Om att hjälpas åt

“Men åååååå va jobbigt, måste jag…”
“Hörrö du, vi håller faktiskt på och fixar på ditt rum”

Neeeej älskling, sa jag. Inte den taktiken. Vi får inte ha den taktiken.
Vi var rörande överens om att hot inte är vägen att gå.
Eller “om-vi-gör-det-här-så-måste-du-göra-det-här” grejen.

Ni vet en tonåring har sina argument och de är helt ärligt ganska lata 😉
Det ligger liksom i deras natur att vara det, och det tillhör själva fasen att vara tonåring.
No biggie liksom.

I en familj hjälps man åt. Utan förväntningar på att man ska få något tillbaka.
Man gör det av hjärta och av kärlek. OM man har förväntningar är det VÄLDIGT viktigt att man talar om det.

Det här är väldigt viktigt för oss.
Att hon lär sig att hjälpa andra utan att en förväntan på att få något tillbaka.
Som jag sa till henne när vi pratade om det efteråt:
Vi vill fixa på ditt rum för att vi älskar dig, för att du önskat det ett tag och vi tycker att det är roligt.

Det är skönt att ha en eftertänksam tonåring.
Som förstår att allt som ska göras inte alltid är roligt.
Nej, det är inte skitkul att slänga saker på återvinningen.
Det är inte skitkul att städa toaletten * ha ha – ni fattar va ;- ) *
Det är heller inte skitkul att gå ut med soporna eller diska.

Men det är saker som ska göras och om man hjälps åt så blir det ju roligare.
Och dessutom går det SÅ mycket snabbare när man hjälps åt.

Men att trycka på skuldkänslor eller tacksamhetsskuld.
Nej, det är inget som vi vill lära våran juvel.
Vi hjälps åt och vi gör det för varandra av kärlek och omtanke om varandra.

Å ju mer vi hjälps åt – ju mer tid har vi för allt som är R O L I G T i livet!!

Säg mig, hur gör ni?
Är det här något som ni har reflekterat över?

Å hennes rum ja, det fixas ju lite där nu.
Har sålt av en del, väggarna har målats om och det kommer ske en ommöblering.
Är ni nyfikna? 🙂

Ha en fin kväll!
Varm kram Anna

Om att se möjligheter i svårigheter

Pratade med lilla mor under dagens promenad.
Människor satt på avstånd, men alla med näsan mot solen.
Våren är ju på väg!!
När solen träffar vattenytan glittrar det till…
Vattnet är klart men väldigt kallt.
Luften känns klar och vindarna är inte alls så isiga som igår.

Jag känner H O P P T I L L T R O och V Ä R M E
Det finns en tid efter det här med vänner.
Jag känner att livets erfarenheter har gett mig tålamod,
tålamod att låta saker ha sin gång.

Jag ser alla åtgärder som livbojar.
Livbojar för att plana ut kulmtoppar som vi inte vill ha.
Så håll fast vid bojen, håll fast vid din tilltro, och det kommer att bli bra.

För panik föder panik – och det vill vi inte.
Keep calm and carry on heter det av en anledning.

Med en bild på Kalmar slott avslutar jag med att citera kungens ord:

"Svåra situationer som denna erbjuder också en möjlighet, en möjlighet att ta fram det bästa hos oss, som oss själva, som land och som medmänniskor."

Med kärlek,
Anna

Dagens T I P S:
Börja putsa stövlar och kängor som skall ställas undan för säsongen.

Om att städa köksskåp

Antingen så kan man tänka att det här är jordens undergång…
E L L E R
Så väljer man sitt mindset.

Alla vi som tillhör riskgrupp får ta vårt ansvar gentemot vården tänker jag.
Jag läste i tidningen idag om riskgrupper. Hur viktigt det är att vi håller oss från potentiella smittozoner.
SÅ viktigt att känna sitt eget ansvar i det här. INTE falla ner och bli ett offer, utan känna vad som är mitt eget ansvar. Så långt det är möjligt.

Så. Jag följer nogsamt Folkhälsomyndigheternas råd och tänker på hur jag agerar. Som jag skrivit innan, jag tror inte jag skulle dö, MEN jag skulle definitivt bli hårdare drabbad än en “normalfrisk” person. Det skulle mest troligtvis innebära att jag skulle bli inlagd.
Där kommer mitt samhälleliga ansvar in. Att hålla mig på distans just nu. Undvika sociala sammanhang där risker finns för att undvika att bli sjuk och inlagd.

MEN, det finns ju heller inga garantier för någonting, så det är självklart att man gör det man kan för att undvika att bli sjuk. För L I V E T är mig alldeles för kärt. Dessutom har vi alla fler i våra omgivningar som vi inte vill ska bli smittade. För man räknar med att en som smittats smittar i sin tur minst 3-4 personer…. Värt att tänka på.

Ok… Om jag skulle återgå till det här med köksskåp då 😉
För jag tänker så här.
Vi träffar inte så många nu, inga trevliga middagar eller liknande.
Så då kan man ju nyttja tiden till att göra sådant som kanske inte annars blir av.

Ett sådant exempel är att ta tag i sina köksskåp.
Rensa, organisera, diska backar och torka ur lådor.

  • Bestäm dig för några skåp eller lådor åt gången om du har ett stort kök
  • Plocka ur allt ur EN låda eller ETT skåp i taget
  • Passa på att rensa bort sådant som du inte längre vill ha/inte längre använder
  • Diska ur besticklådor och backar som du förvarar saker i
  • Torka ur ordentligt med blöt trasa
  • Ställ tillbaka sakerna och passa på att organisera efter kategorier
  • Kategorier kan vara: Kryddor, mjöler, salt, pasta, ris… etc.
  • Märk upp lådorna om det skapar mer ordning för dig och din familj
  • Ta inte allt på en gång!
  • Klappa dig på axeln när du är klar! 🙂

Med det här vill jag bara säga att man kan försöka göra det bästa möjliga av den situationen som vi nu befinner oss i.
Jag är en total obotlig optimist och vet att allt kommer att bli bra.
Men nu är det liksom som det är och vi får anpassa oss efter läget som råder.
Inget raljerande, inget förolämpande.
Vi är alla olika.
Sen tycker jag att vi lyssnar till dem som kan och vet, inte de som tycker sig veta.

And that’s all I have to say about that.

– Forrest Gump –

Add Simplicity ger dig nu fina tips på vad du kan göra för att ta hand om ditt hem under rådande omständigheter.
Jag tänker att jag delar med mig av vad jag pysslar med, så kanske någon annan med blir inspirerad? Vad tror ni om det?

T I L L S A M M A N S nu, Tillsammans.

Varma kramar,
Anna

Om att skriva TACKSAMHETSDAGBOK

Stilleben skänk

Världen skakar.
Tiderna är oroliga.
Framtiden kan kännas oviss.
Livet känns otryggt.
Vi kan inte kontrollera Corona.

Vi känner oss otrygga och oroliga.
Vad ska hända, kommer någon nära mig att bli sjuk?
Vad kan jag göra för att få lite lugn inombords?

Geisha Jonathan Adler skrivbok

Vi tacklar alla saker på olika vis.
Vi har olika behov och känslorna vi känner är våra egna.
Respekt och ödmjukhet nu.
Hänsyn och omtanke.

Skrivbok från Bookbinders

Beställde en ack så vacker bok från Bookbinders (ingen reklam, bara min ärliga åsikt).
I den skriver jag varje dag.

” Idag är jag TACKSAM för…

Vissa dagar skriver jag många saker. Vissa dagar bara några få.
Men det är viktigt nu att våga rikta uppmärksamheten mot det som är gott och positivt.
Det som känns fint och varmt inuti.
Det som fått mig att skratta eller le.
Att kunna fokusera på de små sakerna i livet.
Se ljuspunkterna.
Känna värmen och omtanken.

Det är viktigt nu.
Att våga se det som är ljust och gott.

Jonathan Adler kruka snäckboll

Ett liv.
Med dagar som inte är oändliga.
Våga tänka efter.
Våga släppa garden.
Våga lyssna.
Våga känna.
Våga visa.

Det är allvar nu.
Och jag tänker så här…

“This to shall pass…

Det är en prövning och vi ska ta oss igenom den med.
Du väljer själv hur du vill ta dig igenom det här.
Du väljer också själv vad du vill lära dig av det här.

Återigen.
K Ä R L E K V Ä R M E O M T A N K E Ö D M J U K H E T

Så tänker jag att vi kan ta oss igenom den här krisen.
Med kärlek,
Anna

Om vad som är viktigt på rikigt…

20191222 Koh Lanta, Thailand

En silhuett i en solnedgång.
Den vackraste jag vet…
En juvel, en pärla, en skatt.

Jag återkommer gång på gång till samma citat.
Vad är det som är viktigt på riktigt.
För dig och för mig.
Det kanske skiljer sig, vad vet jag.
Men huvudsaken är ju att vi respekterar varandras val.

Det raljeras en del nu.
Kring Corona.
För det är det enda vi hör talas om nu, det enda det pratas om.
“Men det är ju inte så farligt, det är ju inte så att de flesta dör av det..”
Vet ni vad?
Det är inte det som är huvudproblemet här.

Den stora faran som man vill undvika är att A L L A blir sjuka samtidigt.
Då rasar hela samhällsstrukturen.
Om ingen kan jobba, då fallerar ju hela systemet.
Så därför måste man minimera alla risker som det går.
Låta dem som kan jobba hemifrån göra det, så att vi minskar på våra sociala kontakter just nu.

Jag har full förståelse och respekt för att det kan kännas orättvist, för alla kan ju inte jobba hemifrån, så är det ju.
De som allra minst kan jobba hemifrån är all vårdpersonal.
De är på riktigt de allra största hjältarna i det här kaotiska tillstånd som råder.
De går till sina jobb för att hjälpa människor varje dag.
Utan dem, vad skulle hända då?

Sen har vi alla dem som jobbar på förskolorna.
De måste också gå till sina jobb, de kan inte jobba hemifrån.
För om ingen tar hand om vårdpersonalens barn, vad skule hända då…?

Det är totalt meningslöst att tala om R Ä T T V I S A i det här.
För det som händer är verkligen totalt ogreppbart.
Så klart finns det ingen rättvisa i det här, jag menar vad finns det för mening med att ett virus ska totalt lamslå hela världen..?

Ja, jag får from nu jobba hemifrån. För jag har ett arbete som tillåter det.
För att jag tillhör en riskgrupp.
Men jag tar inte det som en mänsklig rättighet, jag gör det av hänsyn till mina medmänniskor. För nu behöver vi bromsa in den här krisen.
Den går inte att stoppa, men den kan bromsas in.

Låt oss också återkomma till…

Vad som är viktigt på riktigt ❤

Låt oss stanna upp och reflektera nu.
Låt oss ta hand om varandra.
Låt oss komma ihåg vad vi har att vara tacksamma för.
Låt oss visa ödmjukhet och medmänsklighet.
Låt oss komma ihåg att vi alla är människor med känslor.
Låt oss ALDRIG nånsin glömma vad som verkligen betyder något.

Med kärlek,
Anna

Om ett härligt träningspass och vad är det som händer?

P Å R I K T I G T Hörrni…

Vad i hela friden är det som händer just nu?

Det är kaos i landet, kaos i världen och folk tyar tänka på att bunkra
T O A P A P P E R?!?!
Jag delade min oro gällande Coronaviruset tidigare i veckan, men nu bekymmrar jag mig ärligt talat mer om människors EGO:n!
Har man inte den minsta lilla tanke på att det finns de som inte har råd att bunkra upp på det viset..? Och hur kan man åka till affären och handla på sig tonvis med konserver och toapapper, där det alldeles uppenbarligen finns andra människor?

Eller för att inte tala om de som bunkrar mediciner, fast man inte har någon sjukdom !?? Tänk på att det finns de som är sjuka på riktigt och skulle behöva de där tabletterna som du tycker att du vill ha “ifall att..” Tänk om den som är sjuk på riktigt inte får tag på sin medicin… Hu, jag ryser av blotta tanken.

Men jag vägrar släppa mitt naiva tänkande. Någonstans kommer samvetet att knacka på. Det är skarpt läge nu. Skarpt läge för att öppna ögonen och se våra medmänniskor.
DET är mer oroväckande om vi slutar bry oss om varandra. Alla behöver närhet, värme, kärlek, omtanke och medmännsklighet.
Så sitter du på balvis med toapapper, tänk då istället på vem du kan dela med dig av det med. Och nu är toapappret bara en metafor i hela det här sammanhanget.
Jag känner att jag verkligen ilsknar till.
Det finns SÅ mycket elände just nu, så sträck ut din hand istället. Hjälp någon som behöver hjälp. Eller viktigast av allt, tala om att du bryr dig.

Jag svettig efter spinningpass
En sjukt suddig bild på mig efter kvällens pass…

Nej, jag låser inte in mig.
Jag tvättar händerna in absurdum, jag undviker stora folksamlingar, jag åker inte kollektivt. Men nej, jag låser inte in mig.
På gymmet är det väldigt tomt… Men det är ju det vi behöver när det är oroligt.
Röra på oss så endorfinerna kickas igång. Må-bra-hormoner som gör att vi orkar.

Ingen tjänar på att gripas av panik.
Var försiktig och var väldigt noga med handhygienen.
Och så hjälps vi åt att bromsa spridningen.

Men tänk till och fundera över vad som verkligen betyder något för dig.
Fundera på vilka som är viktiga för dig.
Och tala om det för dem.

Jag lever enligt devisen att jag ska kunna dö med gott samvete.
Fundera på vad det skulle betyda för dig.

Med kärlek,
Anna

Om att vara med i FEMINA

Klipp från Femina.se

Mitt i allt kaos kommer en artikel i tidningen Femina.
Journalisten Malin Roos intervjuade mig i början av februari, straxt efter min bröstoperation.

Hon har fångat min berättelse såsom jag själv berättar den.
Jag kan aldrg glömma det här.
Jag kommer alltid leva med det här.
Och jag vill visa min ärliga bild av cancer.
För återigen, det är S Å mycket som inte syns utanpå hur det känns eller ser ut innanför.

Hela artikeln kan du läsa H Ä R.

Snöflingor har vräkt ner från dagens himmel.
Allt har bara lagt sig likt ett eländigt slask på marken.
Men prognosen visar på sol imorgon, så låt oss tro på det.
Efter regn kommer sol.
På alla sätt och vis.

Låt oss ta detta till oss.
Se dina medmänniskor och kom ihåg vad som är viktigt på riktigt.

Med kärlek från mig,
Anna

Om att prata lite om Corona…

Bild på mig nyklippt
Nyklippt…

Fina vänner.
Jag har inte skrivit om det innan, men känner att det nu är dax att prata lite om Corona.

Nån mer än jag som är livrädd för skiten???

Pådraget vi ser nu är lärdomar efter svininfluensan tänker jag.
Många förundras över detta massiva pådrag fast vi inte är i närheten av skördade liv och människoöden orsakade av svininfluensan.
Beredskapen är hög och naturligtvis pågick ett gigantiskt efterarbete efter den pandemin.

På så vis tror jag att vi kan lugna oss något eftersom man idag har bättre beredskapsplaner i krislägen som detta.

Alla har vi någon eller några i vår närhet som är extra känsliga och som behöver mer skydd än en “normalfrisk”.
Jag är riskpatient och kommer så alltid att vara. Eftersom jag är stamcellstransplanterad kommer jag alltid vara “känsligare” och löpa större risk än gemene man.
Så ja, jag är orolig. Ja, jag tycker att det är kusligt.
Jag undviker folksamlingar och att åka kollektiva färdmedel.
Egentligen skulle jag åkt till Växjö på möte imorgon, men efter samrådan med min chef ska jag inte åka tåg i tjänsten förrän smittorisken sänks. Det känns väldigt skönt att ha det stödet.

Men jag är orolig även för min farmor som inte är så pigg. Hon är 96 år och bor på ett älsdreboende. Min man och jag hade tänkt åka ner och hälsa på henne på fredag, men tror inte att vi får det nu…

Det skrämmer mig det här. Inte bara för att jag är riskpatient, nej för hur hårt ett virus kan slå. Det kan sätta hela mänskligheten i obalans…

Så viktigt att fokusera på det vi har i livet. Lägga ner oegentligheter och elände… Men alla får inte den tankeställaren. Tyvärr. Fortfarande krigas det, fortfarande finns det orättvisor och konflikter. Så gräsligt sorgligt.

Jag är berörd å det yttersta.
Så låt oss fortsätta sprida värme och kärlek till varandra.
Vi som vill och kan.

Ta hand om Er!
Med krälek,
Anna

Om “Min pappa Marianne”

Jag på en ö i Thailand
4 januari 2020 – Totalt avslappnad och i harmoni

Att få vara den man är och bli respekterad för det fullt ut.
Att våga vara den man är, är kanske inte alltid lika lätt.

Ikväll har jag sett filmen “Min pappa Marianne” – har du inte sett den, gör det!
Jag kunde iaf inte hålla tårarna tillbaka.

Det är så otroligt viktigt att får vara den man är.
Vi har alla inneboende rädslor och eventuellet en och annan demon som spökar.
Tänk om vi kunde vara mer orädda för det okända.
Allt är inte alltid vad det ser ut att vara.
Bakom varje fasad finns det så mycket mer.

“Se mig för här är jag, låt mig få komma nära..”
En av de vackraste sånger jag vet med Josefin Nilsson.

Är det kanske så att det skapas två grupper i samhället nu…? Eller är det kanske så att vi faktiskt vill närma oss varandra nu? Är det kanske så att vi så innerligt törstar efter närhet, nakenhet och en avskalad sanning?
Där hjärta och ödmjukhet går före prestige och dominas?

Låt det vara så. Låt oss respektera var och ens sätt att vara.
Låt mig få vara den jag är.
“Min enda längtan här och nu…älska mig för den jag är…”

Livet är för kort för att inte bara leva ut.
Jag förändras. Jag har förändrats.
Till det bättre eller sämre, det kan inte jag avgöra.
Men jag är den jag vill vara. Ärlig, naken och genuint intresserad av att leva livet så som jag vill.

Låt inte andras fördomar hindra dig från att nå dina mål och drömmar.
Låt inte dina egna hjärnspöken hindra dig från att våga.

D U är V I K T I G
J A G är V I K T I G

Se filmen. Öppna ditt hjärta och låt dig beröras.
Och låt aldrig någon tala om för dig hur du ska vara eller leva ditt liv.

Med all min kärlek,
Anna

Om att sälja sin tid för pengar…

Frukostbricka i sangen med servis Mon Amie. Bok Allt jag fatt lara mig av Tara Westover

Något jag typ aldrig gör är att äta frukost i sängen.
Jag är helt enkelt inte typen som gillar om det blir smuligt i sängen… För att inte tala om man skulle tappa en kladdig macka i sängen… * ha ha ha* 🙂
Men vet ni vad?
Jag kan ändra mig.
Har inga som helst problem med att ändra mig nu för tiden.
Bara för att jag gillade, eller för den delen ogillade, något för typ två år sedan, så betyder inte det att jag A L L T I D kommer tycka så.
M A N K A N Ä N D R A S I G.
Inte alla som förstår det dock…

Frukostbricka i sangen

Nybakt bröd från det lokala bageriet i Ekenäs, hemmagjord äppelmarmelad och grönt chaithé… Å så en fantastiskt bra bok!
Har ni inte läst den… Gör’t!!
Den ger både en och två tankeställare… Jag har inte kommit så långt än, men det är en fantastiskt bra bok, dessutom är språket så otroligt målande. Något jag tänker att jag vill utveckla i min skrivprocess med min bok.

Frukostbricka i sangen med servis Mon Amie

Söndag…
Och imorse vaknade jag med någon slags söndagsångest.
Något jag verkligen inte brukar göra.
Men det skaver verkligen i mig nu. Det är saker som händer som påverkar på ett plan som inte känns bra. Jag är heller inte personen som är tyst och inte säger något, men oavsett så kan jag inte påverka detta.
Jag jobbar för fullt med mitt mindset att inte låta det påverka mig för djupt.

“Vi säljer vår tid för pengar” – jag hajade till när jag hörde det i Prestationspodden.
För visst är det så.
Vi måste jobba och tjäna pengar för att klara vårt uppehälle.
Och även jag tycker om lite guldkant på tillvaron.
Men absolut inte till vilket pris som helst.

Min tid säljer jag varje månad till ett pris.
40 timmar i veckan som man ska vara instämplad, lägg därtill tiden på morgonen, ta dig dit samt hemfärd. Det är många timmar i veckan, per månad, om året.

Så klart hade de här tankarna inte funnits om jag vore fullkomligt tillfreds med min situation. Men helt ärligt så känns det inte bra i min själ. Det gör ont när jag tänker den tanken.

S Å.
Vad kan man då göra åt sin situation?
Gnälla, bli bitter och tjura?

N E J – jag vägrar verkligen bli en surtant som blir bitter och gnällig!!
Aldrig i LIVET!

Jag har krokat arm med en partner, en busniess partner och vän.
Vi har klickat och brinner för samma saker.
Vi har en drivkraft och tillsammans blir vi ett starkare team.
Jag är ingen ensamvarg, jag är en teamperson.

Så vi bygger ett bolag ihop.
Vi har inga problem med att sälja vår tid för pengar, men tiden vi säljer ska vi känna att vi gör det vi brinner för, det vi är bra på, det vi mår bra av att göra och det vi kan!!!

So stay tuned folks!
Jag vet att det tar tid att bygga en verksamhet.
Men man måste ju göra något åt sin situation om den inte känns bra.
Jag vill även vara en förebild till min dotter. Visa för henne att när man inte mår bra, då gör man något åt det. Och det är ingen som kommer att knacka på min dörr och erbjuda mig en ny och roligare karriär, det är faktiskt upp till mig.

Man ångrar bara det man
inte gjorde eller vågade…

Så, är ni med och peppar oss i det här?
Jag lovar att berätta mer när vi satt alla former för vårt bolag.
Vi har allt klart för oss, men vill inte avslöja allt innan vi sjösatt vårt projekt 🙂

Så, från söndagsdepp till söndagspepp! 🙂
Varma kramar Anna