Om vad som är sanning och inte

Vi tre på ett café i Paris ❤

Ännu en hopplös natt.
Men inatt har jag ändå kunnat sova mellan varven. Varit uppe tre gånger då det börjat krypa i benen igen.
Om ni visste vad jag längtar efter stenhårda svettiga pass på gymmet igen. De där Trip-passen när svetten fullkomligen rinner om hela kroppen.
Och adrenalinkicken efteråt som ger massor av ny energi.

Jag var i bra form i Paris.
Jag tränade hårt innan för att vara i det bästa skick jag kunde inför operationen.
Men min hud och problemen med bindväven är inget jag direkt kan råda över, och det är nog snarare det som ställt till det för mig efter operationen.
Men nu går det framåt och igår gick jag fram och tillbaka till sjukhuset vilket är 5 km, så det är ju kanon!
För jag vet att jag är envis som få.
Jag ger mig liksom inte i första taget.

Vi tre vid Triumfbågen Paris ❤

Men jag har ju också de här två.
Vi som skapar minnen tillsammans.
Upplever saker.
Skrattar, är lite tokiga, gråter och öser kärlek över varandra.

Jag har också hela min familj och alla andra nära och kära.
De som gör mig trygg och lugn.
Som vi också skapar minnen tillsammans med.

Vi vet vad som är viktigt i L I V E T ❤

Att vara mamma till henne – det största jag gjort i Livet, att bära henne, föda och leva med henne.
Och tillsammans med min man fostrar vi henne till en person vi hoppas ska vara trygg med sig själv och känna den största tilliten och kärleken från oss.

SÅ.
Natten har jagat mig igen.
För ibland dyker minnen från det förflutna upp.
Saker som gjort mig så illa, så det kräver en bok för att förklara.

Men jag vet skillnaden mellan sanning och lögn.
Och de brutala delarna av Livets buffébord har lärt mig att bara den som far med osanning söker bortförklaringar och undanflykter till handling och ord.

Jag vet inom mig hur sanningen ser ut. Därför söker jag inga förklaringar till vad som skett. För jag behöver inte det.
Jag lever mitt liv ärligt, och det gör att jag kan möta mig själv.
Även i de mörkaste av stunder.

Jag vet vad ångest är och vad den kan skapa. Den har förlamat mig då jag totalt tappat kontrollen över situationen. Såsom när smärtan totalt satte mig ur balans och försatte mig i chock.
Ångesten dyker även upp när jag ska hasa mig upp i en gynstol. För jag vet aldrig när förlossningstraumat dyker upp igen.
Jag var där och jag vet vad som hände.
Det är inget jag förnekar, glömmer eller förtränger.
MEN.
Jag har lärt mig att leva med det, lärt mig att förstå att kroppen inte kan utstå hur mycket stress och press som helst.

Juvelen ❤

Hon.
Kloka, fina, ödmjuka, varma, kärleksfulla, härliga, glada skatt.
Hon som ropar”Hej” glatt när hon kommer hem.
Hon som liksom sin mor är envis och känslosam.

Hon är VÅR.
Vår dotter som vi är så stola över.
Och det största är KÄRLEKEN vi har till varandra.

Mina två ❤

Så nattens röster kan jaga mig.
Hålla mig vaken och få det att krypa i kroppen.
Men jag är inte rädd.

För jag vet vad som är rätt och fel.
Och även om livet skulle servera tillfällen då jag lätt skulle kunna returnera i en pajkastning väljer jag att låta bli.
För jag behöver inte.
För jag äger sanningen och det är den som ger mig makt och kraft att stå upp.

Förmiddagen börjar snart bli till lunch och jag ska se till att bli lite anständig.
Jag har inga planer för dagen mer än att plocka iordning och bädda rent här hemma.
Det räcker idag tror jag.
För tempot är fortfarande inte på sexans växel, utan snarare kanske på tvåan eller trean. Men med tanke på att jag inte haft nån växel ilagd alls ett tag så är ju det ett framsteg om något.

Så mina vänner som följer mig på vägen.
T A C K för att ni troget finns här genom med- och motgång.
Det är så innerligt fint för mig att kunna beröra genom orden jag knappar ner och skickar ut genom cyber till ER.

Med värme och kärlek,
Anna

6 svar på ”Om vad som är sanning och inte”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.