Sedan jag hittade till Yogan och shalan Yoga with a Silverlining här i Kalmar har mitt liv fått större mening. Jag KÄNNER mer, och jag är mer närvarande.
Där landar jag i min kropp och jag har fått så mycket större förståelse för min egen kropp och dess signaler. Jag inser på DJUPET vikten av vila och återhämtning för att livet ska kunna levas i BALANS.
Nästa helg är det Öppet Hus i shalan, då kan ni ta del av massa härliga aktiviteter och mingla med oss som ingår i YWSL-teamet. Hemmagjort fika och massor av fina erbjudanden.
På söndagen den 10 december håller jag och min vän & yogakollega Malin Aronius i en härlig Yin- & Yangförmiddag. Kom och landa i kroppen med oss!
Om du ej har appen eller har svårt att boka di – maila miganna@wahlstam.se så hjälper jag dig.
Att skaffa hund har varit ett återkommande ämne här hemma. Men anledningar av alla de slag har gjort att vi ej blivit med pälsbebis. Så en dag kändes det bara SÅ rätt. Och då gick det snabbt, det var som att universum bara öppnade sin famn och där fanns hon.
Busig som få och med de sylvassaste av små tänder… Ja, nu är hon trygg och då undersöker hon allt med sin lilla mun och vill gärna bita i det mesta, inklusive mattes händer 🙂
Hon gillar att vara NÄRA NÄRA. Och just nu är hon VÄLDIGT ”mammig”. Gnyr så fort jag lämnar rummet, fast de två andra familjemedlemmarna är hemma. Men… så är det ju mest hon & jag den största delen av tiden så det är ju inte så konstigt. De är ju precis som små bebisar. Tykänslig.
Hon ger mig så mycket kärlek, närvaro och tillgivenhet. Känner när jag är trött och somnar gott på mitt bröst.
Jag LÄKER med henne. Allt det andra tar allt mindre plats och jag HELAS. Det finns faktiskt en term för det.
NARRATIVE MEDICINE – ett mer mänskligt sätt att ge en människa vård. Att titta på andra former än den kliniska. Och ett husdjur ger oss människor så enormt mycket. Jag känner att när jag får förflytta fokus från min diagnos till att ta hand om ett litet liv gör mig så gott.
Det ger oss även fler tillfällen att vara tillsammans i familjen. En liten varelse som vi gemensamt är ansvariga för.
Och att komma ut i naturen är ju läkande det med.
Och även om det just nu är utmanande innan hon är helt rumsren så är det ju en övergående fas. Det blir mycket rumpträning då jag ränner upp och ner för trapporna från vindslägenheten XXX antal gånger per dag.
Jag blir ganska ÖDMJUK inför mig själv i den här situationen. För jag vet att jag är KAPABEL till väldigt mycket. Jag har tagit hand om ett litet barn själv en gång i tiden, ja absolut med fint stöd och hjälp från nära & kära – men jag var ju ändå ensam om ansvar över fostran och rutiner ett antal år innan min man kom in i bilden. Och då var ju han väldigt novis och behövde ganska lång tid för att navigera som förälder.
Då hade jag inte det valet – dotterns fröpappa valde att lämna och gjorde det med besked. Jag kommer aldrig att fullt förstå det, men jag har förlåtit såväl honom men framförallt mig själv. För det var många destruktiva tankar och känslor kring att det inte var jag som dög längre… Dög gjorde jag, men han var ej kapabel att älska barnet jag födde.
Jag har insett vikten av att ge mig själv av det som jag behöver, det kommer aldrig nån annan servera oss. Jag har i hela mitt vuxna liv varit en ”tjänare” – alltså en person som velat ge av mina tjänster till andra. Ett sätt att visa min uppskattning och kärlek, men ibland har det tippat över till att sätta krokben för mig själv.
SÅ.
Den här gången är vi TRE som har ansvar för en liten pälsbebis, för jag VILL INTE göra det själv, jag VILL dela ansvaret.
För för mig är det så viktigt att jag får min tid på mattan. Stunderna där jag landar helt och hållet i min kropp, känner hur den känns och pressar mig inte längre. För jag vill verkligen känna mig HÅLLBAR, med en kropp och själ som får det som den behöver. Med mitt hjärta som livets kompass.
Fast det brukar ju heta så öppnas en annan… MEN, jag ser det som att jag behövt skala av för att ge tid till reflektion och eftertanke och därmed skapa utrymme för mitt hjärtas röst att höras. Och i stillheten föds svaren. Och nya möjligheter kan få utrymme.
Det är verkligen HELT omöjligt att bara addera och addera i livet hela tiden. Jag skulle säga att ”skala av är det nya svarta” 🙂
”Låt oss acceptera dem vi är, älska det vi har och stänga dörrar till det som sinkar vår resa. Låt oss segla när världen sover, med en brinnande stormlykta i handen, lätt bagage och en djärv och tillitsfull vision i blick”
Såååå. När jag nu avslutat kapitlet ”Vi ÄR inte cancer” i mitt liv, med ett allra sista avsnitt, samt att jag lägger ner instagramkontot med samma namn, känner jag TILLIT. Jag behöver det utrymmet i livet för att segla vidare, låta min nya resa ta form och hjärtats röst göra sig än mer tydlig.
Jag må segla över virvlande hav, men jag är skepparen på mitt fartyg och resan tar mig dit hjärtats kompass leder mig. Livet kommer utan destination, det är vi själva som sitter vid rodret. Och när vi tar plats och är våra autentiska jag så kan hända att ”du är inte är allas favorit” (som jag fick som budskap i ett orakelkort) – men det innebär att jag faktiskt vågat ta ännu ett kliv in i min egna autencitet. Låter mitt ljus skina från platsen inom mig. Och det känns fint och kärleskfullt 💕
Vi behöver tänka mer preventivt och jobba proaktivt. Allt fler drabbas av bröstcancer, siffrorna bara ökar hela tiden.
Jag vill genom att dela min story sprida ordet och göra fler uppmärksamma på hur vi lever våra liv. Liv som levs utefter prestation och lite hjärta. Stress som leder till sjukdom.
Kom och lyssna på mig!
Måndag 16 oktober kl. 17 föreläser jag hosNordic Wellness Kalmar Giraffen– alla intäkter går oavkortat till Bröstcancerforskningen.
Lördag 28 oktoberkl.9-11 leder jag Yinyoga och därefter en föreläsning om min resa hos Yoga with a Silverlining. Samma här att alla intäkter går direkt till Bröstcancerforskning.
…som dessutom ligger på Kärleksstigen 🤍 Hur vackert?
Retreatet var så 🤍VACKERT 🤍TRANSFORMERANDE 🤍 FÖRLÖSANDE 🤍 BEFRIANDE 🤍 KÄNSLOSAMT 🤍 INNERLIGT 🤍 NÄRVARANDE…
Min själ svämmade över av TACKSAMHET. Tänk att jag var den utvalda person som VANN min plats där.The Soul Space… En plats för själen att ta sin plats och expandera. En plats för kropp och själ att landa och känna.
Hur känns din kropp just nu? En fråga vi gång på gång fick under dagarna på Lyckhem. Så enkelt kan tyckas, men så oerhört viktigt och som vi glömmer i all hets…
TrappaMyshörna
Miljön & Naturen var fantastisk och inbjöd verkligen till att STANNA UPP och VARA. Att varva ner och LANDA.
Jag kom hem med ett lugn. En stillhet i kropp och själ. En tillit till hälsan och livet. En känsla av värme och närvaro. En insikt om mitt ikigai och dharma.
Jag är här. Och jag är här för att sprida mitt ljus, hopp och framtidstro.
Det är dax nu. Jag är allt lite pirrig, för jag har aldrig åkt på ett retreat själv. Det ska bli så fint att göra den här resan med mig själv.
Jag kommer stänga ner och endast svara på det jag ”måste” svara på. Vara tillgänglig endast för det som är nödvändigt. Ej svara för några förväntningar annat än mina egna.
Packa ihop mina saker och köra biten upp till Norrtälje och Lyckhem. Jag är så in i själen TACKSAM att det var just jag som vann den här platsen. Samtidigt vet jag att det vara precis så det var menat.
Jag fortsätter resan – den som tar mig inåt, den som öppnar mitt hjärta och visar mig mitt dharma (livssyfte) än mer.
För vad kan jag göra som är till nytta för andra och som tjänar mitt livssyfte och hjärta? Om du ställer den frågan till dig, vad landar då i dig?
”Share your voice” – ett kort som ofta kommer till mig. Och när jag sätter mig ner och låter fingrarna leka över tangenterna bokstäver kommer de i ett helt naturligt flöde. Jag vet att det är något jag kommer skapa mer utrymme för i höst.
Vad vill DU skapa utrymme för i ditt liv den här hösten?
För mig betyder det HELHET – att må bra inifrån och ut. Det är just nu min ABSOLUTA Prio. Jag har gjort mig själv medveten kring mina tidigare vanor och framförallt hur jag tänkt och känt kring mig själv och min egen person.
Så jag har samlat en lista med saker jag ÄLSKAR och som får mig att må BRA inifrån och ut. Kanske finns det något guldkorn som passar just DIG?
Yoga ~ framförallt för att landa i kroppen & andetaget. Bonusen är att det ger mig rörlighet & mjukhet i kroppen
Meditation ~ för att komma ner i hjärtat och tysta tjattret i huvudet och känna mer självkärlek och tillit
Styrketräning ~ Träna muskler för att skydda skelettet
Sova ~ Skapa goda förutsättningar för sömnen. Mörkt och svalt sovrum, sköna lakan, drömfångare och ett vilsamt rum. Gå upp och och lägga mig vid samma tid i stort sett varje dag (för mig typ 6-6:30 22-22:30)
Dansa ~ ta en svängom i köket medans maten tillreds eller plaska i vattenpölarna i duschen – det känns busigt 🙂
Shaking ~ aktiv meditation som skapar MASSOR av endorfiner
Läsa ~ sitta och läsa en bok eller magasin och bara vara
Skriva ~ få utlopp för min kreativa sida, kanske uppskattar du att måla eller bygga
Mat ~ Laga & äta god och hälsosam mat
Promenera ~ vart jag ska istället för cykel, så jag kan ta in det omkring mig
Naturen, ~ att bara sitta och titta på havet eller gå barfota i sanden eller på stenarna. Andas in skogsluft och ställa mig mot ett träd och ta emot dess energier
Gemenskap ~att prata och umgås med likasinnade och bolla tankar kring livet och allt däremellan
Närhet och kärlek ~ så klart, så viktigt med kramar och närkontakt
Benen ~ upp mot väggen stillar sinnet och skapar lugn och ro inombords
Musik ~ lyssna på musik som tilltalar, vilket ju verkligen kan variera över dagen. Just nu har jag blivit helt förtrollad av Hang Drum musik
Städa & Organisera ~ Ha det rent och iordning skapar lugn och ro i mig
Rensa ~ både bland fysiska saker och i mitt inre. Skala av och bara ha det jag älskar och förlåta saker som hänt, kanske om något svikit eller framförallt förlåta mig själv för att jag trodde på någon eller något 🤍
Har DU några andra tips som du skulle vilja addera till listan? En annan viktig LÄRDOM är att ibland är SKALA AV vägen till PLUS. Alltså att ta bort det som skaver för att skapa utrymme för det som ger pirr och energi.
Önskar ER en ljuvlig lördag fylld av NÄRVARO & KÄRLEK 🤍🤍🤍
Om kropp & själ – som behöver tankas med jämna mellanrum
Nä, men skiiiiit oxå – tvättmaskinen har gått sönder!! Utan tvättmaskin inga rena kläder ju…. Tack och lov, den går att laga denna gång. Ett kugghjul, men de är tyvärr ganska dyra, men ändå värt det för maskinen är ju relativt ny. ELLER… det GÅR ej att laga så vi bara måste köpa en ny.
Inga tveksamheter kring det va? MEN – om vi översätter detta till vår kropp & själ. Vi går lite sönder ibland, sjukdom kan drabba oss eller en kris som gör att hjärtat går itu.
KÄMPA PÅ – och bit ihop, det blir snart bättre…. Men om vi fortsätter att gnaga på kropp och själ så får den ej möjlighet att repareras. Ibland måste vi helt enkelt helt ta PAUS och trycka på RELOAD.
Om du låter den tanken landa i dig – känns den verkligen orimlig då? Kroppen behöver möjlighet att repareras, laddas om och fyllas på. För mig klappar hjärtat för Yogan. Det handlar om hela sättet att leva mitt liv yogiskt. För Yoga ÄR ett sätt att leva, det är så mycket mer än de fysiska ställningarna. De fysiska ställningarna HJÄLPER oss att landa i kroppen.
Ordet yoga är sanskrit och betyder förening, helhet, harmoni, att utveckla ett harmoniskt samspel mellan kroppen, sinnet och själen.
VAD FYLLER PÅ DIG? VAD FÅR DITT HJÄRTA ATT KLAPPA LITE MER?
Min Yogashala ärYoga with a Silverlining. Där har jag funnit min ”tribe” – där laddar jag min kropp & själ. Och det jag lär mig där tar jag med mig hem och praktiserar i mitt eget vardagsrum.
Vad skapar det här för tankar & känslor i dig? Låt mig veta för jag vill gärna fortsätta dialogen mer Er 🙏🏽💕
Hur ofta har du pausat, tagit ett steg tillbaka eller rentav avslutat något? Ofta hamnar vi i maskulina energier och vill prestera, slutföra och vara duktiga. Men om hjärtat ropar ”sakta ner, ta en paus, det skaver…”
Vi är INTE cancer – just nu skaver INTE, för det hör ej universum. Utan budskapet jag ger är att VI ÄR sjukdomen. Det känns så fel för mig. Och jag kan ej stå för det längre.
Jag måste hitta ett nytt sätt, en ny väg – en ny stig att vandra på. För när nu hjärtat säger mig att det skaver och känns olustigt måste jag gå på den känslan.
– Det enda vi vet är att inget är beständigt –
Sokrates
Allt har en början och ett slut. Det viktigaste är ju vad vi fyller mitten med. Jag känner att jag har levererat men massa värde i mitten när det kommer till podden och instagram för ”Vi är inte cancer”.
För mig så ropar hjärtat efter att vara i det FRISKA. Att fokusera på LÄKNING och att vara en LEVARE istället för överlevare.
Bloggen kommer jag fortsätta med, och jag tror att den kommer ta en större plats nu när jag växlar ner på andra håll. Jag älskar att skriva och låta fingrarna röra sig över tangenterna genom flödet av ord som kommer till mig.
Poddandet känns varmt i mitt hjärta – och jag tror att det kanske kommer till mig i en helt ny tappning framöver, men jag har valt att bara låta universum leda mig nu.