Om kärlekspåfyllning och tålamodsprövande

Ljuvlig bukett från min fina vän Ulrika.

“Nu kommer jag snart” stod det i sms:et och staxt därefter plingade det på dörren.
Vi satte oss vid köksön och åt lite brunch.
Lyckades veva ihop lite scones och klicka ut på en plåt (om man smälter smöret behöver man inte jobba ihop degen så värst, det gäller att hitta genvägar :-))

Vi har känt varandra lika länge som vi har varit mammor, men känt till varandra en bra stund innan dess. Så man kan nog säga att vi känner varandra V Ä L D I G T väl.

Hon är en vän som jag kan ringa mitt i natten, som jag kan gråta ut hos, som jag kan prata hål i huvudet på, som jag kan skratta med, som jag kan skoja med och som jag kan vara allvarlig med.

När magen var påfylld behövde vi lufta lungorna.
Ute sken solen fast vindarna härjade en del.
Men sol och rörelse var precis vad kroppen behövde.
Vi gick och gick.
Jag undrar om vi skulle få slut på samtalsämnen om man så satte oss på
en öde ö i en månad? * Ha ha ha*

Det är så tryggt att ha en vän som henne.
Å för en stund glömde jag bort det som skaver på kroppen min.

Här hemma har jag ju min man som pysslar och fixar med det mesta.
Som fick stanna hemma från kick-offen med jobbet för att se till sin fru.
Jaaa, det är kärlek det <3
Lyckliga mig alltså!

Han som också tröstar när tålamodet tryter…
För det gör det oxå.
När den där bh:n håller på att ta knäck på mig!
Som jag lever i 24/7 och ibland bara vill slita av så jag kan andas igen.
Men den ska sitta på för att hålla svullanden nere.
Det trycker, det kliar, det svider och det drar.
Idag lossade jag iaf på den för att se hur det ser ut. (och byta till en ren)
Det jag kan se ser iaf bra ut, har ju förband på bägge brösten efterom de skurit i båda.

Så ja.
Tålamodet brister emellanåt.
För att jag i nästa stund ska få dåligt samvete över att jag känner så.
Jag måste ju vara tacksam för att jag fått göra det här!
Jag har ju valt det själv!!

E L L E R…

Nej, så klart jag inte har.
I N G E N väljer själv att få cancer.
I N G E N väljer själv att ta bort ett helt bröst.
Omständigheterna gjorde att det blev så för mig.

Jag låter otåligheten skölja över mig. Hanterar frustrationen och prövningarna som kommer. Gör mitt bästa för att ta hand om känslorna.
Andras djupt och återvänder.
Lugnar mig igen.

Nej, det är ingen dans på rosor.
Men det är ett steg framåt.
Och jag gillar verkligen tanken på F R A M Å T.

Säg mig vänner, hur har er helg varit?
Ta hand om Er!

Varma kramar Anna

2 svar på ”Om kärlekspåfyllning och tålamodsprövande”

  1. Fina fina du <3. Så skönt att du är hemma igen och att allt har gått bra. Jag tror att det är klokt att låta frustrationen få skölja över en då och då. Det är viktigt att få pysa för att kunna få komma tillbaka och förhoppningsvis kunna ta sig upp till nästa nivå. Är det någon som tänker FRAMÅT så är det du. Har aldrig träffat någon som verkligen tar sig framåt så som du gör. Du är grym Anna och hoppas att de jobbiga dagarna efter operationen snart är förbi och att du kan få börja njuta fullt ut igen. Stor varm KRAM //Tina

    1. Tack rara rara fina vackra du <3
      Ja, tror med att det är viktigt att låta alla känslor ta sin plats. Hellre tar jag hand om dem nu än att de dyker upp som en överraskning om ett halvår för att jag tryckt undan allt...
      Det är inte min grej, jag släpper ut allt och sen går jag vidare.
      Tack för att du är så otroligt gullig och peppande <3
      Ta hand om dig! Varma kramar Anna <3

Lämna ett svar till Tina ME Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.