Om navelpiercing och operationsfokus

Färgglada tulpaner och tända ljus…
Det är en så fin plats att sitta där på verandan, ljuset blir helt magiskt.

Måndag och tillbaka på jobbet igen.
Jag försöker arbeta mig igenom digitala högar…
Sen är det ändå så att jag kan ju prata även om jag kommer vara lite i en dimma de första dagarna efter operationen… Om jag skulle glömma något på jobbet menar jag.

För helt ärligt är det lite svårt att hålla fokus just nu.
Eller mitt fokus är bara på en sak och det är framförallt den stundande operationen.
Det är nu det ska bli klart.
Det är nu det sista ska fixas till.

Mina nerver är lite här och där. Att sövas är ändå att sövas.
Och jag somnar oftast in i tårar… För jag är rädd för att inte vakna igen, det är en kuslig känsla det där…
Men det blir bra, det vet jag i sinnet. Men känslor har vi ju alltid och de måste också få sitt utrymme…

Så kanske spretar jag lite dagarna som kommer.
Känslor åt alla håll och kanter.

Å idag då.
Då var det dax för juvelen att få sin navelpiercing.
Vem som var mest nervös?
Ja, det var helt klart mamman det 😉
Icke ett ljud kom det ifrån henne och det var klart på bara några få minuter.
Å hon e huuuuur nöjd som helst, det är ju liksom huvudsaken det 🙂

Nu ska jag ta och sjunka ner i soffan en stund.
Titta på något och tänka på något helt annat än operation.
Jag har ett inlägg förberett i huvudet inför den. Något som jag har gått och tänkt på väldigt länge.

Säg mig hur har året startat för er? Känns 2020 bra so far?

Ta hand om Er vänner!
Varma kramar Anna

PS: Imorgon släpps avsnitt 3 av podden – glöm inte att lyssna är ni gulliga <3

2 svar på ”Om navelpiercing och operationsfokus”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.