Om att våga lyssna inåt

T O N Å R I N G

Att vara tonåring har aldrig varit lätt.
Hormoner som spretar hit och dit.
Saker man förväntas göra och vilja hänga med på.
Man ska klä sig eller vara på ett visst sätt för att “passa in”.

E L L E R . . .

Är det så att tiderna håller på att förändras…?
Eller är det så att det “bara” är något som vi har fokus på här hemma?

Vi pratar mycket om att göra saker man själv vill och inte det som man “tror” förväntas av en. Att göra det och leva upp till andras förväntningar blir sällan bra.
Så när hon verkligen poängterade för mig att hon inte ville något som jag propsade på blev jag så stolt över henne.

Jag sa: “Förlåt hjärtat, att jag inte uppfattade hur du kände först, nu förstår jag”.
Ibland har man helt enkelt bara dagar då man inte vill göra något, inte vill träffa någon.
Och det har ABSOLUT inte något att göra med hur mycket man tycker om eller älskar någon eller några. Det handlar om att lyssna till sin inre röst och förstå sina egna behov.

Det är fint det här.
Min tonåring som får mig att tänka till en gång till ibland.
Reflektera över vad det handlar om.
Att det handlar om mig och inte om andra.

Så viktigt. 
Så insiktsfullt.
Så klokt.

Så säg mig, hur gör du?
Om du har en dag då du bara känner att du måste vara för dig själv?
Lyssnar du inåt och är ärlig mot dig själv, eller känns det jobbigt och du gör det DU TROR förväntas av dig…?

Med kärlek,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.