Om provtagning, läkarbesök och utredning

Högerarmveck är alltid bäst.
Där är venen tydlig och lättstucken.
Sköterskan sticker och tar de prover som behövs.
Det är inför nästa veckas läkarbesök på hematologen.
Årskontroll… Igen?
Var det ett år sedan, eller var jag där i våras..?
Jag minns inte.

Ibland blir det som geggamojja i mitt huvud.

Mobilen ringde i början på veckan.
”Vi har en ledig operationstid nästa måndag, vill du ha den?”
Eeeehhhh… ”Nej, den vill jag faktiskt inte ha”, svarade jag.
”Jag åker på tjejresa till Mallorca nästa lördag…och jag vill faktiskt kunna bada..”
”Ja, läkaren sa att du mest troligtvis inte kan, vi gjorde bara en chansning när vi fick in ett återbud.”

Var jag otacksam..? Nej, vi hade kommit överens om slutet på september eller början på oktober.

Ibland blir det bara som geggamojja i mitt huvud.

Det kom ett brev… Linköpings universitetssjukhus.
Ny tid för mitt besök angående den onkologiska utredningen.
10 oktober kl.14.00
Vi åker över dagen maken och jag.
Vad innebär det, tänker jag och tusen tankar hinner fladdra förbi.

…Ja, ibland blir det som geggamojja i mitt huvud.

Drar på mina träningskläder och går till gymmet.
Där kan geggamojjan försvinna i takt med att svetten droppar från mitt ansikte…
Mascaran kladdar och jag är allt annat än fräsch.

Utan all fysisk aktivitet hade jag orkat det jag gör idag.
När geggamojja angriper från olika håll.

Jag cyklar tungt tungt uppför backar, och mina ben går i snabba cirkelrörelser i droppen.
Det är i mitt huvud begränsningarna finns.
”När ni tror att ni använt er fulla kapacitet, har ni bara använt 30% av den”, säger inspiratören.

Så.
När vi tror att slutet är nära.
Ja, då har vi helt enkelt 70% kapacitet kvar.

Och när man går i mål känns det som en seger varje gång.
Vi måste tillåta oss att känna så.

Även när geggamojjan attackerar från alla håll och kanter.
Inte ge den vårt fokus.
Ibland är det lättare, ibland betydligt svårare.

Så hon kramar mig min juvel.
Ser att dagen varit tung.
Men allt kan man inte berätta.

Det är kväll och ögonen är tunga.
Sängen lockar och jag kapitulerar och kryper ner.
Det är fredag imorgon.

Tänk va fint det är med fredag ändå.

Med kärlek,
Anna

🤍

Om att vara nervös men taggad till max

Dagen för Poddworkshop är här.
Fjärilarna fladdrar runt i min mage.
Samtidigt är jag sjukt taggad och pepp.
Jag har förberett mig med anteckningar och punkter.
Håret är fönat.
Naglarna målade.
And make-up on!

Jag är redo för nya äventyr och utmaningar!
Jag är redo för ett helt nytt steg i livet!
Jag är redo att göra något utanför comfortzonen.

Jag vet inte vad detta leder till eller vad det blir av det.
Men bara det ATT jag gör det är Stort för mig.

Så.
Det är sista måndagen i augusti och jag är redo för möte i huvudstaden.
Det blir en annorlunda och väldigt spännande måndag som väntar mig!

Nu KÖR vi!!
Kramar Anna

Om att säga T A C K

Alltså hörrni.

T. A. C. K.

För all underbar positiv respons jag fått angående 
Podden.
Jag är så in i själen tacksam och ödmjuk för all värme och
kärlek!

Just nu sitter vi i bilen och jag har placerat mig i baksätet så
maken och hans kollega kan prata lite 🙂
Vi är på väg till Gränsö slott i Västervik för kick-off med makens jobb.
En otrolig förmån att få följa med på dessa kick-offer.
Medans de jobbar är vi några respektive som ska 
strosa runt i Västervik under dagen.























”För att ha modet att korsa havet måste du ha modet att lämna land

Trygghetsknarkeriet kan ju ibland ställa till det för en.
Det invanda, trygga och välkända.
Det vi kan och vet om utan och innan.
Där utmaningarna kanske inte duggar tätt.
A B S O L U T inget fel med det.

MEN… Nej, jag måste utsätta mig för lite nervkittlande
och småstressande situationer.
Positivt stress.
Energipåslag och pulshöjning.
Bevisa för mig själv att jag kan.

Så de mål jag satt upp ska jag försöka realisera.
Göra upp en plan och sätta av tid.
För det är bara i våra egna huvuden som hjärnspökena finns.
Ska vi låta dem ta överhanden eller ska vi övermanna dem?

Jag är också rädd.
Orolig och nervös.
Spöket dyker upp och säger
”Du ska inte tro att du är nått”…
VEM i hela friden har myntat det uttrycket???
Det är väl just det vi alla ÄR!

Ingen ska säga så till någon.
Vi ska få vara de vi är.
Och vi ska vara snälla mot varandra.
För………..
Det är COOLT att vara SNÄLL!

Ha en U N D E R B A R fredag vänner!
Puss & Kram
Anna





Om förlåtelsen inom oss

Yta och djup – det är ju en del av livet.
Jag tycker om vackra ting, saker som ögat kan vila på.
Vi vet ju alla att livet är mer än en polerad yta.
M E N
Det måste få bestå av just det som man själv fyller sitt liv med.

Den vackra buketten fick vi när fina fina Katarina och hennes härlige man var här för ett par veckor sedan.

En blombukett från en kär vän som kan förgylla livet även när den vissnat när man förevigat den på kort. Å när jag tittar på korten tänker jag på de fina dagar vi hade tillsammans. Med mååååånga skratt och en del djup.

Jag skulle gärna vilja ventilera lite med er om förlåtelsen som finns inom oss.
Kopplingen mellan bilderna och min story nu handlar mer om
TACKSAMHETEN
gentemot nära och kära och i det här specifika fallet
härliga sköna Katarina som kom in i mitt liv då våra vägar korsades
via våra bloggar.

För henne berättade jag tidigt om saker som hade hänt mig i livet.
Det var så enkelt att öppna sig för henne och jag föll in i en stor varm famn på en gång.
Och då hade vi inte setts IRL ännu.

Redan från början var jag som en öppen bok och berättade om
sveket jag varit med om i mitt liv.
Om en man som bedrog och lämnade mig och en 6 månaders bebis med ett brev i brevlådan.
I många år har jag nog kännt mig som ett offer för hans handlande.
Och visst det blev jag ju.
Men idag när jag kan se på livet ur ett ännu mer ”nyktert” perspektiv så kan jag förstå att handlingen inte utfördes med ”berått mord”.
Så blir det ju när man inte riktigt kan förstå och inse konsekevenserna i ett handlade.
När förnuftet inte fungerar.

Hur eller hur.
Hans förlåtelse till mig har nog aldrig riktigt räckt till.
Men i grund och botten handlar det inte alls om det.
Det handlar om att jag har behövt finna förlåtelsen inom mig.
Inget av det som skedde var ”mitt fel”.
Mitt viktiga arbete var att ta hand om sorgen som han lämnade mig med.
S O R G E N kunde bara jag ta hand om själv.
Sorgen kunde bara jag komma över.
Det var mitt arbete att se till att jag blev en hel människa igen.
D E T kan I N G E N annan göra åt en.
Bara jag allena kan ansvara för mitt eget mående i slutändan.

Vänner, det har tagit mig massor av ÅR att komma fram till den här slutsatsen.
Det är inget som händer över en natt.
Men till slut kände jag mig F R I.
För förlåtelsen fanns inom mig.
Det förflutna är historia, den behöver vi alla lägga bakom oss om vi V I L L gå vidare.

Jag vill inte leva mitt liv genom ett förflutet.
Det är inte hälsosamt för någon.
Det som har hänt kan vi inte påverka.
Forgive and Forget – då och bara då kan vi gå vidare.

Har du något som skaver i ditt förflutna?
Har du något som du skulle vilja bli kvitt?
Vad gör du för att hitta förlåtelse inom dig själv?

Snälla skriv till mig – jag vill gärna vara ditt bollplank om du vill.

LI V E T mina vänner.
Det är NU.
Det är inte DÅ.
Det är inte S E N.
Vi kan varken påverka DÅ eller SEN.
Men vi har ändå makten att styra livet framåt i den riktning som vi själva önskar.

Antingen så kan jag välja att vara ett offer i resten av livet.
Eller så väljer jag att ta ansvar över mina egna känslor och mitt mående.

Och som jag sa.
Det har tagit mig M Å N G A år.
Så ha tålamod mer er själva.
Det är ni verkligen värda.

Med K Ä R L E K,
Anna

🤍

Om blod, svett och tårar

Livet är verkligen dagarna vi LEVT.
Vi kan inte minnas allt som hänt varje minut eller ens varje dag.
En lite spooky känsla, för helst skulle jag vilja minnas prick precis ALLTING!

Ibland hjälper ju faktiskt de här sociala medierna oss att minnas.
Att blicka tillbaka och se vad som hänt under ett år som gått.

Låt oss göra en återblick till den 7 A U G U S T I 2018

Jag hade kommit igång bra på gymmet och det var en del av min terapi.
Små små fjun hade börjat växa på mitt innan så kala huvud.

Sen hade jag en enormt tuff höst då inget verkade vara i balans.
Det tog tid att återhämta mig efter olika bakslag.
Jag kämpade på och i mars 2019 började jag jobba igen.
Sen var det dax för rekonstruktionsoperation i slutet på april.
Det blev en smärtsam process, men till slut vände det igen.
Nu är jag uppsatt på kön för att göra min slutgiltiga operation för att byta ut expanderprotesen till ett silikonimplantat!

Så kikar vi på den 7 A U G U S T I 2019

Hela sommaren har jag jobbat med både kropp och själ.
Jag har idogt tränat och hela tiden känt att jag blir starkare.
Men inget kommer gratis.
Blod, svett och tårar krävs för att bli bättre.
Blod, är insatsen jag får betala då balansen är ett förbättringsområde.
SVETT har jag producerat i mängder!
Jag har hållt fokus och jag har inte gett upp.
Tårar för att det är minsann inte helt enkelt alla gånger.
Det kräver ett alldeles eget inlägg.

Så vi fokuserar på SVETT då då 😉
Varför då?
Jo, för att det är det jag svarar.
Jag tränar mycket för att bli av med de eländiga biverkningarna som tabletterna kan ge.
Hormonblockerarna som försätter min kropp i menopaus.
Men som även kan ge upphov till ganska besvärlig ledvärk.
Jag hade väldigt ont i mina höfter ett bra tag, men nu känner jag inte av det längre!
Min egen slutsats är träningen.
Jag har så mycket att tacka den för!

Jag har så mycket som jag är tacksam för och gentemot.
Men just det här inlägget fokuserar jag kring träningens inverkan på mitt mående,
såväl fysiskt som psykiskt.

Tro mig, det är inte alltid så roligt och glattalla gånger.
MEN, jag skulle ALDRIG visa upp en falsk fasad.
När jag är glad, då visar jag det och då är det genuint.
Och om jag ser pigg ut – så säger jag TACK och berättar vad som ligger bakom.

För hörrni.
Det finns inga quickfixes.
Det finns inga genvägar.
Det finns inga mirakelpiller.


Det är jag och jag allena som kan ta hand om min kropp.
Men det är klart att det inte är gratis.
Inget är direkt gratis utan vi måste vara villiga att göra jobbet.
Och jag vågar helt enkelt inte chansa.

Så känn inåt och vad som du tror krävs för just dig att just du ska må så bra som du vill.
Och håll fokus.
Skaffa dig ett mål och tappa inte ditt fokus.
Ha ett mantra som du upprepar för dig själv.
Och jag är helt säker på att du fixar det!

Med K Ä R L E K,
Anna
🤍

Om att sova svalt

Det kan bli rätt varmt om nätterna här i vindsvåningen.
Men vi har AC i vårt sovrum, så vi kyler ner rejält innan vi går och lägger oss.
Sen är det ju det där med att kroppen inte funnit balansen med medicineringen riktigt.
Ibland blir jag sååååå V A R M, det är som att kroppen kokar.
Jag svettas inte så gräsligt, men jag blir liksom bara kokhet.

Jag är en pyjamastjej.
Nattlinnen bara snurrar sig kring kroppen och kasar upp tycker jag.
Jag har heller inte åttifortiofjorton stycken att byta mellan, nej jag har två.
Den här har jag hittat på nätet på bra rea och den är i silke.
Såååå sval och skön!
(Den kommer från Hunkemöller, om någon undrar. Jag är inte sponsrad, därav ingen länk)

Ja så ser jag ut.
I sovkostym.
Min kropp är full av pigmetsfläckar efter sjukdomars framfart.
Jag har stora ärr ovanför bröstet där en cvk en gång suttit.
Men de är en del av mig och min historia.
Mitt ”fejkbröst”, det närmast i bild, är nu färdigpåfyllt så nästa steg är att byta ut expandern till en silikonprotes.
Men jag ville vänta till hösten, så det blir först i oktober nån gång.
För jag har nämligen en tjejresa till Mallis inplanerad i september.

Ja, det är så att jag tar igen livet en del i år.
Reser till platser jag aldrig varit på.
Äter gott och njuter av sol på näsan.
Varvar ner och sitter i en park med handen i min mans.
Åker båtfärja med juvelen till ön inte så långt bort.
Och idag – äta bästa godaste surdegspizzan nere i Ekenäs på Ekenäs Hantverksbageri med härligaste sällskapet!
Lever helt enkelt!

Det hoppas jag att ni med gör och att ni får en U N D E R B A R söndag!
Varma kramar Anna

Om att säga T A C K

Hörrni…

T A C K för alla fina GRATTIS-hälsningar jag fått på alla sätt.
De värmer verkligen hela mitt hjärta.

Jag hade en såååå fin födelsedag med mina darlings.
Juvelen och jag åkte med cykelfärjan till Färjestaden och åt lunch där.
Vi promenerade även till Paradisverkstaden och tittade på allt fint som de gör.

När vi kom hem gick jag och fixade till mina naglar i en härlig rosa ton ❤

De skämmer ju bort mig de där två så jag fick en parfym från Byredo,
som jag drömt om ett tag…
Den heter Unnamned och doftar heeelt magiskt – liknar inget som jag tidigare haft.
Verkligen som att komma till parfymhimlen 🙂

Kvällens miggag intogs på Slipkajen, som jag tycker är
Kalmars bästa restaurang just nu.
Heeeelt fantastisk och vällagad mat.
Där har de verkligen en kärlek till genuina råvaror, vilket känns i varenda tugga man tar.
Så där satt vi…
Blickade ut mot havet och Ölandsbron.
Såg solen sänka sig ner i havet och bara njöt av en underbar kväll.

Så…
T A C K
– för all visad uppmärksamhet, värme och omtanke.

Jag kan inte säga annat än att jag är lyckligt lottad som har de två i mitt liv.
Födelsedag ändå.
Så fint att få fylla år och bara njuta.

Varma kramar
Anna

Om att ha födelsedag

Det är min födelsedag idag!
46 år minsann.
Jag brukar säga att min mentala ålder är sisådär 28 🙂
Åldern är en siffra, men den talar ju även om hur många år vi levt.
Jag föddes till den här världen för 46 år sedan och visst har mycket hänt på dessa år.
Men TA C K min fina mams & paps för att just jag är er dotter.

Livet levs i en berg- och dalbana.
Upp och ner.
Å varje gång det går utför brukar jag försöka landa i vad jag ska lära mig
av just den kraschlandningen.
Vissa gånger finner jag en mening, vissa inte.
Men jag väljer att inte analysera det för djupt,
utan vill blicka framåt och vara där livet är.
Det svider emellanåt. Det ska gudarna veta.
Men ibland får vi göra som Paolo Roberto skrev :
(Tack söta P för att du skickade det igår ❤)

”Tack livet för att du gav mig den här erfarenheten, den sved, den gjorde ont – men nu stoppar jag ner den i an ask och säger tack så mycket och går vidare”

Idag tänker jag vara glad!!
För det är min alldeles egna dag.
Jag fyller år – och det hade faktiskt kunnat vara så att jag inte hade gjort det.
Den vetskapen gör mig rädd och samtidigt revanschinriktad.
Jag har rätt till det här livet, för jag har kämpat hårt för att finnas här.
Naturligtvis inte bara av egen kraft – det brukar jag alltid tala om.
Utan ALLA omkring mig hade det inte gått så här bra.
För det är jag för alltid och för evigt T A C K S A M.

Min present till mig själv blev ett svettigt styrkepass på gymmet – så nu ska jag duscha och göra mig lite fräsch och fin.
Sen ska juvelen och jag ta cykelfärjan över till Öland och äta en lunch där.
Maken jobbar denna veckan med, men han hade lämnat en urgullig hälsning på köksön imorse.
Min älskling, min livskamrat, min stora kärlek.
ikväll ska vi äta på ett nytt favoritställe, Slipkajen. Det är en fantastiskt bra restatrang här i Kalmar 🙂

Tack för alla fina Grattishälsningar jag fått!
De värmer hela mitt hjärta.
Som jag sa till min svärmor igår när hon undrade om jag inte önskade mig något:
”Nej vet du, jag är så himla himla nöjd. Jag vill bara att alla ska vara glada och må bra.”

Som jag skrivit innan så önskar jag att ni sprider min insamling till Cancerfonden.
Med hjälp av forskningen och alla ideela bidrag så kommer det nya behandlingar och botemedel – det är den bästa gåvan.

Ta hand om Er och le ett litet leende för mig idag, det skulle göra mig så glad.
Sprid det på instagram under hashtaggen #smileforlife
Med värme och kärlek,
Anna