Om att piggna till efter ett migränmonsteranfall

‘ jag ser dig som ett monster…
och du attackerar bakifrån,
utan chans att värja sig…

“Mamma, du måste gå och lägga dig nu.
Vad kan jag göra?”

Min älskade fina omtänksamma underbara juvel.
Bäddade av, hämtade hink, släckte lampan och sa go’ natt.

Magen som vände sig ut och in, men tack o lov att jag hann
till toaletten när kräkattacken satte in.
Hittade en zomig nasal och sprayade i näsan.
Rummet snurrade och jag kunde inte somna.
Huvudet dunkade och det sprängde i tinningarna.

Jag avskyr när migränmonstret attackerar med sån kraft.
Det var länge sedan jag hade ett sånt gräsligt anfall sist.
Men nu var det tydligen dax.

Det var bara att kapitulera och stanna hemma idag.
Jag hade inte gjort någon en tjänst om jag hade gått till jobbet idag.
Hela dagen har jag befunnit mig som i en dimma.
Tog mig iaf ut när solen tittade fram.
Solglasögon på, annars blev ljuset för starkt.

I köket låg en lapp:
“Ta det nu bara lugnt idag och slappna av.
Jag kommer hem vid 15 så vi ses då.
Älskar dig! Puss puss”

Älskade älskade barn.
Ibland mår jag så dåligt över allt som hon får vara med om.
Allt som hon varit med om trots sin ringa ålder.
Men jag kan ju inte hjälpa det.
Men ibland känns det extra tungt.

Så när hon kom hem satt vi nära nära i soffan och tittade på “Bonden”.
Slappnade av, axlarna sjönk och det gränslösa kärleken till henne.

Vi vet.
Kärleken och hälsan – inget av det kan man ta för givet.
Så vi vårdar det vi har.
På vårt sätt.

Mörkret har sänkt sig över staden.
Jag börjar piggna till efter dagens baksmälla.

Å jag tänker
Tack för att jag lever.
För att jag faktiskt har ett huvud att ha ont i.
En kropp som ömmar efter en migränattack.

Det är inget jag gillar.
Inget jag önskar någon annan.
Eller jo, det kanske finns någon som hade behövt känna av det här, vad vet jag.

Imorgon är det en ny dag.
F R E D A G.

Å fram tills anfallet var det en jättemysig kväll med svärmor.
Mat och prat.
Allvar och glädje.
Kramar och värme.

Nu vänder vi blad och siktar mot fredag.
Ta hand om Er vänner!

Med kärlek,
Anna

🤍

8 svar på ”Om att piggna till efter ett migränmonsteranfall”

  1. Vackra Anna. Det här verkar vara otroligt. Har du drabbats av migrän också. Har inte du så det räcker? Skönt i alla fall att det är över nu. Underbar tjej har du. Så klok verkar hon
    Kanske brås hon på sin mamma. .? Ta det nu lugnt ett tag. Kraaaam Inger

    1. Fina Inger,
      Ja, det har jag haft länge… Men det var länge sedan jag hade ett anfall.
      Har verkligen varit helt slut idag, men nu känns det bättre.
      Dax att krypa till sängs och göra sista arbetsdagen för veckan imorgon.
      Ja, hon är helt fantastisk våran juvel <3
      Ta hand om dig!
      Varma kramar Anna

  2. Jag förstår hur du känner inför din dotter, när du tänker att hon fått vara med om så mycket.
    Jag känner samma för mina barn, dom har haft tufft när jag var sjuk.
    Men det har också gjort dem till de fantastiska människor de faktiskt är.
    Det har gjort oss närmare varandra och hur jobbigt det än har varit, så har vi gått starkare ur det.

    Kram

  3. Fina Anna! Vilken underbar dotter du har. Så mycket kärlek när vi behöver det som mest. Fick ett sms från min dotter som jag ska besöka några dagar o även mina fantastiska barnbarn . Min dotter skrev att hon bokat massage åt mig eftersom hon vet att jag behöver det. Blev så rörd över att du delar vad din dotter skrev till dig. Ta hand om dig fantastiska Anna. Varma kramar/ Monica ❤️

  4. Fina Anna! Det handlar om hur man tillsammans tacklar svårigheterna och det tycker jag som ni låter fantastiska på i er familj! Min övertygelse är att man blir en starkare, mer självständig och en lugnare, säkrare person, av den typen av erfarenhet.
    Verkligen inte roligt med en sådan migränattack, men nu hoppas vi det dröjer läääänge tills du behöver få det igen. (Helst inte alls, så klart.) Och jag gissar att du har kontakt med någon läkare och kanske kan få någon bra medicin redo, vid minsta känning, om det skulle hända fler ggr. Förhoppningsvis kan man lindra anfallet då.
    Stora kramar!

    1. Hej söta Rebecca,
      Ja, du har så rätt… Det är ibland som de där eländia tankarna kommer över en..
      I synnerhet när mna känner sig lite mer än lovligt trött och sliten.
      Hoppas med det dröjer tills det kommer igen…
      Jag tar ett nässpray zomig nasal som ska hjälpa, men jag tog det för sent den här gången tyvärr…

      Tack för din omtanke <3
      Önskar dig en riktigt fin fredag!
      Varm kram Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.