Om kuratorssamtal och hösttankar

Jag tar vägen genom gamla stan…
Gränderna där är så fantastiskt fina.
Det är nästan som att gå in i en helt annan tid.

Kullerstensgatan är allt annat än rak.
Grindarna är många och husen är så vackra.

Jag kan den här vägen nu.
Otaliga gånger har jag vandrat den här vägen till sjukhuset.
Mina fötter vet precis vart jag ska.

Jag hade en tid hos min kurator idag.
Det är svårt att släppa taget om samtalen.
Fortfarande är det så mycket som rör till det i huvudet.
Begrepp att reda ut.
Tankar att bolla.

“Alla har inte så många perspektiv på livet.
Det kan då vara svårt att se utanför sitt egna”,
säger hon.
Jag försöker förstå och jag får låta det landa i mig.
Vi pratar länge och väl om livet och hur det är nu.
Om saker som håller mig vaken.
Oftast saker som påverkar mig men som jag inte kan påverka.
Det som man måste släppa, för det går inte att göra något åt.

Säg mig…
Brottas du med något?
Något som har påverkan på dig men som du vet
att du inte kan göra något åt?

Det är kväll.
Middagen har landat i magen efter ett cykelpass.
Ljusen ska tändas och vi sjunker ner i soffan.

Det är verkligen höst nu.
Men det är fint så.
Med tända ljus och en famn att krypa in i.

Varm kram Anna

6 svar på ”Om kuratorssamtal och hösttankar”

  1. Vilja fina bilder!
    Jag går också hos kurator, det är skönt att få prata om sin oro med någon.
    Det är så svårt att släppa saker som msn inte kan göra något åt.
    I mitt fall kontroll, oro över min dotter som varit sjuk.
    Så svårt att släppa kontrollen!

    1. Tack söta du <3
      Visst är det skönt att få en objektiv syn på alla sina tankar.
      Ja, ibland är det svårt för man vill så gärna kunna ha kontroll,
      men jag tror att kan man, efter en del grubblande, släppa det som man inte kan påverka känns det lättare.
      Däremot att inte kunna kontrollera det som händer ens barn, det är ju oerhört svårt. Det är svårt att förstå när man inte själv varit med om det.
      Jag vet att jag var utom mig när min dotter opererades och bara var åtta år... Det var oerhört jobbigt. Men ändå övergående.
      Ta hand om dig verkligen <3
      Kram Anna

  2. Fina Anna! Vilken underbar gata du vandrar på till sjukhuset. Så skönt att få prata om det som du bär på. Har något inom mig som känns tungt,men vet att det är något som jag inte kan ändra på. Vi har väl lite till mans saker som gnager . Större eller mindre givetvis. Att ha en famn att krypa in i känns så skönt när livet är lite tufft. Önskar dig allt gott ,det är du värd. Varma kramar /Monica❤️

    1. Söta Monica,
      Det är en fantastisk gata att promenera på. Njuter varenda minut varje årstid 🙂
      Jaa, vi har nog alla det… Något som gnager och skaver. Men det får inte gnaga för mycket eller ta för mycket av vår energi.
      Hoppas du kan göra dig kvitt det som tynger dig <3
      Tack fina du, du visar alltid så mycket omtanke <3
      Varma kramar Anna

  3. Vackra Anna. Vilken underbar promenad väg. Just nu sitter jag och mumsar på det goda brödet från Tarec Taylor. Såå underbart gott. Har hans bok med massa härliga recept. Ha det underbart. Kraaaam Inger

    1. Fina Inger,
      Ja, det är en fantastisk promenad det där 🙂
      Va roligt att du gjort brödet 🙂 Visst är det så himla gott!
      Har med den kokboken “Mat som gör gott” där receptet finns.
      Ha det så fint.
      Varma kramar Anna

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.