Om att ha dukat till Ironmanmiddag

Det förstår ju alla, att om man ska heja på en Ironmantävlig,
måste man ha mat i magen, det är sen gammalt 😉

Jag hade i bakhuvudet att makens farmor önskade smaka på “min” fisksoppa,
så den fick det bli.
Så skönt när man inte behöver fundera på vad man ska bjuda på 🙂

Och äter gör vi ju både med öga och gom, så det var riktigt roligt att pyssla med dukningen lite. Ni vet så där som det brukat vara!
Känner liksom vågen av lättnad inom mig när jag kan fundera på vilka servetter jag ska duka med, istället för att våndas inför nästa behandling…

Jag plockar fram ljus och ställer en blomma på bordet…
Nynnar lite för mig själv och drar med handen över det lena träet på Y-stolarna…
Försäkringen gjorde iaf att vi kunde köpa de dyrgriparna.
Tack och lov för försäkring ändå, det underlättar ju när man blir sjuk.
Man blir inte frisk av pengar, men man kan åtminstone sätta guldkant
på ett oroligt liv.

Jag hackar grönsaker och spelar musik.
Fullkomligen älskar låten Can’t stop this feeling med Justin Timberlake
https://www.youtube.com/watch?v=ru0K8uYEZWw
Helt plötsligt får jag feeling och börjar dansa i köket.
Sjunger med och svänger runt.
Och ibland kan det hända att jag delar med mig av mina galenskaper
i mina stories på instagram 😉

Lite så är jag.
Det är djup, allvar och svårigheter för att i nästa stund bejaka livet
till fullo sjungades i högan sky till “gladpop” 🙂

Ha en fantastiskt fin måndag!
Jag ska få påfyllning av kalk idag, nr 2.
Allt för att bygga upp igen efter cellgifternas framfart.

Take care!
Varma kramar Anna

🤍

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.