Om att det ibland är lite mycket på en och samma gång…

190518

Ena dagen kalasredo, nästa ett sammelsurium av tankar som snurrar…

Söndagen närmar sig sitt slut och jag vet att jag borde gå till sängs…
Men det där med att gå och lägga mig har blivit till något jag helst vill undvika…
Självklart gör jag det, men jag drar ut på det i det längsta.
Tills jag är så trött att jag knappt kan tänka klart.

Nätterna är inte min vän just nu.
Jag snurrar, kroppen ilar och jag går upp ett antal gånger för att stilla krypningarna i benen…

Imorgon blir jag av med förbandet. Det som suttit 24/7 i tre veckor. Som bara lossats på i mikropauser för att byta och tvätta, sen på igen och spänna åt såååå hårt…
Men imorgon får jag alltså ta av det… Känns nästintill overkligt.

Imorgon är även dagen för mitt förberedande besök på gyn inför
hysterektomin. Ingreppet jag ska göra för att ta bort livmoder och äggstockar.
Så hela dagen har jag varit lite frånvarande, orolig och energilös.
Det måste göras, men visst är det liiiite väl mycket nu.
För att jag i nästa tanke tänker att jag bara vill få allt gjort så jag kan börja leva igen…

Å så söstra mi… Som halkade på en bastubrygga och slog i så hon fick åka och röntga sitt knä… Kära värld, vad var meningen med detta…? Det såg fint ut på röntgen tack o lov… men så ont hon har söstra mi ❤

Så mannen min jobbar hemifrån imorgon så han kan följa med till gyn. Jag har fortfarande panikkänslor inför gynbesöken efter mitt breakdown där förra hösten…

Så.
Jag ska krypa ner bredvid min trygga, kärleksfulla make.
Veta att han ligger vid min sida, såsom han gör genom livet.
Så tacksam jag är att jag har min klippa.
Så tacksam för alla som finns för mig och oss genom allt som händer i livet.
För annars skulle vi inte orka ladda om gång på gång…

Natti natt säger jag… Imorgon eftermiddag hoppas jag att andningen ska vara något lättare. För att förbandet är av och undersökningen gjord.

Samtidigt undrar jag – är det nån som gjort en hysterektomi?
Hur känns det?… Snälla säg att det inte innebär en massa obehag.

Varm kram,
Anna

2 svar på ”Om att det ibland är lite mycket på en och samma gång…”

  1. Fina Anna! Vad jag gärna vill krama dig när jag läser ditt inlägg . Sån tur du har som har din fantastiska man att krypa ner hos. Hoppas allt går gick bra för dig idag,tänker på dig du underbara Anna. Varma kramar/Monica❤️

    1. Tack, kramar behöver vi alla ❤
      Ja, det är fantastiskt att ha en man som han, vet inte vad jag skulle göra utan honom.
      Så skönt att det är över för nu…
      Kraaaaamar Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.