Om det där med balansen

Balans i livet – vad innebär det egentligen?
Nog är det något som de flesta av oss funderar på ganska ofta.

Ibland har jag en känsla av att jag ofta “är på väg” – som att jag ständigt har något ATT göra. Fast jag inte kommer till det jag VILL göra.
Är ni med på skillnaden?

Jag jobbar ständigt med känslorna att jag inte är “onyttig” så fort jag sätter mig ner och gör “ingenting”. För hur det än är lever vi ju i ett prestationssamhälle, där allt räknas utifrån VAD vi har presterat.

Idag hade jag inte världens bästa känsla inom mig. Jag hade sovit dåligt (min man var i Stockholm på konsert, jag är ju van att han andas där bredvid mig i sängen) och tankarna snurrade.
Jag vill ju komma tillbaka till livet och få en “vanlig” vardag. Göra “rätt” och tjäna mitt uppehälle genom att jobba. Men efter bara några dagar så känner jag att det är extremt splittrat att jobba två timmar per dag.
Varför då?
Jo, för jag har en ganska lång startsträcka vilket innebär att det tar en del tid för mig innan jag är på jobbet. Sen hinner jag inte särskilt mycket på två timmar.
Så jag ska ställa frågan om jag får ha ett annat upplägg – ett som passar mig bättre.

Balans… -ja, för det blir ju inte jättebra balans när jag exempelvis måste stressa till vattenquigongen på fredagar. Den som hjälper mina leder att mjukna och kroppen att gå ner i varv. Nej, det blir ju inte balans när jag ramlar in där med andan i halsen…

Idag var jag iaf ur balans. Kände mig trött och energilös. Men idag kände jag att jag BEHÖVDE upptempo. Jag behövde inte stänga in mig hemma efter jobbet och dra en filt över huvudet. Jag behövde energi och endorfiner.
Så det där trip-passet jag hade bokat in vid lunchtid var prick precis vad jag behövde idag. För det gav mig ny energi. ÄVEN om jag verkligen körde skiten ur mig själv så gick jag därifrån med en känsla av POWER. Och med ett STORT LEENDE på läpparna.
För att jag kan och för att jag fick plocka fram mitt pannben och bara köra. Svettas så det sprutade om mig.

Men efteråt kunde jag gå hem. Ta en skön dusch och äta en ordentligt stor lunch. Jag var verkligen vråååålhungrig och då är det ju så gott att äta 🙂

Så ja. Jag balanserar fortfarande.
Vacklar lite hit och dit. Försöker vara stadig, men det tar tid helt enkelt.
Men vi samarbetar kroppen, själen och jag.

Så säg mig. Hur många har stor igenkänningsfaktor i det här?
Vad kan vi göra för att hjälpa varandra att skapa balans?
Hur kan jag hjälpa dig där ute, du som just nu undrar vad du ska ta dig till?
För kanske är det just det DU behöver just nu. Kanske är det nån som känner att jag skriver till just DIG.

Jag vill så gärna vara en medmänniska.
Till alla som vill.

Stora varma kramar,
Anna

8 svar på ”Om det där med balansen”

  1. Du skriver så fint, blir rörd och berörd, känns som det är direkt till mig, om det jag tänker på så mycket nu. Jag ska börja jobba på måndag igen på femtio procent, har varit sjukskriven helt i drygt två veckor efter min canceroperation. Nu kan jag börja anstränga mig igen, så ser fram mot att gå på gymmet igen, cykla en stund eller crosstraina. Är så svårt, vill jobba och klara det, samtidigt så känns det så skört med vad jag orkar. Precis som du skriver om ditt pass, härligt när de ger energi och man känner sig stark. I nästa stund är det hemmet som är det trygga och de enda alternativ man vill ha. Du är så klok! Var rädd om dig. Kram/malin

    1. Hej Malin,
      Tack för din fina respons <3
      Oj, vad har du gjort för operation och du orkar komma tillbaka så snart efter den?
      Hur mår du nu?
      Å, det är så svårt det där att hitta balansen. När man vill så mycket men inte riktigt alltid orkar psykiskt.
      Ta hand om dig!
      Varma kramar Anna

  2. Heeeeej smulan…..nu tar jag mig äääntligen tid att skriva några rader. det är så härligt att läsa att du är i gång igen…att du tränar och du börjar hitta balansen i kroppen.
    Hoppas du kan ändra jobbtimmarna som du vill…jag antar att du vill jobab några fler timmar kanske 3-4 dagar i stället för 5 dagar i veckan? Bra i alla fall att du tar det lite easy peasy och att det får ta tid att komma igen.
    Jag sover inte alls bra just nu…eller hade 2 helt ok dagar ända till i går. Vill inte så gärna ta de där sömntabletterna….sover ju inte ändå…blir bara så seg…. På fredag ska vi på begravning…syrrans svärfar har gått bort. Han hade lungcancer orsakad av att han rev asbest som ung…fy så hemskt….att man på den tiden inte hade en aning… jag kände honom inte väl utan vi har ju bara sets hos syrran på kalas genom åren. Men av respekt för syrran och min chef och såklart för att jag tyckte om den gamle mannen… PÅ lördag har M bjudit ut mig på dejt…det ska bli SÅ mysigt och jag har ingen aning om vad vi ska göra. Vi måste kika på ett datum då ni kan komma hit..;) helgerna börjar ju fyllas på och jag saknar dig SÅ mycket min fina vän. Puss o kram och heja dig nya poddstjärnan…

  3. Hej vännen!
    Ja du det där m balans & komma tillbaka är svårare än man tror tycker jag. Speciellt när man måste välja ny riktning i livet oxå . Veta vad man vill satsa på är inte helt lätt heller& man vill ju det ska bli rätt & att man klarar av det. Är mycket tankar & lite sömn för min del. Så blir lite press emellanåt. Hur upplever du det? Du har ju tuffare m din sjukdomsbild oxå alltså då menar jag biverkningar & sånt. Hur hittar du motivationen dom där”tyngre” dagarna?
    Lite av mina tankar just för stunden iallafall.
    Sköt om dej & ha det bra.
    Varm kram Helene

    1. Hej Anna!
      Anar att du vill ligga kvar på arbetstiden 25% men fördelat på färre dagar. Låter klokt. Inte ovanligt att startsträckan innan man är på jobbet kan vara lång och lite tung efter en sjukskrivning. Det är ju inte bara jobbet man ska vänja sig med, utan även alla rutiner hemma som ska styras om och nötas in på nytt. Allt man hade hela dagen på sig att göra hemma ska hinnas på färre timmar, och till det en kropp som kanske bråkar lite. Jag jobbar med just arbetsrehabilitering (arbetsterapeut på kommun) och dessa saker pratar vi om dagligen. Du har säkert en jättebra handläggare på FK som förstår och stöttar dig i arbetsträningen och ger dig det utrymme som behövs för anpassningar, annars måste du säga ifrån! Du har all rätt att få det som är bäst för dig och förtjänar bara det bästa!
      Jag tror att du kommer att komma igen och få mer balans i din vardag, men det tar olika lång tid för alla innan man är där
      Kram Christine

      1. Hej Christine,
        Ja det är verkligen så… Startsträckan är så mycket längre nu mot tidigare.
        Har ännu inte fått något besked… Men ibland måste jag styra om för jobbets skull med, så svårt att vara med på vissa mötesdagar och så annars,
        och då hamnar man ju utanför annars…
        Tack för din omtanke <3
        Varm kram Anna

    2. Hej söta du <3
      Ja, det är verkligen en utmaning. För det är så svårt att tänka att man bara ska fortsätta där man avslutade... Det känns så märkligt när livet behöver en förändring.
      Mycket tankar här med... Känner att jag behöver finna tid som inte är "bokad" till något, som är mer dötid. Då jag får tid att tänka och fundera. Eller bara sitta och skriva eller läsa.
      Men jag har heller inte orkat tänka för mycket så det är nog därför jag hållt mig så sysselsatt hela tiden. Så det har nog varit mitt sätt nu... Att hålla mig så sysselsatt som möjligt.
      Ta hand om dig fina!
      Varma kramar Anna

Lämna ett svar till Helene Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.