Om baksmälla

Bild pa blue hortensia i guldkruka och two guldklot liggandes på fonterbrade

B. A. K. S. M. Ä. L. L. A.

För de flesta förknippat med ett tillstånd dagen efter en lite för “blöt” kväll.
Jag kan definitivt sälla mig till skaran som mått riktigt uselt “dagen efter” en kväll med för mycket alkoholhaltiga drycker.

Nu handlar det här inlägget inte om den sortens baksmälla, den kan jag återkomma till vid ett senare tillfälle.
Det här inlägget handlar om den sortens baksmälla jag själv genomgår just nu.
Den med alla tankar, känslor, rädslor och reaktioner som varvas om vartannat inom mig efter operationen.

Jag drog ner mössan, svepte halsduken tajt kring halsen och knäppte jackan så långt upp det gick.
UT UT UT – Jag måste andas frisk luft!
Så jag gick och lyssnade på senaste avsnittet av podden som handlar om kroppen.
Lyssnar gör du här:
Podcast
Acast
Spotify

Ögonen vattnades och jag svalde och svalde. Helst av allt ville jag bara ställa mig vid strandkanten och skrika rakt ut. Men av någon anledning vågade jag inte.
“För så göööör man ju bara inte…” eller hur?…

Fast kanske att vi skulle ta och göra det ändå? Vad skulle hända tror ni?
Den här operationsbaksmällan håller liksom i sig.
Det var som att jag gjorde ett maratonlopp innan, samlade all kraft jag kunde för att ta mig igenom operationen och nu har luften gått ur ballongen…

Smärtan är inte i närheten av den jag upplevde när jag satte in expanderprotesen i slutet på april förra året. Jag tror att jag förväntade mig ett liknande tillstånd, men det här är något helt annorlunda.

Varför gör jag då de här sakerna? Varför visar jag bilder på hur jag ser ut in på bara skinnet? Varför blottar jag mina innersta tankar, känslor och rädslor?

För att jag vill ha uppmärksamhet?
Om någon tror det och läser det här… Oj, så fel det är. Läs då gärna vidare så får jag förklara.

Jag vill skaka om. Jag vill väcka världen. Jag vill skapa debatt.
M E N
Framförallt vill jag tala till DIN och DIN och DIN… EMPATI.
Jag vill tala till era hjärtan och be om er emotionella uppmärksamhet.

Vi lever ETT liv med ett visst antal dagar till vårt förfogande. När man börjar räkna dagar blir det väldigt tydligt att livet inte är oändligt. Om jag skulle ha turen/lyckan att bli 90 år skulle jag ha 32 850 dagar (+ några dagar iom skott år) till mitt förfogande, av dem har jag nu nyttjat 16 790 dagar, dvs typ hälften.
Vad ska jag göra av resterade delen av de dagar jag har?
Och då vet vi alla att det finns verkligen INGA garantier när det gäller livet.

Ha detta i din tanke nu.
VAD i ditt liv skaver?
VAD är det som får dig att eventuellt må dåligt?
VAD skulle du vilja förändra?

Jag är förbaskat medveten om att jag har bara det här livet.
Ingen ska tala om för mig att jag inte är och har varit oändligt tacksam för det jag har och har fått.
Kontentan av vad syftet med mitt blottande är alltså…?

Precis.
Det är NU vi lever. Saker sker i våra liv som vi måste lära oss att förhålla oss till.
Jag skulle ju definitivt kunnat ikläda mig en gigantisk offerkofta och gå omkring som en bitter*** i resten av livet med allt jag varit med om.

MEN NEJTACK!

Jag är helt övertygad om att den koftan har varken passform och skulle klia något alldeles förfärligt.

Livet suger… Absolut. Men den dagen det tar överhanden förintar vi ju oss själva.

Jag är livrädd för många saker.
Men rädslorna får inte kotrollera mitt liv.
Jag vill däremot känna rädslan, förstå den och hantera den. Bli vän med den.

DU är chefen i ditt liv. Liksom jag är chefen i mitt.
Men om jag genom det jag skriver och visar kan få dig att bli berörd och reagera, då har jag lyckats med det jag gör.
DET är anledningen.

Livet är för kort för att slösa bort det på bitterhet och skuldbeläggande. För kort för att inte kunna förlåta och gå vidare. För kort för att inte leva.

Så nästa gång någon sträcker ut en hand, ber dig att se vederbörande eller säger förlåt…
Gör dig själv tjänsten att förlåta och gå vidare.
För vår tid på jorden är inte oändlig, vi kan inte slösa bort de dagar vi har genom att trampa omkring i svart geggamojja. Men valet är ju såklart ditt.

Öppna ditt hjärta för empati, kärlek och värme.

Det är den sortens baksmälla talar jag om. Att vara rädd för alla känslor som kommer efter en laddad situation man varit med om.
Tacklas du av nån sorts baksmälla?
Blev du omskakad av det här eller vad fick du för tankar när du läste detta?
Jag är uppriktigt intresserad av din åsikt.

Med min uppriktiga värme och kärlek,
Anna

11 svar på ”Om baksmälla”

  1. Vackra Anna
    Du är så klok. Säkert har du lärt dig massor av allt du gått igenom. Jag läser alla dina inlägg riktigt sakta jämt att jag kan ta till mig allt du skriver. Så otroligt bra. Spar allt detta till din bok
    Hoppas du snart mår helt bra igen. Ha det du t
    Kraaam Inger

    1. Hej fina Inger,
      Tack snälla du <3
      Har som mål att bli klar med den till semestern tänker jag. Tror att det är bra att skapa sig en deadline och nu känner jag att jag har mycket ord inom mig som vill komma ut.
      Tack för att du troget läser och reflekterar. Det är så oerhört värdefullt.
      Ha en fin kväll och ta hand om dig!
      Varma kramar Anna

  2. Tänker ofta på hur snabbt livet går. Funderar oxå mycket över vad meningen är med det o varför vissa ska drabbas av sjukdomar, fysisk o psykiskmisshandel, svält, krig, förluster o varför inte alla ska få vara lyckliga o friska fram till dess att vi trillar av pinnen. Svaret får jag aldrig! Är så evigt tacksam varje dag för det jag har! Bara ställ dig vid strandkanten o skrik rätt ut. Tror det skulle vara befriande. Går man igenom det som du gör, då är det klart att man slåss med många tankar. Varm kram❤️

    1. Å tack för detta <3
      Det händer ju att det är lätt att vivla på sig själv i situationer som denna.
      Borde jag inte.. Ska jag inte bara gå och jobba imorgon? Jag kan ju klä på mig..
      Fast sen vet jag att jag är inte bara slut i kroppen utan även mentalt av allt det här.

      Å jag håller med dig... Vad är meningen med ondskan och svärta i livet? Vad är meningen med krig, svält och elände?
      Varför blir en del människor onda och hur utvecklas ondska?
      Ännu mer i dessa dagar när vi inte får glömma förintelsen och allt vad den förde med sig. Det skär i min själ när jag tänker på det.
      Då måste vi så gott vi bara kan sprida kärlek och värme till de som vill tänker jag.
      Visa omtanke, empati och medmänsklighet.

      Ja, jag får lov att göra det. Bara skrika så frustrationen kommer ur mig...
      Tack för dina fina tankar <3
      Varm kram Anna <3

  3. Så tänkvärda tankar Du har präntat ner, vi är inte odödliga och måste ta tillvara de dagar vi har på ett bra sätt! Tack Anna för att du skriver!❤️ Kram

    1. Tack fina du <3
      Ja, vi möts nog alla av den förneklesen... Orätter som inte klaras upp och man lägger energi på saker som är så onödiga.
      Så viktigt att påminnna sig om livet vi har...
      Tack för dina fina ord. Kram <3

  4. Du fantastiska människa!
    Läser Din blogg med stor medkänsla men också för att jag lär mej så mycket av Dej och så fint Du hanterar alla svårigheter. Jag har svårt att sätta ord på allt det svåra och jobbiga som finns runt mej ibland men försöker bli bättre på det.
    Å när man börjar räkna dagar som man kanske har kvar blir man ännu mer påmind om att ta vara på varje dag. Jag ska försöka bli bättre på det och att rensa ut en del saker som tar av min energi.
    Jag behöver den själv för att kunna bli en bättre människa som kan ge mer kärlek och omtanke till mina nära och kära.
    Även om jag inte känner Dej så känner jag med Dej och hoppas Du mår bättre snart.
    Varma hälsningar Maria

    1. Men tack fina du <3
      Man behöver inte alltid kunna sätta ord på allt, viktigast är ju att visa det man känner för de man älskar.
      Rensar också... saker som stjäl energi är sådana onödiga tjuvar och då är det bättre att göra sig av med dem.
      Tack för din fina omtanke <3
      Varm kram Anna

  5. Fina Anna ! Kloka,underbara du! Är det någon som berör mig djupt så är det du. Det du förmedlar är något utöver det vanliga. Blir man inte berörd av det här så vet jag inte vad som behövs. Jag blir rejält omskakad av dina ord. Livet är en gåva som vi måste ta vara på. När jag gick i terapi efter en uppslitande skilsmässa sa terapeuten gå ut i skogen o skrik. Det kan väl kännas konstigt men samtidigt få ut en del ångest. Tänker på dig o följer med dig i fortsättningen. Varma kramar/Monica❤️

    1. Tack fina Monica <3
      Sen är det kanske så att de som verkligen skulle behöva skaas om läser inte en blogg som min.
      Ja, livet är verkligen en gåva som vi behöver vårda väl.
      Ska ta ditt råd och gå ut och skrika nånstans... Kanske nehöver det. Klok terapeut du hade <3
      Tack för att du följer med här.
      Varma kramar Anna

Lämna ett svar till Maria Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.