Om Sårbar och Superstark

K Ä R L E K ❤ S Å R B A R H E T ❤ Ö D M J U K H E T ❤ S T Y R K A ❤ M O D ❤ V Å G A

“Att vara stark är att våga visa sig sårbar” – Känner att jag vill nicka till deras ord i podden Sårbar och Superstark” med Mia Törnblom och Yvonne Brokvist. Jag springer längs med havet och njuter av sol och värme. Benen tar mig framåt och jag rensar huvudet efter en lite omständig dag på jobbet. Släpper tankarna och är i löpningen, ett med mig själv och mina tankar.

Ja, det är modigt att våga släppa fasaden och erkänna att man är sårbar, att man söker efter svar och inte behöver vara “duktig flicka” som aldrig ber om hjälp.
Det är VI MÄNNISKOR som skapar ångest och psykisk ohälsa genom att trycka undan och tysta ner. Vi ska inte prata som sårbarhet, ångest eller känslor av otillräcklighet.
Vi ska vara glada, positiva och aldrig ha några problem.

Men vet ni vad – det är sånt förbannat B U L L S H I T! ! Alla går igenom svårigheter, och de flesta behöver ibland hjälp för att tackla dem. Det är modigt att våga be om hjälp, det är modigt att våga erkänna att man inte mår så förbannat bra hela tiden.

När vi bryter armen, benet eller får en hjärnskakning – då tvekar vi inte att söka vård för att laga våra skadade kroppar. På samma sätt finns terapeuter, psykologer och kuratorer för att hjälpa oss att laga hål och revor i själen.
Eller att vilja ta hjälp av en coach för att komma vidare om man fastnat i livet, eller något som liksom skaver.

“Vi jobbar med de som V I L L, det är inte alltid de som B E H Ö V E R som kommer till oss” – fortsätter de i podden.
Jag vill klä av och avdramatisera, istället lyfta upp och belysa vikten av att våga ta samtalshjälp. Visa för kommande generationer att man får visa sig sårbar, att vi ska vara ödmjuka inför varandra och våra ryggsäckar.
Ja, det gör ont att ta itu med saker i det förflutna, men ibland behöver vi göra en omstart och möta mörkret för att komma ut i ljuset. Undanträngningseffekten brukar sällan vara särskilt lönsam, för varken kropp eller själ till slut. För till slut hinner det ifatt dig.

Det är modigt att våga ta reda på vad det är som skaver. Det är modigt att våga vara öppen och möta sig själv, och att vilja gå vidare.
Det är ju bara vi själva som har ansvar för våra egna liv, men det är ibland lättare att lasta och lägga skulden på någon annan eller något annat. Men det kommer sällan något gott ur ett sådant resonemang.

Jag hoppas på att vi ska våga möta varandra där vi är. Sluta lägga skulden på någon annan för att livet känns sopigt ibland. Våga ta ansvar och våga vara ärliga. Och framför allt ha MODET att våga LYSSNA på våra medmänniskor.

Min mamma och pappa.
Som jag ÄLSKAR ER!
Ni är allt det här för mig.
Ni är sårbara och starka.
Visar kärlek och omtanke.
Står upp för och visar känslor.

Att visa respekt för att vi alla är olika, att vi har olika bakgrund och infallsvinklar.
Vågar LYSSNA för att FÖRSTÅ och inte för att tänka ut ett rappt svar.

Alla NI, som visar mig här denna fantastiska respekt, kärlek, ödmjukhet och omtanke –
T A C K ❤
Var och EN av ER är alldeles FANTASTISK!

Jag mår bra TACK VARE alla timmar i TERAPI och SAMTAL med nära och kära.
Så låt oss släppa på garden en smula.
För ju mer sårbarhet jag visar, desto starkare kan jag känna mig.
Det är som ett ägg… Skalet kan vara hårt, men knäcker man det är det väldigt skört.

Vi har bara ett LIV och vi har ett VAL att välja HUR vi vill leva det och HUR vi vill BEMÖTA våra medmänniskor.
Och kom ihåg, din sanning är din, men inte alla andras lag.

Ur min hand blåser jag nu ut mitt kärleksströssel till Er,
men du väljer vad du vill göra med det ❤

4 svar på ”Om Sårbar och Superstark”

  1. Sanna ord och en vacker bild på dina föräldrar <3. Livet är inte glass och ballong hela tiden men det finns som sagt vägar tillbaka om man bara vågar… Stor kram till dig fina Anna! //Tina

    1. Så sant, glassen smakar godare när man njuter av den fullt ut och ballongerna är klarare i sina färger när man vågar känna…
      Tack för din fina respons
      Varma kramar Anna

  2. Underbar bild!

    Sant det du skriver, ändå är det så svårt tycker jag.. att visa sig sårbar.
    Skulle nog behöva det nu, men biter ihop lite till för jag hittar inget utrymme för att släppa fram hur jag mår. Känns som att allt bara skulle fallera då, men väggen är nära nu, det känner jag.
    I måndags fick jag samtal från Sahlgrenska om att de beslutat att jag ska opereras (efter över ett års utredning), troligtvis till hösten då det ser ut som det gör nu i vården med Corona och allt.
    Tills dess ska jag försöka njuta av sommaren och sista månaderna innan jag försätts i klimakteriet, kanske i kombination med stomi.

    Tack för att du belyser detta viktiga ämne, du är så härlig. Utan psykisk hälsa ingen vidare fysisk hälsa heller..

    Kramar

    1. Ja, det är verkligen en favoritbild Från när mamma fyllde 70 förra sommaren.

      Jag undrar varför du biter ihop…? Kära du, det är inte värt det.
      Genom snåriga stigar och forsande hav har jag kommit fram till att de som älskar mig på riktigt finns där ändå, även om jag visar alla mina sidor.
      Även när jag mår sopigt. Och jag känner ändå att får jag det ur mig så “hör jag mer mina egna tankar” och kan få en mer rationell inställning till det jag tänker.

      Men du Det är tunga tankar du bär på. Saker som du har framför dig som du våndas inför. Så klart.
      Jag tycker att du ska absolut njuta av sommaren, ge dig själv tid att ladda och reflektera.
      Det här med klimakteriet förstår jag dina farhågor inför.. Nu är jag kanske i en ålder där jag skulle kunna komma i ett förstadie iaf rent fysiologiskt, men blev ju iom tabletterna försatt i det för 2 år sedan.
      Först var det horribelt… Svettades och var precis plaskblöt, precis som när man går på högdos kortison.
      Men genom att träna och svettas riktigt rejält har jag kommit förbi det. Dessutom viktigt med styrketräning eftersom när östrogenet minskar så blir vi kvinnor mer bensköra.
      Ja, du är fantastisk på att hålla din fasad uppe, men jag undrar varför?
      Du är verkligen så fantastisk, genuin, positiv och varm. Jag önskar att jag kunde ge dig en stor kram
      Nej, allt hänger ju ihop . kropp och själ – så viktigt att ta hand om båda.
      Va rädd om dig fina du.
      Varma kramar Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.