra åt sin situation?
Gnälla, bli bitter och tjura?

N E J – jag vägrar verkligen bli en surtant som blir bitter och gnällig!!
Aldrig i LIVET!

Jag har krokat arm med en partner, en busniess partner och vän.
Vi har klickat och brinner för samma saker.
Vi har en drivkraft och tillsammans blir vi ett starkare team.
Jag är ingen ensamvarg, jag är en teamperson.

Så vi bygger ett bolag ihop.
Vi har inga problem med att sälja vår tid för pengar, men tiden vi säljer ska vi känna att vi gör det vi brinner för, det vi är bra på, det vi mår bra av att göra och det vi kan!!!

So stay tuned folks!
Jag vet att det tar tid att bygga en verksamhet.
Men man måste ju göra något åt sin situation om den inte känns bra.
Jag vill även vara en förebild till min dotter. Visa för henne att när man inte mår bra, då gör man något åt det. Och det är ingen som kommer att knacka på min dörr och erbjuda mig en ny och roligare karriär, det är faktiskt upp till mig.

Man ångrar bara det man
inte gjorde eller vågade…

Så, är ni med och peppar oss i det här?
Jag lovar att berätta mer när vi satt alla former för vårt bolag.
Vi har allt klart för oss, men vill inte avslöja allt innan vi sjösatt vårt projekt 🙂

Så, från söndagsdepp till söndagspepp! 🙂
Varma kramar Anna

Om vem ska man vara mest lojal?

Bild på mig

Jag lyssnar på en del poddar. De flesta fokuserar på hälsa, välmående och självledarskap. The Life Coach släpper korta avsnitt varje måndag.

Jag gillar formatet att lyssna och kunna lära sig mer om hur man bättre kan ta hand om sig själv och känna mer balans inom sig själv.

Än idag har vi svårt att prata öppet med varandra. Än i dag har vi svårt att ta hjälp när vi mår dåligt psykiskt. “Det ska man väl inte prata om”.. Varför inte då?
Jag har inga som helst problem med att vara öppen med att jag fortfarande går och pratar med min kurator.
Hon guidar mig genom saker som jag har svårt att reda ut själv, både inom mig själv och hur jag ska tackla omvärldens input av olika slag. För allt man möts av är ju långt ifrån positivt alla gånger.

“Den vi har lättast för att svika är oss själva”

– The Life Coach –

Ja, många gånger är det enklare att lägga vår enegi på andra och deras behov och då glömma våra egna.
Men vad händer när vi gör det?
Vad händer när vi inte lyssnar till vår egen inre röst och känsla?
Vad händer när vi under lång tid trycker undan våra egna behov och känslor?

Risken är väldigt stor att vi till slut blir besvikna på den person/personer/sammanhang för att de inte gör samma sak tillbaka eller något annat som vi kanske förväntar oss att de ska göra.
Den besvikelsen kan i sin tur leda till mycket onödiga energiprocesser.

För allt började med att vi svek oss själva och våra egna behov. Valde att säga nej till oss själva för att göra någon annan en tjänst eller handling.
Med detta sagt menar jag inte att vi inte ska göra handlingar för andra.
Det ska vi absolut, för människan mår bra av att göra gott för andra.
Men vi måste göra det av rätt anledning, och utan förväntningar.
Och vi måste definitivt vara på det klara att vi gör det utan att svika oss själva.

Den person vi lever närmast är oss själva.
Så det kan vara viktigt att reflektera över att inte skapa besvikelser gentemot andra för att vi svikit våra egna behov.

M. E. N.
Det fina i den här kråksången är ju att det här går att ändra på.
Det går ju att B. Ö. R. J. A. göra förändringar.
B Ö R J A säga ja till den inre rösten och vara sanna mot oss själva.

Det är extremt svårt.
Jag är inte 100% sann mot mig själv, men jag jobbar på det.
Jag vet vad min inre röst säger mig om hur jag ska ställa in livets kompass.
Att ställa in riktningen kan ta tid, och jag känner ju verkligen att jag inte har all tid i världen.

Hur känner du?
Sviker du dig själv ibland eller är du genuint trogen din egen inre röst?

Med kärlek,
Anna

Pussbild på mig

Om en föreläsning av Magnus Helgesson

Äg Ditt Liv!”
Är det en utopi?

Kanske kan uttryck som detta kännas en smula provocerande ibland,
eller vad säger ni?

Men faktum är ju att det är väl just det vi alla vill?
Vara chef över våra egna liv?
Äga det vi gör, äga våra tankar och äga det liv vi lever.

Det var två timmars totalt trollbindande. Skratt, galenskap och entusiasm.
För om vi inte tar ägandeträtten själva, kommer faktiskt någon annan att göra det, och handen på hjärtat, VEM VILL DET?

Men helt ärligt… Nog känner vi alla den känslan ibland?
Jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte kommit hela vägen än.
MEN.
Ibland kan vägen dit vara lite krokig och snårig, men när man väl utarbetat en plan skapar man ju tillit inom sig. För det är lätt att tappa tron på sig själv och sin egen förmåga. För vem är rakt igenom självsäker…?
Inte jag i alla fall.

Trygghetsknarkeriet tror jag ställer till det för många av oss.
Men ibland måste man ju våga hoppa lite högre för att vinna ny mark.
Och det är inom oss som övertygelsen måste finnas.

Om det är viktigt,
hittar vi en väg.

Om inte,
Hittar vi en ursäkt.

– Magnus Helgesson –

Så, det är slut med ursäkter.
Vägen börjar utkristallisera sig.
Ha tilltro.

Ditt leende är din
LOGOTYPE

Din personlighet är ditt
VISITKORT

Hur du får andra att må och känslan du lämnar efter dig är ditt
VARUMÄRKE

– Magnus Helgesson –

Jag går GÄRNA på föreläsningar av olika slag.
För att lära mig.
För att inspireras.
För att entusiasmeras.
För att överraskas.
För att övertygas.
För att glädjas.
För att hoppas.

Hur blir ni inspirerade? Vad inspirerar er?

Fin fredag och varma kramar Anna
Häng med på instagram i helgen <3

Om en mostervecka och proud mama

Gårdagen var en dag då det bara brast.
Satt i monstermöte hela dagen och var sekreterare på mötet.
Framåt eftermiddagen började det koka i huvudet…
Alltså ni vet när det känns som att hjärnan brinner.
Små saker får mig då att bli väldigt väldigt skör och otroligt lättstött.
Jag svalde klumpen som bara växte i halsen och bet ihop och kunde inte titta på någon med mina blanka ögon.

När alla utom en kollega lämnat lokalen kom tårarna.
Ja, jag har en känslighet i mig.
Min stresströskel är inte särskilt hög.
Ja, jag har en känslighet.
Jag må framstå som stark, men för den sakens skull utesluter det inte att jag är väldigt skör. Stark men skör.
Ett uttryck Lena Ph försett mig med.

Vi pratade en lång stund.
Hon bad mig blunda och känna andetagets väg genom mina luftvägar ner i magen.
Jag är SÅ tacksam för den uppmärksamhet och omtanke som hon gav mig.

På kvällen var jag på en SÅ intressant föreläsning!
Jag återkommer till den imorgon.

Idag är jag, förstår ni, en V Ä L D I G T proud mama <3
För hon fröken juvel har ärvt den där kärleken till det skrivna ordet.
Men insikterna och klokheterna hon drar slutsatser kring, det är så imponerande.
Hon var alldeles uppspelt och glad när hon ringde och berättade att hon hade fått A på skrivuppgiften om normer när det kommer till kvinnligt och manligt.
Vi läste och kände enorm stolthet som föräldrar.
Å man får faktiskt skryta om sina barn <3

Nu ska jag landa en stund bredvid min man.
Väskan är packad, för imorgon åker fröken Juvel och jag till huvudstaden 🙂
Den här gången blir maken hemma, det är ölmässa i stan; -)
Så det blir hon och jag och många mil i bil. Jag är en lyckans ost som får dela det med henne. Vi längtar efter familjen vi har i storstan <3

Vad har ni för planer för helgen?
Varma kramar Anna

Om att stanna upp

Fokus och möten som bokas.
Planering och idéer som slipas på.

Ett ögonblick kan vara så vackert – om vi bara tar oss tid att stanna upp.
Jag försöker andas med magen.
Landa i vad som är viktigt.

Spydigheter bemöter jag med ett slags oförstånd och diplomati.
Förra veckans kaos lämnar jag därhän.

Promenaden till och från sjukhuset idag var helt magisk.
Så viktigt att jag får den där tiden efter samtalet att resonera med mig själv.

Reflekterar över allt jag bär med mig. För hon är klok som en bok min kurator.
Hon ställer frågor som får mig att hitta svaren själv. För när svaren kommer inifrån mig, vet jag att riktig förändring är på väg.
Oj, så många terapeuter, psykologer och kuratorer jag träffat genom åren. För jag har alltid sökt en objektiv bild på mina egna erfarenheter och svårigheter.
Men hon är verkligen speciell. Hon litar på min inneboende styrka, och hon gör mig medveten om mitt eget ansvar. Hon får mig att inte falla och bli offer för min egen historia. Trots saker som jag ibland hittar i mitt förflutna som jag förträngt.
När vi talat om dem kan jag lägga undan, förlåta det som var och acceptera det som blev.

Hon leder mig genom livets väg. Det är en del “bumps on the road”. Saker jag inte kan påverka, men som jag får lov att finna ett lugn i att acceptera, för det är utom min kontroll.
Jag tar ansvar för mitt liv. Du får ta ansvar för ditt.
Den enda person jag på riktigt har A N S V A R för utöver mig själv är ju självklart mitt barns. Hon som jag tar i handen, den lena mjuka handen, och guidar genom livets djungel. Jag vet inte allt, men jag vill lära henne allt jag kan.

Jag stannar upp. Tittar upp på den klarblå himlen.
Vet att den ljuvliga våren ligger framför oss. Men ännu viktigare är det att stanna
upp N U. För det här ögonblicket kommer ju aldrig åter.
Jag vill ta det i min hand, försiktigt lägga det i en ask och öppna när jag behöver tröst och energi.

Det blir bra. Det blir bra.
För jag är här. Prick här är jag.

Med kärlek,
Anna

Om att fundera på vad meningen är..?

Bild på mig efter masektomi
2018-03-31 Dagen efter min masektomi

En bild ur mitt liv.
Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Där i sjukhussängen.
Den bilden som gav mig flest hjärtan på instagram. Hitintills.
Jag hoppas att jag ska slippa gå igenom händelser som den här igen.
Men jag har fått en erfarenhet av det. Nu försöker jag använda kraften och styrkan som vuxit inom mig av motgångarna.

Men tro mig.
Jag får ta en hel del skit med.

När det blir för mycket, när min hjärna kokar och jag är i ett konstant tillstånd av yrsel. Jag är bra på att dölja det. I synnerhet på jobbet.
Ibland får man skaffa sig en ny strategi för att orka helt enkelt.

Det ska inte behövas bilder på barn i krig.
Det ska inte behövas stora blanka ögon på ett svältande barn.
Det ska inte behövas en människas skrik i rop på hjälp.
Det ska inte behövas sjukdomar och såriga ärr.

Det ska inte behövas desperation och worst case scenario.
M E N.

Hur mycket vi än försöker skaka om, hur mycket vi än vill väcka världen så kommer elände alltid att finnas. Det är väl förmågan att ta det till sig och känna något som skiftar så totalt.

Å det är SYND om de människorna som verkligen närs av att trycka ner andra. Som utövar sin makt genom att skicka iväg pilen och siktar på den obeväpnade.
Det är fegt och ganska uselt.
Impulser kan styra oss alla, men det är hur vi väljer att agera på impulsen som skiljer oss åt.

Den här bilden är till dem med budskapet Fuck You!
Samtidigt säger jag TACK för det ger mig ny kraft att göra det jag tror på.
Camilla Läckberg skrev en gång “Ibland handlar hämnden om att ta tillbaka makten”
Inte vet jag och jag planerar ingen hämnd på något, vet inte vad det skulle vara.
För oftast är de som förgör helt omedvetna om sina egna handlingar.

Den här bilden är även för alla som känner sig trampade på, ledsna eller förtvivlade på något vis. Den här bilden är för hjärtesorg, svikna förtroenden och sorg.

Låt oss ta varandras händer och bilda en stor stor ring. En ring där det alltid finns plats för fler. En ring som inte exkluderar utan inkluderar. En ring där förståelse och ödmjukhet råder. Jag vet att det är få saker som är som ett fluffigt moln av rosa.
Men jag vägrar släppa tron på att vi kan vända den här trenden!

Låt det bli M O D E R N T att vilja vara snäll och tro gott.
Låt det bli T R E N D I G T att vilja vara inkluderande och ödmjuk.

Det finns så mycket mer jag vill säga. Men jag stannar där för idag.
Känner värmen inom mig efter den mysiga fredagen vi hade.
Med kurragömma, en varm barnahand i min, skratt och värme.
Det är det som är betydelsefullt och viktigt i livet.
Att någon frågar och är intresserad av vad man gör och planerar för.
En puss på kinden och varma kramar.
Så tacksam för många saker i mitt liv.

Det är det som är viktigt på riktigt.
Det andra skadar och gör ont. Ibland får man låta saker svida över.
Och jag vet vad som är viktigt på riktigt.

Med kärlek,
Anna