Om att vara tonårsföräldrar

2020-01 -04 På en ö i Thailand…

Minnen, liv, drömmar… Allt man delar tillsammans.
Vi har ju alltid varit T R E när vi gör saker, men nu blir det mer och mer att vi gör
“på-tu-man-hand-utflykter”… Det är ovant och känns ju så klart tomt. Som att vår tredje pusselbit saknas…

Men hon är tonåring. 15,5 för att vara mer exakt.
Får börja övningsköra i januari… Hur galet är inte det?
Hon som alldeles nyss var en liten tulla som gick med dockvagnen och pysslade med saker.
Pysslar gillar hon fortfarande till viss del, men hon gillar även alltmer att hellre stanna hemma än följa med på våra utflykter, även om de innefattar fika eller glass..;)

Så det är en ny tid för oss. Vi åker på utflykter och strosar omkring och kikar på hus. Åker till nya små ställen och fikar eller bara går en runda. Sitter kvar på restaurangen när juvelen trippar hemåt efter att hon ätit upp sin middag.

Ja, det är nya tider. Vi har mer tid då det bara är vi. Det är ovant och konstigt, men så klart en del av livet. Det är så det ska vara. Men för det känns det ju ändå. Hon fattas, men hon behöver sitt space och sin tid.

Ja, här kan det säkert te sig olika i relationer… Vilka är man utan barn och hur är man som par egentligen? Tydligen har skilsmässoansökningarna strömmat in på sistone… I kölvattnet av denna pandemi…

Vi gillar ju att hänga min man och jag. Och vi har heller inga problem att bara sitta tysta ihop i bilen om vi känner för det. Vi gillar att ta en tur och stanna på något ställe för att ta en fika eller en lunch.

Hur ser ni på det här med att vara förälder och i olika åldrar?
Nån mer som är tonårsförälder och går in i en ny fas i livet?
Berätta gärna hur det känns för er ❤

Varma kramar,

6 svar på ”Om att vara tonårsföräldrar”

  1. Konstigt är det när barnen inte längre vill hänga så mycket med oss föräldrar… en stor del av ens liv förändras onekligen! Men förhoppningsvis har man byggt upp en stark relation och då kommer de tillbaka! ❤
    Vi som har barn i så olika åldrar får nu vara med när äldsta sonen köper och renoverar hus (mamma får gärna rensa ogräs…). 19-åriga dottern tar gärna med kompisar och hänger med oss på geocaching och vandring. De kommer hem på spontana fikastunder eller gärna middag. Och vi kan svänga förbi dom för en fika, särskilt om vi tar med något gott!
    Allt har sin tid, det gäller bara att hänga med! Sen har ju vi “minstingen” kvar hemma ett tag till, dock börjar han fyran på tisdag…

    1. Ja, visst är det är märklig känsla… Som det ska vara så klart, men det är en så ny känsla att lära sig att handskas med.
      Mysigt att ändå följa på i alla faser som är helt fantastiska, eller hur ❤
      Skönt att ni har er minstning än, fyran då är man ju ändå rätt liten ändå 🙂
      Kram Anna

  2. Känner så igen mig. Har två söner, 16 och 21år, den äldsta flyttade för några månader sen. Fyy vilken sorg.. och glädje förstås, vi har renoverat och inrett och fixat fint, jag fick ganska fria händer.. gott betyg till mig, haha. Stolt över honom, att han har jobb och fixar allt själv, fast vi gärna hjälper till. Den yngre vill inte så ofta vara med oss, helst bara om storebror kommer och är med. Vi försöker locka, bjuda, hitta på, blir så glad för de stunder som blir. Tänker ofta och längtar tillbaks till de var små, tänk att för en dag, få vara med sina små barn igen! Mycket egentid för mig och mannen, nya roller när vi inte behövs lika mycket av barnen, en stor förändring i livet är det verkligen. Kram, Malin

    1. Å, jag vill knappt tänka på den dagen då hon ska flytta hemifrån…
      Det är verkligen en helt ny tid att “bara” vara vi och man kan sitta lugnt i solstolen ocn tom somna till,
      för man behöver ju inte hålla ständig koll på något barn i vattenkanten längre…
      a ha, lär också locka med bjudmat och annat kan jag tänka mig 🙂
      Varm kram Anna

  3. Ja, du Anna… för många år sedan när vi fick våra förstfödda, tvillingarna som är 27 år idag… då trodde jag att jag skulle vara en sådan där mamma som alltid ville ha småbarn, jag trodde det var det mysigaste som fanns, att den mysiga känslan på något sätt skulle bli mindre när barnen blev äldre… Det finns nog de som känner så och därför kan det bli både tio och tolv barn i de familjerna 😉 Men vi har ju “bara” fyra barn, och jag var helt bestämd på att inte skaffa fler när yngsta var runt 3 år. Det räckte lagom med fyra, att hinna med de på alla sätt och vis. Och inte saknade jag att ha småttingar hela tiden heller… Små blir stora och deras behov ändras efter tid… Man får mer och mer tillbaka sin “egentid” som du skriver. Och rätt vad det är… ja då flyttar de hemifrån en efter en och i alla fall när man som vi har flera stycken och inte alla flyttar samtidigt så hinner man ju “vänja” sig. Ja, för jag tycker faktiskt inte att det är så jobbigt att alla nu har flyttat. Yngsta flyttade i början av juli och vi har ju varit på kusten nästan hela tiden, så det är riktigt nytt för oss att vara helt ensamma (förutom vovven) i huset. Jag brukar säga att var sak har sin tid, och så ska det nog vara tycker jag i alla fall. Och när de är vuxna och inte bor hemma längre så är det supermysigt när de kommer hem och hälsar på!
    Njut av att få mer tid tillsammans, jag har ju förstått att ni liksom jag och min P står varandra väldigt nära och har en fin tillvaro tillsammans 🙂 Och än har hon ju några år kvar hemma, när det är dags för henne att flytta ut, så har hon succesivt “vant dig” vid tanken i och med att hon är med er mindre och mindre 😉 🙂
    Kram på dig och tummen upp till din tuffa frisyr, den klär dig!
    /Maria

    1. Hej Maria,
      Tack för dina tänkvärda ord.
      Det är verkligen fantastiskt med barn och deras olika faser i livet. Kan tänka mig att ingen tonåring har varit den andra lik hos er 🙂
      Ja, det gör vi, har bokat en helg nästa helg då vi ska bo på hotell och rå om varandra bara.
      Men ja, eftersom det kommit så mycket i sommar att hon inte vill följa med så är det en väldigt ny känsla att vänja sig vid, men det är ju helt i sin ordning som du säger:)

      Tack gulle du, kände för något nytt 🙂
      Ta hand om dig!
      Varm kram Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.