Om livets gåtor

Bröllopsbild nagelljusstake

Det är mycket som kommer till mig när jag inte kan sova.
Ibland de mest mörka och förbjudna av tankar.
Som jag tror alla av oss har, men som kanske jag skriver om här och
som många ändå känner igen sig i.
För den där igenkänningsfaktorn har större betydelse för oss än vad vi kan tro.
Att få lov att känna igen sig i nån annans mörker.
OCH ljus, så klart 🤍

Vi delar olika saker med olika människor.

Livets absolut största gåta

’ älska glömma och förlåta

Är nog det som ALLA någon gång funderar över.
Ibland handlar förlåtelsen om att förlåta någon annan, ibland om ayt förlåta sig själv.
Men just förlåtelsen är ju det som skiljer människor och djur åt, den fina förmågan att kunna förlåta och vandra vidare på livets väg…

Något jag brottas mycket med är det faktum att mycket har kretsat kring mig.
Men till slut behöver jag ju landa i att jag inte tillskansat mig dessa taruman själv.
Ingen som blir sjuk orsakar det själv. INGEN.

I det här kan det födas tankar kring hur det är att vara förälder i de roller där deras
barn/ungdomar/unga vuxna/vuxna vuxna blir sjuka eller på annat sätt får ett slags hinder i livet.
De föräldrar vars barn är handikappade, funktionshindrade eller på något vis kräver mer stöd.
Alla känner vi ju någon eller hur?
Någon vars barn kanske fått en dignos eller blivit sjuk.
Maktlösheten som de brottas med.
Skuldkänslorna inför de andra barnen.

Men i slutänden är det snarare så att de barnen har en annan lärdom med sig i livet.
Så vem är någon annan att dömma dem i deras föräldraroll?

Tro mig, hade jag kunnat backa bandet hade jag gärna raderat två cancerdiagnoser i mitt CV. Alla de brutala tankar och känslor som det har givit både mig, min familj och vänner.
”Det kan du dö av”… Jag kan inte föreställa mig hur det kändes för min mamma och pappa att hantera det budskapet om deras dotter.
INGEN som inte varit i en liknande situation ska nog passa sig för att uttala sig i hur man ska/bör agera då.

Nu har vi alla tagit oss igenom en hel del.
Vi behöver landa på våra olika vis.
Här i min blogg skriver jag om hur jag hanterar det.
Kanske kan mitt sätt på något vis vägleda någon av er som känner er vilsna i svåra situationer i livet.

Jag har hittat en kanal där jag laddar och och bosstar upp ny färsk energi.
Jag tränar. Svettas så hela håret droppar.

För jag vill nu L E V A. Jag är på riktigt skiträdd för döden.
Inte döden i sig, utan livet som jag skulle missa.
Jag vill så innerligt få vara kvar och vara med om så mycket mer.

Jag tror jag avrundar här… men jag har så många fler tankar
och funderingar som jag vill bolla mer er.
Snälla skriv till mig om era tankar och erfarenheter.
Stort som smått.
Djup och yta.

Nu ska jag gör mig redo för en träningsinspirationsdag. Olika träningspass och föreläsningar som en kompis syster anordnar.
Ska bli så spännande och roligt! 🙂

Ta hand om Er och krama nån lite extra.
Det är så mycket som finns i en kram.

Med kärlek,
Anna

🤍

Om att sakna en tonåring

Höstlov – Läslov – Skollov

Oavsett vad vi kallar det så innebär det inte längre att vi pusslar och tar ledigt.
Det innebär inte heller att hon åkt till mormor & morfar över lovet.
Nej, för det här lovet har hon åkt på konfirmationsläger.
Ganska långt bort från mamma och pappa här hemma.

Ja, det är första gången som hon är så långt hemifrån utan oss.
Vi snappar, sms:ar och ringer.
Å nu saknar jag min juvel så in i.

Tonåring eller ej, med allt vad det kan innebära så är det inte skönt när hon inte är hemma. Det är tomt och tyst.

Imorgon kväll kommer HON iaf hem igen!
Jag gissar på att det är en ganska så trött tjej som kommer hem då 🙂
Då ska vi bara hämta henne vid tåget för att köra pappan till flyget.
Han ska på konferens i Orlando och blir borta i tio dagar.
Då blir det massor av mammadottertid och saknad efter våran M.

Torsdag kväll och jag har varit på ett fantastiskt kul danspass!!!
Ha ha ha, jag måste VERKLIGEN gå på det igen så jag hänger med på alla steg 🙂

Sen fick jag nyss ett så himla fint meddelande via Messenger:

Fina du!
Tack för att du väljer att leva 100%! Tack för all härlig inspiration och tack för all ärlighet! Allt mellan himmel och städning! Känner igen mig i mycket utan att ha varit sjuk:) Du är ju så härlig OCH stark!!! Kram

Du vet vem du är och jag blev så in i själen GLAD och ÖDMJUK för detta fina meddelande🤍

Varma kramar Anna

Om att få ”Koll på tiden”

Är Du en tidsoptimist eller tidspessimist?
Är du strukturerad eller oplanerad?

Känner du att du har…

’ koll på tiden ?

Jag är alla dagar i veckan en tidsoptimist och tror alltid att det går att optimera tiden 🙂
Det kan även innebära att jag tror att jag har mycket mer tid än vad jag har, vilket kan innebära att jag kommer lite i ”sista minuten” ibland.

MEN.
Jag kan hålla tider med så klart.
Viktiga möten kommer jag aldrig för sent till.

Sen är jag väldigt strykturerad av mig och gillar att planera och ha koll.
Men jag kan freebase:a med och vara väldigt flexibel när så krävs.

Nu är jag ju vuxen och har koll på koder och vad som förväntas av en i olika situationer.
Oftast iaf 🙂

Men att vara tonåring idag innebär att det finns så många fler lockelser än vad det gjorde när jag var i tonåren.
Youtube, instagram och chatta med kompisar på nätet tar en hel del tid i anspråk av våra ungdomar.
Naturligtvis sätter vi begränsningar för det här hemma, men det handlar ju mer om att lära sig att sätta ramar för livet.

Att skaffa sig koll på tiden helt enkelt.

Jag läste om boken skriven av Petra Brask i en tidning.
Tyckte att den verkade så vettig så jag klickade hem den.
Innan tonåringen får den i sina händer tänkte jag läsa den.
För att kunna möta eventuella frågetecken som hon kan få.

Om hon har koll på tiden?
…sa jag att hon är tonåring? 😉

Det är så klart precis som det ska vara.

Boken syftar till att ge kunskap om hur vi fungerar och lär ut hur man får bättre koll genom att planera, strukturera och framförallt fokusera. För det är utmanande för hjärnan idag att fokusera, med alla de intryck som kommer. Då kan det ju vara väldigt svårt att sortera vad som är viktigt på riktigt.

Det här tycker jag är jättespännande så nu ska jag hoppa upp i soffan och börja läsa.

Skulle du välja att läsa en sån här bok?
Tror du att den skulle kunna hjälpa dig eller din tonåring?

Ha en fin kväll!
Varma kramar Anna

Om när tonåringen är på sleepover

Ja, vad gör tonårsföräldrarna då liksom?
Hade fått tips av en kollega, som liksom jag är väldigt förtjust i bubbel, om en amerikansk brut som vi smakade på medans vi lagade mat.

Tänkte först att jag skulle gått och tränat efter dragningen för politikerna…
Men det var som att all luft bara gick ur mig när jag klev ur skorna på dörrmattan.
Hjärnspöken som dränerade all energi tog musten ur mig.

Så jag bara satte mig i soffan och kollade på de två sista avsnitten av Younger.
En feelgood-serie, och nu vill jag ju bara att nästa säsong ska komma ut!
Är det nån mer som kollar på den?

Tillbaka till bubblet och datenightkvällen då… 🙂
Vi sippade på lite bubbel medan vi lagade en oxfilépasta.
Pratade om veckan som gått, saker som händer och livet i största allmänhet…

Sen är det ju en himla tur att det numer finns sånna däringa vakumförslutare… 🙂
För nu har vi ju kvar tills ikväll med 🙂

Så tonårsföräldrarna hade en riktigt mysig kväll, fast det är tomt när våran duva inte är hemma.
Men det är liksom en del av livet nu. Att hon är hemma mindre och vill vara mer för sig själv här hemma. Det är inte helt enkelt att vänja sig vid, men jag förstår ju så klart att det är så det ska vara.
Hon som när man ber henne plocka i ordning eller städa upp bara glatt säger:
”Absolut mamma!” och gör tummen upp 🙂
När man liksom förbereder sig på diskussion, men det inte behövs… Kanske kommer det, inte vet jag, men varken mannen eller jag var väl särskilt bångstyriga som tonåringar heller 😉

Hon är ju vår stolthet och vår skatt.
Hon gör oss lyckliga och tacksamma.
Tacksamma att just vi är hennes mamma och pappa.

Så vi hade det ju rätt mysigt ändå.
Med livsprat och god mat.

Nu är hon hemma igen och ordningen liksom återställd.
Vi tar lördag och det blir en chill sådan för vår del.

Vad hittar ni på idag?

Varma kramar Anna
🤍

Om att välja Livet

En sak har jag lärt mig.

Oavsett vad vi gör eller vad vi tar oss för så kommer det
alltid alltid finnas någon som missunnar oss det vi gör.

M E N.

Då gäller det att fokusera rätt.

”I hela mitt liv har jag ägnat mig åt att vara andra till lags”

Orden slog rakt in i hela mig.
Sommarsolen värmde och vi hörde ljudet av syrsor i sommar kvällen.
Jag kramade benen mot min kropp.

Nog har väl jag gjort precis samma sak…?

Varför är det så?
Att vi inte vågar annat än att vara andra till lags?

Så när vi helt plötsligt väljer att inte vara det…
Ja, då kan man få ta en del skit på vägen.

Men vet ni vad?
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som stör sig på dig.
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som irriterar sig på ditt sätt att vara.
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som irriterar sig på dig.
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som missunnar dig.
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som inte vill förstå.
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som vill misstolka.
Oavsett vad så kommer det alltid finnas nån som är missunnsam.
Oavsett vad så kommer det finnas nån som kommer missförstå.
Oavsett vad så kommer det alltid kännas som man gör fel…..
Oavsett vad så kommer det alltid finns nån som inte tycker om dig…

Men hur det än är så måste/behöver/är det nödvändigt att vi är sanna mot oss själva.
Lyssar inåt och gör det som känns rätt.

Men oavsett vad så är det nnu dax att säga natti natt och lämna över till John Blund…

Natti natt,
Anna

🤍

Om att ha en regnig dag

Bilderna idag är från svärmors trädgård…

Fågelbaden fylls på idag.
Regnet vräker ner och moder jord säger antagligen T A C K.
Nu har vi ju haft några riktigt fina dagar så det känns helt ok på semesterkontot med en mellandag.

Vi sitter i bilen på väg upp till Ölands norra del.
Juvelen ska till en kompis och stanna över där tills imorgon kväll.
Tiden som tonårsförälder.
Nya tider då kompisar är otroligt viktiga.
Å det känns bara så gott i mammahjärtat.
De snappar, de chattar, de träffas, de skrattar, de badar, de hänger…
Precis så som man önskar att det ska vara.

Dockvagnen har hängt med länge… Den hade svärmor när hon var liten, min man och hans syster när de var små. Juvelen körde Lilja (gosehunden) i den när hon var liten tulla och nu är det lillkusinen som kör bollar och annat i den ❤

Som igår.
När nästkusinerna ses igen.
Tar vid där de sist slutade.
Badar i poolen och skratten ljuder högt.
Himmel så härligt det är att höra.

Å vi hade en urmysig eftermiddag och kväll hos kusinen och hans familj.
Åt en himla massa gott och pratade och skrattade.
Eftermiddagen blev till kväll och natt.
Vi tog bussen hem och tackade för en urhärlig träff.

Även juvelens lilla bil kommer till användning igen…

Regnet slår mot biltaket.
I mötande fil är det en del kö.
Vi åker norröver på ön och det är semestersöndag.
Det är ju ändå rätt fint så.

Ha en riktigt fin söndag vänner!
Varma kramar Anna

Om att få vara mamma till Henne

Skolavslutning.
Det är glädje och en gnutta vemod.
Inte på ett negativt sätt utan bara att man blir så varse om att tiden rusar iväg.

Hon – den lilla ullstrumpan som varit väääldigt blyg, men som blommade ut när hon började på Montessoriskola i mellanstadiet.
Hon som numer vågar ta för sig lite mer, men på det ödmjukaste sätt.
Som känner själv vart gränsen går och vilket ansvar hon vill ta.

För det händer så otroligt mycket i högstadiet.
Men man kan inte ansvara för alla andras handlingar.
Det är faktiskt vi föräldrar som ALLTID har det yttersta ansvaret.

Vi har vissa överenskommelser.
Vissa saker är hon tacksam för att hon slipper ta ansvar för själv utan kan ”skylla” på oss.

Vi sitter på en uteservering och äter lunch.
Vi beställer en varsin härlig räkmacka båda två.

Pratar om livet och allt därtill.
Vi kan skratta och vi kan prata om allt.
Allt som vi behöver prata om.

Jag känner hur mammahjärtat bara vill explodera i mitt bröst.
För hon är så klok och så insiktsfull denna underbaring.
En underbaring som vi kallar vår juvel.

Vi har sällan en massa dispyter här hemma utan vårt liv är väldigt behagligt.
Kanske kommer det tider då det blir mer stormigt, men då får vi ta oss över den bron då.

Vi pratar om att vi alla tre trivs med att vara just tre.
För det är något som i perioder har kännts tungt. För att det hänger på mig.
För att jag inte kan.

Men nu.
Tänk att bara landa i den känslan och vara så nöjd med att det är vi tre.
Det är helt fantastiskt.

Så det är skolavslutningsfredag och jag har fått ha den bästa kvalitetstid med den finaste tös jag vet.
Att vara mamma till henne är den absolut största gåvan här i livet.

Ta hand om Er vänner ❤
Varma kramar Anna

Om vad som är sanning och inte

Vi tre på ett café i Paris ❤

Ännu en hopplös natt.
Men inatt har jag ändå kunnat sova mellan varven. Varit uppe tre gånger då det börjat krypa i benen igen.
Om ni visste vad jag längtar efter stenhårda svettiga pass på gymmet igen. De där Trip-passen när svetten fullkomligen rinner om hela kroppen.
Och adrenalinkicken efteråt som ger massor av ny energi.

Jag var i bra form i Paris.
Jag tränade hårt innan för att vara i det bästa skick jag kunde inför operationen.
Men min hud och problemen med bindväven är inget jag direkt kan råda över, och det är nog snarare det som ställt till det för mig efter operationen.
Men nu går det framåt och igår gick jag fram och tillbaka till sjukhuset vilket är 5 km, så det är ju kanon!
För jag vet att jag är envis som få.
Jag ger mig liksom inte i första taget.

Vi tre vid Triumfbågen Paris ❤

Men jag har ju också de här två.
Vi som skapar minnen tillsammans.
Upplever saker.
Skrattar, är lite tokiga, gråter och öser kärlek över varandra.

Jag har också hela min familj och alla andra nära och kära.
De som gör mig trygg och lugn.
Som vi också skapar minnen tillsammans med.

Vi vet vad som är viktigt i L I V E T ❤

Att vara mamma till henne – det största jag gjort i Livet, att bära henne, föda och leva med henne.
Och tillsammans med min man fostrar vi henne till en person vi hoppas ska vara trygg med sig själv och känna den största tilliten och kärleken från oss.

SÅ.
Natten har jagat mig igen.
För ibland dyker minnen från det förflutna upp.
Saker som gjort mig så illa, så det kräver en bok för att förklara.

Men jag vet skillnaden mellan sanning och lögn.
Och de brutala delarna av Livets buffébord har lärt mig att bara den som far med osanning söker bortförklaringar och undanflykter till handling och ord.

Jag vet inom mig hur sanningen ser ut. Därför söker jag inga förklaringar till vad som skett. För jag behöver inte det.
Jag lever mitt liv ärligt, och det gör att jag kan möta mig själv.
Även i de mörkaste av stunder.

Jag vet vad ångest är och vad den kan skapa. Den har förlamat mig då jag totalt tappat kontrollen över situationen. Såsom när smärtan totalt satte mig ur balans och försatte mig i chock.
Ångesten dyker även upp när jag ska hasa mig upp i en gynstol. För jag vet aldrig när förlossningstraumat dyker upp igen.
Jag var där och jag vet vad som hände.
Det är inget jag förnekar, glömmer eller förtränger.
MEN.
Jag har lärt mig att leva med det, lärt mig att förstå att kroppen inte kan utstå hur mycket stress och press som helst.

Juvelen ❤

Hon.
Kloka, fina, ödmjuka, varma, kärleksfulla, härliga, glada skatt.
Hon som ropar”Hej” glatt när hon kommer hem.
Hon som liksom sin mor är envis och känslosam.

Hon är VÅR.
Vår dotter som vi är så stola över.
Och det största är KÄRLEKEN vi har till varandra.

Mina två ❤

Så nattens röster kan jaga mig.
Hålla mig vaken och få det att krypa i kroppen.
Men jag är inte rädd.

För jag vet vad som är rätt och fel.
Och även om livet skulle servera tillfällen då jag lätt skulle kunna returnera i en pajkastning väljer jag att låta bli.
För jag behöver inte.
För jag äger sanningen och det är den som ger mig makt och kraft att stå upp.

Förmiddagen börjar snart bli till lunch och jag ska se till att bli lite anständig.
Jag har inga planer för dagen mer än att plocka iordning och bädda rent här hemma.
Det räcker idag tror jag.
För tempot är fortfarande inte på sexans växel, utan snarare kanske på tvåan eller trean. Men med tanke på att jag inte haft nån växel ilagd alls ett tag så är ju det ett framsteg om något.

Så mina vänner som följer mig på vägen.
T A C K för att ni troget finns här genom med- och motgång.
Det är så innerligt fint för mig att kunna beröra genom orden jag knappar ner och skickar ut genom cyber till ER.

Med värme och kärlek,
Anna

Om det där med skärmtid…

Har du funderat på hur mycket tid du lägger framför skärmen varje dag?
Personligen har jag minskat min skärmtid betydligt, för jag har valt att lägga mer tid på träning. Tid som jag tidigare la vid skärmen.

Men det som oroar mig mer är hur mycket tid vår dotter lägger på skärmtid.
Nu kan man ju få en enkel rapport i mobilen för att se ett genomsnitt per dag.
Vi har bara iPhone i vår familj, så jag kan bara ge en beskrivning hur man gör där.

Gå till Inställningar -> Skärmtid, nedanstående läge kommer då upp:

Under rubriken familj kan jag se dotterns mobil. Där kan man sedan sätta begränsningar om man så önskar.
Nu är ju mannen i vårt hem IT-konsult så hon har ett eget Wifi som är öppet under vissa tider på dygnet. ALDRIG på nätterna, och hon får ALDRIG ha mobilen i sovrummet när hon ska sova.

Ändå så tycker vi att det tillbringas alldeles för mycket tid framför mobilen eller datorn.
Vi pratar mer än 3 timmar skärmtid på mobilen per dag! Utöver detta används ju även laptopen.

Vi kände att vi måste agera och detoxa skärmberoendet.
Så vi har pratat igenom det och först och främst förklarat VARFÖR vi vill banta ner skärmtiden. Sen har vi kommit överens om vilka restriktioner som är rimliga.

Den utlösande fakorn var faktiskt en artikel jag läste i vår lokaltidning. Artikeln handlade om en studie som genomförs över hela världen på utvalda orter. Kalmar och Linnéuniversitetet är med i denna studie och ett forskarlag leder undersökningen här.
Det handlar om myopi, närsynthet, ett fenomen som ökat kraftigt det senaste decenniet. Man har ju sett samband med ökat användade av mobiler som man håller för nära ögat under längre tidsintervaller.

Jag anmälde dottern och hennes kusin till studien eftersom de båda är i den ålder som studien inriktade sig på.
Det handlar inte om att ”sätta dit” dem på något sätt, snarare göra dem delaktiga i att föra forskning och utveckling framåt. Det är en ära att få vara en del i utveckling anser jag. Dessutom behövs det frivilliga som ställer upp, annars fallerar ju studien.

Men att delta är ju också ett sätt att medvetandegöra dem om hur vi kan påverkas av olika yttre faktorer, saker som vi gör varje dag.

Jag menar inte att allt som har med skärm att göra är av ondo – absolut INTE! Det är ju en del av vårt kommunikationssamhälle. Men tyvärr tenderar ungdomars användande att öka på ett ohälsosamt sätt och då måste man ju ingripa.

Målet är att komma ner till max 2 timmar skärmtid per dag, då innefattar det även datorn. MEN om hon har skolarbete som kräver skärm räknas det inte in i de två timmarna.
Den mest kritiska tiden på dygnet att använda mobil eller dator är på morgonen och kvällen innan läggdax visar studier. Därför har vi satt begränsad tillgång under den tiden. Vår duva gillar att lyssna på poddar, så det räknar vi inte som skärmtid (den tas med i sammanfattningen på mobilen)

Hur tänker ni kring det här med skärmtid? Både för er egen del och era barns del?
Alltid intressant att höra hur andra tänker.

Nu ska jag gå och träna ett varv, sen ska jag och min syster på en inspirationsföreläsning ikväll.

Ha en fortsatt fin tisdag!
Varma kramar Anna

Om att fortsätta date:a

Våran tonåring ska ikväll på sova-över-kalas hos en kompis.
Hon var så taggad igår och packade och gjorde allt klart.
Det är verkligen en ganska skön känsla att veta att hon fixar allt sånt själv numer.
Hon är ju liksom så stor nu. Behöver inte be mamma om hjälp för att packa sina saker, nej det är snarare tvärtom 😉
Och hon är strukturerad må ni tro 😉
Skriver listor och bockar av de sista sakerna på morgonen så att hon vet att hon får allt med sig.
Om hon brås på någon?? * ha ha ”äpplet-faller-inte-så-långt-ifrån” *

Så. Päronen är alltså hemma själva ikväll.
Skickade ett sms till mannen igår:)
För vet ni vad, man SKA fortsätta att date.a tycker jag.
Göra sig lite extra fin, kanske gå ut på något mysigt ställe och äta något gott.
Men man kan ju lika gärna laga något gott hemma.

Hur eller hur.
Det var inte så länge sedan som det här stället öppnade upp även om kvällarna på helgerna. Till vardags heter det Balck coffee och är ett ”café” som satsar på rättvisemärkt och hållbara lokala varor. En lunchsoppa med ett hembakt surdegsbröd där är en helt magisk smakupplevelse!! Allt är genuint och genontänkt.
Så, för knappt två månader sedan slog de upp det de kallar för Balckongen och då serverar de surdegspizzor av bästa kvalité!
Allt är lokalproducerat och därför varierar utbudet efter säsong. Sånt här äääälskar jag och min man 🙂
Allt bröd som serveras kommer från ett lokalt hantverksbageri som heter Ekenäs Hantverksbageri (japp, den lilla byn som vi bodde i tidigare) Det är även hon som ligger bakom surdegsbrödet till pizzorna.

Datenight.
På ett mysigt stället runt knuten.
Det är livet i stan det.
När man kan gå på datenight när tonåringen är på kalas.

Så ser alltså vår fredagskväll ut.
Vad har ni för planer vänner?

Varma kramar Anna