Om förlåtelsen inom oss

Yta och djup – det är ju en del av livet.
Jag tycker om vackra ting, saker som ögat kan vila på.
Vi vet ju alla att livet är mer än en polerad yta.
M E N
Det måste få bestå av just det som man själv fyller sitt liv med.

Den vackra buketten fick vi när fina fina Katarina och hennes härlige man var här för ett par veckor sedan.

En blombukett från en kär vän som kan förgylla livet även när den vissnat när man förevigat den på kort. Å när jag tittar på korten tänker jag på de fina dagar vi hade tillsammans. Med mååååånga skratt och en del djup.

Jag skulle gärna vilja ventilera lite med er om förlåtelsen som finns inom oss.
Kopplingen mellan bilderna och min story nu handlar mer om
TACKSAMHETEN
gentemot nära och kära och i det här specifika fallet
härliga sköna Katarina som kom in i mitt liv då våra vägar korsades
via våra bloggar.

För henne berättade jag tidigt om saker som hade hänt mig i livet.
Det var så enkelt att öppna sig för henne och jag föll in i en stor varm famn på en gång.
Och då hade vi inte setts IRL ännu.

Redan från början var jag som en öppen bok och berättade om
sveket jag varit med om i mitt liv.
Om en man som bedrog och lämnade mig och en 6 månaders bebis med ett brev i brevlådan.
I många år har jag nog kännt mig som ett offer för hans handlande.
Och visst det blev jag ju.
Men idag när jag kan se på livet ur ett ännu mer “nyktert” perspektiv så kan jag förstå att handlingen inte utfördes med “berått mord”.
Så blir det ju när man inte riktigt kan förstå och inse konsekevenserna i ett handlade.
När förnuftet inte fungerar.

Hur eller hur.
Hans förlåtelse till mig har nog aldrig riktigt räckt till.
Men i grund och botten handlar det inte alls om det.
Det handlar om att jag har behövt finna förlåtelsen inom mig.
Inget av det som skedde var “mitt fel”.
Mitt viktiga arbete var att ta hand om sorgen som han lämnade mig med.
S O R G E N kunde bara jag ta hand om själv.
Sorgen kunde bara jag komma över.
Det var mitt arbete att se till att jag blev en hel människa igen.
D E T kan I N G E N annan göra åt en.
Bara jag allena kan ansvara för mitt eget mående i slutändan.

Vänner, det har tagit mig massor av ÅR att komma fram till den här slutsatsen.
Det är inget som händer över en natt.
Men till slut kände jag mig F R I.
För förlåtelsen fanns inom mig.
Det förflutna är historia, den behöver vi alla lägga bakom oss om vi V I L L gå vidare.

Jag vill inte leva mitt liv genom ett förflutet.
Det är inte hälsosamt för någon.
Det som har hänt kan vi inte påverka.
Forgive and Forget – då och bara då kan vi gå vidare.

Har du något som skaver i ditt förflutna?
Har du något som du skulle vilja bli kvitt?
Vad gör du för att hitta förlåtelse inom dig själv?

Snälla skriv till mig – jag vill gärna vara ditt bollplank om du vill.

LI V E T mina vänner.
Det är NU.
Det är inte DÅ.
Det är inte S E N.
Vi kan varken påverka DÅ eller SEN.
Men vi har ändå makten att styra livet framåt i den riktning som vi själva önskar.

Antingen så kan jag välja att vara ett offer i resten av livet.
Eller så väljer jag att ta ansvar över mina egna känslor och mitt mående.

Och som jag sa.
Det har tagit mig M Å N G A år.
Så ha tålamod mer er själva.
Det är ni verkligen värda.

Med K Ä R L E K,
Anna

🤍

10 svar på ”Om förlåtelsen inom oss”

  1. Kloka och fina ord!
    Det är inte lätt alla gånger att vara snäll och förlåtande mot sigsjälv. Det tog lång tid för mig att förstå hur min fd sambo blev helt ”galen” när jag vill lämna förhållandet och hur han gick in för att krossa mig. Sen kom det finaste, min son men tyvärr knackade även bröstcancern på dörren i samma veva. Håller med om att det tar tid att läka från kriser som drabbar. Är ändå glad för fina människor som hjälper när man utsätts för prövningar. Har läst lite i din blogg och skrattar när du nämner morfarsdoktorn, som jag förstå precis vem det är och snälla kuratorn.
    Tack för din blogg, den värmer!
    Kram

    1. Hej Isa,
      Nej, det är verklligen inte lätt. Man går igenom många olika faser av självrannsakan och ibland tom självförakt, för att man tror at tman själv gjort något fel…
      Livet ger av sin beskärda del, det ska gudarna veta… Hoppas innerligt att du mår bättre idag och att du är fri från bröstcancern.
      Tänk att vi haft samma läkare och kurator <3 Jag bara VET hur mycket gott de har gjort för sååååå många av oss.
      Tack för att du valde att dela med dig till mig, det uppskattar jag verkligen.
      Ta hand om dig och ha en fin dag!
      Varm kram Anna

  2. Underbara du, länge sedan jag hörde/läste om en sån fantastisk insikt, hur du blottar , hur du kommer till klarhet. Det hörs att du är nöjd , glad och tacksam över ditt liv nu. Fler “Annor” och världen vore en godare plats. Ha en fin kväll Eva.

    1. Å TACK fina du för de vackra orden och den genuina feedbacken. Betyder oerhört mycket för mig.
      Ja, nu känner jag verkligen att jag har landat i livet.
      Ta hand om dig och ha en fin måndag!
      Varm kram Anna

  3. Hej, Anna! Mina tårar rinner över, ser inte vad jag skriver. Du prickar rakt i mitt hjärta och själ! Jag/vi har en jobbig period som vi gått /går igenom. Kan inte skriva om det här i detta flödet. Tyvärr. Men tack tack tack från djupet av mitt hjärta för dina tankar. Jag ska skriva ut det och läsa om igen och om igen.BrittMarie

  4. Fina Anna!Har läst o begrundat dina kloka ord. Blev själv lämnad efter 25år. Fick ett brev i min hand där han berättade om att han träffat någon annan. Mitt liv rasade ,men när jag förstod att jag var värd att älskas ,att jag skulle leva o ta vara på livet, då såg jag ljuset i tunneln. Bestämde att jag inte skulle bli bitter. Det har varit många tuffa stunder,det har gått många år sedan det hände. Jag vet att man kan gå vidare o det har jag lärt mig att man kan lita på någon igen. Varma kramar /Monica❤️

    1. Rara Monica,
      När livet rasar är det svårt med tilliten… Blir så berörd att du vill dela med dig till mig av din historia.
      Så underbart att livet vände för dig och det svåra tillhör det förflutna.
      Tack för att du ville dela med dig till mig.
      Ta hand om dig!
      Varma kramar Anna

  5. Min älskade fina vän…
    Jag finner inga ord…
    Du är så duktig på att beskriva, förklara…sätta ord på allt det jobbiga.
    Vi kommer alltid finnas i varandras liv…det är jag helt säker på.
    Jag älskar dig så som man bara kan älska en fin vän <3
    Katarina

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.