Om att ha varit på genetiska kliniken i Linköping för utredning

Linköpings universitetssjukhus är ingen inredningsdröm så att visa bilder därifrån känns alldeles för deprimerande…

Det tar oss minst tre timmar i bil att ta oss till Linköping.
Eftersom jag hade en tid kl.14 så åkte vi så att vi skulle hinna äta lite lunch i lugn och ro innan besöket.

Fick tips av en rar vän som precis besökt samma stad om Babettes.
Ett genuint mysigt ställe med en vegetarisk meny.

Hungring och frusen som jag var valde jag en värmande soppa…
Den var ljuvligt god, dessutom gjord enligt zerowaste-metoden 🙂

Min käre make är en burgerkille så han tog en veggoburgare, som också var riktigt delikat.

Stället påminner om vårt Balck i Kalmar och har lite samma tänk och samma inredningsstil.

Bröd…Jag är en riiiiktig sucker på bröd!!
Härligt surdegsbröd med hårda kanter att bita i 🙂
De hade även ett gott rostat solrossmör, som jag måste testa att göra hemma. Påminde lite om jordnötssmör i smaken.

En rawkaka till mig och bulle till min favoritkille 🙂

När magen var mättad och lugnad så begav vi oss till sjukhuset för att träffa läkaren på
Regionmottagningen för genetik, Klinisk genetik.

Ska ärligt erkänna att jag sovit lite oroligt inatt då jag inte alls visste vad mötet skulle innebära.

Vi gick igenom mitt släktträd och pratade om det finns nån risk att jag bär på nån gen som orsakat mina två cancerdiagnoser. Främst tittar man på leukemin eftersom det är större ärftlighet i den.

Men kan väl sammanfatta det hela med att jag inte ska oroa mig i onödan.
Det ska göras ett vävnadsprov för att undersöka mina gener tydligare. Anledningen till att man inte kan ta blodprov är ju att jag inte har kvar “mina egna” gener längre tack vare stamcellstransplantationen.

Det känns lite olustigt nu och jag vet inte riktigt hur jag ska processa dagens möte än. Så klart är det svårt att ta in det här just nu, för vi vet ju egentligen ingenting.
MEN.
Eftersom jag inte är en pessimist utan alltid försöker att tänka positivt så ser man ju inga större riskfaktorer eftersom man inte hittar nån leukemi bakåt, av det man tittat på.

Så jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta den här dagen.
Vi är inte direkt klokare, iaf inte än.

Men nu har vi varit här och jag är så tacksam att han varit med mig min klippa och kärlek ❤
Nu har vi ett antal mil i bil innan vi är hemma igen.

Är det någon anna som gjort en sån här genetisk utredning som vill dela med sig av sina erfarenheter?
Skulle vara så tacksam att få ta del av det isf.

Imorgon däremot åker jag till Stockholm igen för en poddinspelning till!
Det ska bli så spännande att prata med morgondagens gäst!

Ta hand om Er vänner!
Varma kramar ,
Anna

8 svar på ”Om att ha varit på genetiska kliniken i Linköping för utredning”

  1. Uch vilken trist resa, skönt att ha maken med. Väntar på podden. Ska bli spännande. Du hade en snygg kjol på dig. Var har du köpt den.? Grubbla nu inte för mycket så blir det säkert bra. Kram

  2. Fina Anna. Vad tråkigt att ni inte fick veta mer! Kan tänka mig att det skapar många tankar, såklart. Så svårt det där när man väntat och laddat för ett möte, är lite nervös, och lämnas sedan utan svar. Känner med dig<3 Skönt att din man följde med!
    Här är för övrigt en till som älskar bröd! Skulle inte klara mig utan det till frukost i längden.
    Varm kram

  3. Håller med dig om att Linköpings us är jättetråkigt. Man kan ju Undra vem som ritat det. Norra entren är fruktansvärt tråkig, bara grått.

    Lise-Lotte

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.