Om…

Om en ljuvlig bukett inslagen i ett vackert paket
Om solen som värmer min kind
Om stegen på knastrande grus
Om tårar på din axel
Om värme från din kram
Om ömhet från din blick

Om oron om natten
Om handen i min
Om omtanken i ett meddelande
Om ett samtal från en älskad

Om skönheten i livet
Om livet vi inte ska ta för givet
Om dansen på ett golv
Om kramen klockan tolv

Om doppet i havet
Om familjen som är navet
Om känslan av trygghet
Om livets myckenhet

Om berg och dalar
Om orden du uttalar
Om kropp och själ
Om tankar som snurrar

Om allt vore gott
Om allt vore godhet
Om allt gjordes av kärlek
Då hade vi löst livets gåta.

Med kärlek & värme,
Anna

Om pioner, datenight och en dotter på vift

Köpte lite vackra pioner när jag hade varit på sjukhuset häromdagen…

Pioner… Huuuur vackra är inte de?
Men jag kan ändå aldrig bestämma mig för vilken som är min absoluta favoritblomma, för det finns så många.
Men pioner ligger definitivt högt på listan 🙂

Har du nån favoritblomma?

Idag fullkomligen vräker regnet ner här…
Men ibland är det rätt mysigt tycker jag. Just när jag var ute och skulle hämta några paket och blev fullkomligen plaskblöt om fötterna, då var det mindre mysigt.
Men nu, när jag sitter inne i värmen och lugnet, då har jag glömt de blöta skorna och fötterna…

Vi ska ut en liten sväng om nån timme dock. Men det är bara runt knuten så det är inte särskilt långt.
Datenight står det i kalendern.
En restaurang som skulle ha lite afterwork, så vi går ut lite tidigare och äter lite, maken och jag.

Våran juvel är nämligen på lite vift. Hon är på väg till västkusten med en kompis och hennes mamma för lite roligheter 🙂
Det är första gången som hon är så långt bort utan oss.
Känns lite i mammahjärtat, men är så glad för hennes skull – för hon var sååååå pepp så klart 🙂

Så fredag.
Min syster följde med mig till sjukhuset, där jag fick träffa en bröstsköterska då jag fick ett smärtbakslag igår, samt att det såg så himla konstigt ut… Men allt var ok, det var snarare att förbandet suttit lite för lågt. Men nu är det åtspänt rejält igen… Några dagar kvar bara…
Tröttheten är något förlamande nu efter lite för många sömnlösa nätter, men annars är det fint.
Lunchat med en fin vän och promenerat genom otaliga vattenpölar!

Ha en fin fin fredagskväll!
Varm kram Anna

Om att ladda om, om och om igen

Tändsticksasken – ett minne från vår härliga vistelse i vackra Paris

Igår kände jag mig som ett vrak.
Tårarna brann och rann mest hela dagen.
Det kändes eländigt och förbannat orättvist.

Sådana dagar har de flesta av oss.
Dagar då vi gråter över större eller mindre katastrofer som inträffat.
Som jag brukar säga, mitt liv har hitintills bestått av tre stora trauman och en del katastrofer däremellan.

Jag gjorde mitt bästa för att sminka över den desperation som mitt ansikte utstrålade.
Tog en liiiiten runda på stan med dottern för att handla lite till kvällens middag. För jag behövde komma ut.
En runda som i normala fall kanske skulle ha tagit en halvtimme tog mer än två timmar.
Satte mig i soffan och grät när vi kom hem.

För att muntra upp mig gick vi in på vår Rituals butik (känner tjejerna ganska väl där då jag och min syster är några av deras bästa stamkunder) för att köpa ett doftljus.
“Å heeeej”, säger en av de gulliga tjejerna som jobbar där och jag ser hur hon riktigt hoppar till när hon ser mig…. “Hur mår du egentligen?”
Känner hur tårarna gör mina ögon blanka och håller mig i dotterns arm… Berättar att jag är nyopererad och därför ser ut som ett vrak.
“Du ser verkligen inte pigg ut…”
Hon är så söt och vi pratar en stund och så går vi hemåt med ett doftljus i en påse.

Doftljuset cherry blossom och rice milk sprider en lugnande väldoft i vårt vardagsrum…

Jag skriver inte det här för att nån ska tycka synd om mig.
Jag skriver för att jag tror att det är så viktigt att vi vågar fråga och vågar lyssna.

Det är helt tillåtet att vara ledsen ibland.
Det är helt tillåtet att inte orka vara positiv och glad.
Det är helt tillåtet att inte orka njuta av småsaker.

För ibland suger livet rejält. Eller som Mia Törnblom säger “Livet suger regelbundet”.
Och då tror jag att man får låta det vara så. Inte sopa under mattan eller fejka en glättighet för att “skona” andra.
Vi har ansvar för oss själva och vår egen hälsa, inte för alla andras välmående eller att det skulle passa att vi bara sa att allt var bra för att inte vara någon annan till last.
Den som inte orkar, vill eller kan ta till sig av livets downs kan ju helt enkelt bara *på ren svenska* skita i det jag skriver.
Jag skriver för min skull, inte för att gör andra till lags.

Det har blivit till en styrka hos mig. En styrka som jag hämtar kraft ur.
Att det är ok att kräla i geggamojjan och gråta av förtvivlan.
Att det är ok att känna att just idag känns det skit, jag behöver inte tänka nästa steg eller nästa dag. Jag tillåter mig att vara i det som är där just då.

Av just ovan nämnda anledning finner jag kraft att ladda om.
“Better days will come” som en vän skrev.

Men vi ska aldrig stänga inne våran ångest, rädsla eller oro. Låt den ta den plats den behöver, annars kommer den för alltid gnaga att inom dig. Ouppklarade katastrofer förblir just det.

Jag räknar dagar tills återbesöket hos min bröstsköterska. T O R S D A G – då äntligen får de lätta på förbandet.
Förbandet som sitter som en svångrem, hååååårt hååårt över min ömma byst.
Men jag har tänkt härda ut.
De får fylla på min protes sakta sakta. För nu har tre läkare konstaterat att detta är det enda alternativet för mig. Hade jag haft mer “hull” hade den lindrigare varianten med att skapa ett bröst av egen fettvävnad varit att föredra, men nu går inte det.

Livet är och förblir min drivkraft och motor.
Än har jag så mycket kvar att ge.
Både till mig, till dig och till er ❤

Med kärlek,
Anna

Om att vara så redo det går inför rekonstruktion

Årets första egenplockade bukett…

Jag är så redo jag kan bli just nu.
Eller hur förbereder man sig för en sån här sak egentligen?
Rekonstruktion.
Tiden är inne nu. Tiden är inne för att bygga upp något nytt där det är tomt och platt.

Jag är nervös. Riktigt riktigt nervös.
För jag har ju ingen som helst aning om vad som väntar.
Det jag vet är att det kommer att bli väldigt smärtsamt.
Det går inte alls att jämföra med en bröstförstoring.
Jag har ju inget alls att utgå ifrån, utan ska bygga upp ett successivt.
Imorgon opererar de in expanderprotesen, som sedan skall fyllas å med jämna mellanrum, tills dess att storleken är i nivå med mitt egna bröst. Först när det är klart kan man operera in den permanenta protesen.

Så nog sjutton är jag nervös.
Men självklart vill jag det här. Men jag har ju rätt att vara nervös ändå.

För en vecka sedan var vi laddade inför Paris. Och vi hade en helt magisk resa, som jag gärna ska berätta mer om.
Men just nu upptar det här mina tankar.

Å ibland undrar jag varför det liksom ofta kör ihop sig med allt på en enda gång…?
Lilla mor som fick extrema biverkningar efter ett kalkdropp i fredags. Värk som gjorde att hon trodde att hon skulle sprängas…. Tack och lov har det klingat av….

Sen igår… Då satt vi på akuten i flera timmar. Med våran duva som haft så fruktansvärt ont i magen några dagar. Igår accelererade det så jag ringde 1177.
Vi fick fint bemötande på akuten och det är mest troligtvis obstipation.
Lite allt på en gång kan man säga… Hon mår bättre nu iaf, även om det inte är helt bra än.


Plockade en riktigt vårig bukett med söstra mi idag. Efter en födelsedagslunch på mysiga Villa Famiglia. Det var ju hennes dag idag. Vi var lite splittrade båda två, men så mysigt att bara komma iväg en stund och bara äta lite gott och landa lite.

Så. Jag ska ta min descutantvagade kropp och krypa ner i den renbäddade sängen.
Hemmet är städat, sängarna renbäddade och tvätten uppstruken.
På så vis är jag så redo jag kan vara inför morgondagen. Den som det slår över till vilken minut som helst nu.

Så.
Jag ska gå och sluta mina blå och hoppas på lite sömn.
Imorgon är det dax. Det är en stor dag för mig.
Men jag är väldigt väldigt nervös.

Varm kram Anna

Om att önska Fin Påsk

G L A D P Å S K ! !

Solen skiner, på himlen syns inte ett moln och jag hör fåglarnas kvitter genom öppna fönster.
Det är Långfredag och det rådet stillhet och lugn.
I eftermiddag är det kalasdax då vi har många födelsedagsbarn att fira i april 🙂 Just i dag fyller min fina systerdotter 17 år – eller snarton, som de själva säger 😉

Jag ska ladda upp med ett härligt energigivande cuýkelpass om en timme! De somriga träningskläderna är på och jag är så redo för ett svettigt pass 🙂

Hur firar ni den här Långfredagen? Några speciella traditioner eller vanor?

Ha nu en riktigt härlig Lååååååångfredag!
Många varma kramar,
Anna

Om helgen och mera påsk

Har fått lite dille på franska tulpaner just nu… De gör sig så otroligt bra i daggvasen på vårt matbord…
De liksom hänger över vasen så vackert.

Min favoritblomsterbutik hade även vackra påskägg som jag inte riktigt kunde motstå sist. Å eucalyptus funkar lika bra som björkris tycker jag 🙂

Av helgen återstår nu lite läsning innan läggdax… Varför försvinner en helg så herrans fort? Är det för att man gillar dem på himla mycket kanske 🙂

Jag älskar helg och känslan av att ha tid för LIVET. Tid att disponera som man själv önskar.

Å den här helgen har jag träffat fina väninnor igen. Ibland känns det så ofattbart att vi känt varandra i över tjugo år. Vi har ju verkligen sett varandra bli vuxna.
Då när vi möttes var vi ju bara ena riktiga gröngölingar..:)

Vi kan skratta, gråta och prata om allt mellan himmel och jord.
Ja, jag är en ytterst lycklig människa som har så otroligt fina vänner.
Det är verkligen en skatt.

Nu vänner ska jag ta natt här… Läsa lite innan jag sluter mina blå och hoppas på god sömn. Imorgon är det en ny vecka och en ny träff med andra rara vänner för lite lunch.

Inom mig bubblar en härlig känsla. Det finns så mycket att vara glad och tacksam över.
Livet, med alla dess berg- och dalbanor. Men jag vill åka med, och nu bubblar känslan av liv och glädje.
Om en liten vecka åker vi till Paris, en dröm som går i uppfyllelse för mig.
Det är helt fantastiskt att jag faktiskt ska få komma dit med min lilla familj, vilken otrolig lycka.

Ta hand om er vänner!
Varma kramar Anna

Om att gå på Kort, Glad & Tacksam

En ljuvlig bukett som mor och far hade med sig igår ❤

Det är söndag eftermiddag och jag sitter i godan ro medans “söndagsrundan” fixas av vår lilla robot 🙂
Alla som känner mig vet att jag är en vän av sturktur i livet och har mina små vanor 😉
På onsdagar dammtorkar jag, dottern städar toan och dammtorkar sitt rum, på torsdagar städar vi golven (dvs torkar efter att roboten gjort sitt), på fredagar städar vi toan igen och på söndagar kör vi “söndagsrundan”.
Söndagsrundan innebär dammsugning samt städa av toan. Sedan vi skaffade dammsugarroboten innebär det ju alltså att den tar hand om dammsugningen.
Katjing! 🙂

Kan verkligen varmt rekommendera en robot om ni står i valet inför att skaffa en. Det blir betydligt mindre dammigt på bord och hyllor när man har en robot, jämfört med vanlig dammsugare. Dessutom får man tid över till annat 🙂

Om nån skulle fråga mig om jag har nått beroende så skulle det kunna vara blommor. Äääälskar snittblommor, de tillför ju så mycket i ett hem!
Å den här vackra buketten, som vi fick av mor och far igår, möter oss nu när vi kommer hem ❤

Tänk att dagen nu är här!! De här biljetterna bokade jag för ett halvår sedan!!!
Dottern och jag är ganska hooked på Wahlgrens värld och följer det tillsammans 🙂
Så gissa om hon blev glad när jag sa att vi skulle gå på Pernillas show, Kort, Glad & Tacksam :))))

Vi tänkte få lite i magen innan och då får så klart mannen följa med. Han är inte lika begistrad i Wahlgren som vi, så han hoppade föreställningen 😉

Så. Jag ska hoppa ur hemmakostymen och klä mig i något mer passande för en show.

Ha en riktigt fin söndags kväll!
Imorgon tänkte jag skriva lite om Drivkrafter – hoppas ni kikar in då 🙂

Varma kramar Anna

Om vad Tranan kom med

Det är en smålänsk tradition det där med Tranan.
Inget som jag är uppvuxen med, som växtre upp i Blekinge.
Men nog ligger det något i det där med att ta seden dit man kommer 🙂

Så det var Trandagen här igår. Vanligtvis är det nog så att Tranan kommer med godis.
Men det äter ju inte jag så mycket utav. Dessutom har maken och dottern en sockerfri månad nu i mars. På dotterns initiativ faktiskt.

Insvepta i silkespapper och kraftigt brunt papp kom han hem med den vårigaste buketten man kan tänka sig.
Min man ❤
“Det är ju Trandagen idag” Gullis.
Det var ju även extra fint med tanke på kallelsen jag även fick igår.

Så nu står den där på köksön. En ljuvligt härlig och vårig bukett.
Som signalerar liv och hopp om en vår som ligger framför oss.

Så Trandag eller inte hos er, så önskar jag Er en ljuvligt vacker fredag med massor av Kärlek!

Varma kramar Anna

Om att känna sig så välkommen tillbaka

Tänk att komma tillbaka till jobbet efter ett års sjukskrivning och mötas av den här ljuvliga vårbuketten. Sååååå himla fint!

Det är ju det. Jag har så underbart goa kollegor som är så omtänksamma och varma.

Så just det möttes jag av igår. Varma kramar, underbara blombuketten och “komma-ifatt-prat”. Eller ja, vi har ju haft kontakt hela tiden, men det där att bara känna sig “vanlig” och “en-i-gänget” igen är ju så härligt!
Två timmar rasslar ju iväg väldigt fort, så det var mest att hitta min plats igen det handlade om igår.

Sen var det mest hem och vända då jag skulle till sjukhuset och rehabbadet för vattenquigongen.

Fredagskvällen blev en hederlig hemmakväll med lite hämtpizza och filmmys.
Nu är det redan lördagskväll och jag har bakat lite här idag. Knäckebröd, tahinitryffel och granola 🙂

Dax att skapa lite mellostämning med ett glas bubbel och lite matlagning!
Andra chansen ikväll – vilka tror ni går vidare?

Ha en riktigt fin lördagskväll vänner!
Varma kramar Anna

Om hur planen ser ut

Köket – hemmets hjärta där vi tillbringar en hel del tid. Där vill jag ha det rent och undanplockat, men visst är det så att de där papprena har en tendens att hamna just i köket..?

T A C K – för all positiv och fin respons jag har fått! Jag blir verkligen så glad och berörd av er värme och omtanke!

Just nu är timmen sen, så det blir inte ett så långt inlägg idag. Vi har en tid på tandregleringen kvart i åtta imorgon bitti för juvelen, så jag måste snart i säng.
Den vackra buketten fick min man av hans farmor i samband med hans födelsedag! Så ljuvligt vacker!!

Ni kanske undrar hur planen för mig ser ut framöver?
Det var så att min sjukskrivning gick ut sen sista januari… men med alla komplikationer som tillstötte, samt annat som hänt i familjen, så hade jag ingen ork. Så jag pratade med min läkare och han sjukskrev mig helt februari ut. Sen ska vi lägga upp en plan för återgång när vi ses den 26 februari.
Då kommer jag att börja på 25%, för jag märker ju att jag inte har alls samma tålamod längre. När något går emot mig har jag väldigt svårt att hantera det. Som i förra veckan när bilen plingade om däcktrycket…
Jag trodde jag skulle få spelet totalt…
Vissa saker undrar man vad själva meningen med dem är? När man liksom tittar upp i skyn och frågar vad jag ska lära mig av detta??
Hur eller hur så löste det sig till slut och vi kunde fortsätta färden ner till Karlskrona för att hjälpa pappa med lite flyttbestyr. Vår lilla farmor, 95 år, har flyttat till ett äldreboende, så det är ju lite att fixa med i lägenheten hon bott i.
Men såååååå nöjd hon är! Som en helt ny person, det kändes gott i hjärtat när vi åkte därifrån.

Livet livet livet – så mycket som kan hända som vi inte vet om. Och nog är det en himla tur tänker jag många gånger.

Ta hand om Er – nu ska jag krypa till sängs här!
Sen ska jag berätta lite om vad jag pysslar med emellanåt – en terapisyssla som passar mig väldans bra och som jag tänkte dela med mig av.

Varma kramar Anna