Om tid som läker…

Jag ser tillbaka på tiden som gått.
Saker som hänt som ärrat i både kropp och själ.
Vissa saker kanske aldrig blir som de var…
Men kanske kan jag inte påverka dem heller.

Jag försöker vara mer i nuet, det som ÄR.
Som jag skrivit förut har jag relativt svårt för att blicka för långt fram i tiden.
Ett tag kunde jag knappt tänka på nästa dag…
Nu kan jag ändå börja drömma om framtiden och det som kan komma.
Men framförallt är jag här… nu.

1 maj 2019.
Inlagd med en smärtchock utan dess like.
Visste bitvis inte vart jag skulle ta vägen med mig själv.
Drogad med både lugnande och smärtstillande.
Ändå tacksam att det finns i de lägena.

P E R S P E K T I V – alla händelser i livet ger perspektiv. Jag kan även välja hur jag vill ta hand om det som sker.
Jag vet hur det kan gå och väljer att vara ödmjuk inför livet.

2 maj 2018.
Första cytokuren för bröstcancern, efter tre operationer.
Att veta att det går in ett gift i kroppen som drar med sig en massa friska celler i sin väg…
Det ger en en ambivalent känsla, samtidigt som alternativet inte är ett alternativ.

Vänner. Det kan hända så mycket genom livet.
Var rädda om det ni har och ta det inte för givet.
Livet kan vara en snårig stig likväl som en porlande bäck.

2 maj 2020.
Eftertanke och en enrom tacksamhet för livet.
Det som fyller mitt hjärta mest idag är mötet med mammi oh pappi igår.
Själagott att få träffas om än försiktigt och på håll.
Själagott.

Jag väljer att se det som är fint just nu.
Men jag vet vad livet också kan ge i omgångar.
Det är få saker jag tar för givet.
Och jag vet att jag är ödmjuk och tacksam för det jag har.
Det vet jag.

Skickar kärlek genom luften!
Anna

4 svar på ”Om tid som läker…”

  1. Det här inlägget berörde mig verkligen! Tänk så mycket du gått igenom nu. Fina, starka människa<3
    Jag har också stundtals svårt att blicka för långt fram. Om det är något jag lärt mig utav min sjukdom är det att verkligen ta en dag i taget. Något annat är ibland för övermäktigt. Men visst drömmer jag också lite längre fram, om allt jag skulle vilja göra.

    Och det där med smärtchock, ryser när jag läser. För snart 2 veckor sen var jag på behandling och fick blockader och elstötar. När smärtan sen kommer tillbaka… fy då är man inte så kaxig i en vecka.

    Avslutar med något positivt! Hurra och grattis till nya podden ju, så kul:) Heja er<3 Kram

    1. Hej Fina Gabiella
      Ja, det är en del… Liksom du… Ibland undrar man ju vad meningen med det är?
      Men vi vet ju att det tjänar inget till att tänka så, det tar oss ingenvart.
      Men de kommer ibland och det får vara ok så, eller hur.

      Det låter fruktansvärt med din behandling… Hur mår du nu??
      Ta hand om dig

      Ja, TACK! Vi är så taggade för det!
      Varma kramar Anna

      1. Ja visst är det så, visst undrar man. Men så släpper jag det nästan lika snabbt, för inga svar får man ändå. Helt mänskliga tankar dock!

        Fy, ja det var ingen höjdare med denna behandling…
        Har haft lite mindre smärta först till en början faktiskt och även börjat med en ny medicin, så det kändes först lovande. Men sen några dagar tillbaka så har smärtan ökat dag för dag. Typiskt! Har utvärdering med sköterskan på fredag, så får se hur vi går vidare.
        Tack för all värme och omtanke!<3 Kramar

        1. Men du, det låter förfärligt… Hoppas av hela mitt hjärta att du får en fin och skön helg, som ger dig tillfälle att koppla av, samla energi och värme.
          Ta hand om dig!
          Varm kram Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.