Vet ni va? Är så ända in i själen glad och tacksam som vår podd får. Både Victoria och jag är så otroligt luststyrda i det här projektet, så därför blir vi så innerligt glada för all fin uppmärksamhet som vår podd får.
I augustinumret av Tara finns en artikel om oss och podden! Vi vill sprida podden och göra den till den främsta Cancerpodden i Sverige. Framförallt drivs vi av den feedback som vi får, om hur ni som lyssnar känner igen er och finner stöd i det vi säger. Det är det absolut bästa betyg vi kan få!
Är även så hjärtinnerligt glad för de fina orden hos Home2Tiny idag. Fina underbara Tina som hjälper oss att sprida vår podd via sin magiskt vackra blogg. Tack finaste Tina ❤ Och skulle ni av någon anledning inte hittat till henne, gör det! Hon bjuder er på förtrollande bilder, magiska bakverk, underbar inredningsinspiration och livet självt.
Tacksam ända in i själen är jag! Kärlek, kärlek, kärlek,
Två älskade där i vattnet… Vi åkte till stranden direkt efter ett alldeles alldeles sista besök hos kuratorn på sjukhuset… Det kändes både sorgligt och helt naturligt. Det var liksom dax nu. Dax att “stå på egna ben” och gå vidare. Hon har varit ett enormt stöd och har verkligen hjälpt mig att utvecklas och gå vidare. Hon har utmanat och pushat mig.
Så jag känner mig ändå stark och stabil, samtidigt som jag är undrande inför vad framtiden har att erbjuda….
Fixade sallad och hade kylväskan redo efter besöket. Sen åkte lilla trion direkt till en favoritstrand på Öland. Jisses som vi njöt… Solen värmde, vindarna smekte huden och vågornas ljud var så rogivande. Total avkoppling!
Ikväll har maken och jag haft en liten picknick och lyxade till det med lite bubbel så här sista semesterdagen. Fröken juvel hängde med kompisar: -)
Jag gillar mitt jobb och mina kollegor verkligen – men oj som vi njutit denna sommar. Kopplat av, inga måsten, och massor av tillsammanstid med våra underbara nära och kära ❤ Så härligt!
Säg mig, hur har er sommar varit – vad var det bästa med sommaren 2020?
Mitt hår är verkligen så typiskt skandinaviskt det kan bli… Tunna tunna hårstrån verkligen. Trots att både mor och far har rejäla kalufser! Men de sparade väl in på mig som kom där i mitten 😉 Idag kände jag mig sugen på något nytt och att spara ut till långt har jag lagt ner, det funkar inte med mitt hår längre helt enkelt.
Så jag hade en inspirationsbild med mig.
Gjorde igår en googlesökning på “korta blonda frisyrer 2020” och den här kom rätt högt upp. Hon är ju vacker som en dag och slät som en babyrumpa… Dock ville jag inte ha de rakade sidorna. Sen har jag väääärldens bästa frisör på Parild här i Kalmar och hon skapade en version som passar mitt face och mitt hår.
E F T E R
Tada!!! Så här blev det. Ovant med lugg, men känns kul med något nytt 🙂 Så ljusa slingor och ett rejält klipp och jag ska med andra ord vara redo för jobb igen…. Fast vet ni, den här semestern har varit alldeles fantastiskt skön och avkopplad så jag hade kunnat fortsätta lite till jag 😉
Men vi har EN dag kvar och då ska vi krama ur ALLT vi nånsin kan 🙂
Minnen, liv, drömmar… Allt man delar tillsammans. Vi har ju alltid varit T R E när vi gör saker, men nu blir det mer och mer att vi gör “på-tu-man-hand-utflykter”… Det är ovant och känns ju så klart tomt. Som att vår tredje pusselbit saknas…
Men hon är tonåring. 15,5 för att vara mer exakt. Får börja övningsköra i januari… Hur galet är inte det? Hon som alldeles nyss var en liten tulla som gick med dockvagnen och pysslade med saker. Pysslar gillar hon fortfarande till viss del, men hon gillar även alltmer att hellre stanna hemma än följa med på våra utflykter, även om de innefattar fika eller glass..;)
Så det är en ny tid för oss. Vi åker på utflykter och strosar omkring och kikar på hus. Åker till nya små ställen och fikar eller bara går en runda. Sitter kvar på restaurangen när juvelen trippar hemåt efter att hon ätit upp sin middag.
Ja, det är nya tider. Vi har mer tid då det bara är vi. Det är ovant och konstigt, men så klart en del av livet. Det är så det ska vara. Men för det känns det ju ändå. Hon fattas, men hon behöver sitt space och sin tid.
Ja, här kan det säkert te sig olika i relationer… Vilka är man utan barn och hur är man som par egentligen? Tydligen har skilsmässoansökningarna strömmat in på sistone… I kölvattnet av denna pandemi…
Vi gillar ju att hänga min man och jag. Och vi har heller inga problem att bara sitta tysta ihop i bilen om vi känner för det. Vi gillar att ta en tur och stanna på något ställe för att ta en fika eller en lunch.
Hur ser ni på det här med att vara förälder och i olika åldrar? Nån mer som är tonårsförälder och går in i en ny fas i livet? Berätta gärna hur det känns för er ❤
Grått, beige och vitt… Genom det jag lärt mig av Feng Shui proffset Jannice Wistrand så tänker jag alltmer på att få ihop alla fem elementen för att skapa balans i inredningen.
Jord – kuddfodralen i beigebrunt Eld – mässingslamporna, men även kudden med zebramönster Metall – det vita Trä – de gröna kvistarna Vatten – Glasvaserna
Kanske tänker ni att vi haft det kuddfodralet ett tag…? Ja, vi har haft/har ett kvadratiskt. Det har nu landat i soffan… Detta avlånga beställde jag i början av maj, men leveranstiden har varit lång under rådande pandemi. As they say…den som väntar på något gott… 🙂
Parfymen Unnamed från Byredo får man själv döpa, men jag hade ingen fantasi just då så den fick heta just det… Därav är bokstäverna lite snett, eftersom jag själv gnuggat dit dem 😉 Riktiga älsklingsdroppar det där… ❤
Än njuter vi av lite semester till… Hur har ni det? Har ni börjat jobba igen? Vi börjar på torsdag nästa vecka, tycker att det är så skönt att inte börja med en femdagarsvecka 😉 Lite mjukstart så… Men det tänker vi inte på nu 🙂
Säg mig… sommarminne 2020, har ni något specifikt minne ni kommer bära med er? Vill du dela med dig av det? Tycker om att läsa era ord ❤
Var och en av er som ger av er tid till mig, som läser, kommenterar, skriver dm, lämnar feedback. På vilket sätt det än sker så är jag ända in i själen TACKSAM för er tid och era värmande ord.
Livet är ju fyllt av både skratt och tårar. Nog kan man iblad tro att det finns de som “bara” halkar omkring på ett bananskal… men de är nog ytterst få. Dessutom är det ju onödigt att använda sin energi på att fundera över det.
Det är mycket som händer omkring mig och det är klart att det påverkar en när flera älskade inte mår bra. Jag försöker finnas på det sätt jag kan. Just nu önskar jag att jag hade en mirakelkur som gjorde att min lilla mams kunde få lite ro och inte en mage som totalt vänder upp och ner på livet… Jag önskar att jag hade mirakelkurer för smärta, oro, och ovisshet. Allt sådant som gör att man kan ligga sömnlös och fundera över saker och tings mening.
Men vissa saker kommer vi aldrig få svar på, då försöker jag vila i detta:
“Ge mig sinnesro att acceptera, det jag inte kan förändra Mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
– Sinnesrobönen-
Så jag lyssnar in, tar in allt jag kan och fyller på mina egna energidepåer för att vara den bästa handen att hålla i som jag kan. Jag tränar, ibland ett genomsvettigt cykelpass på gymmet (med bra avständ mellan deltagarna), en skön löptur i vår vackra natur, yoga på mattan i vardagsrummet, en stilla kvällspromenad… Jag är också mer medveten om min andning, jag andas lugnare och djupare. Jag äter massor av frukt, grönsaker och nötter. Men jag tar även ett glas bubbel en solig kväll när jag känner för det.
B A L A N S
För det är ju det. Att finna sin balans och det som funkar för en själv. Genom att lyssna mer inåt, blir jag en mer medveten person. Genom att lära känna mer om mig själv och mina behov får jag en större respekt för andras. Det här är mitt sätt och det är inget som jag tänker “pracka på” någon annan. Vi gör alla det som funkar för oss själva.
Så jag finns här. Jag vill hålla din hand, och vara ett stöd på vägen. Jag fyller på genom att vara närvarande när vi ses. Njuta i stunden och ta vara på all den klokskap, värme och kärlek som finns omkring mig.
Så TACK till Er ALLA! Och TACK till min familj, mina nära och kära. Ni vet alla vilka ni är. Vi är lika och olika – och jag älskar Er alla otroligt mycket. Det är berikande att ha er alla i mitt liv.
Alla som bloggar ställer sig nog frågan emellanåt… Vad är meningen med bloggen och vad ska den förmedla? Vad är meningen med min blogg för mig? Vad vill jag och vad vill jag förmedla?
Eller… VILL jag ens fortsätta? VARFÖR ska jag fortsätta?
Jag vet inte. Läser någon ens det jag skriver längre, funderar jag på? Ja, ni är några trogna som följer och som lämnar fina hälsningar till mig. Det uppskattar jag oerhört.
Jag älskar att skriva och dela med mig av livets funderingar. Men jag brinner även för en dialog, där mitt skrivande inte är något slags monolog – utan en dialog med er som följer med.
VAD ska jag skriva om? HUR ska bloggen isf utvecklas framöver? Jag är ju lite av en “högt och lågt” person som gillar både yta och djup. Så jag är sugen på att skriva mer om inredning igen, varvat med en del livsåskådningsinlägg, kost och träning. Men jag ställer mig frågan om det är något som någon vill läsa om?
Ja, just nu snurrar det en hel del i mitt huvud. Semestern och pausen från bloggen har varit välbehövlig. Vi har bara haft fokus på tillsammanstid, samvaro, njutning och kärleksboostande. Vi har upplevt vackra vyer, pratat om livets allvarsamheter, skrattat och busat i massor.
Jag är RIK och TACKSAM på LIV. Jag värdesätter de fantastiska människor som finns i mitt liv. Som med den största generositeten delar med sig av sin tid och kärlek. Jag känner den största ödmjukhet inför förtroenden jag har, människors livsöden jag får ta del av och den stora portion vänskap som allt detta vilar i.
Inget, nej inget tar jag för givet. Jag vill ge av det jag kan och förväntar mig inget tillbaka. Men likt en boomerang studsar det tillbaka. I form av delad glädje, värme, omtanke och kärlek. Den största av gåvor.
Så vänner. VAD förmedlar jag till er? VAD är det som gör att ni kikar in till mig? VAD är det som gör att ni tar av er dybara tid för att läsa mina rader och titta på nån bild jag tagit?
Nu ska jag iaf ta maken i hand och promenera till gymmet för att köra ett svettigt trip-pass. En riktig energiinjektion 🙂
Vi går längs bryggan i gästhamnen, hör nån skärgårdsbåt tuta till och måsarna som skriker i skyn… Luften är varm och solen värmer precis så där skönt så hela kroppen slappnar av.
Magarna kurrar så vi hittar ett mysigt ställe att äta lunch på.
Jag beställer bakad spetskål med belugalinser, örtpure, rostad parmesan och gula sultanrussin. Det smakar ljuvligt till ett glas Petit Chablis. Varje tugga öär en njutning och livet känns gott. Lyckliga mig som har möjligheten att dela denna stund med mina två hjärtan.
Sommarsverige är vackert. Det här är ren och skän avkoppling. God mat, solen som skiner och en lätt sommarbris…
Vi åker till stranden sen. Jag lyssnar klart på min ljudbok och låter solen värma min kropp och själ. Det är Sommarsverige när det är som bäst.
Hur har ni det vänner? Vad hittar ni på?
Varma kramar,
PS: ni vet väl att vi släppt ett nytt poddavsnitt idag? Idag pratar vi om kosten 🙂
Jag känner solen värma min hud. Ögonen är slutna och jag låter mig bara koppla av. Andetagen är långa och tunga. Inget som pockar på min koncentration. Jag kan bara slappna av.
S E M E S T E R – på vilket vis vi än använder vår semester så behöver vi också koppla av. Det gör vi naturligtvis alla på olika sätt. Jag känner mig så totalt avslappnad i solen, när kroppen är varm och mjuk och bara en ljum sommarvind smeker min hud.
Jag tänker på det när jag snurrar runt i sängen. När det inte går att sova och det är lika bra att kliva upp klockan fem en semesterledig sommarfredag. Regnet strilar ner utanför och jag går upp. Stänger dörren tyst om min sovande man och sveper in min i morgonrocken. Plockar lite tyst och sätter mig sen och lyssnar på min ljudbok. Den som ger mig så många nya perspektiv på livet.
Det är ok att jag kliver upp i tidiga morgonottan för jag vet att dagen bjuder på poddande och med det härliga samtal och skratt. Det är ok att kliva upp i tidiga morgonottan för jag har haft fina dagar med vänner och umgänge. Allvar och skratt blandat om vartannat som alltid med fina vänner. Det är ok att kliva upp i tidiga morgonottan medans mina älsklingar sover. Bara vetskapen om att jag har en man och en dotter som sover lugnt och tryggt i vårt hem ger mig ro. De ger mig ro.
Regnet strilar ner och duvorna kuttrar utanför. Jag sitter i min morgonrock och livet är gott. Jag har det bra, vi har det bra. Men det är mycket runt omkring som jag oroar mig för. Men jag är trygg, och det vill jag kunna dela med mig av nu. För jag finns här.
Jag tar en dusch och piggnar till. Det är ok att natten varit sömnlös. Det är så ibland. Men jag har semester och kan göra saker i min takt. Jag har blivit bra på det. Bra på reflektion och återhämtning. Ja, jag känner att jag är bra på det här med semester.
Avsnitt 7 finns nu ute att lyssna på! Vi pratar om yta, ger lite skönhetstips vi fått längs med vägen och vi pratar om det är OK att bry sig om det yttre när man är sjuk…?
