Om att åka mental berg- och dalbana

Jag borde verkligen ligga i sängen nu.
Nerbäddad i pyjamas och låta sömnen komma till mig.
Men hela mitt mentala jag åker berg- och dalbana.
Jag sitter i köket och kör pekfingervalsen över tangenterna.
Det går ganska fort efter som jag har övat upp mig.

Upp som en sol, ner som en pannkaka.
Ladda om och komma igen.
Om och om igen gör jag det.
För den här veckan har jag ärligt talat varit ganska edgy.
Men jag blev ju SÅ otroligt glad över beskedet att vi har ett datum igår!! 🙂
Hela dagen har jag glatts så åt detta.

Och ni…Alla ni som ger mig kärlek, värme och omtanke på olika vis.
Från djupet av mitt hjärta
T A C K <3

Samtalet i eftermiddags fick mig ur balans…igen.
Det var läkaren från Linköpings genetiska avdelning.
“Vill du delta i en forskningsstudie som undersöker ärftlighet?”
“Finns det risk för det…?”
“Ja, med tanke på att du haft två allvarliga diagnoser vid så unga år så…ja, det förefaller en viss risk för ärftlighet och vi skulle vilja undersöka dina gener lite närmare”

Kanske tycker ni att jag borde låta bli.
Men det kan jag inte.
Tanken skulle alltid mala i mig om jag inte gjorde denna utredning.
Men känslorna är många och mentalt åker jag berg- och dalbana.

Jag kastas mellan hopp och förtvivlan en hel del.
Å jag vill bara skrika rakt ut:
“Låt mig bara få vara ifred!”

Så samlar jag ihop mig igen.
Plockar fram shorts och klänningar och viker varsamt ihop dem enligt
Konmari-metoden. Väskorna står redo och timmarna räknas ner.

Ja. Vi är värda det här nu.
Släppa allt och bara njuta och totalt koppla av.
Gå in i en bubbla av semester, sommar, värme och asiatisk mat.

Fokuserar på det vi har framför oss.
Försöker att inte grubbla.
Snart är vi på väg.
På väg för att skapa nya minnen.
För livet är inte dagarna vi minns, utan dagarna vi L E V T.

Det finns en klump.
Men jag sväljer och visualiserar.
Hör vågornas sus och min kropp som är varm.

Visualiserar och fokuserar på det som är G O T T.
Det är det viktigaste nu.

Så mycket kärlek vill jag skicka till Er.
För all omtanke, ödmjukhet och värme som ni skänker.
T A C K.

Varma kramar Anna

12 svar på ”Om att åka mental berg- och dalbana”

  1. Fina Anna! Vet knappt vad jag ska skriva. Känner så starkt får dig. Min önskan är att du får stunder där din oro skingras. Mina tankar går till dig. Hoppas på mycket sol o värme! Varma kramar / Monica ❤️

  2. Vackra Anna. Hur mycket ska du behöva gå igenom. Försök låta bli att tänka på detta nu. Njuuuut av semestern med din fina familj. Skulle verkligen vilja ge dig en stor varm kram. Ha det nu alldeles underbart. Kraaaam Inger ❤

    1. Ja det är nog en del kanske.
      Men nu känner jag ändå att jag landat lite, men visst känns det när det går upp och ner så här..
      Men nu är vi på väg och det är heeeeelt underbart att vara det
      Ha en fantastisk kväll!
      Kramar Anna ♥️

  3. Jag skulle inte heller kunna låta bli om jag fick den frågan, så jag tycker du gör helt rätt. Vid det här laget är jag fullkomligt säker på att du är starkare än de flesta av oss, både fysiskt och mentalt, och kan hantera vad som än händer och sägs <3. Läste även om podden och bara… WOW, you go girl!!! Heja heja!
    Stor KRAM

    1. Tack, skönt att få bekräftelse ♥️
      Nog är det så att det finns en del pannben i den här kroppen, det har du rätt i. Så nu har jag laddat om och känner glädje inför att vi snart är i värmen och solen.
      Taaaack! Det är sååå roligt att få göra det
      Ta hand om dig och ha en underbar jul ♥️
      Varma kramar Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.