Om att vara så redo det går inför rekonstruktion

Årets första egenplockade bukett…

Jag är så redo jag kan bli just nu.
Eller hur förbereder man sig för en sån här sak egentligen?
Rekonstruktion.
Tiden är inne nu. Tiden är inne för att bygga upp något nytt där det är tomt och platt.

Jag är nervös. Riktigt riktigt nervös.
För jag har ju ingen som helst aning om vad som väntar.
Det jag vet är att det kommer att bli väldigt smärtsamt.
Det går inte alls att jämföra med en bröstförstoring.
Jag har ju inget alls att utgå ifrån, utan ska bygga upp ett successivt.
Imorgon opererar de in expanderprotesen, som sedan skall fyllas å med jämna mellanrum, tills dess att storleken är i nivå med mitt egna bröst. Först när det är klart kan man operera in den permanenta protesen.

Så nog sjutton är jag nervös.
Men självklart vill jag det här. Men jag har ju rätt att vara nervös ändå.

För en vecka sedan var vi laddade inför Paris. Och vi hade en helt magisk resa, som jag gärna ska berätta mer om.
Men just nu upptar det här mina tankar.

Å ibland undrar jag varför det liksom ofta kör ihop sig med allt på en enda gång…?
Lilla mor som fick extrema biverkningar efter ett kalkdropp i fredags. Värk som gjorde att hon trodde att hon skulle sprängas…. Tack och lov har det klingat av….

Sen igår… Då satt vi på akuten i flera timmar. Med våran duva som haft så fruktansvärt ont i magen några dagar. Igår accelererade det så jag ringde 1177.
Vi fick fint bemötande på akuten och det är mest troligtvis obstipation.
Lite allt på en gång kan man säga… Hon mår bättre nu iaf, även om det inte är helt bra än.


Plockade en riktigt vårig bukett med söstra mi idag. Efter en födelsedagslunch på mysiga Villa Famiglia. Det var ju hennes dag idag. Vi var lite splittrade båda två, men så mysigt att bara komma iväg en stund och bara äta lite gott och landa lite.

Så. Jag ska ta min descutantvagade kropp och krypa ner i den renbäddade sängen.
Hemmet är städat, sängarna renbäddade och tvätten uppstruken.
På så vis är jag så redo jag kan vara inför morgondagen. Den som det slår över till vilken minut som helst nu.

Så.
Jag ska gå och sluta mina blå och hoppas på lite sömn.
Imorgon är det dax. Det är en stor dag för mig.
Men jag är väldigt väldigt nervös.

Varm kram Anna

16 svar på ”Om att vara så redo det går inför rekonstruktion”

  1. Fina Anna! Tänker på dig o hoppas allt kommer gå bra. Förstår din oro men jag hade velat göra samma sak om jag varit i din situation. Så skönt att eran resa varit fin. Själv är jag hemkommen från Holland ,med tusentals fantastiska tulpaner bevarat i minnet. Mina tankar är med dig .Varma kramar /Monica ❤️

    1. Hej fina du,
      Tack för din omtanke ♥️
      Det har gått bra, men fick bli kvar på sjukhuset då smärtan var det värsta jag varit med om.
      Hoppas få komma hem idag.
      Låter underbart med tulpanhav att ha i minnet ♥️
      Varma kramar Anna

    1. Hej fina Tina,
      Tack för din omtanke
      Allt gick enligt plan, men smärtan efteråt var inte som den brukar vara tydligen. Så jag är kvar på sjukhuset och de fick droga ner mig så jag bara var i dvala resten av dagen, kvällen o natten.
      Nu har jag ont, men den går att hantera med värktabletter.
      Varma kramar Anna ♥️

        1. Tack söta gör omtanken ♥️ en bit i taget så blir det bättre. Är iaf på väg hem nu, hemma är alltid bäst och jag är ju lyckligt lottad som har min man som fixar allt nu när jag i get kan göra.
          Ha en fin valborg! Varm kram ♥️

  2. Anna, skönt att det är gjort men tråkigt med den enorma smärtan och då har du ändå prövat på mycket smärta.
    Kul att Parisresan blev så fin och lyckad. Själva kom vi hem igår kväll efter 8 nätter i Belgien och Frankrike. Blev sugen på att åka till Brugge förra året när Sveriges mästerkockar var där och blev inte besviken. Frankrike älskar vi, har nog varit där drygt 40 ggr och kommer bli 2 ggr till i år. Språket, maten, kulturen, folket – älskar.
    Hoppas nu smärtan ger sig och att du så småningom får en fin byst.
    Kram Monika

    1. Å det låter helt underbart! Åker gärna tillbaka både till Paris och andra delar av Frankrike, det gav verkligen mersmak.
      Nu är vi på väg hem. Blir att knapra starka smärtstillande ett tag, annats går det inte. Tur de finns i de här lägena. Och tur att jag har världens bästa man som fixar med allt när jag inget kan göra. Skönt att vi städade och gjorde allt klart i söndags, så känner jag mig lugn med det.
      Ta hand om dig!
      Varm kram Anna ♥️

  3. Hej! Tänker på dig, hoppas nu att du slipper ha allt för ont.. Och att det blir bra resultat till slut. Fint att du fick ladda lite i paris innan! Kram/ Malin

    1. Hej söta du ♥️
      Smärtan är den värsta jag upplevt om jag ska vara ärlig. Och då har jag ändå varit med om en del… men det blir bra sen. Just nu är det starka smärtstillande och vila det enda som gäller, och små små ”promenader”, dvs ta mig runt nått varv.
      Paris var helt fantastiskt! Lovar att visa mer därifrån.
      Ta hand om dig!
      Varm kram Anna ♥️

  4. Vad tråkigt att höra om din dotter och mor din, hoppas att de mår lite bättre nu! Ibland händer verkligen allt på samma gång ja<3
    Kan tänka mig att det kändes nervöst med operationen, hoppas så att allt gick så bra som det bara kan gå!
    Ska bli roligt att höra mer om er resa till Paris, så fint att ni kunde åka iväg tillsammans. Ta hand om dig! Kram

    1. Hej fina du ♥️
      Ja de mår bättre tack.
      Å visst är det allt på en o samma gång många gånger… lite mycket av den varan på sistone bara. Kanske därför det blev så komplicerat efter op för mig, vem vet?
      Hemma iaf, med en smärta from ***
      Mem den går över, även om det är förfärligt just nu.
      Tack för din omtanke kära du.
      Hur är det med dig?
      Paris var ljuvligt! Vill gärna åka dit igen.
      Varm kram Anna

      1. Skönt att de mår bättre!
        Men fy för allt tråkigt ni måste gå igenom, puh alltså. Åh nej, så ledsamt med din svåra smärta och komplikationerna efteråt. Även om smärtan går över är det såklart hemskt när man är mitt i den, lider med dig<3
        Tack för att du frågade, så fint! Jag är tyvärr inte så kry sedan en tid tillbaka. Varit inlagd på Akademiska bl.a. Förutom en fruktansvärd smärta och enormt illamående, är oron värst. Läkarna vet inte vad det är ännu och hur allt hänger ihop (har flera organ som inte fungerar som de ska bl.a.), så utredningen fortsätter.
        Har också varit i Paris, men det är flera år sen nu. Jag får drömma mig tillbaka till dina bilder sedan:) Kram

        1. Kära du,
          Det är så jobbigt när man inte vet vad som är fel.. hoppas innerligt att du ska få må bra och hitta dig själv igen.
          Ord känns futtiga i sammanhanget, men vill visa dig min omtanke.
          Ta hand om dig vännen.
          Varma kramar ♥️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.