Om kroppen min

Publicerade ett inlägg på Instagram idag.
Jag delar det här med om någon inte har Instagram.

Låt oss vara snälla mot oss själva osh andra.
Låt oss fokusera på att alla vill gott.
Låt oss tro att Livet är ödmjukt.
Låt mig landa i din famn.
Låt oss ge varandra kärlek och värme.
Låt oss vara snälla.
Låt oss vara i godhet.

Ta hand om Er.
Här kommer inlägget.

Äntligen börjar jag känna mig ett med min kropp. 
Äntligen börjar jag acceptera mig för den jag ÄR.
I tolv år har det känts som en slags kamp vi fört. Ända sedan jag 2007 fick diagnosen AML (Akut Myeloisk Leukemi) har det varit en brottningsmatch utan vinnare.
Sjukdom, utmattningssyndrom i omgångar, fatigue, ledvärk, oro, tvivel, rädsla och massor av självförakt som pendlat fram och tillbaka med en stympad självkänsla.

Men nu får det vara slut med det. Vi ska bli vänner nu. Sluta fred och jobba ihop.
Jag har tillbringat hundratals timmar hos olika terapeuter. Varav två verkligen gjort avstamp i mitt liv. Den senaste har hjälpt mig se på mig själv och livet med nya slags glasögon.
Jag kan inte vara alla till lags och jag kan inte få alla att älska mig. 
Jag kan inte få alla att tycka om mig eller ens gilla den jag är. 
För ingen kan ”pleasa” alla.

Men jag måste få vara den jag är och förhoppningsvis bli respekterad för det.
Det kommer säkert finnas de som tycker att det här inlägget är utlämnande och fånigt.

Men äntligen efter tolv år, med två cancerdiagnoser i bagaget börjar jag ändå känna att jag orkar igen. 
Känna att jag vill leva som ”vanligt” igen och jobba och göra sånt som hör en vardag till. 
Så jag säger bara 
#fuckcancer så in i den! 
Nu jobbar jag stenhårt för att bli stark och fri från mardrömmar och elände.

Jag ska Leva och jag ska göra det så fullt ut jag kan. 
Så kroppen, nu sluter vi fred du och jag.

Sonas i att både kropp och själ gör så gott de kan. Vi ska framåt och uppåt. 
Det kommer alltid finnas dalar, men jag vill rusta mig så gott jag kan.

Så @hejalivet och @fuck.cancer_ nu blickar vi framåt.

T A C K till dig som orkade läsa och som hänger med och hejar på! Jag lovar att jag hejar på alla Er som finns och som kämpar med ert 💖

8 svar på ”Om kroppen min”

  1. Vilket fint inlägg, ärligt och modigt! Tack för att du orkar dela med dig<3 Jag tycker att du är inspirerande!
    Kram

  2. Fina Anna! Att läsa det du skriver berör mig. Din ärlighet o styrka är fantastisk. Att ha gått igenom så mycket som du gjort o ändå ha styrkan att leva o ta vara på livet vi har här o nu. Fortsätt att insperirera oss som följer dig,vi behöver dig . Varma kramar / Monica❤️

  3. Du är fantastisk,tror inte du riktigt förstår hur viktig du är även för dem som haft turen att inte drabbas själva.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.