Om post-operation-feelings

På matbordet som är centralt placerat i vårt hem står en vackerbukett…
Blommor från mina älskade ❤
I daggvasen som jag älskar så.

Blommorna som jag fått av mams, paps och lillebror och hans familj.
I de vackraste av färger, som värmer mitt hjärta.
Vi bor inte så nära, men i hjärtat är vi alltid nära.

Och allt är precis ok.

För två år sedan kände jag mig bedrövad… Stympad och amputerad.
Så många känslor som måste få lov att ta plats.
Som bara har med mig att göra.

Att känna sig ledsen, förtvivlad och otillräcklig. Berövad på en del av min kvinnlighet.
Det är känslor och tankar som jag arbetat väldigt mycket med.
Jag är inte OTACKSAM mot livet för att jag känner så.
Varje dag tackar jag för saker som berikar mitt liv.
Jag behöver för den delen inte vara tacksam för att jag fick cancer och blev av med en kroppsdel.

Omtanke, värme och kärlek fyller mig.
Jag tar emot den varsamt och ger tillbaka på mitt vis.
Men det är inget förväntat.
Vi ger och vi tar för att vi vill.

Så mycket har hänt… Det här är en bild från förra operationen.
Nu har de tagit bort ytterligare från mitt egna bröst.

Post-operation-dippen… den som slår till och skakar om.
När jag ser saker i livet passera inför mitt inre…
Undrar vad meningen med vissa saker är?
Och landar ibland i att vissa saker kommer jag aldrig att få svar på och lämnar dem därhän.

Mitt liv – mitt ansvar.
Det hade varit enkelt att lägga skulden på någon eller något.
Men det hade bara dragit ner mig i kvicksanden… och vad ska jag där och göra?
Aldrig någonsin kan vi lägga ansvaret på våra egna liv i någon annans händer.
Hur jag vill må och leva är 100% upp till mig.

Att reflektera och stanna upp.
För att se vilken väg jag nu ska ta… ja, det har jag kontrollen över.

Livet är ingen pick-nick i parken eller dans på rosor.
Men att begrava mig i bitterhet drabbar endast mig och skulle förpesta livet för min omgivning.

Jag njuter av de vackra blommorna. Känner att de är nära så.
Det är fint och det är vackert.
Det vi har i hjärtat, det som är viktigt på riktigt.

Lyssna gärna till dagens poddavsnitt – vi sammanfattar rosa oktober och hur denna laddade månad påverkat oss.

Ta hand om Er!
Kärlek & Kramar,

2 svar på ”Om post-operation-feelings”

  1. Hej vännen!

    Läääänge sen jag kommenterade nu! Men här är jag 🙂

    Det måste få vara okej att känna sig ledsen och förtvivlad ibland. Oavsett anledning. Det måste få vara okej att känna så även om det inte ens finns nån speciell anledning. Och efter din “resa” så borde det ju definitivt inte finnas nån tvekan om den saken. Även om du såklart är tacksam över livet.

    Jag har förresten precis nominerat er podd till Årets podd och Årets nykomling. Inget svårt val. Ni gör ett sånt fint arbete!

    Kram Lena

    1. Hej fina Lena ❤
      Det är samma för mig… Men hänger med på vad du har för dig 🙂

      Ja, visst är det så, och det händer så mycket i livet ibland som man inte ens kan skriva om,,, men kanske hade velat.
      Men mest av allt är jag tacksam för att jag känner och för vad livet ändå ger.

      Åååå T A C K söta du för den fina utmärkelsen, det värmer och du gjorde min kväll!
      Varm kram Anna

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.